Nej,jag har inte dött.
Däremot har det gått lite trögt en stund pga två riktigt strulande diskar i ländryggen. Trist,men är vad det är..Magnetröntgen var ingen direkt uppmuntrande historia..
Hur som helst.
Har ju bla den där och tankarna kring det med hagelpatroner att kombineras med krympslang har givetvis också blivit en effekt. Vad mera är hamnade jag i lite av en diskussion på ett amerikanskt forum,eller rättare sagt följde med och läste,där man menade att bruket av "shot cup" är direkt väsentligt om man vill få till en mer samlad hagelsvärm samt ha "ordning på paketet" tills dess svärmen lämnar pipan.
Ngt vi kom att resonera om på ett annat forum när "kollegan" Niklas kom med en snilleblixt.
Då svartkrut enl alla uppgifter brinner varmare så skall det inte vara tillrådligt med den kopp i plast som används i moderna patroner tydligen. Vi satt å snackade om det där fram å tillbaka när Niklas kom med förslaget ischokladformar.
Sagt och gjort,och det i bild är full payload i US-No4 till en 12a. Har provat det hela och det verkar fungera utmärkt.
Sedan dess då så svarvade jag enklast möjliga axel för att forma kopparna kring,ena sidan som 12ga och den andra som 18mm,givetvis med mån då för att kompensera för koppens materialtjocklek.
Enkelt summerat fungerar det hela och det är som lösning asbilligt.
PSG 66C så.
Tagit isär hela hammaren. Den skall nu nytillverkas i Alumec,som är ett helt fantastiskt material för de som inte känner till det. Utvecklat av Uddeholm för ASEA till min kännedom,och då för bruk i robotarmar mm.
Tanken med tricket är givetvis att få ner slutartiden. Exakt som originalet blir den nya hammaren INTE. Det tumgrepp som sitter original rationaliseras bort och ersätts med en genomgående axel längst bak som får som ett par små lettrade armar istället.
Det har ju vidare framförts en del avseende hammarfjädern till Chassepot,och tydligen är det centrerande axels diameter som ställer till det för bruk av universal industrifjäder.
Iom att hammaren nu blir så mkt lättare så blir det en nertunnad sådan axel nu,vilket förhoppningsvis öppnar upp för ett större urval av fjäder.
Timney trycket är nu på plats. Behövde sättas djupare än jag trott så..såhär i efterhand kan jag bara kvittera att detta skulle gjorts i en fräs istället. Nåja,då var man den kunskapen rikare och hur vi än vänder och vrider på det sitter det där nu iaf.
Skillnaden i trycke är direkt löjlig. Rätt upp och ner löjlig.
Läst på massor och som jag fattat det framför allt efter att ha läst mkt på castboolit så är pillerna vi behöver använda,ja den ramen är ganska snäv i kaliber 45. De allra flesta använder antingen ett Lyman alt Saeco block för att gjuta ngn form av sk postell kula,eller rena custom molds.
Känner väl kanske att...jag hört det där med vad man kallar "trick of the week" innan varför jag försiktigt kikar mig om efter ett Lyman block. Tills vidare har jag skaffat ett block ifrån LEE som anses iaf ha medioker prestanda i sammanhanget (alltså inte urusla iaf) som ger 459-405HB. Här ihop med kaffebönor..
Gjort en dummy hylsa för specifikt PSG 66C,och...den blir stor. Så e re. Rymmer ledigt 140 grains. NU verkligen inte ngt som nödvändigtvis behöver innebära 140 grains krut direkt,vilket öppnar upp för fylle,fett osv. Får se var det tar vägen men..en halvstor patron blir det av det.
Mm. Stor patron blir det. Det här är ngr försök som föll väldigt väl ut. Jag har varit helt övertygad om att ngn form av hållare behövs för att hantera det med "rättvänd" tändhatt.
Nu visar det sig att så inte nödvändigtvis är fallet. Vad jag gjort är ju att ta en bit krympslang som jag limmat som "golv" i patronen och därefter bara kört ett hål i som är ngt undersize där jag då installerat tändhatten. Eller ja... Som ni ser har det så långt landat i en rimpatron för 9mm löst. Är ju licensfritt det med,och finessen för VÅRT bruk är att man här får med sig en sk "kicker",dvs en aldrig så liten mängd röksvagt.
