Värt en titt- Freeman 44 Army

[Dyngsmäll]

Det krävdes i alla fall förvånansvärt många ord och inlägg för att idiotförklara mig och min personliga åsikt, som såvitt jag förstår är precis lika legitim som din. Jag var inte medveten om att min åsikt var ”gammaldags” och ”stelbent”, men nu vet jag. Jag fick också svar på min fråga. Med råge. Tack och hej!

/Dyngsmäll, stolt ägare av bla en billig Remington NMA med uppfilad siktesskåra och bladkorn på ramp.

[Ryden]

Underbar revolver!
Jag håller nog med dig, reparationer är en sak, framför allt om de görs på tidsenligt sätt, modifieringar med epoxy är en annan.
Faktum är ju också att på äldre vapen med fasta riktmedel var metoden att skottställa dem att fila.
Siktet var trångt och kornet var långt och så filade man tills träffbilden blev bra.
Om man kunde sin sak dvs, och det verkar du med all tydlighet göra.

Min 1858 har nya nipplar, nytt korn och ny kombifjäder för indexering och avtryckarretur, originaldelarna förvaras i en tändhattsask och medföljer den dag jag säljer.
Kombifjädern var för övrigt av och en extra tunga har någon gång smitts av ett bågfilsblad, detta kan ha gjort när som efter 1880 fram till 1950, eller ännu senare om man använt ett gammalt blad.
Var går då gränsen för den reparationen? Är det skillnad i värde om den gjordes i en jordkula 1880 eller på en bensinmack 1950? Eller om jag hade gjort samma sak i min smedja med ett gammalt rostigt blad idag?

[Racing]

@ Ryden.
Du framför många sunda tankar. Enkelt summerat anser jag (alltså inte fakta utan en åsikt) att hela den här samlarsnurren i Sverige har tagit väldigt felaktiga proportioner ur vissa perspektiv.
Om vi tex tar Remmy NMA 1858 så sägs det ha tillverkats ca 120 000 exemplar. Det säger sig självt att när vi diskuterar fina samlarexemplar så i ljuset av att vi talar svartkrutsvapen,som som bekant rostar som skam vid bruk,så är de riktigt fina exemplaren inte de man handlar för 25 000 på svensk mark.
Det ironiska är att det däremot inte sker så mycket rent TEKNISKT till det bättre efter de där 25 000+. Det är iaf min reflektion av den nuvarande svenska marknaden.

Jag dömer absolut ingen vad avser riktningen på intresset. Skulle dock tro att de flesta som nu handlar sig en NMA 1858 gör det med BLAND ANNAT det i tanke att kunna skjuta med den.
I det läget anser jag att det blir lite löjligt när man sitter och stirrar sig blind på "samlarvärdet" i denna revolver för 25 papp på svensk mark för att den ärligt sagt behöver reparationer om den skall användas.
Ta som alla ex som annonseras ut via Blocket där det "minsann" är en stor grej att pipan inte är backad,som det kallas. Att ett 150år gammalt vapens som använts slits står ju till sunt förnuft och logik,och om ambitionen då är att kunna avfyra vapnet-om så en enda gång-så vill det fanimig till att det är mekaniskt ordning nog på bitarna för att göra det.
Just i fallet med NMA 1858 fö så är det jag sett oftast som är en brist väldiga glapp dels i trummans axialriktning men kanske framför allt radialriktning som effekt av slitage. Jaha liksom?
Inte fan avfyrar jag en sådan 44a där rundkulan får självcentrera i pipan,under förutsättning att den nu inte glappar så djävligt att den inte ens hittar dit vettigt.
Jag har personligen sprungit på exemplar i landet som varit till salu med ett angivet spel mellan trumma och pipa på 1mm. Detta en frigång som man idag helst ser i trakterna av 5-7/100mm om det skall vara bra. Å se...den där revolvern med 1mm glapp (som givetvis inte var mindre glapp i spindelaxeln i sin tur) tyckte säljaren var en skitbra grej att avfyra.
Mm. Får nog stå för den säljaren är jag rädd du..

Tack vare vår lagstiftning kan inte allt sättas i stånd enkelt tex med en NMA 1858. Vi måste i det läget ge oss utrymme att reparera det som behövs,för ingen vill väl bli av med fingrar eller händer eller ännu värre skada ngn som står intill?. Säger ju sig självt,och det finns inte en revolver producerad i världshistorien som är värd den formen av skador som de facto kan uppstå.

