Den stora tråden om Borderterrier!

[NinjaTobbe]

Hur är era hundar på andra aktiviteter än jakt? Min är väldens snällaste o lugnaste innehund som sover i stort sett dygnet runt. Men han är bedrövligt tråkig om man försöker motionera honom/ med honom. Han vägrar att springa längre än 300 meter. Jag brukar försöka åka skidor, cykla och löpträna med honom men han är som ett jävla bly-ankare. Enda gången det blir fart på honom så är det om han får jaga någon annan. Var ut för ett tag sedan då frugan cyklade framför med dottern i barnstol bak på cykeln. Då sprang han som en galning i många kilometer. Lika så om man hakar på random skidåkare, då skall han jaga i kapp. Men utan draghjälp så får jag alltid bogsera hunden.
Hur är era? är det någon som bara gillar att röra på sig utan att ha någon att "jaga"?

[dahlis]

Det där låter lite bekant..

Min är så trött när jag cyklar med honom att man kan tro han ska dö (jävla skådis) sen går det upp en katt eller nåt så får man trampa för livet och när man kommer hem springer han runt huset så gräset flyger

Det går bättre ju mer man kör med dem tycker jag men nån spaniel eller vorste tempo blir det nog aldrig.

[nagelhoff]

känner igen detta.... min springer gärna dem första 300-500mtr när vi cykler, sen är det liksom inte roligt mer, och man får dra honom runt.. samma sak på vanlig promenad, det går i hyfsat tempo, och lagom roligt tills vi börjar närma oss hemmet, då går tempot ner till -5 kmt, och allt som det kan doftas på ska det doftas på...

annars är han ganska lugn hemma, men få ibland spunk nu här utan för säsongen, för att det händer för lite.. och när han har riktigt tråkigt kan han sätta sig och börja yla

[Border-2010]

Ja det är nog så att de är för smarta!
Springa utan att jaga är inte roligt.
Man får se dem såhär - vi är bara till för dem!

[Bju]

Haha underbar läsning.
Har väl ungefär samma mentalitet på min tik. Hon bor dock med två flattar som smittat av sig lite, så kunde varit värre. Ute på koppelpromenad har å andra sidan flattarna så förbannat bråttom medans terriern håller sig på en koppellängd bakom som om man kopplat fast en dragg istället för hund. Numera när man även har med barnvagnen ut kan man kasta upp terriern i barnvagnen när hon surar.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[Bju]

Hur har ni det vid vanliga promenader, när det ex är tidiga mornar eller dåligt väder? Min kan ligga inne och hålla sig en hel dag när hon vet att det regnar ute. Sen när man kör in på marken skriker hon som en apa. Vill inte bada men när man har i henne för kylning på sommarn, simmar hon skitbra. Dom kan, men dom vill inte, typ


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[NinjaTobbe]

Min är extremt morgontrött, även vid jakt. När han märker att jag är på väg på morgonen brukar han smyga undan och lägga sig där jag ej skall hitta honom. När jag släpper ut honom ur bilen vid jakt är han ibland helt ointresserad. Kan ta upp till 25 min innan han drar iväg från mig och börjar söka. Inte hela världen när man jagar själv, men ganska jobbigt när det är ett gäng passkyttar som väntar. Men när han väl vaknat så orkar han oftast jaga i bra tempo hela dagen. Har aldrig stött på en morgon tröttare hund.
Dåligt väder berör honom inte det minsta, badar jämt så fort han kommer åt, både i gyttja och isvakar.

[dahlis]

De är livsnjutare utan tvekan, sova länge på morgonen och sen ut och lägga sig i solen en stund det är grejer
Regnar det ute kan man med gott samvete sova bort hela förmiddagen utan att gå ut, onödigt att bli blöt.

Är det däremot jakt på gång gäller inte de vanliga reglerna då är det fullt ös

[nagelhoff]

ja maken till morgontrött hund

Min gillar verkligen att ligga kvar, inget rubbar honom, vanlig morgonrutin är att jag gör allt, dusch, frukost etc, sen får jag gå och hämta honom, lyfta upp honom så han står och då... långsamt men säkert rör han sig mot dörren där jag väntar med koppel. Dock är det en underbar egenskap med en morgontrött hund på icke jakthelger, där han utan problem kan ligga kvar tills man själv börjar få liggsår

vid jakt brukar han dock komma igång när vi svänger in på marken, och parkerade, så satt han i buren och gnällde, ylade och ville ut, men han är inte nån hund som går igång på att jag tar jaktkläder på mig, och packar jaktgrejorna i bilen.

