Att ta fram en ny laddning.

[Varg]

Jag vet, jag vet, det finns massor skrivet och jag är inte alls säker på att jag kommer att tillföra något nytt.
Men då diskussionen lever och frågor av samma karaktär kommer tillbaka gång på gång, så kanske följande text kan vara till visst värde:

Jag skjuter sedan ett par år tillbaka med en trimmad Remington 700 i kaliber 300 Winchester magnum, den har en 71cm lång Jury pipa och är ihop petad av JP vapen.
Huvuddieten har varit Hornady ELD-X 212 grain, laddad med MRP krut, jag har testat flera andra kulor som t.ex. 190 grains SMK men ville skjuta tunga kulor långt, vilket jag på sätt och vis också lyckades med när jag hade en förstaskotts träff på 1090 meter med just ELD-X. Jag ska inte tjata om detta, jag vill bara visa att jag kan få sakerna att funka, långt bättre än snusdosan på lokala löpälgen. På senare tid så har jag gått över till 220 grains Scenar L laddad med en hyfsad dos VV N170 bakom sig och allt funkar bra.

MEN.

Jag vill ta fram en snällare laddning, något som duger på bana och inte tvunget måste ligga i närheten av maxprestandan. Hur gör man då?

Steg 1 var att hitta en förnuftig kula. När Torsbo sålde 208 grains Hornady ELD-M till vrakpris under Black Friday så var det bekymret löst. Jag har alltid haft goda erfarenheter av Hornadys produkter och var övertygad om att jag skulle kunna få till något med dessa. Skulle det mot all förmodan inte gå, så har jag inte lagt så mycket pengar på projektet.
Steg 2 var att hitta ett lämpligt krut. För N170 är enligt tabeller för slött för lättare kulor, om nu 208 grain kan kallas lätt? Jag behövde något annat. VV N165 tycks vara perfekt, men jag kan inte köra 15 mil enkel väg för att få tag på ett kg och priset på krut tycks bara öka och öka. Så döm av min förvåning när en liten lokal handlare säljer ut Hodgdon H1000 till väldigt förnuftiga pengar, jag körde dit och köpte två flaskor, resten av patronerna består av Norma (light) hylsor och Federal Magnum tändhattar och dessa fanns redan hemma.

Nu behöver man hitta laddata på kombinationen. Lätt tänker någon kanske, men det är inte helt givet faktiskt.
Som tidigare omskrivet så är just 300 Winchester Magnum en halvklurig patron att ladda till eftersom det finns massor av data med en ganska enorm spridning och man behöver verkligen sålla informationskällorna. Hodgdon är dessutom inget supervanligt krut här i Svedala så några drivor av laddata finns inte från denna sidan av Atlanten. Jag kollade på Hodgdons hemsida, jämförde i olika tabeller och letade laddrecept på bl.a. snipershide.com. Det fanns fortfarande mycket att sålla från, då data på laddvikt varierade mellan drygt 68 grain upp mot 80 grain. Sen har vi andra parameterar som hylsvikt och COL. Allt spelar som bekant in.
Enligt de flesta tabellerna, men inte alla, så ligger H1000 mellan N165 och N170 i brinntid, Norma MRP som jag använt tidigare brinner lite snabbare ändå. Jag har tidigare laddad i viktspannet om 69.5-74.6 grain och kände mig bekväm med att lägga mig någonstans här. Jag kan ladda långa patroner i min bössa och kör med en COL på 90mm. Hodgdons egen data är framtagen med Winchesterhylsor som jag vet väger lite mer (är tjockare i godset) än Normas Light. Så jag resonerade mig fram till någon form av lagom och gjorde en stege med spann i laddvikterna från 70.5-73.5 med ett halvt grains ökning i varje steg, 3 skott i varje steg och COL blev 90mm. Resonemanget är då enligt att en lättare hylsa = mindre tryck. Längre COL än Hodgdons föreslagna 86,7mm ger också mindre tryck och därför behövde jag inte börja på absolut minsta laddvikt.

Har du inte tröttnat än, så kommer fortsättningen senare ikväll.

[JohanL73]

Blir en "Gilla"-tumme på det!

