RSA, Zambia och Namibia, resan som kom av sig

[Luger6]

2019 års jaktresa var tänkt att bli lite längre, tre veckor sammanlagt. Det skulle börja i Johannesburg och Limpopo där jag hade ett bra erbjudande på en Buffel/sable combo. Sedan skulle jag flyga till Zambia för avskjutningsjakt på Flodhäst. Som avslutning iväg till Namibia för jakt på Plainsgame.
Hela resan var uppbyggd kring jakten på flodhäst i Zambia, problemet är att dom har en flodsträcka med en population på 16 tusen flodhästar som enligt biologer kan hysa ungefär hälften. Alltså lägger regeringen ut ett kontrakt på ett safariföretag som ska skjuta av några hundra om året. Som vanligt med andra ord, regeringstjänstemän och safariföretagen tar hand om inkomsterna och lokalbefolkningen får köttet.
Nu är det så att miljömupparna, företrädesvis dom som bor i London och New York har lyckats stoppa denna avskjutningsjakten en gång innan ,2016, då man tycker att det är mer naturligt att djuren svälter ihjäl, sprider sjukdomar, ta död på boskap och en och annan Bonde, fördärva odlade grödor osv i brist på plats och föda.
Nu var det bestämt från regeringshåll att jakten skulle köras igång i maj 2019.
På diverse forum som AH o Robsoft säger man ”boka ingen jakt det är skumrask på g.”
Diverse yrkesjägare och safariföretag säger gör det inte. Alla säger gör det inte.
Men då jag vet bättre så bokade jag Zambia med Umlilo Safaris. Sen började strulet.
Francois Dorfling kunde inte få Zambiajakten att passa ihop med mina andra jakter då han var upptagen med andra klienter. Däremot kunde han matcha erbjudandet jag hade på buffel och sable visserligen någon dag kortare men vi skulle nog lyckas ändå.
Dessutom hade han ett förmånlig erbjudande på en avskjutningsjakt i Botswana. Nu var den ju också lite kortare, sex jaktdagar i stället för sju men det gick bra att betala fullpris för sju dagar. Dessutom vräkte han på någon moms som tydligen uppfanns i Botswana bara någon dag efter att jag hade bokat paketet.
Redan vid denna tid ,januari 2019, fick man en ganska bister uppsyn när man fick ständiga påtryckningar att allt måste bokas NU och delbetalas NU.
Till slut betalade jag en tredjedel av resans totalkostnad i förskott med helt horribla villkor för eventuell återbetalning ( i praktiken 0 ) vilket jag nogsamt läste igenom som sig bör - efter jag hade betalat.
Nu slapp jag den envisa herren när han hade fått sina pengar i flera månader, inte ens ett ”Letter of Invitation” eller SAPS520 formulär fick jag innan jag frågade efter det.
Sen kommer det som alla har väntat på, sju dagar innan avresa kom mailet:
Hi Mike, hope you are well, you hunt in Zambia has been canceled!

Efter att jag hade lugnat ner mig var min spontana reaktion att ge fan i att åka men då jag med flyg, förskott och diverse andra utgifter för resan hade förlorat 150 papp så var ju att stanna hemma inget alternativ. Då gällde det att ordna en veckas jakt på ett par dagar vilket inte är alldeles lätt. Under tiden fick jag ett antal erbjudanden av Francois, flodhäst i sydafrika och en liten sketen 10-12 fots croc för 100 papp, en tredagars jakt i Zimbabwe hippo/croc för 15000 euro osv, helt löjliga summor för några dagars jakt.
Nu var jag inte så sugen på att slänga mer pengar på lurifaxen, det kändes som han använde jakten i Zambia för att binda upp kunder väl medveten om att jakten inte kommer att kunna genomföras. Det gick inte hitta något på nätet heller om att avskjutningen var inställd varken på jaktforum eller hos naturmupparna som borde ha firat sin ”seger”.
Vi kom överens om att jag skulle ta en bra Greater Kudu och estern Kudu. Östkudun och sabeln skulle jag skjuta på hans hemmamarker utanför Port Elisabeth.
Den andra Kudun skulle jag ta på farmen där jag skulle jaga buffel.

