Som jag ser det är ett liv ett liv, när vi jagar släcker vi liv. Hur vi gör det när viltet är dödligt skadat ser jag inte som en stor fråga så länge det sker på ett humant sätt.
På nåt konstigt sätt verkar vi ändå vara överens om att det ska vara effektivt med hänsyn till djuret, det är väl det du menar med humant antar jag? Men vad som finns bakom en så självklar sak, vid en första anblick, kan tydligen skilja en del.
Det jaktetiskt ”riktiga” Rent Allmänt anser jag ligga i vad som allmänt accepterat både i lagen, inom jägarkåren och bland större delen av allmänheten. I det här fallet har det bland annat bäring på vår fysiska kapacitet kontra djurets storlek och uppbyggnad – exv benstomme, vitala delars placering och åtkomlighet. Vår fysiska förmåga att avliva djuret effektivt utan skjutvapen jämfört med andra metoder. Inte om det har klövar eller inte.
Jag är förhoppningsfullt övertygad om att de allra allra flesta ser skillnaden mellan exv:
Ringduva, hare, kanin, kråka kontra människa
jämfört med
Vildsvin, större hjortdjur och björn kontra människa.
Spjut eller kniv är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli lika effektivt, generellt sett, som skjutvapen när vi pratar om större djur och den genomsnittlige jägarens förmåga. Sen är det en annan sak att somliga är fullt kapabla att hantera en kniv tillfredställande. Rätt hanterad i rätt situation - tveklöst funkis. Men är det ett bra underlag för en allmängiltig jaktetik? Det finns alltid undantag och specialfall.
Därför ska det inte anses etiskt ok eftersom jakt på dessa djur även förutsätter bruket och närvaron av skjutvapen. Dvs att de finns tillhands vid tillfället.
När det gäller mindre djur funkar det lika bra att tex vrida nacken av en ringduva. Det ligger inom 99% av allas kapacitet att klara av att göra effektivt.
Jag anser att vi som jägare har ett ansvar för att när vi skjutit nåt, på ett snabbt och effektivt sätt också avsluta det hela. Inte riskera att förlänga det. Inte när vi har effektivare metoder med större tillförlitlighet att tillgå!
Rent personlighetsmässigt verkar det som om man lättare dödar om man gör det på avstånd, eller som piloten i Enola Gay sa - Det kräver mer mod att döda en man med bajonett i en skyttegrav än 100 000 med en atombomb på 15 km höjd......
Hmmm… citat och dess syftningar... Men eftersom vi pratar avfångning så är det väl det du refererar till?
Tror du menar att man ska våga gå in och göra det som krävs av situationen?
Att både kunna och våga göra det som krävs är väl mer en grundförutsättning för varje jägare. Att prata om ”mod” i sammanhanget känns lite.. sådär… Hur ”modig” kan en avfångningssituation bli satt i sitt sammanhang? Och på vems bekostnad ska den göras modigare?