Mao är det enkelt uttryckt på det sättet att ett vapen som är riktigt slitet,alt tom som i fallet med denna Freeman trasigt,behöver arbetas med för att fungera som tänkt igen, och i ljuset av det kan de arbetena givetvis göras på mer än ett sätt.
Är nämligen helt säker på att det finns de som skulle överväga att installera picatinny skenor,fräsa för andra riktmedel mm med.. To each and his own liksom.

Det jag har försökt i fallet med denna Freeman är att hålla arbetena som behövdes på en vettig och rimlig nivå samt i rätt tidsanda eftersom jag inte under ngr omständigheter vill ta ifrån den gamla revolvern dess identitet.
Icke desto mindre behövde dessa arbeten göras om den skall användas. Finns liksom inget att pruta på där,och det spelar ingen ROLL hur högt världens alla "samlare" skriker sig hesa i sammanhanget.
Återigen. De pengarna FINNS INTE som skulle kunna göra det värt att avfyra ett gammalt vapen som inte är genomgånget eller man känner tveksamheter inför.

Så, ja. Alla de som sitter med en klassisk revolver till låt säga upp till 25 000 i Sverige har i ekonomisk mening som jag ser det absolut inget att förlora på att utföra,alt få utfört,de arbeten som krävs för att sagda revolver skall vara korrekt skjutbar igen. Att den skulle tappa i totalt ekonomiskt värde är nonsens eftersom massor av människor gladeligen betalar för ett sådant vapen som är korrekt. Ett de kan betala för och direkt åka ut och skjuta med.
Att NRA´s måttstock tex enbart skulle grunda sig i enkom betraktan,ja det faller på eget grepp i sig eftersom det precis som du säger är normalt att arbeten utförs på ett vapen under dess 150 åriga historia. Plus det faktum att vapnen i sig efter 150 år är precis lika mkt individer som oss människor på sitt sätt. Saken är den att det finns inget märkligt i detta. Det är normalt.
I den tid vapnet ifråga var ett nyttoverktyg,definitivt så.

Så nej. Den tiden när tex spel mellan pipa och trumma på 0,3mm ansågs ok är förbi. "Den låser upp som ett kassaskåp." Mm.. Det finns absolut inget fel i att hantera dessa bitarna,varken vad avser historia eller monetärt värde.

Så att du i likhet med mig byter ut småpinaler tex i andan av personlig säkerhet,fortsätt bara. Det är det enda sättet att hantera detta på ett eftertänkt manér.
Tex det med tändhattsnipplar. Vapen annonseras med originalen,ja men det var la bra då... Men det ÄR förbrukningsvara. Du behöver verkligen en omgång nya ifall vapnet skall användas,av rena säkerhetsskäl. Det säger ju sunda förnuftet,och precis som du ger uttryck för (å så även jag), spara originalen i en sortimentpåse för kommande generationer. Finns väl ingen baksida av det?

[Racing]

@ Dyngsmäll.
Om du ids läsa och ta till dig följande hade iaf jag uppskattat det.
I det jag skrivit till dig har det inte handlat om dig som person i någon form utan om en åsikt du saluför som en sanning i sammanhanget. Om du i detta i ngn form tagit åt dig personligen är jag skyldig dig en ursäkt,för det har inte varit min intention. I så fall förlåt.

Mitt incitament har varit att ge dig mothugg i det du torgför eftersom det du anser dig veta anser jag mig veta motsatsen till. Mao kan vi kanske som bäst vara överens om att inte vara överens.?

När du däremot sätter dig till doms över mitt arbete med min revolver och mer eller mindre mässar fram var du står i sammanhanget så är det du som är över gränsen. Inte jag.
Mitt vapen,min egendom,mina beslut. Det där vet du givetvis, varför det närmast blir lite löjets skimmer över att ens sätta det i text. Vilket föder frågan,varför.?

Om du däremot backar ut ngr meter och ser på vad du lägger fram istället så är det som jag ser det en debattgrund som kanske faktiskt behöver luftas.?
Ja. Det du ger uttryck för som rådande sanning ÄR stelbent och gammaldags. Är ju vad det är? Den tid du ger uttryck för är svunnen och förbi. Tillika finns då åsikter ifrån mig och flera med mig som inte riktigt stämmer i bäcken med det du ger uttryck för,och det är väl väldigt bra som jag ser det.?
Ex. Kika på det med grava relics. Det fanns ju inte ens på kartan som samlarområde för ngr år sedan. ALLT utvecklas,gilla det eller låt bli. Ditt val.