[Luger6]

Flyger ner med ankomst kl 0900 den 10/6 i Jo-burg. I Umlilos erbjudande stod det att det var hämtning vid hotellet den 11/6. Sur för man redan hade tappat en semesterdag fick man meddelande i telefonen att hotell hade man fixat till mig inklusive två gubbar som skulle hämta mig på flygplatsen! Snällt men tyvärr så sent att jag inte kunde få några pengar tillbaka för mitt hotellrum som jag hade bokat själv.
Grabbarna släppte av mig efter någon timmes bilfärd och drog vidare. Stället som jag hade hamnat på såg nog så trevligt ut men var helt folktomt. Då jag inte hade ätit något på 20 timmar uppsökte jag restaurangen - som var stängd på måndagar.
I receptionen påpekade man att man hade upplyst Francouis hustru vid bokningen att det inte fanns någonting öppet och man erbjöd mig vänligt nog en flaska mineralvatten som jag då skulle klara mig på till dagen efter.
Jag bad om att få en taxi som skulle ta mig till hotellet som jag hade bokat, där jag intog en god middag och fick en god natts sömn.

Dagen efter var det dags att åka ut till jaktmarken och jag blev hämtad vid mitt hotell vid 0530 innan frukosten hade börjat serveras. Jag levde i tron att marken bara var två -tre timmar iväg då det var sagt att det skulle jagas efter lunch. Det visade sig att jag hade fel, efter sju timmars bilfärd klev vi av i Kalahari någon mil från Botswana och en 20 mil från Namibia. Jakten på ankomstdagen bestod av att man lastade på sex gubbar på jaktbilen och körde runt på farmen tills det blev mörkt.

Sabel på inskjutningsbanan.
Dagen efter satte vi av för att se om det gick att få tag i någon Buffel. Till saken hör då att jag hade betalat för att fälla en viss storlek 38-41 tum och en bra Kudu. En bra Kudu ligger i min bok kring 55 tum.
Bufflen blev en 37 tummare och Kudun låg väl på lite över 51 tum så jag var ganska sur. Jag tänkte inte ta hem någon av hornen men då Fransois tog ett snack med farmaren och prutade 10 tusen på bufflen gick jag med på att plocka med hornet hem. Motsvarande buffel kan man skjuta för ca 65 i sydafrika så egentligen var den fortfarande 15 tusen för dyr.

Är den stor nog?

[Luger6]

Själva jakten i sig var väl lite spännande, ganska omgående första dagen hördes ett ljud som omedelbart fick spåraren att lägga om kursen 90 grader, det fanns lejon på farmen! Sedan väckte det ju en och annan fundering i det kloka i att stå 15-20m från några rejäla bufflar som är kända för att kunna ha ett taskigt humör med bara ett par buskar emellan. Om ett kreatur skulle komma för nära hade jag två erfarna Phs utstyrda med var sin 470NE till hjälp så ärligt talat var jag inte så bekymrad.
Det var lätt att spåra men tungt att gå i den mjuka sanden.
Efter att ha legat i hälarna på bufflarna under hela dagen gensköt vi dom vid en känd passage, i stället för att spåra gällde det att använda hörseln för att komma i förhåll, och jag kom till skott i det sista skymningsljuset. Efter att ha mottagit en styck 400gr A-frame cal 416 Taylor på 50m lade sig Bufflen efter en kort sträcka. Andra skottet fick han bara någon decimeter från första smällen och det fick honom att lägga sig på sidan. Tredje skottet fick han i ryggraden mellan skulderbladen.
Kudujakten var inte mycket att säga om, vi spårade till vi gick på en tjur som stod och betade i en buske och efter att ha släppt en A-frame på honom tog han ett skutt som en råbock och blev liggandes. Rasandes granna djur. Efter Kudun passade jag på att skjuta in med en lättare 340 gr Woodlight PPSN för kvarvarande jakt.

Hur fan ska man få hem den här?

