Jag har en åtel för gris som fungerar oförskämt bra.Tror bara jag har suttit en gång i vinter utan att ha haft kontakt med grisarna...har nog suttit ca 10 ggr (denna gång visade det sig att åteln var tom när jag sen gick fram och kontrollerade). Åteln är placerad så att man sitter norr om densamma, då den förhärskande vindriktningen är syd eller sydvästlig vind....eller.
I snart tre veckor har vi haft nordliga vindar. Massor av gris besöker åteln varje kväll, men om man försöker sitta så blir det bara en "blåsserenad" Tre ggr under denna nordvindsepok har jag gjort bedömningen att det kan gå....Alla tre ggr har det ovanstående utspelat sig (förutom den gången jag körde fast och fick be arrendebonden komma och dra upp mig med traktorn....
Till saken, igår tänkte jag att nu är det ostlig vind, det skall gå. Vi har fyllt på mat i helgen och det försvinner fort...
Jag är för närvarande pappaledig, vilket innebär att ev åteljaktsejorer ej kan börja innan hustrun kommit hem från jobbet . Som vanligt kommer hon lite sent vilket får mig att inse att det kan bli tight att hinna fram före grisarna. Jag vet att årsgrisarna brukar komma väldigt tidigt på denna plats.
Väl nere parkerar jag bilen en bit från åteln. Hunden talar tydligt om sitt missnöje med att bli kvar i bilen. Strax innan jag kommer fram hör jag ett smackande ljud, jodå de är redan framme. Jag lägger försiktigt ner ryggsäcken och försöker sakta smyga mig ur synhåll. Tycker jag lyckas med det men när jag tittar fram är de borta...ca 4 -5 årsgrisar, vet inte om det var sugga med eller om de var själva. OK det verkar alltså bli en sådan kväll..........
När jag sitter i tornet får jag till min förskräckelse känna att den minimala vind man kan skönja verkar kittla mig i nacken. Jag är inte helt säker men jag anar det... Efter ca 20 min hör jag att grisar är på ingång. De kommer fram till åteln (denna ligger efter en skogsväg där vägen gör en 90 graders sväng...) De stannar i planteringen bakom åteln och börjar "blåsa" I ca 10 minuter springer de i en halvcirkel runt åteln och blåser innan de ger sig av. Efter detta upprepas proceduren 6 eller 7 ggr....Grisar komer, stannar "blåser" springer runt i halvcirklar utan att gå fram. Vid ett tillfälle glider en ensam gris fram, men bara för att direkt kasta sig tillbaka in i skogen... Jag inser att de förmodligen precis kan ana att något är fel eftersom varje grupp som kommer stannar i mellan 5 och 20 minuter innnan de ger sig av.
Jag tänker att har jag flyt kan ett gäng komma fram från rätt håll när vinden är ok. Efter mycket om och men hör jag ett nytt gäng som kommer från det mest optimala hållet. Jag hör att de är alldeles brevid åteln och gör mig helt klar. Plötsligt glider det fram en gris. Jag har redan konstaterat att om man skall skjuta i kväll så måste det gå ganska fort pga risken för att vinden röjer mig... OK gris framme skjutbar eller ej?
På åteln finns en ensilagebal. Denna är så hög att den går till höften på mig om jag står brevid. Jag hade tänkt att ett vuxet djur är ungefär i nivå med denna i höjd. Tittar på balen och flyttar siktet till grisen (denna står med en perfekt bredsida på ca 40 meter...)Grisen var i mina ögon klart lägre än balen. Den ser ut att ligga i 50 - 60 kg klassen. Skjutbar bestämmer jag mig för...Jag skall precis trycka av när jag ändrar mig och tar ny riktpunkt i grisen. Just då rasslar det till i buskarna och 6 - 7 kultingar kommer ut ur skogen. JÄVLAR vad nära att jag just skjutit suggan.....Jag vart riktigt skakig....Kultingarna var ganska små, men ej randiga. Gissar på att de vägde mellan 15 - 30 kg.
Kontentan av detta blir att vänta med att sitta till vinden ligger rätt. Med den frekvensen av gris kommer rätt läge snart....Som det var nu insåg jag att för att kunna skjuta med rådande vind måste skott komma snabbt om grisarna väl går fram. Risken för misstag ökar då....
Nära ögat...
Moderatorer: taxen, Fritz Kraut
- Stojjan
- Inlägg: 315
- Blev medlem: 16 feb 2005, 12:21
- Ort: Stockholm
Nära ögat...
Kopov, långt ifrån lagom....




