Injagning älghund funderingar...

[Ålandsjanne]

Som Älghundsdomare och en gång ägare till Finsk mästare så har jag noterat att väldigt många hundar har brister i söket som har skapats när man skall ge hunden "Skogsvana"= släpa med den på allt annat än jakt. Jag blev tillfrågad att komma med en kamrats hund och se hur den betedde sig den hade absolut inget sök det var husse som visste vilka skogstappar det kunde finnas Älg,detta betende tror jag hade skapats när hustrun hade den med i skogen och plocka bär och så fort den gick några hundra meter bort lockade hon på den??
Låt hunden bli kanske 10 månader sedan går du ut i skogen och släpper och rör dig mycket sakta mot vinden stanna varje gång den drar iväg på sökrunda när den kommer tillbaka börja gå igen så hunden ser vart du börjar gå,koppla den och släpp på nytt så hunden inte förknippar koppling till hemresa.
Om den skäller älg så låt den skälla söker den kontakt med dig efter kort stunds skällande beröm hunden och smyg närmare.
Bra om inkallningen funkar det sparar bensin och svordomar.
MVH Ålandsjanne

Sitter precis på altanen med valpen och funderar på det här som du skriver. Det kanske ofta är praktiskt lösningar som skapar sådant som dåliga sök osv. Man tar med i alla möjliga lägen när man rör sig mycket själv också istället för att sitta still eller enbart flytta sig när hunden kommer tillbaka. Jag har sett flera hundar som farit och gått runt benen på en och deras hussar som aldrig kunnat vara still utan man ska fram i marschtakt mer eller mindre ständigt.

Jag funderar också på huruvida det är lämpligt att ta med en 9-veckors valp på atv´n när jag bygger på jaktkojan, hade nån idé om det och har byggt ett litet "nest" frampå med en mjuk filt i botten och så pass höga sidor att det inte går att ramla ur. Kan en valp ta skada av sådant mån tro ?

Glömde nämna att sitta på en stubbe och låta hunden söka själv tror jag ger fel signaler till hunden (jasså det är paus)men om man går mycket sakta och stannar när hunden är på sök så känner han sig trygg när han hittar dig,det liknar det den skall göra på riktig jakt och hunden ser vart du går och på det sättet kan du bestämma var man söker. Jag har inte haft möjlighet att skjuta för hunden vid första ståndskallen och om jaktlusten finns där så blir det nog bra ändå.
MVH Ålandsjanne

[lsjonsson]

Ang. inkallning så kan jag nämna en artikel som jag läste för många år sedan.

Det var en karl som var på jaktprov med sin älghund. Han kallade in den genom att gnida 2 stenar mot varandra som han alltid hade i fickan o vant hunden med o som belöning fick den en bit pannkaka i munnen utan fläsk (kan ju bli varmt o härsket i värmen) när den kom. Hunden släppte älgen direkt o kom direkt. Ägaren sa att stenar är ett naturligt ljud i skogen. Han har med sig samma stenar när han är på jakt också. Domaren var mäkta imponerad av metoden.

[Jämtlasse]

Detta är ett stort ämne, för mycket att skriva,skulle behöva ta det på telefon.
Skogavana är ju bra, på vilttomma marker. Men ibland blir det fel. En av mina var med på en svamptur, hörde plötsligt skall. Hon ståndade en fjoling 200 m bort, 12 veckor gammal. Inte bra, alldeles för tidigt. Man får hålla koll på dom hur pass vidlyftiga dom är. När dom börjar på att ta ut rundorna får man vänta lite med att släppa tills dom blir äldre.
Injagning på väglösa marker är att föredra,så dom kan spåra sig tillbaka utan att korsa vägar då dom farit efter älg. Är ju lättare att springa vägar.
När jag tränar sökt så går jag sakta fram och stannar när hunn drar ut och går framåt när den är tillbaka. Den måste kunna lita på att du är där den sist såg dig, viktigt om den far efter skenälg.
Har spårat fram till skjutna älgar innan jag jagat med dom,varit själv med valpen och bara suttit lugnt vid älgen och låtit dom bekanta sig. Absolut ingen kamplek, ska inte visa nån sorts aggressivitet vid dött vilt.