[Luger6]

Nåväl, efter sju timmars bilresa tillbaka till Jo-burg började nästa äventyr, flyga ner till Port Elisabeth och jakt på Estern kudu och sabel. Om det blev tid över skulle vi kolla efter en Nyala också. Flyget var sex timmar försenat så jag anlände till lodgen mitt i natten. Nu hade jag allså varit i landet i fem dagar men bara jagat i två dagar, resten var transport. Med två obra trofeer i bagaget var jag lagom munter över mitt val av rese/jaktarrangör.
Morgonen efter skulle vi börja med Kudu men i en ravin i det vackra bergslandskapet fick vi syn på en sabel och jag blev tillfrågad om jag ville börja med den i stället varpå jag svarade att man måste ta chansen när man får den. Tur var väl det för jag kan inte minnas att vi såg någon mer bra Sabel. En spännande smygjakt tog sin början. Vi rörde oss på en väldigt begränsad yta på ett par hektar som var bevuxen med mycket tät bush. Efter någon timme hade våran sabel fått nog av dom två fridstörarna och skulle smita iväg till nästa berg. När han kom ut på öppen yta kunde jag ta stöd mot ett förkrympt träd och skicka en Woodie 340gr cal 416 som kom ifatt honom efter 180 m.


Spaning

[Luger6]

Jag var mycket nöjd med jaktens utförande och resultat och tänkte det här bådar gott.
Jag drömde om den utlovade 50 tums estern men tyvärr urartade denna jakt då vi endast smög på Kudu vid ett par tillfällen, för övrigt skulle det väntas och vakas vid diverse apelsinhögar som hade lagts ut runt om på marken.
Tredje dagen var det dags för mig att klanta till det monumentalt. Vi satt vid en apelsinhög där vi tidigare på dagen hade sett en flock Nyalor. Mycket riktigt kommer tjuren fram så småningom och på 130m med lite halvtaskigt stöd höll jag strax ovan hjärtat och tyckte av. Vi ser tjuren i ett par hundra meter då den springer till synes oskadad till nästa bergknalle. Inget blod, inget hår, ingenting. Mycket konfunderad funderade jag på vad som kunde ha hänt för jag var ganska säker på att jag låg hyfsat rätt. På morgonen efter såg jag att när jag packade hade fått i två Buffelskott i asken med 340 gr SN.
Dom tar femton klick lägre på 100 och dippar man dessutom skottet lite så är det ju kalkat. Jag ser knappt skillnad på dom med glasögon, än mindre utan.

Jag var även ute efter bushpig och vi körde till en annan farm där man odlade mandariner. Man hade en fast åtel med citrus och en ”vakkoja” som bestod av två rostiga takplåtar på högkant med en skjutglugg urkapad. Nog fasen kommer det en kudumadam med maken i släptåg. Jag lät PH studera tjuren en god stund då han frontade oss och när jag fick ett ok att det var en bra tjur lät jag skottet gå fast vinklen inte var bra. Det visade sig att tjuren var på 46 tum vilket är ganska prick i mitten av medel för området. Kul, nu hade man betalat för ytterligare ett horn som inte var värt att ta hem.


Mycket ovanlig syn på blanka eftermiddagen!

[Luger6]

Sista dagen körde vi ett långpass och vakade på Nyalabocken och mycket riktigt promenerade han omkring på ”sitt” berg mitt emot vårat gömsle. Vad jag vet lever han fortfarande.
Iväg till Jo-burg igen för ytterligare en heldag för transport till Botswana. Bertus hämtade mig på flygplatsen för att köra dom 450km till farmen strax norr om Limpopofloden, Lapolosa Afrika.

En del kanske känner igen namnet från Börjes resa 2017. Naturligtvis hade jag funderingar varför det åkte en PH med mig dit när dom hade Enga på farmen, en blondin på 180cm som smygjagar lejon---med pilbåge! Jag hade ju faktiskt betalt för att jaga 1:1.
Första dagen funkade rätt bra trots att vi var ett gäng på tre personer då min PH inte hade jagat farmen innan. Första timmen sköt jag två Impalor och sedan blev det en Zebra på eftermiddagen. Tät till mycket tät bush gjorde att man fick skjuta igenom buskar och att man kom nära, till Zebran hade jag ett hagelhåll.