Som ung hund kunde det ibland som nån skriver, ta 15-20 min innan han faktisk började jaga / söka ut, men jag upplevde inget av detta förra säsongen, då var han på direkt.

[Bju]

Jodå, får stå och ropa på min varenda morgon. Förr låg hon alltid i våran säng, naturligtvis uppe på kuddarna. Men sen vi fick barn har vi valt att inte ha terriern i sängen längre. Som å andra sidan inte vill ligga där längre heller, nu när de ligger en unge mellan oss. Så hälften av gångerna, efter man ropat 3-4 gånger hör man ett duns i golvet när hon hoppar ner från gästsängen istället och kommer ner till ytterdörren. Men som idag har hon kommit ner lagom till att man rastat klart flattarna och kommer in igen. Då helt plötsligt är hon redo att gå ut. Hon är 5år och den här säsongen har jag fått ha med henne varje gång jaktkläderna är på. Annars står hon och skriker innanför dörren. Jakt är delad etta med att ligga på ett kuddberg i tv-soffan.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[Border-2010]

Min han reser sig inte förrän jag börjar knyta skorna då kommer han och sträcker på sig lagom lojt! Finns nog inga hundar som har större blåsa i förhållande till storleken


Skickat från min iPad med Tapatalk Pro

[nagelhoff]

Min han reser sig inte förrän jag börjar knyta skorna då kommer han och sträcker på sig lagom lojt! Finns nog inga hundar som har större blåsa i förhållande till storleken


Skickat från min iPad med Tapatalk Pro

Känner igen det, när skorna kommer på är det dax... eller bara nästan, ibland har jag tröttnat, gått ut, stängd ytterdörren, och väntat, det brukar sätta lite fart på gubben..

och blåsan måste vara ENORM

[Second]

Låter som min inte alls är speciell när jag läser det ni skriver.
Började tro min var deprimerad. Man glömmer bort att man har en hund då hon ligger och sover hela dagarna.

Ett tydligt "AV-läge" och ett tydligt "PÅ-läge" är det på min. Händer det inget, då händer verkligen inget. Och när det händer något då är det 100%

[RLE456]

Underbar läsning med morgontrötta och egensinniga hundar. Jag trodde vår kille på 4½ månad bara var valpig och trotsig, men det kanske genetiskt betingat då.

Jag har en fråga till er som jagar gris med era hundar. Hur tidigt kan man prova dom i hägn? Att det inte är aktuellt än förstår jag såklart (även om jag är ivrig), men tycker ni att hunden ska hinna mogna och växa till sig riktigt innan man släpper in honom? Eller kan jag prova så snart han vuxit till sig i kroppen och börjat jaga?

Än så länge har han fått träffa rådjur både döda och levande. Jag hade med honom vid bäverjakt och gick av en händelse på två rådjur som stod och betade 40-50 meter bort. Guldläge att få hetsa honom lite tänkte jag, men när vi stötte rådjuren blev han mest konfunderad och besviken över att dom inte ville stanna och leka. Det blev hur som helst ett fint tillfälle att få uppmuntra honom när han bökade runt i spåren.

[nagelhoff]

Underbar läsning med morgontrötta och egensinniga hundar. Jag trodde vår kille på 4½ månad bara var valpig och trotsig, men det kanske genetiskt betingat då.

Jag har en fråga till er som jagar gris med era hundar. Hur tidigt kan man prova dom i hägn? Att det inte är aktuellt än förstår jag såklart (även om jag är ivrig), men tycker ni att hunden ska hinna mogna och växa till sig riktigt innan man släpper in honom? Eller kan jag prova så snart han vuxit till sig i kroppen och börjat jaga?

Än så länge har han fått träffa rådjur både döda och levande. Jag hade med honom vid bäverjakt och gick av en händelse på två rådjur som stod och betade 40-50 meter bort. Guldläge att få hetsa honom lite tänkte jag, men när vi stötte rådjuren blev han mest konfunderad och besviken över att dom inte ville stanna och leka. Det blev hur som helst ett fint tillfälle att få uppmuntra honom när han bökade runt i spåren.

