Norrbottenspets som blir mer och mer självständig i jakten?

[Matti]

Hej. Undrar om nån har några tips om en nobs som blir mer och mer självständig i skogen. En tik på 8 år som tidigare haft bra 'lagom stora' sök, utåt 500 m som regel, nån enstaka gång utåt nån km. Men med start i fjol och ännu mer i år, så far hon iväg mer och mer självständigt. Går ut 1-2 km regelmässigt, och hittar hon fågel blir det ännu längre. Ingen tendens att vilja söka upp mig 'mellan fåglarna' utan jaktar vidare längre och längre ut för sig själv. Jaktlusten är stor, och ett år som detta med extremt mycket fågel, är det 'full rulle' hela dagarna. Hon har aldrig haft så bra kondition som nu, och går långa dagar efter varandra utan problem. Känns inte helt bra att gå efter henne långa sträckor och skjuta där hon jaktar...då lär hon sig ju att det blir skjutet oberoende av hur långt hon far iväg. Känns dock hårt att inte skjuta för henne, då hon ofta gör fina jobb, med förnyande efter flog o.s.v. Kanske bara är att inse att hon är sån, och 'hoppas' på år med något mindre fågeltillgång framöver Kan ju bli bättre framåt hösten när fåglarna sitter tryggare också. Man får åtminstone bra kondition själv...har sällan gått så mycket i skogen som detta år

[HuggyBear]

Var glaaaad, var glaaad! Var glad åt din hund och din skooog...

Ett textstycke ur min psalm
"Gå, Matti, din fågel att möta"

[Matti]

Var glaaaad, var glaaad! Var glad åt din hund och din skooog...

Ett textstycke ur min psalm
"Gå, Matti, din fågel att möta"

Ha haa...det var en vacker psalm Tack för pepp Det värsta är att skogen inte är görstor, runt 3000 ha. Ganska ofta in på grannmarker. Inget problem just nu dock, när det inte är älgjakt, för då har jag lov av de flesta grannar att gå in när hon skäller fågel. Men inte gärna under älgjakten, som ju är 'allt' här i Härjedalen

[Ghane]

Va glad! Har själv en hund som i år vägrar söka ut. Håller sig inom 30-100 meter som max. Nu är det iofs en unghund 20 månader men förra året var det mycket bättre sök på henne och då var hon ju bara en liten plutt.

[Katjing]

Vadå var glad, det är väldigt jobbigt att ha en hund som jagar helt på egen hand.

Väntar du på hunden när den drar iväg? Jag tänker att de följer bättre om man själv går lite målmedvetet hela tiden.

Men det är jäkligt svårt, hur förklarar man för hunden att 500m är lagom liksom?

[Matti]

Har alltid genom åren gått lite sakteliga med noga akt att hunden alltid är framför mig, men att man ändå rör sig framåt. Hon har till i fjol haft tämligen perfekt sök. Gjort 'serpentiner' framför mig med ca 500 m vidd, medans man sakta rört sig i terrängen. Men de senaste två åren, då det varit MYCKET fågel, blir söken längre. Och hon hittar fågel hela tiden, och kan då dra iväg längre och längre bort allteftersom. Hon har en tendens att skalldriva vilket säkert är en del i problematiken. Fågeln träar på nytt sämre för henne, vilket gör att det lätt bär iväg. Har också märkt att hon hittar väldigt bra på jaktmarkerna. När hon säöker sig tillbaka, är det inte alltid i bakspår eller ens i vittring, utan uppenbart via hur terrängen ser ut. De är ju smarta, nobsarna. Jaktlusten är stor, gnyr och småskäller redan i buren på väg ut. Är väl också en del i problematiken

[Ragnarsson96]

Hade samma "problem" med min unghund, när han förstod jakten så drog han iväg långt och länge... Ibland borta upp emot 1h om de inte blev ståndskall. Men jag vill kunna styra min jakt bättre så jag började ge en godisbit och var överdrivet glad varje gång hunn sökte upp mig, och idag ligger han på ca 200m rundor på ca 5-15min precis som jag vill ha de. Så lite godis i fickan kan du pröva med nästa gång

[gynner]

Har samma problem med min vorsthe som går allt vidare för varje nu är hon 8. Speciellt om det luktar fågel då glömmer hon gärna bort husse. I skogen kan det bli 2-400m och väl långa söktider, på fjället var hon som längst på 900m.
Har bestämt mig för att inte skjuta eller gå fit om hon står längre bort än 100-120m men ibland är det svårt att hålla.
Som oftast håller hon dig inom 70 meter i skogen och 150 på fjället vilket är OK men ibland så urartar hon.
Skall prova med godis i fickan under resten av hösten så nu ligger en hel älglever i skivor och torkar i ugnen.

