blånering
Moderatorer: Ulrik, Stefan.K, mecke
-
firefly
- Inlägg: 297
- Blev medlem: 13 sep 2002, 07:56
- Ort: Värmland, Deje
blånering
Jo det är så här, min tjej har förvärvat en pumphagel remington 870. nu är det så att den är inte i jätte bra skick lite rost stäck och dålig blånering. nu till frågan, någon som vet om det blir bra om köper blånering vätska och gör det själv? några tipps hur man går till väga? tack på förhand firefly <img src=icon_smile.gif border=0 align=middle><img src=icon_smile_question.gif border=0 align=middle>
-
Håkan
- Inlägg: 12521
- Blev medlem: 01 apr 2002, 22:24
- Ort: Sweden
-
maglun
- Inlägg: 6383
- Blev medlem: 23 jan 2002, 19:09
- Ort: Numer Umeå, senast Gräsmyr
Det vissa här på forumet tycks ha missat helt, är att en del av oss har något begränsad budget, det kan vara så att vi har familj, eller andra hål att stoppa pengar i, har man då en bössa med ett lågt värde, så kanske man endå vill få den lite finare.
Jag har en husqvarna 1640, värd kanske 800:-, den var hiskeligt ful när jag fick den, köpte kallblånering hos den lokala vapenhandlaren, och pysslade ett par timmar en kväll, nu ser den hyffsad ut.
vad skulle det kosta mig att få den riktigt svartkokad? förmodligen mer än vad bössan någonsin blir värd.
Om man har obegränsat med pengar, eller totalt saknar andra intressen funkar resonemanget, "köp det dyraste av allt, inget annat duger."
för min del skulle det innebära, att jag fick sluta med min hobby, för det är bara en hobby.
//Magnus
Jag har en husqvarna 1640, värd kanske 800:-, den var hiskeligt ful när jag fick den, köpte kallblånering hos den lokala vapenhandlaren, och pysslade ett par timmar en kväll, nu ser den hyffsad ut.
vad skulle det kosta mig att få den riktigt svartkokad? förmodligen mer än vad bössan någonsin blir värd.
Om man har obegränsat med pengar, eller totalt saknar andra intressen funkar resonemanget, "köp det dyraste av allt, inget annat duger."
för min del skulle det innebära, att jag fick sluta med min hobby, för det är bara en hobby.
//Magnus
-
Håkan
- Inlägg: 12521
- Blev medlem: 01 apr 2002, 22:24
- Ort: Sweden
Maglun
Nej jag har inte missat nånting och jag har full förståelse ifall du inte har råd med en omkokning.
Men kallblånering är faktiskt helt värdelöst.
Det luktar vidrigt i evighet och det rostar faktiskt lättare om det är kallblånerat än om det är en obehandlad stålyta.
Är bössan sliten så låt den vara det då, men sabba inte med kallblånering för det är enbart vidrigt.
MVH Håkan
Nej jag har inte missat nånting och jag har full förståelse ifall du inte har råd med en omkokning.
Men kallblånering är faktiskt helt värdelöst.
Det luktar vidrigt i evighet och det rostar faktiskt lättare om det är kallblånerat än om det är en obehandlad stålyta.
Är bössan sliten så låt den vara det då, men sabba inte med kallblånering för det är enbart vidrigt.
MVH Håkan
-
maglun
- Inlägg: 6383
- Blev medlem: 23 jan 2002, 19:09
- Ort: Numer Umeå, senast Gräsmyr
Jag är nöjd med resultatet på min 1640, den var ju inte 'sliten' det hade jag stått ut med, den var misshandlad.
har inte märkt att det luktar något nu, klart ett par dagar så luktade den ju en del.
Och inte verkar rosten vara något problem heller, men jag förvarar ju inte bössan i saltvatten direkt.
Och jag är glad att slippa ha en rektangulär fyrkant med tenn eller nåt, där kornfoten suttit.
självklart skulle jag heldre ha lämnat in bössan, för en riktig blånering och en ny stock och en ny pipa och kanske en ny låda när jag ändå håller på.
Men för en bössa som ändå inte har något ekonomiskt värde, men fungerar bra, så är i allafall jag nöjd med att den ser lite mindre förjävlig ut.
Nu har jag hittat en likadan, fast väldigt fin, så nu har jag snart bytt ut hela bössan, bara jag får tillståndet, och inte blev det så mycket dyrare än en blånering skulle kostat.
//Magnus
Ändrat av - maglun den 10/21/2002 08:31:25
Ändrat av - maglun den 10/21/2002 08:31:55
har inte märkt att det luktar något nu, klart ett par dagar så luktade den ju en del.
Och inte verkar rosten vara något problem heller, men jag förvarar ju inte bössan i saltvatten direkt.
Och jag är glad att slippa ha en rektangulär fyrkant med tenn eller nåt, där kornfoten suttit.
självklart skulle jag heldre ha lämnat in bössan, för en riktig blånering och en ny stock och en ny pipa och kanske en ny låda när jag ändå håller på.
