macggu skrev:Javisst, med ett verkligen minimalt antal individer att utgå från kommer den genetiska basen att vara mycket smal. När man sedan splittrar upp denna genbas genom gruppavel på lokaler utan annat genutbyte än det vi människor gör genom att flytta individer mellan grupperna så ligger ju inavelsdepressionen på lur bakom knuten.
Men skogsrenen - den skulle vi kunna flytta redan imorgon!
Det är ju det man undviker med den här metoden eftersom man succesivt bygger upp stammen och den genetiska basen....... Man kan skapa genetisk bredd genom att låta populationen växa - i synnerhet om man ser till att rätt djur prasa med rätt djur hela tiden.
Polen har en stam som klarar sig, Ungern håller på att få en. Då har två populationer till vi kan lyfta ut DNA ur - förutom de djuren som nu skickas i vänstervarv mellan djurparkerna för att paras. Men den gentiska basen är för smal för att man ska kunna plantera ut överallt samtidigt.
/T
Dina åsikter stör min tankar, så var snäll och var tyst.
Norris skrev:Kan man inte avla in lite amerikansk bison i generna?
Då gör man artförfalskning och har inte längre en ren visent utan en hybrid. Men om det skulle komma en situation där visenten hotas av utdöende på grund av inavelsdepression, då skulle bison kunna vara räddningen - hellre artförfalskad än utdöd kan man säga. Men så länge visenten klarar sig finns det ingen anledning. Sedan kan man nog ifrågasätta tesen om inavelsdepression - titta bara på kaninerna på Gotland och på vitsvansen i Finland - extremt små avelsbaser men de lever i högönsklig välmåga (i vart fall om man inte smittar kaninen med myxomatos).
robban.jagaren skrev:Sen kan man ju fundera över varför man inte gör större insatser för våran gemensamma grupp Myskoxe som vi delar med Norge.
Det skulle vara kul att ha Myskoxe ute på skogen lite här och där i landet.
/Stefan
Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka. /Albert Einstein
Rem 700 Safari 416 rem mag
Rem 700 BDL 8 mm rem mag
Husq.-FFV 1900 308 win HV 71 & IFK Göteborg-supp.
robban.jagaren skrev:Sen kan man ju fundera över varför man inte gör större insatser för våran gemensamma grupp Myskoxe som vi delar med Norge.
Ja, eller Vildrenen och Vicenten mf som "bevarande-mupparna" verka skita högaktningsfullt i.
Vitsvansar har väl aldrig varit en ursprunglig art här vad jag förstått så då har den har inget här att göra, så smiter det mot förmodan in någon från Finland bör den/dom väl sänkas omgående.
Känslan av att skicka en Svensk Norma Vulkan i den Svenska kalibern 6.5x55 genom en Svensk Älg på ett Svensk hygge med hälp av en Svensktillverkad kvalitetsstudsare från Husqvarna är svårslagen...
....bössknallen blir till en salut åt våra förfäder.
robban.jagaren skrev:Sen kan man ju fundera över varför man inte gör större insatser för våran gemensamma grupp Myskoxe som vi delar med Norge.
Det skulle vara kul att ha Myskoxe ute på skogen lite här och där i landet.
Myskoxarna har varit försvunna från skandinavien i många tusen år. Myskoxarna planterades in på Dovrefjell efter kriget och en liten grupp flyttade sedan till Härjedalen 1975. Tror inte att man anser att myskoxen är en inhemsk art. Och i skogen trivs de inte.
----------------------------------------------------------
Hellre varm och ute än cool och inne...
-Anders Norudde
I finland sköts drygt 60.000 vitsvansvilt den gågna säsongen, så trots att stammen härrör sig från ett fåtal individer som planteades ut längst i söder, så har stammen klarat sig jättebra. Efter den första utsättningen så planterades det in några nya individer några år senare. Vitsvanköttet är en delikatess ifall man röker det.
Finnstövaren Kempin Maija(Rip)
Grållorna Körttilakian Ella (RIP), Karpaasin Marta, Karpaasin Zazza Fi USH & Fi JCH o Karpaasin Stella
Vähäsalon Penni (RIP)
"Favve" Åbackens Bootsie (Hilla) Ordförande i Gnist´s beundrarskara
Vitsvanshjorten har i mitt tycke flera positiva egenskaper jämfört med dovhjorten. Som jag förstått det får vitsvansen i genomsnitt fler än en kalv per hind och djuren sprider sig som rådjur istället för att gå i stora flockar som man ser dovhjortarna göra. Dovhjortarna är väl inte heller ett ursprungligt svenskt djur utan inplanterade. Så varför inte vitsvansar i Sverige? Man trodde ett tag att de skulle sprida våldsamma sjukdomar till älgarna och hota stammen av älgar. Men hur är det i Finland - har ni sett något sådant? Ett annat argument var att de skulle konkurrera med rådjuren - hur går det i Finland där ni har båda arterna sida vid sida? Ställer vitsvansarna till med någon annan skada? Det är väl så att vitsvanshjortarna kommer till Sverige oberoende av hur vi agerar, så att hålla dem fredlösa är bara fördröjande försvar. Har vi någon ekologiskt rimlig anledning att sträva emot? Eller är det bara att tacka och ta emot?
