Alla är olika ..ja just. Kör själv så här. Har tung löpandegrisbössa (22lr) med pipvikt o sånt Bössan känns som älgbössan ungefär. Skjuter 2-3 ggr i veckan på runda metallplattor , en slags plinking alltså. Fem plattor plus en liten plåtfigur med en björn o en med varg. Allt hänger i ståltrådar på en stång 50 m prick bort.
Iaf så börjar man med den största tallriken (ung mattallrik; alla i färg, signalrött) o efter 2 träffar på den går man vidare dvs neråt i storlek. Sista två plattorna är i storlek snusdosa ungefär
Brukar ha kikaren inställd på 3,7X. Har funnit att med mina ögon funkar detta bäst. Provat alla möjliga förstoringar. Med hög siktar man för länge o med låg för slarvigt.
Börjar vid varje skott stå något bakåtlutad o först sikta i trädtopparna ovan målet. Sen ut med luft o ner mot målet. Sen upp något o släpper iväg just under centrum in på målet. Får man inte till nån stabilitet med detta brukar jag 'ringa in' målet. Låter korset gå i liten cirkel runt plattan o sen släppa iväg på väg in mot centrum. Cirkelrörelsen måste göras kort i tid för snart nog börjar men få puls. Då lika bra att sänka bössan o börja om.
Rätt sällan får man till fullträff med första skott på alla men händer ibland, dvs 14 av 14. Vissa dagar går det inte alls. Antar att man är ofokuserad. Stått o lassat iväg 10 skott på nån plåt vissa dagar men så nästa dag full pott.
Iaf nog bra träning med samma upplägg år efter år. Inte för att man skjuter så där jättemånga fristående skott på små levande mål ute i skogen men självförtroendet får väl en pluskick o avfyringens teknik/reflex är nog det man 'tjänar' mest på.
Har väl sagt till mig själv att när den dan kommer då man inte längre träffar metalltallrikarna alls då ska jakt o skytte upphöra