Som jag ser det har du hoppat i galen tunna på ett antal punkter i det du ger uttryck för. Inte svårare än så,och det får du ifrån bla min sida mothugg för. Inte mer med det heller.

Vad avser NMA 1858 äger jag ett halvt sketlass sådana jag med och skall ironiskt nog med lite tur och hämta nästa redan senare idag.









Den...kan man kalla modifierad du,och i följe det du ger uttryck för skall den ju knappt vara värd att ha som brevpress rent ekonomiskt. Men serru,där går våra ÅSIKTER isär.
Å som Ryden skriver ovan så undrar jag med..hur gamla är dessa modifieringar? Är de gamla nog att vara kosher? Kornets installation är ju rent fruktansvärd rent estetiskt...utbytta stockar.. Å jag misstänker skäligt (iom "V´et" i det) att det bakre riktmedlet som man dovetail installerat i ramen är ett mkt mkt tidigt 1911 dito. Mao är det skäligt att anta att modsen varit med en stund.

Vet du varför JAG köpt den? För att den slog mig som kul. Dare to be different,och vad vidare är slog mig modifieringarna som mycket gamla och det i SIN tur torde innebära att den rent tekniskt är välhållen. Ngt jag som sagt med lite tur lär bli varse lite senare idag men att tex döma av bilden av mynningen på den så..är det nog inte helt utan att jag kan ha rätt.
Men..har inga probs med att erkänna när jag varit nere i hela diket med cykeln och trampat heller..så skulle nu mina antagande vara felaktiga och den uppvisar "sliten slitagebild" med grava pittings i pipa samt trumma osv..ptja,då får jag ta den smällen eftersom jag isf uppenbart satsade fel.
Men att den som i mitt tycke GRAVT moddat slaglåsvapen skulle vara värdelös? Förstår du själv hur dumt det låter?

[Ryden]

Jag kan tycka att åtminstone äldre modifieringar kan vara ett värdigt samlarområde

Detta är min Wrede


Som synes är den ganska kraftigt modifierad med slimmad kolv, grov nätskärning och ett kindstöd utmejslat ur kolven (Det här var den enda bild jag hade just nu)
Som krona på verket är den ompipad med en Remingtonpipa från 1870.

Inköpspris 500:- och för mig är den mycket roligare att samla på just genom att någon byggt om den, jagat med den och gett den en egen personlighet

Så om du inte vill behålla 58:an ovan passar den utmärkt i min samling

[Dyngsmäll]

Apologies accepted! Även jag ber om ursäkt då det inte varit min mening att göra dig upprörd. Min fråga var om du reflekterat över hur ingreppen du gör kan påverka värdet; det historiska och det ekonomiska och det har du ju gjort. Min farhåga från början, eftersom jag inte känner dig, var att du gjorde ingreppen av ren tanklöshet i din iver att få till en skjutbar revolver och det var därför jag undrade om du var medveten om de tänkbara konsekvenserna. Det var du.

Om jag får utveckla mina, i ditt tycke, gammalmodiga åsikter så lyder de som följer: en massproducerad Colt eller Remington kan man utan vidare ”förstöra” hur mycket man vill. Det finns tonvis av dem och den ursprungliga konstruktionen är väl dokumenterad. Freemans revolver tillverkades i få exemplar, varav ännu färre finns kvar idag, den är konstruktionsmässigt unik bland slaglåsrevolvrar och utgör den konstruktionsmässiga grunden för andra revolvrar. Dess ursprungliga konstruktion, dess olika vinklar och mått har alltså ett kulturhistoriskt och teknikhistoriskt värde i sig. Den har alltså enligt mig ett större och högre värde än att enbart vara ett skjutvapen bland andra. Det är därför jag personligen inte skulle ändra på vinklar och mått på en Freemanrevolver, eller någon annan ovanlig och unik konstruktion.

Att byta slitdelar mot nytillverkade för att få vapnet att fungera innebär ingen förändring alls så länge originaldelar sparas så det är ju inget problem överhuvudtaget. Jag är en stark förespråkare av att använda grejer och hålla dem i skick och är inte alls intresserad av några sönderrostade jordfynd där proveniensen utgör enda värdet, bara så att vi är klara över det.

