Fundering kring älghund

[arvid0]

Ifall en hund är på rymmen och får löptikdoft i näsan så drar den iväg långt.

Även om den är en tik?

Skickat från min SM-G950F via Tapatalk

[börje]

Skillnad på tikarna, vissa söker efter en friare när dom löper medan andra letar älg

[Husqvarna30-06]

Går du mycket med hunden lär den sig att den inte behöver lämna husse för att hitta vilt, ni går på dom ändå.

Sitter du still lär den sig att den måste ut och leta själv.

Sedan finns det naturligtvis undantag.

Men den lär sig (i så fall också) att man bara passerar vilt. Hur vet du om ni passerar ett rå, älg eller grisspår? När uppmuntrar och fyar du om hunden nosat frenetiskt på ett nytt eller gammalt spår?

Nu försöker jag att inte jaga in på detta vis, men vad är skillnaden om hunden går vid dina fötter eller om den är 500m bort när den springer på vilt? Är det inte spårsnö eller annat mjukt underlag så man kan se spåren får man ju hålla hoppet uppe tills man sett drevdjuret och därefter berömma eller fya.

[börje]

Skillnaden om den söker eller går med hundföraren ligger i att hunföraren måste gå ifall inte hunden söker självständigt. När jag tränade hunden inför jakten så använde jag crocksen tills det var dags att smyga in på ståndet, för Zazza söker ut självständigt. Även Marta har blivit bättre på det. Fördelen med att kunna stå kvar vid bilen efter släpp är att man snabbt kan ta sig till stora vägen ifall det blir sken i upptaget

[Husqvarna30-06]

Skillnaden om den söker eller går med hundföraren ligger i att hunföraren måste gå ifall inte hunden söker självständigt. När jag tränade hunden inför jakten så använde jag crocksen tills det var dags att smyga in på ståndet, för Zazza söker ut självständigt. Även Marta har blivit bättre på det. Fördelen med att kunna stå kvar vid bilen efter släpp är att man snabbt kan ta sig till stora vägen ifall det blir sken i upptaget

Menade injagningsmässigt, hur man ska veta vad den driver och när man ska fya och inte.

Jaktmässigt föredrar jag absolut en hund med sök, gärna upp mot 1 km.

[börje]

Jag brukar inte fya för det är för sent när hunden kommer tillbaks. Jag berömmer när den gör rätt och ignorerar när den gör fel. Vi har ju problem med vitsvans o rådjur så det räcker o blir över när man ska jaga in älghundar, så det är ju en stor fördel om man släpper där man haft synobs på älg en timme tidigare.

[birk0323]

När det gäller det här med att fya så har jag lagt av med det för det blir nästan alltid för sent. Jag har brottat ner en fågelhund som hoppade i glädje mot en cyklist och vid andra tillfällen rättavisat när man direkt vid ingången av det felaktiga beteendet kan avge en reaktion. En hund som tex jagar fel viltslag, ett exempel är min unghund som skäller ekorre ibland, jag fyar inte utan bara ignorerar och går därifrån och då kommer han med mig. Av någon anledning tycker jag det blir för grovt att fya i det läget på en ståndhund som skäller stånd, bättre att berömma hunden rakt igenom när det blir rätt.

Det är min tro, men jag har aldrig tävlat med mina hundar så jag på något sätt fått kvitto men det har funkat till bruks med de hundar jag haft och har, men lillen skäller fortfarande ekorre, idag för en halvtimme sedan kopplade jag honom på ståndet och gick hem...

[Katjing]

Skillnaden om den söker eller går med hundföraren ligger i att hunföraren måste gå ifall inte hunden söker självständigt. När jag tränade hunden inför jakten så använde jag crocksen tills det var dags att smyga in på ståndet, för Zazza söker ut självständigt. Även Marta har blivit bättre på det. Fördelen med att kunna stå kvar vid bilen efter släpp är att man snabbt kan ta sig till stora vägen ifall det blir sken i upptaget

Menade injagningsmässigt, hur man ska veta vad den driver och när man ska fya och inte.

Jaktmässigt föredrar jag absolut en hund med sök, gärna upp mot 1 km.

Om det känns viktigt att fya hunden så fort den spårar fel vilt så måste du väl ha den i koppel när det är spårsnö?

Hur ska det annars gå till?

