Inget hände mer än att morgondimman som svept in från den lilla skogstjärnen börjat skingras och hundarna var redigt långt bort så efter en timme försökte jag mig på att locka på en älg - kanske lite tidigt på hösten för det egentligen, tjurarna har inte börjat brunsta än men jag provade i alla fall.
Efter en halvtimma eller så såg jag plötsligt något röra sig i min vänstra ögonvrå! En älg hann jag tänka!
Men när jag försiktigt vred på huvudet så fick jag liksom inte till det, vad var det för djur?
En björn! Det var ju för jösse namn en stor björn som rörde sig parallellt med snårskogen ca 45 meter från mig!!!
Men den liksom tog sig fram hukande, inte ålande men hukande i alla fall. Och den hade en unge, nej två ungar, nej TRE björnungar!!! En stor jäkla björnhona med tre ungar...!
Och björnungarna var kloss mot morsan sin, dom strosade inte på efter henne utan tryckte sig mot henne. Jag halade fram telefonen och klämde av fyra/fem bilder - just då var dom i riktning rakt mot den lågt stående morgonsolen så jag såg inte björnarna men jag chansade och tog bilder ändå.
Plötsligt ser jag björnarna igen och honan går nu liksom mer upprätt och ungarna är en bit bakom - men hon svänger nu mot mig, raaaakt mot mig!! Och hon börjar åter igen gå så där hukande, nästan kravlar fram som en stor ödla/en varan - och det verkar liksom vara en signal till ungarna hennes att hålla sig nära henne igen och dom är nu kloss mot hennes ena sida.
Och avståndet krymper nu snabbt, 40, 30, 20 och så är dom bara 10 meter från mig!!! Ser hon inte mig????!
Jag har släppt telefonen i mossan och greppat bössan och osäkrat - men skjuter jag ett skott i luften för att skrämmas hinner jag nog inte ladda om ifall hon anfaller hinner jag i halvt panik tänka så jag liksom talar om att jag finns där med ett halvhögt "höhhh!".
Björnhonan stannar upp och tittar rakt på mig i en sekund innan hon relativt sakta vänder sig om och försvinner bort gående ganska raskt nu, mer upprätt/normalt med ungarna hack i häl!
Jösses alltså, tio meter från en stor björnhona med ungar!! Det hade kunnat gå käpprätt åt helvete om ni ursäktar språkvalet!! Men vilken upplevelse, jösses jösses jösses!!
Snacka om adrenalinrusch!
Det är fjärde gången jag ser björn i den svenska naturen, men aldrig sett en hona med ungar och aldrig har jag varit så nära en svensk björn tidigare. På en av bilderna jag snabbtog syns honan, avståndet var väl runt 35 meter då. Roligt att ha en bild som minne men det hela kommer nog aldrig att försvinna ur mitt minne!
Jag tror hon hade älgstek på menyn, hade hört mitt lockande och kom för att slå en älg! Kanske därför hon hade den där halvt krypande gången?
Ja jösses, jag var skakig i ett helt dygn efteråt. Och nu tänker man ibland att det hade kunnat gå hur illa som helst, endera om jag tvingats skjuta honan om hon hade gått till anfall! Och hon hade ju kunnat dräpa mig utan några som helst problem...
Oh well, ytterligare en fantastisk naturupplevelse att vårda i minnet!
/Rikard