Jag introducerade min till gris i hägn vid ungefär 1 + års ålder, han hade jagat/jag jagat med honom halva hösten då (cirka 4 månader, från 10 månaders ålder), och kunde i teorin redan ha träffat på gris.

Jag åkte till hägn, mest för att kunde se på nära hål hur han betedde sig, samt vad han styrkor och svagheter var, vilka riskor som fanns. det är väl den störste fördel med hägn, att du kan se det på nära håll. jag la spår ,med honom från cirka 5- 6 månaders ålder båda rå och gris.

[PeterC]

Verkar vara ett särdrag för bordrar det där med morgontröttheten. Vår Artur är makalöst seg på morgnarna, går inte att få liv i honom. Lagom stressande när man ska ha iväg barnen till förskolan och vill få ut honom och sen ge maten.

Har också funderat på när det är läge att introducera honom för vildsvin i hägn. Han känns ganska redo redan nu men vill absolut inte forcera fram nåt.
Dock har han presterat några mycket fina ståndskall på brorsans robotgräsklippare!

Skickat från min Nexus 5 via Tapatalk

[Second]

Du får köpa ett vildsvinskinn, limma fast det och några betar på gräsklipparen.
Blir ju som en permogris.

[PeterC]

Du får köpa ett vildsvinskinn, limma fast det och några betar på gräsklipparen.
Blir ju som en permogris.

Haha, ja den tanken slog mig direkt! Kanske en älgskalle fastsatt med spännband. Vilken syn
Men lite mer allvarligt så skulle det säkert kunna funka som träning. Vem blir först att slänga upp en film?!

Skickat från min Nexus 5 via Tapatalk

[dahlis]

Jag började den riktiga injagningen med min vid 10månaders ålder alltså jakt på riktigt men helt kravlöst antingen själv eller med ett par passkyttar som visste vad vi gjorde.

Undvek att släppa honom på ställen där vildsvin brukar uppehålla sig, fungerade utmärkt förutom en gång när han var knappt ett år. Han gick då rakt på en årsgris så det dunsade om det, jag var i närheten den låg och tryckte under en gran. Hunden blev så förvånad att den inte flyttat på sig att han satte sig ner och tittade efter den ett par sekunder, sen blev det fart efter den igen

Jag släppte i hägn första gången vid 16 månaders ålder och det var nog lagom för min hund, han jobbade fint med vildsvinen och med förstånd. Har ni inte erfarenhet sen tidigare åk till ett välrenommerat hägn så får ni massor av tips av dem, det är väldigt lätt att man tex går nära för att se bättre och omedvetet stöttar hunden.

Efter det första släppet i ett "nivå2" hägn har jag bara tränat i godkänt diplom hägn, de ska lära sig att grisarna gör utfall och jagar dem för att undvika skador. Senast var det riktigt sura grisar som inte bara jagade hunden tiotal meter utan det var utfall på 50m efter hunden.

Mitt råd är att ge fan i permobilträning och "nisses hägn i grishålan", de ska från början lära sig att respektera vildsvinen. Vildsvin förtjänar att jagas på ett etiskt korrekt sätt och i mitt tycke ska hundarna inte bita i dem som vissa gärna trissar hundarna till.

I januari ökade förföljandet av framförallt vildsvin markant min hund var då 2år gammal. Som längst jobbade han med ett helt gäng grisar i 45min innan han släppte, det hade då snurrat runt 1-2km ifrån mig innan de drog iväg. Har inte gjort officiellt vildsvinsprov med honom men senaste besöket i diplom hägn visade att det inte ska vara några problem.

[nagelhoff]

Nu börjar det bli nära för vi som enbart jagar ovanjords med vår terriers !!

våren - sommaren har varit ganska lugn, har haft mycket och stå i, men det blev ändå till ett enkelt dödssök runt midsommar, eftersom jag vill skjuta en grill gris till sommaren.

Sitter nästan aldrig på åtel, tycker det är tråkigt, föredra att smyga, men denna gången ville jag ha med hem en gris eftersom frysen skulle fylls med grillkött och riktigt nog kom 2 årsgrisar fram runt 22:30 och jag sköt den minsta, båda stack i skotet, men jag hörte hur grisen la sej och dog nånstans 40-50 mtr bort. gick from och tittade på skotplatsen, ok med blod, men jag orkade inte spåra själv i dem mörka löven, fram med hunden och vips 30 sekunder senare var vi framme vid grisen