Injagning utan passkyttar,jag tycker inte det är så viktigt att skjuta för dom (om dom har ordentligt med jaktlust)
Dom jagar ändå, mina har skitit helt i döda älgar vid yngre ålder, tagit ett par varv runt sen ut igen. Det är ju skälla som är kul.
Skulle aldrig släppa ihop två hundar, en jämthund ska klara av att jaga själv. Om man behöver en till hund vid tex ett utdraget eftersök så kopplar man och släpper en ny.
Det finns många här som har mycket mer erfarenhet av detta än jag, men om du vill prata så kan du ringa mig.
PM isf.

[Harvner]

Lyssna på Jämtlasse och Ålandsjanne. Kloka ord.

Ha en bra relation med valpen. Ingen panik att vara i skogen då den är så liten så den fastnar i blåbärsriset. Bygg relation och förtroende hemma i myggfri miljö istället. Bete dig alltid vettigt i skogen. Tyst, mot vinden, ostörd mark.
Ha aldrig någonsin en tid att passa om du är ute med en unghund. Då är det bättre att inte släppa alls än att stressa vid t.ex. återgångar.

Det här med att folk släpper i älgtomma marker synar jag, om inte alla far på Gotland för att skogsträna unghundarna förstås... Jag tror snarare att markerna upplevs som älgtomma fram till den dagen modet är tillräckligt stort hos den unga hunden att ta upp en älg.
Jfr med att usla älghundar tenderar att jaga på ställen med sämre älgtillgång än de bra hundarna. Märkligt det där...

/Mvh Jonas

Skickat från min SM-G935F via Tapatalk

[birk0323]

Får tacka för alla kloka ord, tips och råd. Jag kommer nog förmodligen att bli tvungen att ha honom med mig ibland till skogen även då det inte är skogsträning, jag har som lovat resterande familjen att deras semester/lov inte ska påverkas allt för mycket av valpen. Faktum är att äldsta tonårsjäntan här hemma är mer med valpen än med vare sin telefon eller tv, hon följer mig och valpen runt här på gården

[karelsk blandning]

Får tacka för alla kloka ord, tips och råd. Jag kommer nog förmodligen att bli tvungen att ha honom med mig ibland till skogen även då det inte är skogsträning, jag har som lovat resterande familjen att deras semester/lov inte ska påverkas allt för mycket av valpen. Faktum är att äldsta tonårsjäntan här hemma är mer med valpen än med vare sin telefon eller tv, hon följer mig och valpen runt här på gården

Jag tror inte att det blir någon sämre hund av att ha den med sig, mina brukar följa med dit det går att ha med valp.
Vad har du tagit dig för något?

[NickeF]

Jag har haft med och haft dem lös så länge de inte har börjat dra iväg, så fort utflykterna blir längre har jag endast haft dem lös när de kan och får dra iväg. Tanken då att de ska förstå att när de är lös i skogen får de dra iväg, kör inte stubbtricket utan indianvarianten, smyga sakta framåt i vind och stanna upp när de är borta.
Sen har jag passat på att spåra när jag fått läge, typ färska spår eller skjuten älg.
Men nu har jag inte fått värst bra sök i mina så helt rätt kanske jag inte gör...

[405 WCF]

Men, det kan jag leva med..

Du ja...


Skickat från min SM-G935F via Tapatalk

Jepp, och det får andra som råkar utsättas också.
Det är sällan det händer, men nu och då blir det så.

[Jämtlasse]

Kom o tänka på en grej. När jag var på prov i Norge så kom en grå och en jämte ihop sig på samma älg, stod nedan en brant klippa, var bara jämten som hördes så domaren inväntade tid innan han smög på och hörde två hundar. Sket sig för båda hundarna på tvådagars provet.

[Jämtlasse]

405 wcf, en nyfiken fråga: varför släpper du två på björn? Står det bättre? Vad blir skillnaden?
Då en till hund ansluter på älgstånd så blir det ofta sken.