[Luger6]

Dag två började vi nere vid Limpopofloden och när vi gick ner till strandbanken för att kolla var flodhästarna höll till ser vi en mycket bra buskbock vid strandbrinken på en ö mittemot oss. Bertus och Inga försökte övertala mig att ta den då det var en chans ”of a lifetime” vilket kanske var en liten överdrift. Jag såg ju i mitt kikarsikte (13,3 först) att något inte stod rätt till med bocken, det såg ut som han hade ett skägg, något hade fastnat på hans högra ansiktshalva. Det var svårt att se då han stod med bakdelen mot oss i en vinkel på kanske 30 grader. Detta verkade inte bekymra mina båda proffs något nämnvärt så jag skickade över ett skott till ön och bocken lade sig på plats med genomskjutna bogar.
Efter att ha hämtat en kanot på farmen började ett litet race med den nyfikna lokala Hippopopulationen som slutade med att dom vände efter stenkastning från vår sida.
Bockstackaren hade en hornliknande utväxt från överkäken och spiror på drygt 16 tum. Han var vid gott hull och hade inga synliga skador för övrigt.


Enga pallar upp bocken för foto.
Nu blev det ju faktiskt en trofé som man bara hittar en gång i livet men jag beslöt att donera den till Farmen, det hade inte känts rätt att ta hem en så unik trofé till Sverige.
Dock tycker jag det var snålt att dom debiterade fullpris för ett sjukt djur när jag dessutom lät dom behålla trofén.

[börje]

Fin läsning. Hon, blondinen, heter Enge btw Hon kör som en bankrånare när det krävs Hade dom fortfarande vårtsvinet som husdjur?

[Luger6]

På eftermiddagen började det bli svårare då vi plötsligt blev fyra personer, en spårare, två Phs och så jag längst bak. Eventuella byten såg först spåraren, sedan Enga och så kom min PH med skjutpinnarna. När jag väl kom på pinnarna var det för det mesta ett dammoln kvar av det potentiella bytet. Vi spårade tex Eland i 16 km en förmiddag och så blev det någon mil på efm också. Efter enochenhalv byteslösa dagar började jag protestera mer och mer högljutt mot att vi drog runt som ett jävla cirkusfölje i bushen och Enga tog en time out. Första dagen med min PH och spåraren fick vi tag i Zebraslag och spårade någon timme innan den första zebran föll. Efter knappt 90 minuters spårning efter flocken låg Zebra nr 2.
Nu började det funka som det är tänkt! En perfekt smygjakt i den märkliga terrängen vid floden i vattenbockens naturliga hemvist gjorde mig på gott humör igen efter ett skott på en vattenbock på bågavstånd. Dock var det lite lurigt att smyga omkring där, Bertus lånade en 375a ”If i need too sort shit out” som han uttryckte det. Det han menade var att komma mellan vattnet och en Flodhäst som vill hem kan bli nog så spännande i den snåriga terrängen. Det blev några impalor av bara farten, en hona och en bock.
Sista dagen åkte vi till ägaren Cobus hemmafarm för avskjutning av gnu och Eland.
Fick skott på en tvåårig Elandko med ett hål på insidan av låret som såg otäckt ut.
Cobus trodde det var en stångskada medans Bertus trodde på något finkalibrigt.



Vi hade sett en skock med gnuer som vi stack efter så fort vi hade lastat Elanden som troligen skulle användas till Krokodilmat. Vi kom nära flera gånger och det är otroligt hur väl dom smälter in fast dom är svartblåa.
Efter mycket om och men fick vi ett läge där flocken var på väg snett ifrån oss. Liggande på knä med stöd på nederdelen av skjutpinnarna fick jag iväg ett skott på ca 100 steg. Gnun föll på plats med ett skott strax ovanför bogen. Gnun som stod jämte gav sig på ett ganska aggressivt och rent av våldsamt sätt på den döda gnun för att spöa skiten ur den när den var nere eller för att få den på benen igen, vem vet? Trots att gnun inte direkt stod still och min skjutställning inte var den stadigaste gick skottet mot gnu nummer två. Jag uppfattade att den tecknade för ett bogskott och tog ut glädjen av dubblén i förskott ”Two for two”!
Vi gick fram till skottplatsen men kunde bara se den första gnun. Inte nämnvärt oroade började våran spårare gå på ett håll medans PH och jag letade på ett annat håll. Vi kunde inte hitta något blod och även spåraren kom tillbaka till skottplatsen.
Han tog ett omtag och började gå i samma riktning som tidigare. Vi korsade en väg och jag såg att John följde ett ensamt spår. Vi konstaterade att gnun hade stannat och vänt sig om vid ett par tillfällen och fortsatt på egen hand. Teorin var att gnun letade efter sin flock, den hade kommit efter när den försökte få sin kompis på benen.
Jag hade fått en del antydningar om att farmaren var mycket nöjd med mitt skytte och skottplacering och nu kom det en del gliringar om att det såg ut som en miss.
Farmaren kom tillbaka från slakteriet och hävdade att det var en träff. WTF???
Han satt i en pickup 500m från skottplatsen, hur kan han veta det ?
Det visade sig att att han lyssnade efter skottet och klatschen i anslaget, han gissade till och med rätt på avståndet, ca 100 yards. Det funkade tydligen inte när det var närhåll. Vissa har märkliga förmågor. Vi beslöt att lita på spåraren, friskförklarade gnun och fortsatte att jaga.
Efter att ha gått på spår efter eland gjorde jag något som jag sällan gör när jag jagar i Afrika, lossar skott på vilt i rörelse. En flock elandantiloper rörde sig i 90 graders vinkel mot oss , jag stod på pinnarna och väntade på att dom skulle komma ut på en öppen yta. Tryckte av framkant bröstkorg på första djuret som kom ut efter att under en bråkdels sekund ha identifierat dom långa hornen på ett hondjur. Hon vacklade omkull efter en kort flykt med ett skott strax bakom bogen. Det visade sig att kon hade exceptionellt långa horn.




