Ny fågelhund

[gynner]

Tänkte försöka skapa en hyfsat opartisk fågelhundstråd. Även om vi fågelhundsjägare verkar vara rasselektiva.

Är inne på min andra strävhårs vorsteh som nu är 8 år. Alltså är det snart dags för nästa valp.

Gillat det robusta i strävhåren men är öppen för nya förslag. Har jagat med korthårig vorsteh, pointer, breton, KLM och engelsk setter. Alla har väl för- och nackdelar.

Hur skulle ni beskriva era rasers för- och nackdelar. Även om det givetvis finns stor variation inom raserna

Börjar med mina synpunkter på strävhåren
Apporten utmärkt
Kan kräva lite träning för att vara lugn i flog.
Bra ståndanlag (lite beroende på val av linjer)
Revieringen inte som en pointer
Varierande fart och vidd
Robust vid dåligt väder
Envis och arbetsvillig
Fungera bra på eftersök och avslutar rå och kronkalv själv
Skallet vid drev på klöv varierande och även intresset för klöv
Fantastiska draghundar

/Jonas




Skickat från min iPhone med Tapatalk

[Hägge]

Har haft kh Vorsteh, Irländsk Setter och Gammeldansk Hönsehund. Personligen tycker jag att det är större skillnad mellan individer än raser men... Settern hade en jäkla fart, alltid på men saknade liksom en av-knapp. Han var antingen igång eller sovandes. Vorsteh'n var relativt mjuk, lite pipig, fantastisk fågelhantering, älskade spår och vatten, saknade tyvärr lite jaktmotor när det var dåligt med fågel. Har nu valpar (födda för 1v sedan) efter vår 2a Gammel Danska Hönsehund. (Intresserade kan titta gammeltjäderns kennel på FB eller skicka pm). Dessa hundar har varit väldigt följsamma och lättdresserade, inte alls lika stressade som övriga. Dom har haft en enorm jaktmotor, hela dagar på en hund är inget problem. Däremot har dom inte uppskattat försäsongen i löpspåret (såvida dom inte får gå ut i sök), simträningen eller draget på vintern lika mycket som settern och vorsteh'n.

Skickat från min K6000 Plus via Tapatalk

[Macca]

Har haft kh Vorsteh, Irländsk Setter och Gammeldansk Hönsehund. Personligen tycker jag att det är större skillnad mellan individer än raser men... Settern hade en jäkla fart, alltid på men saknade liksom en av-knapp. Han var antingen igång eller sovandes. Vorsteh'n var relativt mjuk, lite pipig, fantastisk fågelhantering, älskade spår och vatten, saknade tyvärr lite jaktmotor när det var dåligt med fågel. Har nu valpar (födda för 1v sedan) efter vår 2a Gammel Danska Hönsehund. (Intresserade kan titta gammeltjäderns kennel på FB eller skicka pm). Dessa hundar har varit väldigt följsamma och lättdresserade, inte alls lika stressade som övriga. Dom har haft en enorm jaktmotor, hela dagar på en hund är inget problem. Däremot har dom inte uppskattat försäsongen i löpspåret (såvida dom inte får gå ut i sök), simträningen eller draget på vintern lika mycket som settern och vorsteh'n.

Skickat från min K6000 Plus via Tapatalk

Instämmer i att det handlar mycket om individer. I mina ögon är dock de brittiska hundarna överlägsna vad gäller fart, vidd och reviering medan de kontinentala å sin sida är mer robusta och mer allround (apport, spår och ev klövviltsjakt). Lite plus och minus med min egen ras klm:

+
Smidigt format
Robusta och tåliga
Stort intresse för klövvilt (kan ju även vara ett minus)
Allround

-
Rätt tuffa att dressera
Ojämna
Mindre bra fart och vidd i söket
Vissa uppfödare jagar nästan bara klövvilt med sina hundar
En del individer saknar av och påknapp

För egen del blir det nog ett strävhår nästa gång det blir en fågelhund eftersom jag vill åt allroundegenskaperna och apporteringen.

[börje]

Pointer o breton är mina favoriter, har även jagat med vorsteh. Har aldrig haft fågelhund själv, men skulle nog välja breton. Liten hund med turbomotor.

[gandhi]

Kanske inte så opartisk, men mina föräldrar har en kull strävgåriga vorstehvalpar nu. Leveransklara 12 augusti.
1 tik och 2 hanar kvar i en kull på 12.