[birk0323]

Kan ju visa en bild på honom. Kommer bra överens med hanhunden här hemma som har fått starta upp leksinnet igen

[405 WCF]

405 wcf, en nyfiken fråga: varför släpper du två på björn? Står det bättre? Vad blir skillnaden?
Då en till hund ansluter på älgstånd så blir det ofta sken.

Anledningen är att unghunden ska få komma till sin första björn tillsammans med en erfaren hund som hanterar situationen och vågar arbeta med björnen.
Ynglingen ska redan vara bekant med lukten, kunna spåra, men ett ståndarbete på en elak nalle är något helt annat.
Det är för att ge valpen bästa tänkbara start, att få se farsans mod, kraft, glädje mm, mm bygger självförtroende hos lillen.
Sen så går det för det mesta lös när hund nr 2 kommer in på ståndet, men till slut stannar det väl igen, (förhoppningsvis) och då är ynglingen med.

[405 WCF]

Kan ju visa en bild på honom. Kommer bra överens med hanhunden här hemma som har fått starta upp leksinnet igen

Stilig gosse med snälla ögon.

[Jämtlasse]

405 wcf, en nyfiken fråga: varför släpper du två på björn? Står det bättre? Vad blir skillnaden?
Då en till hund ansluter på älgstånd så blir det ofta sken.

Anledningen är att unghunden ska få komma till sin första björn tillsammans med en erfaren hund som hanterar situationen och vågar arbeta med björnen.
Ynglingen ska redan vara bekant med lukten, kunna spåra, men ett ståndarbete på en elak nalle är något helt annat.
Det är för att ge valpen bästa tänkbara start, att få se farsans mod, kraft, glädje mm, mm bygger självförtroende hos lillen.
Sen så går det för det mesta lös när hund nr 2 kommer in på ståndet, men till slut stannar det väl igen, (förhoppningsvis) och då är ynglingen med.

Ok, tack!

[VÄSTILA]

Hur ställer ni er till självständigheten med älghundar? Har noterat i min omgivning att älghundar som behandlas som en i familjen a la sällskapshund har absolut sämst sök på jakterna. Söker upp passkyttar osv för att bli klappade. Varför vet jag inte men antagligen pga man redan från början präglar dem på att husse/matte alltid skall vara i närheten! Nu är väl ifs jaktlust en nedärvd egenskap/lust men har bara funderat på det.

Mina hundar bor ute i varsin stor rastgård med egna hus. Konditionstränar och dresserar dem men all socialisering med dem sker i deras revir och de är aldrig inne i huset. Kan ligga på verandan och leka med oss på gräsmattan men där är det stopp. Då jag var nu inom ämnet så lusläste jag allt jag kunde finna och det som framgick var att älghundar skall vara självständiga. Jämten skäller dygn,förföljer tills jag avbryter och går numera oftast att kalla av men vi jobbar hårt med det. Var dagligen i skogen redan som valp nen hag brukade läsa en bok under tiden hon utforskade sin framtida arbetsplats. Hon har inga problem att ligga och titta på mig från sin utskiksplats i timmar utan att avge ett enda skall. Skäller dock om det kommer annat folk!

Alpländaren är annorlunda, hon har ett helt annat behov av att vara med mig men sedan så jobbar hon på ett annat sätt också och skall så göra. Båda hundarna är ranhhöga och dominanta mot andra hundar och den hund som söker ”tar” deras byte får veta det!

Sedan finns det en annan sak jag funderat mycket över. Hur många chanser kan man ge en jakthund i skogen, och hur orkar man gång efter gång åka hem med en besvikelse inom sig och ändå fortsätta vänta på att den skall bli ”mogen” för jakten. Jag menar, är hunden en kärlgris men oduglig för jakten så låt den vara en kärlgris hemma men skaffa en ny hund eller låt någon annan få prova sin och sätt dig i ett torn. Har aldrig förstått mig på hur vissa orkar låta jaktsäsong efter jaktsäsong bli förstörd pgaatt hunden inte fungerar i skogen. Vad för folk att fortsätta med damma hund.