Finessen med tilltaget är att det röksvaga får det svarta guldet att brinna renare. Ngt som milt sagt kan sägas vara en tillgång i ett Chasse. Vidare är patronen sådan i dimension att den löser att passera räfflingen med lite marginal med.
Återstår att få det att fungera.
Mm. Alternativ finns ju.
Sen...sen kontaktade en av Robsofts andra medlemmar mig eftersom han plockat upp att jag gärna hade gett mig i kast med en flintis.
Poängen med det är väl kontrasten emot min "hotrods",dvs en flintis är så sällsynt som originalare att den är man enbart snäll emot. Dvs,fräschar till och ställer iordning.
Så så fick det bli. Ett gammal m/1775 armegevär som nu skall få lite TLC i ambition att göra det skjutbart igen.
Låset lite bedagat och som effekt fick jag med två lås,att pyssla ihop till ett.
Bla saknas "överläppen" till hammaren som håller flintan,så om ngn sitter på en sådan överläpp-ens en jag kan smida till-så mottages tips om sådan mkt tacksamt.
Pipa och svansskruven i sig är helt intakt,men som det visar sig bär lite andra detaljer på sprickor mm. Ngt svetsen fått hantera så långt.
Tanken här nu är inte ngn herrejösses insats till renovering utan snarare att lite snällt putta på de olika grejorna så funktionen blir 100% igen. Alltså skjutbart.
I den vevan kommer givetvis finish mm ses över till grad med,märkligt vore väl kanske annat.
Mjo. Med undantag av överläpp så bidde det allt ett lås av de två. Nu skall bitarna isär,slipas rena och ges lite finish som sagt men..det fungerar iaf,och det i båda upphaken.
Beslaget ömse låset var av. Så det hanterades med lite silverlod och fil samt slippapper. Stocken sedan,ffa osäker på träslag men hårt som SKAM är det iaf! Som synes nu då rengjord ifrån gammal blandning av kimrök och kokt linolja.
Till det använder jag helt vanlig Biltema ugnsrengöring,vilket fungerar rent löjligt bra. Inte klart än utan skall få sig minst en duvning med det till. Men...rent gör det. Inget att snacka om.
Nosbandet har man tillverkat ett själv. Ser ut och fungerar sådär lite snällt sagt. Hur som helst har man gett sig i kast med att "rikta" pipbanden med dorn,vilket kanske inte är helt rätt. Så jag har drivit pipbanden med ett planmått ihop med juvelerarhammare istället,för HELT annat resultat.
Nu anser väl jag att bandens "sår" förvisso kan få vara det..om än bara rengjort,men återstår då körnslagen för..det blir allt marigt att få väck om det skall vara ngr pipband kvar.
Funderar därför i nuläget på att addera lite mässinglod och fila de till form efter det. Mao mkt specifikt bara addera lod till körnslagen och låta resten vara,om möjligt.
Finessen med planmått som "dorn" är väl uppenbar för alla hoppas jag. På så vis får jag drivit banden runt såväl pipa som stock,vilket borgar för en MYCKET tightare passning,och därmed kontroll på pipan i sin förlängning.
Som ni ser på bilden av svansskruven ter det sig rimligt att man använt mer våld än nöden krävde. Pipan såg ut därefter,så den har fått sig en första polering i svarven och i samma veva fått nya ändar på båda hållen.
Eftersom ambitionen är att kunna skjuta med eländet tids nog lämnar det där inte mkt utrymme för debatt.
För att vara ett vapen ifrån 1700talets Sverige får jag säga att..många stämplar blir det.
Å se där e vi nu! Det med 1775´an tycker jag skall bli skitroligt att färdigställa. Givetvis med ny finish enl originalreceptet med kimrök och linolja.. Stocken har lite småflis som saknas här å var varför jag fn funderar på om och isf hur reparera det.
Nåja. Den som lever får se.