Både tik och hund meriterade i jaktprov.
https://www.facebook.com/Vera-Vretstuga ... 038269043/" onclick="window.open(this.href);return false;

[Max]

Vi har 2 Gordon nu, haft en till. Stortrivs med rasen men nästa valp lutar åt Pointer. Vi har fått bilden av att dom är lättare att jobba med och dom har kort päls. Kom från fjället för 1 timme sen ca och har då ägnat ca 15 min åt att rensa pälsen från kvist osv som gärna fastnar i Gordon pälsen. Vi kan ha fel, å vi lär ändra oss då, men de är vårat tänk. Vi jagar bara ripa och tjäder med hundarna så ser inget behov av att apportera en räv tex och jag har dålig erfarenhet av vorster av de möten jag haft.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[dr_cosmo]

Har jagat med engelsk setter, pointer, finnspets, norrbottenspets, diverse apportörer och gatukorsningar.

Har ägt labrador x 2, har nu kombinationen engelsk setter och norrbottenspets.

Jag kommer förmodligen att fortsätta med kombinationen stående + skällande. Jag älskar att man kan få en händelserik förmiddag med settern och en riktigt mysig eftermiddag med nobben.

Men.....och det är ett stort MEN, det kan lika gärna bli kombon finne och breton eller pointer och nobbe nästa gång.

Ju fler hundar och raser jag träffar på och äger ju mindre betyder just rasen.

Två raser sticker dock ut. Finsk spets och Engeskt setter, det blir nästan alltid jakt med dom. Mer eller mindre.

Mina 5 cent.
//R


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[CWI]

har haft enbart irl settrar och har i princip bara gott att säga om dem. Hög fart bra reviering, tåliga, står bra. Skulle jag byta ras skulle en helsvart Pointerhanne vara alternativet. Jagar till 98% på fjäll.

[gynner]

Som det ser ut nu blir det nog en vorsteh och ett strävhår igen, främst för pälsens skull.
Strävhår är ju oerhört praktiskt

Nu blir det stora utmaningen att hitta en uppfödare, tycker aveln har ändrat sig de sista åren.
Många rätt stora hundar från tyskland som avlas in med skalldrivandelinjer.
Inget fel i det, hade önskat att min skalla men det har skjutits klöv för henne med bjällra.
Men tycker ibland man fokuserar lite för mycket på allround egenskaperna och missar den fina fågelhund som det är.
Även de gamla klassiska svenska/danska linjerna har tillräckligt med allround egenskaper för eftersök och klövjakt.

Letar uppfödare som fokuserar fågelegenskaperna, med bra fart och bra vidd för en vorsteh.
Den jag har idag har är fantastisk på fågel, revieringen lite sisådär, går dock alldeles för stort för min smak.
Givetvis lite av en träningsfråga men det är en självständig dam på 8 år så nu börjar det bli sent/jobbigt att justera

Så tar gärna emot tips uppfödare som jagar skog/fjäll med sina hundar, valpköp inom ett eller två år.
Har tidigare haft hundar från Landins och Carnbrings men de har väl lagt ner uppfödningen

Hälsningar Jonas

[Arctic]

Jag har två KLM just nu. Det något behändigare formatet samt större skallvilja för hårvilt var den avgörande faktorn. En KLM passar utmärkt på de relativt viltrika makerna kring Stockholm där jag mest jagar. Det är rätt skönt att kunna kalla in hunden om den ger sig iväg mot vägar eller annat otrevligt. En KLM fungerar också på fågel, men kanske inte vad jag skulle välja om jag hade fågeljakten som enda fokus.

Kanske ska tillägga att en KLM också fungerar till enbart fågeljakt -- speciellt om du tycker om en något mindre hund.

Om jag skulle skaffa hund igen skulle det troligen bli en KLM igen, med korthårig vorsteh, wachtel eller högst eventuellt strävhårig eller långhårig vorsteh.

Som det ser ut nu blir det nog en vorsteh och ett strävhår igen, främst för pälsens skull.
Strävhår är ju oerhört praktiskt

Vad är det som är så praktiskt med strävhår? Om jag bodde längre norrut, och jagade mer fågel och mindre hårvilt skulle jag utan diskussion skaffat en korthårig vorsteh. Jag uppfattar själv korthåret som mer praktiskt, och vill du åka skidor efter hunden är det ingenting som slår en korthårig vorsteh.

Jag har vuxit upp med korthårig vorsteh hemma är kanske något som bör läggas till.

[gynner]

Jag har två KLM just nu. Det något behändigare formatet samt större skallvilja för hårvilt var den avgörande faktorn. En KLM passar utmärkt på de relativt viltrika makerna kring Stockholm där jag mest jagar. Det är rätt skönt att kunna kalla in hunden om den ger sig iväg mot vägar eller annat otrevligt. En KLM fungerar också på fågel, men kanske inte vad jag skulle välja om jag hade fågeljakten som enda fokus.