Du får förstås, som sagt, göra precis som du vill med din revolver, men jag hoppas inte denna ”moderna” åsikt att man kan slipa, fasa av, ändra vinklar och därmed förändra ovanliga historiska föremål sprider sig alltför mycket... Men det är väl bara som jag tycker. Andra får ha annan åsikt.

[Dansken]

"Massproducerade" grejer typ Remington 1858 tar också slut någon dag. Jag anser fortfarande att det är upp till han som har köpt och betalt vapnet med egna pengar att avgöra vad som ska hända med det: Om det ska ligga i en monter på ett museum och aldrig vidröras av människohänder- eller om man ska skjuta skiten ur vapnet. Om man köper ett gammalt vapen eller konst eller dricker brännvin för alla pengarna- vad som har värde för en är upp till den enskilde.
Angående massproducerade grejer som man trodde var en outtömlig resurs så har det höga värdet på en fräsch Volvo Duett mycket att göra med alla Epa traktorer som byggt av dom. Då tidningen "Wheels" körde ett lågprisprojekt och byggde en beach bugga på en folka botten vet alla vad som hände med värdet på en fräsch bubbla efteråt när glada entusiaster hade dammsuget marknaden på objekt. Ford 46-47 ska en gång ha varit Sveriges vanligaste bil: priset berodde på hur mycket soppa det var i tanken eller om det var däck under bilen. Folk sågade av taket om ville åka cab. vart det regn köpte dom en annan- typ. Försök hitta en sån Ford till ett vettigt pris. Klåfingrigheten/ skaparglädjen har skapat priset på dom
Vårat gamla malajrör som man köpte för 300 kronor och byggde och sågade i börjar kosta pengar i Amerikat- och när jag visar en fin på bild på Amerikanska forum skriver dom om "outrageous" och "fantastic" och "Swedish craftmanship": Dom har ingen Skåning i Amerika som säger att dom exploderar: Alla skulle dom vilja köpa en om dom kunde hitta en.... Och betala för den
Så 300.000 Remington är inte heller någon outtömlig resurs- men var rädd om dom fina och ha kul med dom slitna, tänka alltid på att det man gör ska vara SÄKERT- då finns det utrymme för oss alla: Med samlande såväl som roligt skytte.
Mina 2 ören

[Racing]

Mm.
Som sagt,när jag arbetat med denna Freeman i ambition att få den skjutklar har jag gjort så med eftertanke. Jag har inte farit fram som en bärsärk.
De mkt få modifieringar som gjort har i grunden uteslutande antingen handlat om original prestanda eller säkerhet,just i ambitionen att använda vapnet till det det en ggn tillverkades för.
Att kunna skjuta med. Igen.

Jag kan inte annat än hålla med Dansken i att en uttömlig resurs är just det. En resurs varav det inte produceras fler exemplar,och dit hör givetvis NMA 1858 med. Likväl som Freeman,Spiller,Star,Colt osv osv osv.

Sanningen är vidare att skicket på den stora merparten av dessa vapen är milt sagt rätt dåligt med. Av purt intresse kan jag säga att jag följer med dagligen i vad som händer på de olika auktionssiterna mm,och den sammantagna bedömningen från min sida är enl ovan.

Ser vi då tex på prisbilden för ett omblånerat vapen,där det INTE är gjort av "Mr Handyman",så visar det sig snart nog att den prisbilden förändrats rätt rejält mot bara för ett par år sen.
Ett professionellt omblånerat vapen i gott skjutbart skick,inte som ny,är idag ett förhållandevis dyrt vapen. När vi ser lejonparten av NMA 1858 säljas för runt 1000 strecket betingar ett sådant vapen enl ovan idag 2000-3000 dollar.
Kort sagt har där bildats en marknad även för dessa vapen,vilket jag personligen tycker är förbannat roligt! Sen..Dyngsmäll..vi är eniga på EN punkt. Den prisbilden avser vapen som är professionellt restaurerade. Nu iofs inget herrejösses jobb,men jobbet är utfört av ngn som vet vad han gör.
Å ärligt talat? Tro fan att de herrarna och damerna skall ha betalt. Inte mkt att orda om i ljuset av klassen på jobben de utför i min mening.