Grattis birk till en fin hund, du har många fina dagar framför dig med prägling, lek mm. Om du skickar mig ett pm så skickar jag dig de böcker jag köpt när jag skaffade en älghund.

[tedde80]

Mina bor inne och sexåringen jagar av bara den och den andra är bara 13 veckor. Sexåringen har äntligen slutat skälla på natten och det är grymt skönt.
Söket är helt ok har en nia och en sjua på jaktprov. Sjuan får hon då det blir sämre sök när det är vasst ute då hon är rädd om tassarna av satan.
Allt är säkert upp till olika individer och intagning osv.
Jag personligen har alltid hund som en familje medlem och skulle det vara så att jakten blir sämre av det så lägger jag ner det med hund och jakt.
Men intressant ämne du lyfter och kul att höra hur andra tycker.
Jag tror att köper man rätt ämne med hög jaktlust i flera generationer så har man störst chans att lyckas även om hunden bor inne eller ute.

[birk0323]

De två vuxna hundarna här hemma i hundgården är då hur gosigt kelgrisiga som helst, nästan så det kan bli jobbigt, men inte när vi jagar. Ifjol höst efter en påskjutning så vänder tiken åter till mig, varför vet jag inte men hon stannade framför mig på ca tio meter och bara tittade på mig några sekunder innan hon sprang tillbaka till platsen där älgen var påskjuten. I återvändande sök kan hon låta sig klappas om men inte när hon lämnar ett stånd för att säga hej till mig, bara kolla av mig en snabbis liksom innan hon går tillbaka till älgarna.
Samma med hanhunden under jakt, håller kontakt med mig men inget gosande bara check att jag är med och att vi är två eller något... Det här beteendet gillar jag skarpt för hunden anser också att det är ett samarbete med föraren.

Nu ska jag så småningom få jaga in en egen älghund då de vuxna hundarna här hemma är injagade av en annan mera erfaren älghundsförare. Han är lågmäld och försiktig och det är svårt att få några tips om injagning mera än att hämta aldrig och hunden ska vara till skogs.

Mycket bra tips och råd i tråden. Västila tack ! Vi gör upp i pm.

[arvid0]

Hur ställer ni er till självständigheten med älghundar? Har noterat i min omgivning att älghundar som behandlas som en i familjen a la sällskapshund har absolut sämst sök på jakterna. Söker upp passkyttar osv för att bli klappade. Varför vet jag inte men antagligen pga man redan från början präglar dem på att husse/matte alltid skall vara i närheten! Nu är väl ifs jaktlust en nedärvd egenskap/lust men har bara funderat på det.

Mina hundar bor ute i varsin stor rastgård med egna hus. Konditionstränar och dresserar dem men all socialisering med dem sker i deras revir och de är aldrig inne i huset. Kan ligga på verandan och leka med oss på gräsmattan men där är det stopp. Då jag var nu inom ämnet så lusläste jag allt jag kunde finna och det som framgick var att älghundar skall vara självständiga. Jämten skäller dygn,förföljer tills jag avbryter och går numera oftast att kalla av men vi jobbar hårt med det. Var dagligen i skogen redan som valp nen hag brukade läsa en bok under tiden hon utforskade sin framtida arbetsplats. Hon har inga problem att ligga och titta på mig från sin utskiksplats i timmar utan att avge ett enda skall. Skäller dock om det kommer annat folk!

Alpländaren är annorlunda, hon har ett helt annat behov av att vara med mig men sedan så jobbar hon på ett annat sätt också och skall så göra. Båda hundarna är ranhhöga och dominanta mot andra hundar och den hund som söker ”tar” deras byte får veta det!

Sedan finns det en annan sak jag funderat mycket över. Hur många chanser kan man ge en jakthund i skogen, och hur orkar man gång efter gång åka hem med en besvikelse inom sig och ändå fortsätta vänta på att den skall bli ”mogen” för jakten. Jag menar, är hunden en kärlgris men oduglig för jakten så låt den vara en kärlgris hemma men skaffa en ny hund eller låt någon annan få prova sin och sätt dig i ett torn. Har aldrig förstått mig på hur vissa orkar låta jaktsäsong efter jaktsäsong bli förstörd pgaatt hunden inte fungerar i skogen. Vad för folk att fortsätta med damma hund.