Som sagt även jag uppskattade att hon hick lite vidare än min förra vorsthe men ibland jagar hon lite för sig själv och det ör mindre kul

/Jonas



Skickat från min iPhone med Tapatalk

[Stewe's world on ice]

Har alltid genom åren gått lite sakteliga med noga akt att hunden alltid är framför mig, men att man ändå rör sig framåt. Hon har till i fjol haft tämligen perfekt sök. Gjort 'serpentiner' framför mig med ca 500 m vidd, medans man sakta rört sig i terrängen. Men de senaste två åren, då det varit MYCKET fågel, blir söken längre. Och hon hittar fågel hela tiden, och kan då dra iväg längre och längre bort allteftersom. Hon har en tendens att skalldriva vilket säkert är en del i problematiken. Fågeln träar på nytt sämre för henne, vilket gör att det lätt bär iväg. Har också märkt att hon hittar väldigt bra på jaktmarkerna. När hon säöker sig tillbaka, är det inte alltid i bakspår eller ens i vittring, utan uppenbart via hur terrängen ser ut. De är ju smarta, nobsarna. Jaktlusten är stor, gnyr och småskäller redan i buren på väg ut. Är väl också en del i problematiken

Har haft samma problem själv med min nobs. Jag märkte tendenserna i sin linda och sköt ett skott om jag såg att det gick iväg på pejlen och då kom hon tillbaka . Om det var arbete så spelade ingen roll om det var längre bort men när söket blev långt kallade jag tillbaka med ett skott då hon trodde att jag skjutit något utan henne. Hade man något i säcken la jag det på marken som bestraffning.

[kelas]

Kruxet är väl att den är så pass gammal och kommit på det nu på senare tid, annars är ju oftast problemet att man just letar igen hunden och skjuter då den gjort sin långtrader.. Jippi belöning, och allt är ju liksom klappat och klart för en fortsättning i samma stil
Jag vet, jag hade en hund som till slut om man hade tur jagade inom samma kommun som mig själv, har efter det kategoriskt låtit bli att belöna mina hundar om dom dragit iväg utan att göra en antydan att vilja jaga med husse, och jag har klarat mig skapligt, även om tendenser finns och har funnits i alla mina loppsäckar genom åren
Men annars är ju rådet att gå, gå fort och gärna riktnings byten så hunden får skärpa till sig för att hålla kontakten, fungerar förvånansvärt ofta...

[Magnus w]

[quote="Matti"]Har alltid genom åren gått lite sakteliga med noga akt att hunden alltid är framför mig, men att man ändå rör sig framåt. Hon har till i fjol haft tämligen perfekt sök. Gjort 'serpentiner' framför mig med ca 500 m vidd, medans man sakta rört sig i terrängen. Men de senaste två åren, då det varit MYCKET fågel, blir söken längre. Och hon hittar fågel hela tiden, och kan då dra iväg längre och längre bort allteftersom. Hon har en tendens att skalldriva vilket säkert är en del i problematiken. Fågeln träar på nytt sämre för henne, vilket gör att det lätt bär iväg. Har också märkt att hon hittar väldigt bra på jaktmarkerna. När hon säöker sig tillbaka, är det inte alltid i bakspår eller ens i vittring, utan uppenbart via hur terrängen ser ut. De är ju smarta, nobsarna. Jaktlusten är stor, gnyr och småskäller redan i buren på väg ut. Är väl också en del i problematiken [

Har haft en finne som tog ut svängarna rejält när jag jagade på hemma marken.men när jag åkte på okända marker
så vart söken mera lagoma.

Magnus