Tuff terräng vid Limpopo

[Luger6]

Efter lunch var det dags för att leta efter en andra gnu. På väg in i marken passerade vi nära skottplatsen där gnu nr1 trillade , nu från ett annat håll. Plötsligt gastade Phn till och vad ligger där om inte en väldigt död gnu ca 55 m från skottplatsen. Cobus hade rätt, det var en träff! Kulan hade gått in i buken snett bakifrån, slagit ut lungorna och hittades senare i halsen. Spåraren hade helt enkelt följt fel spår och även Phn hade gått och sökt i fel riktning. Nu fick mitt lätt stukade självförtroende upprättelse och så även Cobus förmåga att höra skillnaden på en träff och en bom!

Då var det dags att lämna Botswana men eftersom jag inte skulle flyga hem förrän på kvällen dagen efter (två transportdagar till) beslöt vi att ta norra vägen österut längsmed Limpopofloden för att spana efter elefanter, svänga söderut vid gränspassagen Pont Drift för att ta oss till den bergiga och mer tropiska delen av provinsen vid Louis Trichard. Övernattning blev i Polokwane.
Flyget med Swiss funkade friktionsfritt men är inte rekommendabelt då dom rackarna ville ha 260 dollar för att transportera bössan (x2). Det som står på hemsidan är 80 dollar men det är bara en hanteringsavgift, det andra kommer som en glad överraskning när man checkar in.
Positivt:
Skyttet funkade, en miss men hellre det än att skamma något. Resultat 17 vilt.
Den nya bössan i en för mig ny kaliber funkade klockrent.
På den nya swarren med flexchange utnyttjades belysningen även på dagtid med utmärkt resultat.
När vi väl reducerade folkvandringen i Botswana var jakten bra, mycket viltkontakt men man fick jobba för att komma till skott med flera mils spårning ibland.
Vackert bergslandskap med mycket grönska i Estern cape.
Mycket bra omhändertagande på farmerna i Botswana och Estern Cape.

Obra:
Att man tillåter gästen att skjuta medelmåttiga troféer när det är överenskommet att man vill ha bra troféer. Detta var första gången jag hade krav på trofédjur och så sket det sig utom för Sablen. Jag hade kunnat skjuta billigare Kudus med större horn i Namibia dit jag ska åka nästa år. Om jag ska skjuta någon mer Buffel får jag fundera på, jag tyckte kanske inte att det var så spännande men det kan ju vara för man bara har gjort det en gång.

Folksamlingen i Botswana: Har kunden betalat för 1:1 så ska arrangören respektera det.

För mycket transporter: Finns igen anledning att åka till Kalahari när hela Limpopo är fullt av Buff och Sabel. En dags väntan när man kom dit och två dagar jaktfritt vid hemresan kändes också som ett slöseri av semesterdagar dessutom två dagar för transport till o från Estern cape

Att man vid min mogna ålder inte har lärt sig att hålla isär sin ammunition.