Grattis birk till en fin hund, du har många fina dagar framför dig med prägling, lek mm. Om du skickar mig ett pm så skickar jag dig de böcker jag köpt när jag skaffade en älghund.

Min erfarenhet är att har hunden jakt i sig så kan du inte kela bort det. Det är väl därför man köper sig en hund med dokumenterat meriterade förfäder? För att man vill minimera risken att få en hund som inte jagar.

Hade tidigare en draghundsblandning (malamute, sibirian , pointer) hon växte upp första året i lägenhet och sedan inomhus. Fick hon en chans att vara lös så drog hon och kunde vara borta något dygn eller två. Längsta hon var borta var sex dagar, då var hon elva år gammal. Hon gillade förvisso inte att kela särskilt mycket och de raser hon hade i sig är väl kända för att vara självständiga men hon bodde inte sina första år i hundgård.

Skulle man höra bland ägarna till de 100 bästa älghundarna i Sverige så tror jag inte man skulle få ett entydigt resultat till att innehund=dålig älghund.

Men sedan är det väl samma sak med det som stamtavla mm mm man får köra på det man tror på.

Har själv mina två älghundar i hundgård 24/7 men vet flera "inneälghundar" som jagar bra och har inte tänkt på att det skulle vara avgörande för prestationen. Då tror jag stamtavla, tid i skogen, spårträning och allmän träning har större inverkan.


Skickat från min AGM X1 via Tapatalk

[VÄSTILA]

Hur ställer ni er till självständigheten med älghundar? Har noterat i min omgivning att älghundar som behandlas som en i familjen a la sällskapshund har absolut sämst sök på jakterna. Söker upp passkyttar osv för att bli klappade. Varför vet jag inte men antagligen pga man redan från början präglar dem på att husse/matte alltid skall vara i närheten! Nu är väl ifs jaktlust en nedärvd egenskap/lust men har bara funderat på det.

Mina hundar bor ute i varsin stor rastgård med egna hus. Konditionstränar och dresserar dem men all socialisering med dem sker i deras revir och de är aldrig inne i huset. Kan ligga på verandan och leka med oss på gräsmattan men där är det stopp. Då jag var nu inom ämnet så lusläste jag allt jag kunde finna och det som framgick var att älghundar skall vara självständiga. Jämten skäller dygn,förföljer tills jag avbryter och går numera oftast att kalla av men vi jobbar hårt med det. Var dagligen i skogen redan som valp nen hag brukade läsa en bok under tiden hon utforskade sin framtida arbetsplats. Hon har inga problem att ligga och titta på mig från sin utskiksplats i timmar utan att avge ett enda skall. Skäller dock om det kommer annat folk!

Alpländaren är annorlunda, hon har ett helt annat behov av att vara med mig men sedan så jobbar hon på ett annat sätt också och skall så göra. Båda hundarna är ranhhöga och dominanta mot andra hundar och den hund som söker ”tar” deras byte får veta det!

Sedan finns det en annan sak jag funderat mycket över. Hur många chanser kan man ge en jakthund i skogen, och hur orkar man gång efter gång åka hem med en besvikelse inom sig och ändå fortsätta vänta på att den skall bli ”mogen” för jakten. Jag menar, är hunden en kärlgris men oduglig för jakten så låt den vara en kärlgris hemma men skaffa en ny hund eller låt någon annan få prova sin och sätt dig i ett torn. Har aldrig förstått mig på hur vissa orkar låta jaktsäsong efter jaktsäsong bli förstörd pgaatt hunden inte fungerar i skogen. Vad för folk att fortsätta med damma hund.


Grattis birk till en fin hund, du har många fina dagar framför dig med prägling, lek mm. Om du skickar mig ett pm så skickar jag dig de böcker jag köpt när jag skaffade en älghund.