Det historiska värdet i totalt orört kan milt sagt debatteras. Frågan är om det avser ett vapen som det kom ut ur portarna på fabriken eller om det historiska värdet ligger i berättelsen om vapnets liv.?
I min mening är båda infallsvinklarna legitima. Annars blir det lätt sandlådefasoner över det i måtto att "min e mkt mer legitim än din!..."naani nani naaana..".

I fallet med Freeman revolvern min är alltså utgången här ett mekat exemplar. Rätt illa mekat med,i ljuset av vad som behövts göras. Att trumman till att börja med är omblånerad är att ställa bortom precis allt tvivel,och det är väl eg bara där det börjar.?
Vapnet fungerade alltså inte alls när jag fick det. Upplåsningen av trumma existerade inte överhuvudtaget,och i samband med "obduktion" visade det sig mkt riktigt att ngn djävla papphatt utan någon som helst insikt i mekanik varit inne i den. Hemmatillverkat vs original? Hur jag gör den bedömningen?
Jadu.
Om du kikar på den första bilden av den där excentern så ser du att den har som "slitagefransar" på ytorna där låsbulten arbetar. Låsbulten,där ser man hur den ytan som arbetar mot excentern med tiden blivit närmast polerad. Mkt riktigt då är låsbulten härdad.
Excentern däremot är inte och adderar du hur dessa revolvrar faktiskt framgångsrikt överlevde väder som vind så är det ett skäligt antagande att excentern som styr låsbultens arbete INTE är original,framför allt som brist på härdning.
Men,det var nu långt ifrån allt invändigt som var ute i det blå? Kikar vi på slitaget mellan handen och dess lagring på hammaren,jag med ett närmast yrkesliv inom det här med mekanik har extremt svårt att se det där som slitage.
Adderar vi hur trumman är lagrad redan i original så slår det mig faktiskt som skäligt att det ÄN en ggn e han papphatt som varit framme och hanterat mer än han hade mandat för.
Mao? Jag är nu helt övertygad om att det enda jag eg gjort är att tillverka och installera en bussning som saknats.

Kommer vi då till riktmedel....som jag förstått var där det gick över gränsen för dig. Om det betryggar dig eller inte har jag ingen aning om men som du kanske förstår har jag erfarenheter ifrån de flesta amerikanska vanliga revolvrar från tiden och alla har de riktmedel som suger för "modernt" arbete.
Ja. Som gammal IPSC kille vet jag vad jag pratar om där. Skulle vilja påstå att av de gamla originalvapnen är det som har bäst riktmedel där det står just en Remington 1858. I min mening,alltså en åsikt,är det så.
Freeman revolvern ifråga däremot,det förefaller mig fullkomligt orimligt att den ens lämnat fabriken med det bakre riktmedel som var. INGEN kunde använda det,inte till ngt.
Vidare var det vint och skev tillfilat i alla ändar,ungefär som man hade haft dödsbråttom med att få ut revolvern ifråga genom dörren.? Jag repeterar,det var INTE användbart i ngn form där det var...och skiter vi i mig nu för ett ögonblick utan tittar på vapnets historia i ambition att lägga pussel.. Hmm.
Till att börja med. Att ngn "rättar till" det där bakre riktmedlet,med omsorg för arbetet,under vapnets livstid är att se som rimligt. Ingenstans har det modifierats i eg mening.
Men..pussel. Rätt fråga är hur bråttom det var? Att få ut den genom dörren. Freeman var i grava ekonomiska bekymmer,det kursade ju till slut "Hoards armory" och innehållet såldes som sagt till Rogers&Spencer.
Var det DÄRFÖR det bakre riktmedlet lämnats vad som MÅSTE vara "ofärdigt"? Betänk nu att jag köpte denna revolver i England,varför nästa fråga inte är hur den hamnade där utan för hur LÄNGE sedan.?
Har ngn blivit störd i sitt arbete att fila till den där öppningen bak i topstrapen och det hela sedan glömts av? För att vad det led bara säljas som den var?
England så långt borta att man antingen varit omedveten om det,det med bruk av riktmedel har jag fattat milt sagt såg annorlunda ut vid tiden,eller rent av bara skitit i vilket?