Men för en bössa som ändå inte har något ekonomiskt värde, men fungerar bra, så är i allafall jag nöjd med att den ser lite mindre förjävlig ut.
Nu har jag hittat en likadan, fast väldigt fin, så nu har jag snart bytt ut hela bössan, bara jag får tillståndet, och inte blev det så mycket dyrare än en blånering skulle kostat.
//Magnus
Ändrat av - maglun den 10/21/2002 08:31:25
Ändrat av - maglun den 10/21/2002 08:31:55
-
Blackpowder
- Inlägg: 4257
- Blev medlem: 16 sep 2002, 18:00
- Ort: Sweden
Hej!
Det kan ju finnas andra anledningar till att man inte väljer Svartkokning som ju inte är en blånering. Jag har ett målskjutningsgevär som är en kopia på en Gibbs Metford från ca 1878, denna ska naturligtvis ha Blånering som ger den rätta färgen, INTE svartkokning på sin 36" långa pipa.
Så jag har gjort något som kallas för "Fast-Blue" som är en snabbvariant av riktig rostblånering i ångskåp.
Det man behöver är ett kar långt nog att stoppa ner pipan i, en kokplatta, Plum Brown från Birchwood Casey, och stålull.
Man går tillväga så att man fyller karet med vatten hettar upp detta så det kokar. Man slår i en träplugg i vaje ända på pipan, lägger ner den i vattnet så att den värms upp till nästan 100grader, plockar upp den, ser till att den är torr men het innan man stryker den med Plum Brown (ibland kan man hjälpa torkningen och upphettningen med en varmluftspistol) Ner i vattnet igen för att hålla värmen uppe, upp med den gnid med stålull, ner i vattnet igen.
Dessa två steg upprepas kanske 6-10 gånger, sakta men säkert byggs ett oxidskikt upp, antal eforderliga omgångar beronde på stålsort osv, tills man är nöjd med färgen.
När man är nöjd med färgen bör man neutralisera syran som fortfarande kan finnas kvar i porerna med basikt kalkvatten, eller svag målarsoda.
Sedan måste den oljas med en olja av bra kvalite.
Jag vill inte påstå att detta ger ett bättre rostskydd än svartkokning, men man kan göra det själv hemma i garaget på en kväll, och det ger den rätta svartblåa färgen som en klassisk Engelsman ska ha.
Jag rekomenderar dock att man provar på någon annan detalj än en pipan innan man lärt sig tekniken... efter 2-3 omgångar kan det se för dj-ligt ut, med förkoppring, om man inte har rätt temp osv, då får man jobba med stålullen och inte misströsta, man gör ju arbetet på egen risk... annars blir det att fram med slipduken igen..
MVH/ Johan Karlsson
Det kan ju finnas andra anledningar till att man inte väljer Svartkokning som ju inte är en blånering. Jag har ett målskjutningsgevär som är en kopia på en Gibbs Metford från ca 1878, denna ska naturligtvis ha Blånering som ger den rätta färgen, INTE svartkokning på sin 36" långa pipa.
Så jag har gjort något som kallas för "Fast-Blue" som är en snabbvariant av riktig rostblånering i ångskåp.
Det man behöver är ett kar långt nog att stoppa ner pipan i, en kokplatta, Plum Brown från Birchwood Casey, och stålull.
Man går tillväga så att man fyller karet med vatten hettar upp detta så det kokar. Man slår i en träplugg i vaje ända på pipan, lägger ner den i vattnet så att den värms upp till nästan 100grader, plockar upp den, ser till att den är torr men het innan man stryker den med Plum Brown (ibland kan man hjälpa torkningen och upphettningen med en varmluftspistol) Ner i vattnet igen för att hålla värmen uppe, upp med den gnid med stålull, ner i vattnet igen.
Dessa två steg upprepas kanske 6-10 gånger, sakta men säkert byggs ett oxidskikt upp, antal eforderliga omgångar beronde på stålsort osv, tills man är nöjd med färgen.
När man är nöjd med färgen bör man neutralisera syran som fortfarande kan finnas kvar i porerna med basikt kalkvatten, eller svag målarsoda.
Sedan måste den oljas med en olja av bra kvalite.
Jag vill inte påstå att detta ger ett bättre rostskydd än svartkokning, men man kan göra det själv hemma i garaget på en kväll, och det ger den rätta svartblåa färgen som en klassisk Engelsman ska ha.
Jag rekomenderar dock att man provar på någon annan detalj än en pipan innan man lärt sig tekniken... efter 2-3 omgångar kan det se för dj-ligt ut, med förkoppring, om man inte har rätt temp osv, då får man jobba med stålullen och inte misströsta, man gör ju arbetet på egen risk... annars blir det att fram med slipduken igen..
MVH/ Johan Karlsson