Min erfarenhet är att har hunden jakt i sig så kan du inte kela bort det. Det är väl därför man köper sig en hund med dokumenterat meriterade förfäder? För att man vill minimera risken att få en hund som inte jagar.

Hade tidigare en draghundsblandning (malamute, sibirian , pointer) hon växte upp första året i lägenhet och sedan inomhus. Fick hon en chans att vara lös så drog hon och kunde vara borta något dygn eller två. Längsta hon var borta var sex dagar, då var hon elva år gammal. Hon gillade förvisso inte att kela särskilt mycket och de raser hon hade i sig är väl kända för att vara självständiga men hon bodde inte sina första år i hundgård.

Skulle man höra bland ägarna till de 100 bästa älghundarna i Sverige så tror jag inte man skulle få ett entydigt resultat till att innehund=dålig älghund.

Men sedan är det väl samma sak med det som stamtavla mm mm man får köra på det man tror på.

Har själv mina två älghundar i hundgård 24/7 men vet flera "inneälghundar" som jagar bra och har inte tänkt på att det skulle vara avgörande för prestationen. Då tror jag stamtavla, tid i skogen, spårträning och allmän träning har större inverkan.


Skickat från min AGM X1 via Tapatalk

Säger inte emot detta men då det bör ses som en omöjlighet att de främsta kennlarna kan ha haft sina hundar inne mer ån under präglingsåldern så är nog andelen kända Champions i Norden hundar som har hundgården som boplats men som övrig tid umgås med familjen/ägaren. Handlar som du säger om gener, tid i skogen mm men mycket av hundens beteende kan man inte styra utan det finns nedärvt. Jag har hellre en hund jag får bromsa än en hund som jag måste stötta, skjuta igång eller som är sena i jakten. Vi har så många älghundar idag att vi utan tvekan kan hårdra aveln ytterligare och ställa ännu högre krav vid jaktprov, för championat och när vi utvärderar valpkullar. Enda sättet att ta reda på en jakthunds kvalite är att ha betydlig högre krav på hundar som går i avel. Detta kan enkelt styras genom att vi inom förbundet sätter press på SSK och försäkringsbolagen att främja för Sätra kvaliten på hundarna framför antalet registrerade och försäkrade hundar i landet!

En älghund måste inte stå i hundgård för att bli bra eller självständig men den SKALL kunna stå i hundgård och den SKALL kunna vara ensam. En hund som inte fixar det är inte självständigt och knappast stabil. Detta kan genom husse och mattes goda vilja döljas väl när hunden ALLTID är med. Har flera jaktkollegor som har sin hund inne och med sig 24/7 och de är självständiga i skogen men de är också MYCKET observanta på vad de köper och har samtidigt inga problem att inse när hunden inte duger till. De lusläser avellistor, stamtavlor. Tyvärr så verkar majoriteten av dem jag känner och som har hundarna med sig hela tiden ha en allt för stor tilltro att de kan köpa vad som helst och sedan stötta upp dem till bra hundar. Detta blir 99 av 100 gånger inget bra, vilket skapar enorm irritation i många jaktlag eftersom ägaren ofta har större svårigheter att inse att hunden inte duger!

[rajonbh]

Att hunden bor inne hos familjen eller i hundgård spelar ingen roll alls för självständig hunden kommer att bli.

Det är lätt att dra alla över en kam, vare det gäller veka innehundar som inte lämnar husse i skogen till hundgårdshund som är aggressiva mot människor och jagar till sena natten..

Att ha jakthundar inne är inte alltid så lätt.
Det viktigaste som jag ser det är att man aldrig får trycka ner hunden psykiskt. Självförtroendet och självständigheten blir lidande direkt, vilket kan vara svårt att bygga upp igen. Vissa individer svårare än andra.
Visst, jag är själv väldigt hård att hundarna måste lyda vissa regler men man behöver inte korrigera hunden hela tiden. Aldrig låta barnen göra vad de vill med hundarna etc. Hunden behöver precis som vi en plats som bara är deras.

Oftast får man den hund man förtjänar.