Måste bara dela med mig av en helt fantastisk upplevelse som jag hade tillsammans med min bonus son på 8år förra helgen.
Han har ett otroligt intresse för jakt och har i princip i två års tid verkligen velat hänga med ut. Jag och hans mamma har dock i samråd bestämt att han kanske varit lite för ung för att orka sitta still på pass en hel dag, samt ta in blod, eventuellt skadeskjutna djur och allt vad en drevjakt kan innebära. Men nu när han fyllde 8 så var det alltså dags. Han har taggat sen i våras när vi tillsammans tog beslutet att han ska vara med första gången på älgpremiären för ett av mina jaktlag den 14 oktober. Vi skulle köra ner till marken 1,5 timmes bilresa klockan 05:30 för samling 07. Klockan 03:00 är han vaken och vill åka
Förblir vaken ända tills vi sätter oss i bilen och pratar jakt hela vägen till marken. Då jag är vice jaktledare koordinerar vi lite med hundförarna och så bär det ut på pass. Vi ska jaga av ca 650ha i östergötland och skjutbart är Älg, gris, rådjur, räv samt även dovhjort som det finns sporadiskt med på marken. 9 hundar på plats, 16 skyttar i tornen. Två såtar men lunch emellan. Såt 1
Vi har pass på en liten bergknall med en stor tallplantering framför och två hyggen på vardera sida av oss. Jag vet att det är ett sylvasst pass då jag tidigare skjutit två älgar där. Vi sätter oss tillrätta, häller upp lite O´boy och hundarna släpps. Det blir lite upptag här och var i såten. mest rådjur men även Ko och kalv som tyvärr går åt fel håll med en laika efter sig. Ingenting händer hos oos första halvtimmen och grabben börjar muttre att ingenting går mot oss. Men så rapporterar en hundförare att han stött en älgtjur på ett berg 300 m bakom oss och att det går mot oss. Jag infomerar sonen som inte har radio och nu sitter vi på helspänn. Han får i uppdrag att bevaka vänstra hygget och jag bevakar det högra. Plötsligt kommer Get och kid på mitt hygge. Full fart och 100m = ingen skottchans. Pulsen är dock hög. Och så, nästan direkt efter kommer älgen travandes över samma hygge. jag ser den, sonen ser den. Upp med bössan, tar stöd sittande mot knät och hinner få iväg två smällar med Blasern före älgen hoppas över ett dike och försvinner in i tallplanteringen. Hör inget brak, ingenting alls egentligen. Grabben har ögon som tefat, själv övergår adrenalitet lite mot den klassiska efterskottångesten. Gick det bra? Hade jag tillräcklig framförhållning? Kändes lite långt bak för löpande på 100-110m? Måtte det inte blir eftersök på bukad älg förska skottet han är med på.
Får tillstånd av jaktledren att gå ner till skottplatsen. Tillkallar även hund i samma veva. Väl på skottplatsen finns ingenting. Inget blod, inget hår. Vi går längs med lerdiket för att titta där, massor med älgar som gått över så svårt att se vilket som kan vara från vår älg men än värrre, inget blod alls i någon löpa. Tycker ju att hoppet över diket borde lämnat spår efter en bra träff.
Inte mycket att be för, får invänta hund och unde rde 10 minuterna har jag i mitt huvud gått från 20 % chans för bukning till 80. Känns inte bättre när hundföraren börjar spåra med spårhund. Hunden får inte upp speciellt mycket utan följer en löpa utan blod snett genom granplantering och ut på ett hygge igen. Omtag 3 ggr och samma visa. Hunden brukar ju inte ta fel och medan hundföraren funderar på om han ska avvakta sårlega och sen istället släppa sin laika på spåret så går jag tillbaks 15m in i planteringen för att prata med grabben vars entusiasm nu sjunkigt en "smula". Då ser jag det, på ett träd en bit in i planteringen. En ordnetlig pälstuss från en älg som tydligen brakat in i trädet. På marken nedanför trädet bloddroppar, äntligen något mer konkret att gå på. Dit med spårhunden som direkt får nosen i backen vid blodet och börjar spåra rakt in i planteringen. En droppe här, en droppe där, ganska mörkt blod. Efter 30m mer blod, mer som en fåra med blod nu och jag känner att den här den ligger. 90 m in i planteringen från första blodet och 110m från skottplasten ligger älgen. Två smällar bakom bogen, liite långt bak men ingen vom och båda i lungorna. Total lycka!
Bilder tas, passning och utdrag med fyrhjuling sen lunch.
Såt 2.
Vi har pass i ett torn vid åkerhörn med skog vid sidorna och en sjö bakom, samt en stor plantering som brukar hålla bra med vilt 350m rakt fram på höger sida.
Hundarna släpps och nästan direkt börjar det smälla runt omkring. Två grisar varav en 120kg galt i backen samt två rådjur. Vi sitter påhelspänn men inget kommer vår väg. Lite sporadiska upptag i såten man allt går ut förbi skyttarna. Sen händer det. Hundarna kommer fram till planteringen 350m på vår höger sida. In med två hundar, upptag direkt. Puls 200. Det går ut från planteringen och upp på en bergskam på vår högersida. Det går snabbt och efter 250m släpper hundarna märkligt nog. Det blir helt tyst. Antiklimax. Gick det ut? Var det hare? Sen plötsligt, något har rundat oss och grabben börjar dra i mig. På vår vänstersida tokkutar en dovhjort ut på åkern. Jag får upp bössen men kommer tyvärr lite efter i svingen i första skottet på ca 60m som sitter för långt bak. Djuret hukar sig lite men fortsätter i fullt galopp, jag mantlar om snabbt och nu sitter svingen och djuret voltar men en smäll högt i bogen. Första dovhjorten på 3 år på marken och en skaplig trofé, på grabbens första jakt. Är det här sant?
Lite vemod då ena steken tyvärr gick förloras pga det dåliga första skottet men vilken dag. 15 plusgrader sol, 4 viltslag i backen och härlig social samvaro i skogen. Kunde själv inte regisserat en bättre första jakt med grabben. Han sov rätt gott den kvällen och har i princip pratat i snart en vecka om dagen
Långt inlägg men ville dela med mig och förhoppningsvis förmedla lite av känslan från en sån här speciell jakt.
Dela gärna med er av egna upplevelser tillsammans med era eller för all del någon annans barn på jakt
Skitjakt!
F
