Nya jägare?

[PatrikMalmo]

Canta, där tror jag du har mycket rätt, eller iaf känner jag så. Behöver ju inte spela kvitta i rätt. Skriver om min känsla. Född -70. Uppväxt på landet, med jakt överallt. Alltid bra mat, lagad från grunden. Inget fusk.

Jagar jag är det iaf alltid till viss del för köttet. Jag vill ta hand om det och äta det, gärna lite speciellt. En rådjurssadel drar jag inte av för att det är tisdag, det ska ju liksom vara lite extra. Fast enligt Nalle Puh kan tisdag vara en lika bra anledning som vilken som helst, och där kan jag ju ge Puh rätt. Men älg... den ser jag som lite till att fylla frysen faktiskt.

[PatrikMalmo]

(hade mormor sett hur jag äter nu hade hon skjutit mig i stället för vilt...)

[nagelhoff]

alla får ju olika ut av jakten, och jag säger inte nån typ av jägare är bättre än den andra, skillnaden är vad man får ut av en dag i skogen ?

visa betalar 40 000 och jagar 3-4 tillfälle med säkra skottchanser, och tycker det är den bästa jakt, det är ok för min del, men ikke det som intressera mig!

jag jagar för det är kul, jag är ute så mycket det går, ibland skjuter jag mycket ibland knappt nånting! jag jagar ju inte för att skjuta, jag jagar för att jaga!? om det gir mening? det är helheten som gäller! hund, natur, kamratskap, upplevelser, att göra bedöming skjut eller inte, ha koll på djuren, när arbetet man har lagt ner på viltvård funker, den där fantastiska känsla när alting stämmer och man kommer till avslut, det är ju det bästa skottet!!

sen skjuter jag inte mer än det jag kan äta... 1-2 rådjur 1-2 gris, älg tillsammans med laget.

[Canta]

Men frågan gäller nya jägare. Hur ska dom ta till sig jaktens finesser när ingen fadder finns. Antagligen betyder sociala medier jättemycket i dessa sammanhang. Blir en slag lägereld där dom kan läsa på. Därför är RS o Jaktsidan viktiga grejer o måste erkänna att massor har man lärt på dessa ställen fastän man trodde i sitt övermod att man kunde allt

[trumpetarn]

Det är, tyvärr, väldigt starka murar kring jaktarrende/jaktlag. Det gör att personer utan kontakter hamnar på fel sida muren. Jag har tagit med mig människor som jag inte känner på jakt. Det blir dock svårt om inte tillräckligt många gör det för man kan bara ta med x antal individer, sedan blir passen fullsatta. Återväxten hade kunnat vara mycket bättre om fler aktivt sökte unga/nya deltagare. Oftast blir det jagande bekanta som fyller de tomma stolarna, inte nya jägare. Jag själv hade denna resa när jag började jaga som 22-åring för drygt sju år sedan. Jag kunde namnet på ett tiotal jägare i byn men ingen bjöd med mig förrän efter 4-5 år. Under tiden fick man jaga på mindre marker själv och lära sig allt från grunden på egen hand. Ingen smidig resa men för den som gett sig bövelen på att börja jaga så får man helt enkelt inte ge sig. Det är dock helt otroligt vad mycket lättare allt hade varit om man haft en mentor/fadder från början.

[PatrikMalmo]

Inläggen från Canta och trumpetaren berör samma sak. Hur kommer nya in? Vi kan ju klanka på dem hur mycket vi vill, men släpper vi inte in dem är vi ju snett på det, som jag ser det.

Personligen kan jag enbart göra en del kring skytte, och det har jag redan gjort och gör. Inte för att jag är expert, men lite mer än ingenting kan jag. Och det lär jag gärna ut. Med lugn, krama trycket och inte dra till, andas rätt, kanske tom håll andan ett tag eller skjut i utandningen. Annat för hagel. Fett cred till ni som tar med nybörjare ut på rundor. Det är grant på allvar.