Kanske ska tillägga att en KLM också fungerar till enbart fågeljakt -- speciellt om du tycker om en något mindre hund.

Om jag skulle skaffa hund igen skulle det troligen bli en KLM igen, med korthårig vorsteh, wachtel eller högst eventuellt strävhårig eller långhårig vorsteh.

Som det ser ut nu blir det nog en vorsteh och ett strävhår igen, främst för pälsens skull.
Strävhår är ju oerhört praktiskt

Vad är det som är så praktiskt med strävhår? Om jag bodde längre norrut, och jagade mer fågel och mindre hårvilt skulle jag utan diskussion skaffat en korthårig vorsteh. Jag uppfattar själv korthåret som mer praktiskt, och vill du åka skidor efter hunden är det ingenting som slår en korthårig vorsteh.

Jag har vuxit upp med korthårig vorsteh hemma är kanske något som bör läggas till.

Har jagat med KLM och tycker de är rätt trevliga och sköter fågelkontakten fint, de jag jagat med har dock varit lite snäva och lägre fart.
Strävhårspälsen: luktar inte som ett långhår, torkar fortare än långhår och värmer lite bättre än korthåren men framför allt så fäller de nästan ingen päls hemma.
Och eftersom de flesta strävhårsvorsteh är lite klent behårade slippar man trimma, vilket tyvärr inte gäller för de borderterriers och fauvve vi också har/har haft.

Men som jag skrev så är jag rätt öppen för ny ras, vill jaga skog och fjäll, så både engelsk setter och pointer funderas det på även om frugan tycker pointern är fruktansvärt ful

/Jonas

[wande]

Började med KH vorsteh. Lugn å fin tik i hemmet och full fart i skogen..men kunde vara lite försiktig ibland tex vid vatten tills hon väl blivit blöt då spelade det ingen roll då hoppade hon i och simmade. Klok och lättdresserad och turligt nog knte lika pipig som jag i efterhand märkt att KH vorsthrar ofta är.

Sen av DN slump blev det en strävhårshane som haft en motor som och jaktlust som sällan skådats. OTUR att jag inte fick honom som ensamhund . Men hsn lever än idag och är blivande 10 åring jagar allt och går med lätthet hela dagar på skogen i vorsteh tempo vill aldrig pausa oöm. Ingen skolboksreviering men han jagar och hjälper till att fylla frysboxen.

Har nu en tik på 16 v . Det blev en strh igen pga det var en parning jag gillade och för att jag fallit över mer på strävhårig för att dom verkar fortfarande vara med lik ursprungs vorsthen än dom KH som verkar vara mer renodlade fågelhundar snart. Men det är väl individuellt.

Planen nu när jag går in på min 3e är tanken att hon ska vara med på all jakt. Ligga på älg/rådjurs passet tyst, skogsfågeljakt, stötjskt på rådjur/räv/älg, apportering, eftersök allt du kan bedriva i norra Sverige

Enda minus med sträv som jag tycker är pälsvård och isbildning i tassar om vintern



Skickat från min iPhone med Tapatalk

[gynner]

En liten uppdatering.

Hade bestämt mig för ett till strävhår men få uppfödare gjorde att denna lilla krabat flyttade in i lördags.



/Jonas


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[börje]

Alltså hängöron är bara för jävla söta

[T-Grön]

Aldrig ägt en engen Vorste men jaktkompisar som haft sådana. Som allroundhund är de bra, men tycker att Pointer är grejen på fjället.
Den jag hade var svår att jaga med i skogen, då han färdades snabbt och, ja han upplevdes som klumpig då. MEN på fjället! Ja även på stora myrmarker där han kunde sträcka ut. Jösses!
Han var enormt stor, och höll en hög fart, fast det inte såg så ut. Det var först när han samjagade med andra hundar som det såg ut som de stod still.
Trosts den höga farten så gick han från typ 40 km till noll på ingenting. Tvärnit , ofta med en framtass i luften som en staty.

Btw så drev han björn en gång i pur förskräckelse. Han gick på en tjäderkull som sprang förbi och vissa in under en risig gran. Där under låg en björn som han nässtan måste ha skallat när han avancerade på löpan. Ut kom fåglar, Björn, och hund i en salig blandning. Det såg mest ut som han jagade undan björnen från SINA fåglar. Några hundra meter för att sedan rusa in under samma gran igen. Tokstolle.
Självbevarelsedrift fanns inte i hans universum.
Rip Fix.

Grattis till Valpen!