Freeman försökte ju få till militära kontrakt och betraktas ju i samlarkretsar i likhet med R&S som sk secondary martial arms. Med den stora skillnaden att R&S faktiskt levererade det som sagt,bara för sent för att vara del av inbördeskriget.
Det ger att R&S revolvrar med militära stämplar är vanligt,ink sk cartouche. Men se..i fallet med Freeman var det det motsatta. Nu minns jag inte vad han hette som drev Hoards ifrån början men Freeman var alltså en fd anställd vid Starr som handplockades för uppgiften att designa en ny revolver.
Nytänk i sammanhanget var väl den där excentern då samt låsningen/lagringen av trumman. Hur som helst nådde inte Freeman militärkontrakten MEN däremot såldes de friskt till soldater i sig. Dvs,folk som hade råd köpte sig en Freeman baserat i att de behövde en revolver i bältet under kriget. Så till skillnad från en R&S användes alltså Freeman revolvrarna aktivt till att skjuta ihjäl folk med under inbördeskriget.
Att ha i minne är att när Freeman gick i dass så pågick inbördeskriget fortsatt för fullt. Det SÄGS att det tillverkats mellan 1500 och 2000 ex. Mm. Denna har serienummer 1906 så det kan väl stämma.
Det jag kan önska (ibland är svenska licensregister bra! *ROTF*) är att man hade kunnat följa detta vapens väg. Ifrån upstate New York till idag där den ligger framför mig.
Intressant är bara förnamnet.

Hur som helst. Det gör mig glad att flera av de som är med i debatten här anser att jag gör jobben med eftertanke. För mig kvitterar det att jag iaf inte varit helt ute i diket när jag genomfört de.
För mig är det fortsatt väsentligt att den gamla revolvern får bibehålla sin identitet,varför jobben gjorts med det som ledstjärna.

Men det sagt? Förkyld som skam fn, massor med feber å skit,men se..det kan inte hjälpas. Dags för ipren mannen att göra entré,för mkt riktigt finns det ett stycke Remington NMA 1858 att hämta på ICA nu.
Tjings!

[Dyngsmäll]

Du berättar en intressant historia utifrån revolverns skick. Speciellt delen med siktet. Utifrån siktets utformning kunde du dra slutsatsen att det verkat vara bråttom att leverera revolvern och kunde på så sätt bekräfta uppgifterna om Freemans ekonomiska situation. Vad berättar siktet, när någon plockar upp revolvern om femtio år?

Vi tycker olika i det här, Racing, och det kanske vi kan vara eniga kring och lämna saken där?

[Dansken]

I antikrundan blir Knut lyrisk när det kommer ett skabbigt gammalt skåp med endast rester av originalfärgen kvar. Om det är om målad (och mycket finare) är det inget värd. Vapensamlare i USA verkar inte bry sig om skicket på pipan (räfflorna) - bara det är original och nummerriktigt- för dom ska "samla" och inte skjuta med dom gamla vapnen som vi gör (men det verkar vara mera värt om det KAN skjuta). Om något värdefullt blir renoverad till nyskick där borta kan det bli ännu mera värd om exempelvis Doug Turnbull har renoverat det- men mindre värt om man INTE heter Turnbull.
Själv lider jag all världens kval för jag skulle kunna tänka mig att få min 1886 (.50-110 Express) lite finare, men frågan är om jag ställer till det i stället (den är bedömd till 60% NRA finish men jag skulle kunna olja träet lite bättre upp. Flamhärdningen på lådan har nästan hel försvunnet- den kunde jag tänka mig en ny, men det ställer kanske också bara till här... alla dessa bekymmer vad som är rätt att göra..
Jag ska i alla fall jaga älg med den nästa höst

[Dyngsmäll]

Kör på du, Dansken, du är snart lika känd som Turnbull ska du se!

[Dansken]

Nä du. Där är jag för sent ute

https://www.turnbullrestoration.com/gun ... odel-1886/" onclick="window.open(this.href);return false;

[Dyngsmäll]

Karl’n bygger fina bössor, men du har ju något han uppenbarligen saknar: en stubbe!

[Hombre]

Turnbull.... Skulle välja din 86:a alla dagar i veckan, Dansken!