[Ogster2]

Jag gick nyligen med i mitt första jaktlag och då har jag nyss fyllt 35..
Innan detta har det bara varit bjudjakter eller skyddsjakt.

Jag skjuter väldigt mycket och har extremt bra koll på mina vapen, via bekanta träffade jag en likasinnad och efter att ha umgåtts frekvent på skjutbanan så kom en inbjudan till deras jaktlag.
Så nu är vi 4st på 240hektar och jag har 20minuter till marken så bättre kan jag inte ha det.

Då jag kan 1/10 av vad dom andra kan hittar jag inte på egna hyss utan jag tänker göra som jag blir tillsagd.

[jagarndamp]

Ingen i min närmaste familj jagar, eller när jag tänker lite längre så tror jag ingen alls jagar. Jag tackar lågstadiet som anordnade en friluftsdag med älgjaktlaget i byn som visade och berättade hur allt gick till. Det berättades om styckning, lades blodspår som följdes med hund, bjöds på mat och berättades historier. 11-åriga jag var helt fast, tog jaktkort ca 10 månader senare. Sen råkade min faster hitta ny man som var jägare, och jag fick följa med på både älgjakt och harjakt. 3 år senare (när jag fyllt 15) sökte jag licens på mina första vapen och sköt mina två första älgar samma höst.


JAG BOR I FINLAND

[nilsszzon]

Jag gick nyligen med i mitt första jaktlag och då har jag nyss fyllt 35..
Innan detta har det bara varit bjudjakter eller skyddsjakt.

Jag skjuter väldigt mycket och har extremt bra koll på mina vapen, via bekanta träffade jag en likasinnad och efter att ha umgåtts frekvent på skjutbanan så kom en inbjudan till deras jaktlag.
Så nu är vi 4st på 240hektar och jag har 20minuter till marken så bättre kan jag inte ha det.

Då jag kan 1/10 av vad dom andra kan hittar jag inte på egna hyss utan jag tänker göra som jag blir tillsagd.

Skönt med jakten nära, jag har 240ha där enbart jag jagar dvs min mark. är 15 min till jakterna , kommer bygga hus snart på ena marken så då blir det genast 0 min till marken =)
jag gillade inte de andra jaktlagen i området och fick inte heller ngn direkt invit så jag köpte mark istället när det blev till försäljning så jag kunde jaga.

det är heller ingen rättighet att få jaga i Sverige eller ha en plats att jaga på......

[nagelhoff]

om vi bortser ifrån dem har växt upp med jakt och ofta jagar i "pappas jaktlag"

Jag kan berätta hur jag gör!

jag är ju lite skadat och väldigt jaktintresserat, så dem flesta tillställningar och möten med folk sluter nästan altid med att dem iallafall vet att jag jagar! Eftersom jag pratar mycket om det kommer jag konstant i kontakt med folk som själv jagar, och ibland händer det att jag blir inviterat, eller invitera folk med på jakt, och då är där skapat en forbindelse. Träffer jag folk som jag känner har den "riktiga inställning" som är nyblivna jägare, då följer nästan alltid en invitation om att följa med ut! MEN jag tjatar inte! har folk fått en invitation är det sen upp till dem att kontakta mig och fråga "när ska vi ut?!" jag vill ju se ett driv ifrån en ny jägare. Om personen i fråga kan bete sig på jakten, då kommer personen bli inviterat igen etc. kanske där inte är nån öppning i laget just nu, men på nått tidspunkt, och då kanske personen få frågan om dem vill vara med!? alternativt att dem hittar andra lag, och då är förbindelsen bra för mig, för då blir jag inviterat till nya marker etc. What comes around, goes around

Hur jag själv började, väldigt kort:

Min pappa jagade, jag fiskade, sen flyttade jag till Sverige, och efter X antal år beslöt jag mig för att ta jägarexamen, bara för att jag tyckte det var kul! så jag har inte blivit upplärt av min pappa, eller fått nån gentjänster.
jag nämnte för en kompis från Skåne, att jag tog jägarexamen, och han avslörade att han var inbiten jägare, så jag blev inviterat med på en jakt, året efter startade vi ett lag tillsammans (som vi fortfarande har), och blev jag gästjägare i Jämtland, efter mycket tjat (vi har mark däruppe pga av min fru) men dem var inte van vid gäster... där har jag dock pga av min ödmjuka inställning, samt ett önska om att lära mer, blivit omtyckt , så nu vill dem jag ska bli fast medlem..
samtidigt hade jag hittat ett jaktlag via jaktförmedling efter 1 år med examen i handen, det var hyfsat nära hemmet, som jag gick med i, det gick inte, fel typ av jägare, jag tyckte dem var pajaser, året efter ett nytt lag via jaktförmedlingen, det gick en stund men där var mycket problem, stort lag med många åsikter. till slut tredje gången gillt, blev jag inviterat till ett lag som gäst, och året efter var där en öppning och jag blev erbjuden en plats, där jagar jag fortfarande!

[J f n Fjollträsk]

Håller med om Canta att nätforum likt Robsoft blir en slags ny lägereld, där man kan plocka upp en hel del viktigt kring jaktens själ och krav, man kan också hitta de som jagar på de sätt man själv gillar, synd bara om det kan leda en till att man cementeras in i vissa jaktformer och gör att man inte prövar nya saker.

Så det kan också vara bra att "vara sin egen" när det gäller att börja jaga, men man saknar ju möjlighet till det mer direkta erfarenhetsutbytet. För att inte tala om vapenhantering nu när den stora majoriteten inte gjort värnplikt under 20-talet år. Så frågan är hur man skulle kunna åtgärda detta. Det "gammel-svenska" sättet hade ju varit utbildning och studiecirklar. Och på vissa ställen så bedrivs det ju jakter för nybörjare av ex förbunden. Men finns det några andra tankar om möjligheter kring mer "formaliserat" erfarenhetsutbyte, inte bara "bjud med någon junis som du inte alls känner ut i skogen på jakt"?

[PatrikMalmo]

Håller med om Canta att nätforum likt Robsoft blir en slags ny lägereld, där man kan plocka upp en hel del viktigt kring jaktens själ och krav, man kan också hitta de som jagar på de sätt man själv gillar, synd bara om det kan leda en till att man cementeras in i vissa jaktformer och gör att man inte prövar nya saker.

Så det kan också vara bra att "vara sin egen" när det gäller att börja jaga, men man saknar ju möjlighet till det mer direkta erfarenhetsutbytet. För att inte tala om vapenhantering nu när den stora majoriteten inte gjort värnplikt under 20-talet år. Så frågan är hur man skulle kunna åtgärda detta. Det "gammel-svenska" sättet hade ju varit utbildning och studiecirklar. Och på vissa ställen så bedrivs det ju jakter för nybörjare av ex förbunden. Men finns det några andra tankar om möjligheter kring mer "formaliserat" erfarenhetsutbyte, inte bara "bjud med någon junis som du inte alls känner ut i skogen på jakt"?

Fast samtidigt, om man hittat sin jaktform och trivs fint med den, måste man testa nytt? Jag vet ju vad jag gillar och trivs med, uppskattar att läsa och se andra jaktformer men de är inte för mig. Kan inte se något direkt fel i det. Men om du menar som ny jägare, kan ju vara bra att testa på en del olika.

Hittar ingen bra väg till erfarenhetsutbyte live, det blir ju otroligt upp till enskilt folk tänker jag. Men för de som tar jägarexamen på det lite längre sättet kunde ju återträffar vara ett sätt. För egen del körde jag ett halvårs teori och praktik blandat, och det vart rätt bra stämning i gruppen, med jaktintresse som spretade och lite olika håll. Men det funkar ju inte med "helgkurserna" som verkar köras lite här och där. Nätet kanske är bästa lösningen ändå, kanske i någon kombo med afterwork-träffar, för de som bor nära och har möjlighet. Men det funkar ju inte överallt det heller.

