Middleofsweden skrev:... Andra trådar (som kan vara minst lika fashinerande att läsa) väcker helt enkelt en rad frågor till liv (listar dem här under):
Vad är vitsen att utveckla en wildcat när typ det tredje inlägget i en flera sidor lång tråd pekar ut en komersiell patron som är i det närmaste identisk med vad som försöker utvecklas? Är det tjusningen med att göra det själv, på nytt. Eller är det med hopp om att patronen ändå blir bättre än den kommersiellt tillgängliga?
När vissa trådar med lite vildare idéer plötsligt slutar, vad är orsaken? Var det första provskjutningen eller var det just vilda idéer som stannade på ritbordet? Jag får intrycket av att det inte vore helt osannorlikt med en viss olycksfrekvens om vissa idéer lämnade ritbordet.
Sen en mera allmän fråga.. När planering, beräkning, teori, hylsformning, vapensmide etc. är klart. Är det inte otäckt att blåsa av första skarpa skottet med en patron som ingen annan provat? Även om jag haft all kunskap som krävdes (vilket jag inte på någotvis är i närheten att ha) så skulle jag ändå stå runt hörnet med bössan i skruvstycke och ett snöre runt avtryckaren
Vitsen med en kisse??
Det enklaste svaret är översatt från jenkkarengelska: måste du fråga förstår du inte svaret. Men man kan bre ut sej mera om man vill:
Min första berodde, om jag minns rätt (doften av bränd Vihtavuori i gryningen får en att må bra. Och glömma...) på att jag tyckte min älgslägga i den för ändamålet måttliga kalibern 458 Winchester Magnum var onödigt stursk mot både plånbok och axel för mängdträning. Bläddrande i kataloger (det var på den tiden som en hel del ännu trycktes på papper som buntades ihop till sk häften eller böcker) gav vid handen att den aktuella kulan 500 gr Hornady SP och Lapuas 8g helmantel, den billigaste kulan i butiken (ett ställe i ett hus med riktiga mänskor som bar fram riktiga kulaskar ur riktiga hyllor och där man betalade med pengar av papper som i tex Monopol
) hade samma ballistiska koefficient. Det betyder att om den skjuts med samma fart får den samma kulbana och flygtid. Ja, storyn finns kanske kvar i arkivet än. Gällde bara att få till en hylsa med rätt volym och en smed med rätt förmåga. Båda råkade sammanfalla och min första var född.
Sedan uppstod min bästa då 6BR öppnades till 6,5BR. Skönare patron finns inte.
Diverse mätningar tydde på att man kunde få till ett patronläge för en Lapua Magnumhylsa med en 30-378brotch. Jo, det blev en fin patron i kaliber 30! Otroligt potent. Så jag ritade och beställde brotchar för en liknande i kaliber 338 också. Och den blev ännu potentare. Jag var dum och ung...
Glädjande nog hade smeden en massa kul i hyllorna, så de blev en hel del smått och gott från kaliber 17 till 50 med tiden... Nämnde just dum...
Jo, 17 MachIV är hur gullig som helst. Ingen rekyl bara effekt!! Liksom overklig, magisk.
Men varför en som redan finns prestandan för i butikshyllan?? Min 9,3-300H&H är en typisk. 9,3x64 och 9,3x66 finns ju redan. Ska nog finnas en bild här i arkivet någonstans. Se och förstå, eller inte. Valet är fritt. Den är i alla fall en skönare älgdunk än 458WM. Men samma bössa...! OCH alla som brer ut sej om hur bältet på bälteshylsor är ett elände pratar strunt! Bältet är vildkattpatronens bästa vän. Bara att kamra i och formskjuta, inget strul med hylsor som inte bottnar!! DET är ett helvete! Fy f@n!!
Dvs man lär sej en ohygglig massa om hur patroner fungerar!! Inte bara en massa smärre och större lögner som man hittar på nätet. Som någon forumist har som valspråk "bättre med egna experiment..." ungefär. MYCKET bättre. MEN bara för att det small behöver man inte förstå nånting... Bättre lära sej ödmjukhet med alla ögon och fingrar i behåll...
Det där med att skjuta första skottet med ett snöre ut genom bakväggen, jodå. Den smällen glömmer jag aldrig! Kottar ramlade ur talltopparna ännu följande morgon. I grannkommunen! Jodå, ännu potentare, jo... Kul men jävligt... kul!
Farligt? Inte värre än vanligt. Potentare, jodå!! Och idiotiskt. Men kul! YOLO för tusan!!
Och var sitter man kvartsseklet senare då? Jo, jag vet tex exakt hur
min perfekta älgkaliber ser ut. Man tar en 30-06hylsa av märket Lapua, öppnar den till 9,3mm och krymper den till 338, men bara så långt att 338-halsen enbart bildas av 30-06hals, inte av en liten bit bröst också. Så går det om man enbart öppnar 30-06hylsan till 338 rakt av, med potentiella problem som följd. Sedan skär man hylskroppen enligt en Ackley Improved brotch med 40° bröst. Men man använder hylsan man gjorde till en tajt go-gauge. Eller så kapar man 458 Win Mag-hylsor, som man har massor av sedan gammalt... till 2 tums längd, kalibrerar dem i 450 Marlinverktyget och gör en 458 American till perfekta älgkalibern. Eller så börjar man inse att det alltid finns en ny intressantare runt hörnet, då andan faller på och första höstnordan blåser bort turisterna till deras stinkande trädlösa betongkolonier långt bortom horisonten. Men lika spännande som första smällen med första vildkatten blir det aldrig mer!