[Racing]

I antikrundan blir Knut lyrisk när det kommer ett skabbigt gammalt skåp med endast rester av originalfärgen kvar. Om det är om målad (och mycket finare) är det inget värd. Vapensamlare i USA verkar inte bry sig om skicket på pipan (räfflorna) - bara det är original och nummerriktigt- för dom ska "samla" och inte skjuta med dom gamla vapnen som vi gör (men det verkar vara mera värt om det KAN skjuta). Om något värdefullt blir renoverad till nyskick där borta kan det bli ännu mera värd om exempelvis Doug Turnbull har renoverat det- men mindre värt om man INTE heter Turnbull.
Själv lider jag all världens kval för jag skulle kunna tänka mig att få min 1886 (.50-110 Express) lite finare, men frågan är om jag ställer till det i stället (den är bedömd till 60% NRA finish men jag skulle kunna olja träet lite bättre upp. Flamhärdningen på lådan har nästan hel försvunnet- den kunde jag tänka mig en ny, men det ställer kanske också bara till här... alla dessa bekymmer vad som är rätt att göra..
Jag ska i alla fall jaga älg med den nästa höst

Själv är jag eg mest glad över att gamla seder ses intill nya. Att vi vågar ta nya grepp,och genom det bredda kapaciteten och omfånget i vårt intresse.
Att amerikanerna ser det som de gör,e halvblod själv å andra halvan..u guessed it-e dansk ,bottnar ju så extremt mkt i att vapnen vad berör de inte bara är gamla, de är en del av deras nations vid tiden mkt blodiga historia.

50-100? Låter ovanligt? God vän skjuter mkt gris med en Marlin i 45-70. Tycker den räcker länge...

[sevehem]

Mycket fint hantverk och jag är helt på din sida, förändringar till det bättre är helt rätt och att använda prylarna är klart bättre än att bara äga. Inom alla hobbys med historiska förtecken finns alltid samma diskussion. Orginal oavsett "patina", orginalrenovering eller custom. Jag tillhör customskolan som gärna bättrar på originalen. Du har gjort det med smakfullhet och respekt inför originalet och det gillas! Tummen upp!

[Kurage]

Detta är en komplicerad fråga, jag är mer samlare än skytt. För egen del har jag aldrig förstått fixeringen med att allt ska gå att skjuta med och att allt ska göras skjutbart. För mig sitter inte värdet i skjutbarheten utan i kulturhistorien. Jag har kanske 5-6 antikvapen jag skjuter med och det tiodubbla jag inte skjuter med. Jag har inte köpt dem blott för att de är döda ting utan för att de är historia förpackat i föremål. De är köpta därför att de är tillverkade av den eller den, eller använts av någon, har en märklig konstruktion eller på något annat vis förtjänar sin plats i kulturhistorien. För mig blir de nödvändigtvis inte mer levande för att de går att skjuta med, däremot uppskattar jag om de har gott, komplett och helst fungerande originalskick. Jag tror inte på devisen att vapnen mår bättre av att skjutas, det är användandet som försatt dem i det skick de är idag. Omvårdnad är A och O oavsett de används eller inte. Givetvis finns det skalor hur hårt man kan ansätta ett vapen, kladdade och moddade vapen är en sak medan fint originalskick är en annan sak. Varsamma restaueringar har jag ingenting emot men att däremot modifiera ovanliga vapen med irreversibla lösningar skulle ha svårt att göra, ex att bygga tillbaka fina, väl utförda slaglåskonverteringade vapen till flintlås.

Det viktigaste är att ha omdömet med sig, det finns inga givna sanningar utan varje vapen måste betraktas var för sig när det kommer till skick och historisk kontext. För få personer ställer dessa frågor idag utan sätter igång och mekar som om de köpt bokhyllan Urban på IKEA. Utan tvekan har TS gjord många och genomtänkta val inför denna revolver och TS väl insatt i vapnets historia och har kompetens att komplettera vapnet även om jag inte delar hans omistliga intresse för att skjuta med vapnet.

[Frank69]

Tiden gick,och igår landade så en Freeman här via UPS. Efter ca 7 veckor av total väntan! Trodde ju knappt det var sant och bokstavligt SLET upp paketet för att förvissa mig om att allt var som det skulle! Jodå...

TS!
Stort tack för en innehållsrik & intressant tråd.