[PatrikMalmo]

Säker vapenhantering skulle ju läras ut under examen, samt på banan, men då ska ju folk till banan FÖRST, och sedan verkar ju banorna vara rätt livsfarliga allt som oftast... men det är vad jag hört.

[J f n Fjollträsk]

Yepp, menar ny jägare. Hur man sedan går vidare över tiden beror ju på intresse och mark/-er man kan jaga på.

Nätet är bra, men det jag försöker peka på är att "uppfångandet" av nya generationer måste ske genom en kontinuerlig kedja och att det också är viktigt för den generation som redan har "sitt på det torra" vad gäller jakt. Annars kan det nog uppstå avarter som inte är i linje med svensk jakttradition och jaktetik och konflikter kring dessa.

Väldigt mycket av det som varit gratis ersätts nu med köp av tjänst; betala för en timme på en skyttebio, betala extra så får du med en instruktör. Den gamla skjutbanan borde kunna konkurrera här, med rätt människor som faddrar/mentorer/instruktörer. Tyvärr är det väl ofta så att de som sitter på skjutbanan inte alltid är de bästa i det hänseendet, utan de blir som skjutfältschefer i Armén, när de istället borde bjuda på kaffe och snacka en stund. Dvs skjutbanorna borde ha sin roll att spela även i skyttebions årtionde. Kanske ska lägga till att det var tämligen länge sedan jag besökte en skjutbana i Stockholmsområdet utan här har det blivit skyttebio, men jag har tillgång till en sanslöst fin anläggning i Värmland.

[PatrikMalmo]

Yepp, menar ny jägare. Hur man sedan går vidare över tiden beror ju på intresse och mark/-er man kan jaga på.

Nätet är bra, men det jag försöker peka på är att "uppfångandet" av nya generationer måste ske genom en kontinuerlig kedja och att det också är viktigt för den generation som redan har "sitt på det torra" vad gäller jakt. Annars kan det nog uppstå avarter som inte är i linje med svensk jakttradition och jaktetik och konflikter kring dessa.

Nu bor jag ju utomlands, men har en "jägarkultur" med mig sedan barnsben. Jag tror helt ärligt att ingen hade kunnat klaga på mig vid skjutbanan eller på pass. Jag gör helt enkelt inga av de misstagen som folk klagar på. Jag pekar inte med vapen på folk, och nog tusan visar jag att ett vapen är oladdat och ofarligt.

Men jag hade nog fått skit för "varför sköt du inte!?!". Därför att jag inte var säker på skottet, skulle vara mitt svar. Accepterar lugnt skitpass, när det blir av eller så pyrschar jag själv. Personligen kan jag inte hjälpa till med mycket i Sverige, men det verkar som om somliga faktiskt skulle vara hjälpta av ett bredare naturintresse och ut i skogen öht. Jag vet inte under vilka former, men det där kanske kan byggas på. Spana fågel, plocka svamp, äta bär, spana vilt, hela kitet i ett. Det där är som jag ser det det verkligt luriga, naturintresset i stort. Somliga har jakt som hobby, och ska bara ut och skjuta. Men känner du igen koltrastens varningsläte kan det vara nedrans bra. Eller kråkor, skator och kråkfåglar. Ser de dig, är du ju rökt. Eller så får de finare och rikare jaga med mänskligt drev, det verkar ju vara modellen för de som har stålars. Då får de alltid skjuta. Sen kommer experterna och städar upp, spårar skadeskjutet och resten. Som mer ensam jägare, man har otrolig nytta av naturen i stort. Plus det där tänket med att man inte alltid måste skjuta. Att komma väck från de där nerverna, och se rubbet som en bra upplevelse, få verkar ha det idag. Det kliar i tryckarfingret. Men är du ute ofta, sitsen kommer tillbaks. Är det inte perfekt, skjut inte (ja, ja, skadeskjutet och eftersök är något annat). Det där med det bredare naturintresset är något jag saknar med flera nya iaf. De ska bara ut och skjuta. Naturen? Spela kvitta.