Kan jag då rekommendera Umlilo som arrangör ? För mig funkade det ju inte så bra, däremot har jag läst om flera som har varit mycket nöjda. Å andra sidan spenderade dom nog betydligt mer pengar än jag.

Lärdom:
Man bör läsa på bättre än vad jag gjorde och se till att allt är så klart som möjligt om man ställer krav på troféstorlek.
Det är ju fördelen om man åker med en etablerad arrangör, dyrare men jag tror att felkällorna är mindre.
Nu är det bara att vänta på Namibia nästa sommar och ta nya tag!


Mycket viktig del av utrustningen, varannan dag Courtney, varannan Rogue!

[börje]

Sköt du elanden på den mindre farmen nära gränsövergången till RSA? När jag var där så sköt jag min tjur där och Cobus berättade att han o frun så småningom skulle flytta ditno pensionera sig. Bor dom på den farmen numera?

[Luger6]

En viss förvirring råder angående fröken Smits namn, hon skriver sig själv som Inga på Whatsapp men vad jag förstår heter hon Enge.
Grisen finns kvar på farmen till stort förtret för min PH Bertus vars valspråk var "All pigs must die".
Cobus och Ulinda har inte flyttat än men pratade om att Enge och hennes kille Rick skulle ta över den stora farmen. För att komma i ordning på hemmafarmen som jag kallade den är det nog en del jobb kvar.

[börje]

Hon heter Enge på riktigt, och hon är en verkligt trevlig o duktig tjej när det gäller jakten därnere. Hon gillade dock inte klimatet i finland i oktober när hon jagade älg här, 5° o regn är inte hennes grej När vi åkte ut på mornarna i +8 fattade hon inte att jag inte behövde mer än en långärmad skjorta ohh en tunn fleece på flaket.

[Stewe's world on ice]

Väldigt intressant och informativ läsning. Tusen tack

[White hunter]

Tack för att du delar med dig.
Lång och trevlig läsning. Sitter på pass så det är hög tid att lägga ifrån sig mobilen
Trots en massa strul så sköt du ändå 17 vilt. Inte illa.
Det är mkt tråkigt att det inte blev någon culling på flodhäst. Grattis till buffeln. En buffel är alltid en buffel även om det inte var vad du betalade för.
Jag hade också surat till om jag inte fått 1:1.
Vad mätte sabeln?

[Bonzo]

Ett stort tack för en detaljerad berättelse. Det är bara att ta nya tag och blicka framåt. "jakt är jakt"

[Stewe's world on ice]

Ett stort tack för en detaljerad berättelse. Det är bara att ta nya tag och blicka framåt. "jakt är jakt"

När jag går tom på mina 65000 hektar som jag betalar samma pengar som för tv kanaler på så är det jakt är jakt.
Men för 150k så skulle även jag se till andra lite benämningar.

[Stewe's world on ice]

Jag vill gärna ner till SA och skjuta VM 2020 om jag kvalar in och pga detta läser jag mycket "afrikatrådar" och detta är en informativ sådan.

[Luger6]

Enge berättade rätt omgående vad hon hade ställt till med i den lokala faunan på eran jaktmark--och att hon frös.
Måste vara en ovanlig upplevelse för en PH att jaga på våra breddgrader. Dessutom gick det ju exceptionellt bra för henne.

Ni som har varit i Afrika vet ju att det kanske inte finns så mycket att göra efter kl 1800 när det har blivit mörkt. Ta en pilsner medans man
väntar på maten och sen är det liksom slut. På farmen Kalahari Pride kom det tre Ukrainare med en livvakt sista dagen jag var där, Far, son och barnbarn
skulle jaga lejon och det var bara grabben som pratade engelska. På farmen i estern cape kom det en trevlig familj från skottland, den enda som inte jagade var frugan. Men efter en jaktdag är man ganska slut och jag måste tillstå att jag var i säng innan 2200, dock inte utan att skriva om vad som hade drabbat mig under dagen.


Sablen skulle vara 41 tum men då tror jag att dom har använt det extra långa måttbandet!


Bertus väntar på Zebrafilé.

[börje]

Om måttbandet var långt på sabeln så var den väl egentlive 45", var det däremot kort så kanske den var 38"