[Husqvarna30-06]

Skillnaden om den söker eller går med hundföraren ligger i att hunföraren måste gå ifall inte hunden söker självständigt. När jag tränade hunden inför jakten så använde jag crocksen tills det var dags att smyga in på ståndet, för Zazza söker ut självständigt. Även Marta har blivit bättre på det. Fördelen med att kunna stå kvar vid bilen efter släpp är att man snabbt kan ta sig till stora vägen ifall det blir sken i upptaget

Menade injagningsmässigt, hur man ska veta vad den driver och när man ska fya och inte.

Jaktmässigt föredrar jag absolut en hund med sök, gärna upp mot 1 km.

Om det känns viktigt att fya hunden så fort den spårar fel vilt så måste du väl ha den i koppel när det är spårsnö?

Hur ska det annars gå till?

Vet ej, jagar inte på det viset.

Har för tillfället en stövare på drygt ett år jag håller på att få rådjursren, kan verka svårt ibland då rävstammen har dippat och rådjursstammen skjutit i taket.. Då jag är ute själv är det långt från alla gånger jag får chans att se vad hon driver då jag som oftast aldrig får se drevdjuret. Men ser jag att hon driver rådjur försöker jag koppla och med besviken ton ifrågasätta det hon gör för att sedan åka hem.

Och givetvis berömma massor vid rävkontakt. Tillslut trillar polletten ner.

[birk0323]

Det jag menar är att hunden vill jobba tillsammans med dig, hunden vill vara till lags och det är just den egenskapen jag vill förstärka eller stryka under på när det blir rätt. Hunden försöker ju att vara en till lags även när det blir fel och det är där någonstans jag tar beslutet att ignorera och att positiv förstärkning när det blir rätt. Hunden vill arbeta tillsammans även när det blir fel, det är bara att den inte har den erfarenheten eller vetskapen som är förarens ansvar att förmedla.

Naturligtvis bör man vara obevekligt bestämd vad gäller tamdjur men det är en annan sak och det kan man träna kontrollerat på ett annat vis.

[KalleT]

Även om man inte jagar på 10000 ha så vill jag inte ha någon stövelputsare, det värsta jag vet. Men sisådär 3-400m sök är ju lagom!

Ska du ha ett sök på 3-400m så är laika bäst kanske karelare,jämtarna söker mkt mer min ligger på 1km ibland mer,Gråhundar beror nog på hur man gör när man jagar in,men 5-600m är ganska vanligt även där så kan de bli längre,men allt beror på hur mkt vilt det finns där,mkt vilt,sämre sök,eller dom behöver inget sök

Hur jagar du in annorlunda om du vill att den ska söka ut 500m eller 1 km?

Skickat från min SM-G950F via Tapatalk

Alla hundar är individer men om man jämför söket rasmässigt som jag menar i det jag skrev så är jämthunden den som far längst,laikorna brukar vara trång,finns väl dom som drar långt av dom också å gråhundarna är väl lika,som sagt så är det från individ till individ,mkt jaktlust i hundarna brukar göra att det blir stora sök,mkt vilt så blir det snävare sök,lite vilt så söker oftast hunden längre ifrån,är det en stövelputsare så kan det hjälpa att gå långsamt när hunden är nära och stå still när den inte ser dig,har funkat för mig men nu har inte jag några stövelputsare,
Sen det där med sök,trångt sök hos oss kan vara för långt hos någon annan,hos oss är ett sök på 3-400m värdelöst,mina unghundar som är 14månader ligger på mellan 3-900m och den ena har haft det sen jag släppte henne första gången,100% återgång på båda

[birk0323]

Gammeln min hade varit den perfekta hunden på en sådan mark du jagar på. Söker ut 3-400 meter i "öglor" och kollar till mig emellan. Ställer var och varannan gång i upptaget, om jag sköter mig...(då jag själv då också är nära älgarna) Han är en blandras grå/karelare och det känns som (om man läser vad andra skriver om raser) att det är karelarrasen som har övertaget där och han ser ut som en karelare likväl. Sedan är söket en sak, men hur hunden handskas med älgen i upptaget får direkt betydelse på en liten mark. Tiken(jämte) har väldigt skiftande dagar, där det ibland går bra och andra fullt sken. Älgen jag sköt för henne i höstas, första dagen jag släppte henne i laget var en bra dag. Hon fick fast älgen och det stod eller flyttade sig lite sakta och dessutom kom det mig till. Hon kommer gärna till mig när jag är nära ståndet för att få bekräftelse. En sådan dag passar hon på små marker men andra dagar bär det av... Det här är inget underlag att stödja sig emot men iaf en erfarenhet jag delar från mina hundar. Det blir en salig soppa av individ,ras och andra omständigheter som gör ett väldigt stort utfall av alla möjliga kombinationer.