cjf skrev:Många fina labbar i tråden, helt suverän ras. Så jäkla vänlig och trevlig.
Här kommer en rookiefråga deluxe! Börjat träna min labbehane på sök vilket är riktigt kul. Min första jakthund, så det är mycket trial and error. Hur gör ni när ni tränar era hundar på eftersök, rent praktiskt? Min hund är duktig, bra nos och mycket lust, men han är rätt het och framförallt snabb och jäkligt stark. Hur gör man för att inte trassla in sig så förbannat med koppel/spårlina osv, och för att lugna ner hunden i söket lite?
Det är svårt att tyda vad du vill ha hjälp med. Tror vi måste reda ut begreppen först...
Du skriver att du börjat träna din hund på sök, för retrieverraserna vid jakt är sök ett självständigt arbete med lös hund utan större styrning från föraren där hunden skall söka av ett begränsat område efter dött/skadat småvilt och apportera det till sin förare. Ofta kallas detta efterapportering, efter att såten är avblåst.
Sen skriver du eftersök. Detta ord används nästan uteslutande för att förkorta lidandet för ett skadat klövvilt som gått utom synhåll för skytten/bilföraren efter skott/påkörning. Eftersöket börjar oftast med ett spårande för att säkerställa att det är rätt djur man försöker avliva. Eftersöket innehåller ofta ett släpp av hund i syfte att avfånga, ställa eller hålla djuret som är skadat tills en skytt kan avliva det. Personligen tycker jag att varje eftersök på klövvilt skall börja med spårning men frågar du folk med ställande hundar så vill många släppa på skott/olycksplats. För mig är det jämställt med jakt...Ofta men inte alltid har de inte gjort läxan med spårträningen. Däremot kan man spåra med en hund och vid kontakt släppa en annan ställande/avfångande om den spårande hunden inte har rätt egenskaper för just det viltet.
Sen kan man lägga till dödsök viket innebär ett eftersök som resulterar i att hunden spårar fram till ett dött vilt.
Om det är spårträning du menar så är en metod för att få ner tempot att du går i det tempot som du vill hålla för att kunna forcera terrängen utan att ha andan i halsen hela tiden. Tyvärr så är retrieverraserna inte den ultimata spårhunden pga. deras förhållandevis långa ben vilket gör att tempot blir högt och att de är avlade till att söka vittring i vind och inte i löpa på marken. Däremot är de ofta utrustade med en fantastisk näsa som om den används väl är till mycket hjälp. Deras sökande efter luftburen vittring i vind gör att de kan kryssa över spåret vilket gör att det kan bli trassligt med linan men håll emot om hunden inte hämmas av det i sin spårning så går det nog bättre.
Har just nu 6st jaktlabbar varav tre gör jakt/trafikeftersök på klövvilt och fem apporterar på fågel/småviltsjakter. En är under utbildning...
12063893_458311551039800_6755098519480974657_n.jpg
12079586_453862001484755_2626887337556224512_n.jpg
12144834_454911481379807_5116462228300666884_n.jpg
10685567_327397734131183_8500429991230557299_n.jpg
10645328_460844747453147_7199375357400441233_n.jpg
10644806_297017837169173_5546655895408814342_n.jpg
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
. Mera bilder 
.
.
.
