För egen del har jag varit/är mitt i ett stim av frustration.
Det hela började på sensommaren när jag bestämde mig för att börja skjuta igen.
Dammade av min AW93 som jag håller väldigt kär, det har verkligen varit en pang som bara funkar och funkar.
Jo tjena, började med något enstaka dubbelskott då och då. Kontaktade Sportec för råd och dåd. Tillslut fick jag automateld, sprutade 3-4 bulor
rengjorde ner på atom nivå, rev isär hela pangen ändrade tryckets inställningar testade ändrade testade etc.
Fick iordning på den började lära mig trycket, sen började det om igen dubbel auto etc.
Tog isär igen och igen
Nu tror jag att jag fått ordning på den och fått till ett trycke som är funkis både i precision och snabbskytte.
Men tålamodsprövande. Har nu skjutit två veckor med detta trycke (lite små justeringar dock).
Det har varit tålamodsprövande med många 8or och 7or, tror jag börjar hitta rätt nu och närmar mig snittet jag inbillar mig att jag ska ligga på.
Mellan dessa duster med Aw93an så har jag passat på att försöka hitta recept på laddningar till 38an och 9mm.
Igår såg jag en kul bild i tidningen Pistolskytte, en soptunna med skylten "Skräp och krånglande vapen", jag skrattade när jag såg den, hade
mycket väl kunnat varit jag som skrivit den. Man undrar ju lite om den som är upphovshen till den har haft en liten tid av frustration
Någon som haft liknande upplevelser med massor av frustration, hur hanterar ni det mentalt?
Jag försöker att bara nöta på med vissheten att det går över och lossnar, men ibland är det fan svårt när man är taggad som tusan och sätter en 8a och en 7a som första skott i ett träningspass, lika frustrerande är det att skjuta 50 på blank spegel fortsätta bra tre serier och sedan börja flyga över hela spegeln.
Så jäkla FRUSTRERANDE!!!!!!