[Racing]

@ Frank 69
E jag som tackar!
Sagan om denna Freeman skulle jag skäligt gissa inte riktigt är slut än. Finns mer detaljer att ta i.
Sen,i ljuset av hur det diskuteras i denna tråden så är det väl även på plats med en videosnutt när vi just använder det,för se användas skall det mkt riktigt.
Har provskjutit det en del så långt och får säga att jag gillar vad jag upplevt.
Skillnaden mot de andra revolvrarna som ligger här är påtaglig,och då påtaglig som i att de ALLA har en egen karaktär.
Vad jag helst använder för egen del? Om jag adderar de aspekterna JAG håller för avgörande faller den trofén till Remington NMA. Visst,den är klumpigare osv än tex denna Freeman men det är just dess klumpighet (rent relativt) ihop med dess balans som gör den till ett vapen man kan skjuta mkt fort repeterat.
Starr? Colt? Mfl...
Mjo. Tycker de har egen karaktär allihop,och jag faller iaf inte för de allmänt kända förutfattade meningarna i sammanhanget,tycker jag själv. Att Colt tex skulle "peka" så mkt mer naturligt?
Tja,inte för mig iaf. Men..den formen av aspekter är djävligt mkt tycke och smak... Faktum är att jag nog tillhör en minoritet,men jag gillar tex att skjuta med Starr DA varianterna. Starr är i sammanhanget en doldis som rent praktiskt som tekniskt faktiskt är en både genomtänkt och välbyggd historia. Bra skit som det heter på god svenska numer och helt klart ett vapen jag skulle rekommendera till ngn tex som andra pang. Singel action eller double action oaktat faktiskt,de är båda bra.
I det sammanhanget blir Freeman lite mer...novell. Iom att de är så sällsynta så blir det ju TYVÄRR så att beskrivningen av de rent tekniskt praktiskt mest blir en pappersprodukt för de flesta. Men..kanske just iom det blir beskrivningen intressant för många eftersom,om den görs ärligt,blir den "kontakt" de flesta får med en Freeman. Betänk då hur många av de Freeman som ffa finns kvar som de facto går att skjuta med..så ser man snart det närmast utopiska i det hela.
Synd på så rara ärtor,som det heter.

@Kurage.
Tack. Ja,vid delar mycket i hållning i det.Eller skall vi kalla det delar grund snarare. Jag har all respekt för att du uppenbart har en samlarådra som ser annorlunda ut än min,som även Dyngsmäll,och i det kan väl jag känna att delar av det vackra i detta står att finna. Att vi under ett gemensamt paraply,som intresse,kan ha respekt för varandras avvikelser så länge det som sker sker med omdöme. Vapnet ifråga har alltid en historia att berätta,och den historian har varken behov av att vara rak eller enkel.
Kudos för respekten du visar mina val helt enkelt.

@Sevehem.
Mm.
Just custom är jag mkt långt ifrån ngn främling för. 30år med bil å hoj har gett det. Däremot hade jag nog varit extremt hårt pressad att kalla det denna Freeman genomgått custom.
Snarare som sagt reparationer,med skytte i tankarna. Att tex fila sikten på dessa gamla revolvrar får nog till grad ses som hugget som stucket,oavsett kritiken som framkommit. Själva grundidén med att skjuta är faktiskt att träffa,och för att använda riktmedel till hjälp så underlättar det ifall de faktiskt pekar dit pepparn växer med ngn form av precision. En Freeman är nämligen inte någon Brown Bess direkt...
Så..man filade garanterat lika mkt sikten på 1800 talet som idag. Helt garanterat,och det är ju inte för inte vi med förvissning vet att alla dessa vapen (läs-revolvrar från amerikanskt inbördeskrig) träffar högt. Högt som i oanvändbart högt,orörda. Högt som att man i ursprungslandet tom har en kärleksfull (?!!!) benämning av det i form av "Kentucky windage". Dvs att man som skytt kompenserar för hur illa original riktmedel står.

Det finns ett gammalt amerikanskt talesätt som säger det att,"fear the man with ONE gun,cause he probably knows how to use it". Det ligger iofs mkt i det,men samtidigt är konstformen att fila riktmedel lika gammal som de vapen riktmedlena sitter på.
Mao,no harm no foul - i min bok.
Andra äger givetvis rätten att betrakta det annorlunda. Men men..hur som är det i stort sett det som i eg mening förändrats på vapnet,vilket fö är återställbart iom att originalkornet fortsatt finns kvar. Resten av det är reparationer,för att använda begreppet lite ekivokt.
Att det i förlängningen gett mig ett tightare vapen än det sannolikt var nytt är enbart en positiv bieffekt i min mening,och genom det ett vapen som kommer förbli i gott skjutbart skick i generationer så länge det fortsatt tas omhand.
Eller,det är iaf min förhoppning.

[Racing]

Fel ställe jag posta på jueh!!!