[Anders Ö]

Alltid intressant att höra resonemanget kring frammanandet av en laddning , särskilt av en van laddare .

Jag har inget att tillföra men bänkar mig för fler inlägg

[Ogster2]

Ska bli kul att följa tråden

[Varg]

SÅ sagt och gjort.

Stegen var laddad och klar, allt packades ut till bilen och iväg till skjutbanan bar det.

Inget jättekonstigt här egentligen. Jag riggade upp på 100 meter. Liggandes med benstöd som vanligt, man tränar som man tävlar, inte sant?
En luftgevärstavla per steg i stegen, för att underlätta.
Sköt först 3 kontrollskott med känd laddning, i det här fallet Lapua Scenar L 220 grain. De satt i en prydlig liten trekant.
Sen första steget i stegen. Alla tre satt fint i en trekant med ungefär 2,5 centimeters sidor klockan 10 på tavlan. Kort paus sen vidare till steg två.
Sköt första skottet, träffar klockan 10. Andra skottet nästan hål i hål, fick kika riktigt ordentligt för att se att det säkert var så. Sen tredje skottet, nerver och lite taskig avfyrning gjorde att det tog precis över de andra två, men samtliga går att täcka med en klisterlapp. Så ska det se ut.
Tredje steget öppnade upp lite igen.
Fjärde steget, nästan identiskt med det tredje. Alltså 3 skott med en träffbild på runt 3 cm, främst horisontell spridning så jag utesluter inte dagsformen här.
Femte steget, liknade andra, träffbilden började krympa igen och den gick nästan att täcka med en klisterlapp. Nästan.

Så här såg bästa steget ut;


Så nog fasiken funkar det. Inga som helst trycktecken eller sot under hela stegen. Hodgdon H1000 är verkligen en trevlig bekantskap.
Nästa steg blir att ladda upp ett gäng till med samma recept som i steg två och räkna ut hastigheten på dem.
Detta gör jag genom att först skjuta och nolla kikaren på 100m. Sen går jag ut till 300 meter och skjuter utan att skruva på tornen. Förutsatt att jag får till någon form av träffbild så räknar jag ut centrum (medel) och sen hur mycket lägre träffarna sitter från nollan på 100m också räknar man baklänges från det med hjälp av Strelok Pro och får då fram en hastighet.
Det är ganska low-tech, jag vet. Men jag använder vad jag har och det har visat sig funka även på mycket långa avstånd.

Hade det INTE funkat. Så är ju nästa steg att antingen göra en ny stege, med reviderad laddvikt och eller ändra sättdjup om man tror att det spökar.
Vill man kan man ju också finlira och testa 71.8 och 72.2 för att verkligen söka marginalen. Men som det ser ut, så kommer 72 grain Hodgdon H1000 fungera fin fint.

Frågor på detta?

[Varg]

Idag har jag varit på banan och skjutit ytterligare serier med Hornady ELD-M 208 över en skaplig dos Hodgdon H1000.
Resultatet var klart godkänt. En halvslarvigt skjuten 5 skotts grupp mätte 22mm C/C på 100m, det duger och jag tror att jag kan peta ihop det tightare än så om det inte är 2 grader varmt ute. Efter att ha nollat kikaren med denna laddningen (2 klick upp och 3 klick vänster) gentemot hur 220 grains Scenar L slår, laddade med en rejäl skopa N170 under sig. Så gick jag upp på 300 meter och sköt 8 skott utan att kompensera genom att skruva för höjd. Resultatet var en ganska snygg samling där 6 av träffarna satt samlade på 55mm C/C, de andra två satt dels lite lägre och dels åt höger. Jag skyller dem på skiten bakom spakarna (mig själv). Vid mätning av drop från 100m nollan så ligger gruppens centrum ganska exakt 38 centimeter lägre ner och med hjälp av Strelok Pro så får jag fram hastigheten: 836ms, vilket känns rimligt.
Laddningen ifråga är inte framtagen för att pressa fram ett max, utan snarare en behaglig banladdning och det duger den gott till. Gott så! Nu är det bara att starta massproduktionen.

God fortsättning!