Det är någon jäkla konflikt här som jag inte blir klok på. Vetifan med de nya. Som ny, var tuff, fråga, men tjata inte, kan vara mitt bästa tips. Gör dig själv användbar. Enbart personliga tips, som jag själv skulle köra om jag igen bodde på svensk mark. Jag vet inte hur man ska lära ut det där. Var lugn, vänta in, stressa inte, se till eftersökshund, men sen? För mig är det ju bara frid, de gånger det blir av. Vilket är sällan. Men jag minns. Skjuta eller inte skjuta, är det perfekt så smäller det. Annars inte. Då vann bocken. Cred.

[nagelhoff]

en klassiker som nybliven jägare är ju ett sving till älgbanan... i "storsatdsområden" kommer man vid fel tidspunkt, då får du stå i kö... 1 timma eller mer, 15 pers väntar på dig, när det äntligen blir din tur är presset så stort att du knappt kan träffa tavlan, du vill gärna skjuta igen, men då ska du vänta 1 timma mer... det är ju knappt så att man våger sig ditt igen..

kanske nybörjardagar på skjutbanan kunde vara något ? jag jagar med 2 skjutledare och vi har diskuterat detta alternativ som en möjlighet för att få fler nyblivna jägare att våga sig ditt något mer? kanske ta skjutbanarne in framtiden med effektiva hemsidor, där man kan boka "pass" så där max är 5-10 pers vid älgbanan vid ett givent tidspunkt etc, så kunde skjutledaren hinna med og ge goda råd

[PatrikMalmo]

På de banor det är kö till, styr upp det rakt av och ge råd! Guldläge jue! Men naturligtvis, där lade jag en het potatis i knäet på skjutledaren, så det är helt upp till den personen. Inget jag kan kräva. Men bra läge.

[Canta]

Tycker inte att man ska curla alltför mycket med unga jägare. Har dom fått jaktsmittan i sig då fixar dom botemedel själva. Ungefär som med unga fiskare... har dom blivit frälsta då sticker dom o metar oätlig mört under vägbron.

Klart att unga ska få chansen om inte annat för att dom ska inse att jakt ev. inte är deras grej. Ungdomskvällar på skjutbanor är lofs. en vettig tanke f.a. vid städer.

Gnäller man om att det är knepigt med jaktmöjligheter vid storstan då får man väl flytta till.... Jämtland eller nåt. Man kan inte ha alla de bästa världar på samma bricka samtidigt, eller

[micke w]

Tycker inte att man ska curla alltför mycket med unga jägare. Har dom fått jaktsmittan i sig då fixar dom botemedel själva. Ungefär som med unga fiskare... har dom blivit frälsta då sticker dom o metar oätlig mört under vägbron.

Klart att unga ska få chansen om inte annat för att dom ska inse att jakt ev. inte är deras grej. Ungdomskvällar på skjutbanor är lofs. en vettig tanke f.a. vid städer.

Gnäller man om att det är knepigt med jaktmöjligheter vid storstan då får man väl flytta till.... Jämtland eller nåt. Man kan inte ha alla de bästa världar på samma bricka samtidigt, eller

Håller med fullständigt där Canta.

[J f n Fjollträsk]

Tycker inte vi pratar om att curla, de som metar mört av fiskeiver har oftast stått med föräldrar och metat en hel del under sin uppväxt innan de kan och får dra iväg själva.

Men visst, men det är inte många som kan räkna med att kliva direkt ut i ett jakttorn i säg Sörmland på allmän klövviltjakt och skjuta två grisar, ett dov och en älgkalv i samma pass. Frågan är väl om det ens är lämpligt, kanske ska man ha gått i drev och lärt sig marken? Skjuta de första vilten på smyg/vakjakt eller åteljakt för att få tid på sig?