Blödighet och annat skit...

[nagelhoff]

äter man kött, så är det mest etisk riktiga att jaga och döda det själv.

det är naturligt att känna empati, och ville vara mycket onaturligt om man inte kände nått när man just har tagit livet av ett djur ?, för mig är glädjen och lyckan stor när man lyckas, samtidigt som man är ödmjuk. jag har inga ånger över det, jag vet att det jag har dödat, kommer till rätte, ofta som mat på bordet, eller för att gynna en annan art som har det svårt.

Jag minns en episod för 4-5 år sen där jag sköt en ett rådjurskid på pyrsch, geten stack iväg en 150 mtr och kallade på sitt kid, det var inte roligt alls, den fortsatte länge, även när jag tog ut djuret. det är ett minne som står starkt hos mig.

Jag brukar säga att jag inte har problem med att ta livet av ett djur, men jag gör det inte i onödan.

[Ingvar]

I s m med frågor enligt aktuell rubrik brukar nästan alltid nedanstående minnesbild dyka upp:

50 - talet och platsen är en liten ladugård sydväst om Umeå.

Min far står och ger mat (läs; råmjölk) till en kalv samt pratar med kalven samt kliar den på huvudet.
Kalven trivs och växer till sig samt blir till mat till familjen (2 + 4) när den stunden är inne.

Den respekten har jag burit med mig tillsammans med bössan ut i skog och mark. Bra kött till min familj (inklusive barn och barnbarn).
En av mina nutida konkurrenter "skiter ut" ca 15 - 20 kg fint kött (av min andel) efter skogsvägarna i Värmland som mina barnbarn skulle ha mått bra av. Därför inväntar jag denna vecka resultatet av den "juridiska cirkusen".

[Härfördärvaren]

Ignorans is bliss heter det, och det stämmer så fint. Med åren blir man mer empatisk och medkännande. Man har fler erfarenheter att koppla till känslor och därmed medkännande. Största exemplet är föräldraskapet.

Jag tycker du kan släppa det där pratet om "illa motiverade känslor", de är inte illa motiverade. Titta på några videor på tama rävar så inser du snart att dessa har samma känslospektra och potential att vara uppskattade familjemedlemmar som våra älskade hundar har. För ingen motsätter sig väl idag att hundar känner och uttrycker lekfullhet, glädje, tillgivenhet, sorg, smärta och så vidare. Det är essentiellt samma djur som vi skryter och dunkar varandra på ryggen för när vi dödat, som vi skriver sorgstinnt om i ledsamma trådar här när våra hundar gått bort.

Liknande är inte svårt att hitta bland de andra djuren. Fåglar bildar livslånga par, älgar kan liknas vid hästar på sätt och vis, grisar är särdeles själafyllda egna individer.

Att utan reflektion och urskiljning döda djur och motivera rätten i det med att de "bara är djur" tycker jag är rent av obegåvat. Så känn du dina känslor, ta din jakt dit det känns bra. Det innebär bara i mina ögon, att du är är en intelligent och kännande individ.

Väldigt väl sagt

[Dyngsmäll]

Jag tycker jakt alltid kan motiveras utifrån att den är en omistlig del av mänsklig natur och kultur. Den är också ett hållbart nyttjande av en naturresurs (om den sköts rätt). Viltkött är förädlad skogsmark och ett sätt att tillgodogöra sig den näring skogen producerar, något vi inte kan göra som primärkonsumenter. Älgstammen skulle mycket väl kunna skötas av rovdjur, men bara i det fall vi jägare skjuter ned den såpass mycket att den årliga återväxten understiger predationsuttaget. Då och först då förmår rovdjuren hålla älgen på en konstant nivå.

[cjf]

Känner likadant som de flesta andra gör i denna tråd. Den amerikanske jägaren Donnie Vincent som gör en del fina filmer har sagt om detta att "I'm always saddened when I kill an animal. It's not remorse I feel, I know why I'm a hunter. It's out of respect". Det citatet stämmer bra in på min syn på det. Medkänsla är - åtminstone för mig - inte ett hinder utan snarare en tillgång som tar jakten och förvaltningen till en annan nivå.

Jag tycker jakt alltid kan motiveras utifrån att den är en omistlig del av mänsklig natur och kultur. Den är också ett hållbart nyttjande av en naturresurs (om den sköts rätt). Viltkött är förädlad skogsmark och ett sätt att tillgodogöra sig den näring skogen producerar, något vi inte kan göra som primärkonsumenter. Älgstammen skulle mycket väl kunna skötas av rovdjur, men bara i det fall vi jägare skjuter ned den såpass mycket att den årliga återväxten understiger predationsuttaget. Då och först då förmår rovdjuren hålla älgen på en konstant nivå.

Håller med. Dessutom är det ju vi människor som lanserat begreppen "gott" och "ont". I naturen finns varken eller. En varg är inte en ond varelse för att den tar ett rådjur, lika lite som en uggla är ond för att den tar en mus eller en fisk för att den tar en mygglarv...

[HuggyBear]

Bra tråd detta!
Jakthatarna på SRF SNF WAS å dylika mupporganisationer skulle behöva läsa här men tyvärr saknar jakthatarna ändå förmågan att ta till sig att jägare är också "vanliga" människor med tankar å känslor.

OBS. Detta inlägg är INTE meningen att styra över till en diskussion om jägare kontra jakthatare!
Bara ett konstaterande...