Vad gäller de övriga debatterade arterna finns det alldeles särskilt stark anledning att släppa ut skogsvildren i södra Sverige, på det Småländska höglandet.
Visent - jodå, bara den inte blir farlig.
Myskoxe är väl OK på fjället men välkänt en inte helt ofarlig art.
Inga problem med sjukdomar. Vi har både rådjur o vitsvans på markerna, och även vitsvans flockar sig ifall det blir riktiga vintrar, man hittar dom där maten finns. För att par vintrar sen såg jag samtidig 18 rådjur och 4 vitsvansar på en åker där bondbönorna blivit otröskade. Vi stödutfodrar inte hjort o rå, endast saltsten på marken, typ4st/1000ha.
Finnstövaren Kempin Maija(Rip)
Grållorna Körttilakian Ella (RIP), Karpaasin Marta, Karpaasin Zazza Fi USH & Fi JCH o Karpaasin Stella
Vähäsalon Penni (RIP)
"Favve" Åbackens Bootsie (Hilla) Ordförande i Gnist´s beundrarskara
börje skrev:Inga problem med sjukdomar. Vi har både rådjur o vitsvans på markerna, och även vitsvans flockar sig ifall det blir riktiga vintrar, man hittar dom där maten finns. För att par vintrar sen såg jag samtidig 18 rådjur och 4 vitsvansar på en åker där bondbönorna blivit otröskade. Vi stödutfodrar inte hjort o rå, endast saltsten på marken, typ4st/1000ha.
låter som om ni har bättre vitsvans och rådjursstam än oss då . rådjuren finns det mera och mera av men vitsvansarna lyser med sin frånvaro trots stödutfodring mm. Lite synd då man har hund . dock så finns det en del i grannlagen runtomkring så tur att man blir inbjuden där emellanåt .
jag gissar att kronhjorten är ganska lika i svårighetsgrad som vitsvanshjorten. väldigt störningskänsliga. om dom anar minsta lilla oråd på åkrarna eller då hunden jagar dom så drar det iväg till grannmarkerna på en gång . Men däremot i södra finland har man hört om en del problem med dom men då har dom ju helt andra stammar där också . skulle vara kul att åka dit någon gång och jaga med hunden
Jakt är inte något jag gör
Det är en del av den jag är.
Min livstil
Dom större bockarna drar iväg på långskjuts när hunden är efter medan hindar o ungdjur buktar bra för hunden.
Finnstövaren Kempin Maija(Rip)
Grållorna Körttilakian Ella (RIP), Karpaasin Marta, Karpaasin Zazza Fi USH & Fi JCH o Karpaasin Stella
Vähäsalon Penni (RIP)
"Favve" Åbackens Bootsie (Hilla) Ordförande i Gnist´s beundrarskara
tycker nästan det är tvärtom på mina marker . om jag minns tillbaks till de mest tätbuktande hjortdreven denna säsong så har det oftast varit bockar. en dag buktade en 10taggars hjortbock inne i en 5ha plantering i 1h. såg inte djuret en gång heller för det var verkligen tätt. men en passkytt såg den senare. men brukar ofta vara så att så fort dom varit nära en passkytt och fått vind av dom så drar dom iväg rakt. inte ovanligt att dom far 6-7km rakt . men så länge djuret buktar så brukar dom ligga väldigt nära hunden eftersom dom väntar in hunden med jämna mellanrum. tycker dom är lite lika som att jaga räv. dom kan ta ordentliga bukter, varska, kan hålla vägen flera hundra meter innan den hoppar av och springer på isar. så inte vet jag om vi har någon egen speciell sort på våra marker eller om vi bara har olika erfarenheter
Jakt är inte något jag gör
Det är en del av den jag är.
Min livstil
Den här rusade jag ut och sköt iförd bara kalsonger och stövlar. En perfekt femetta snabbhukande under några grangrenar, 25562
Det var min andrahjort. Den första var säkerligen äldre men hade mindre hornkrona.
Jag sköt min först hjort, en hind, i månskenet 22.12.1985, det var -22 ute. Smög i ullstrumporna som mormor stickat så det inte skulle knarra i snön, smög längs en plogad traktorväg.
Även skjutit älg efter ansmygning i strumpfötterna, avst 170m liggande på en flat sten, blev nog dårförklarad när ett par från jaktlaget kom för stt hämta älgen o såg mina f.d vita tennisstrumpor
Finnstövaren Kempin Maija(Rip)
Grållorna Körttilakian Ella (RIP), Karpaasin Marta, Karpaasin Zazza Fi USH & Fi JCH o Karpaasin Stella
Vähäsalon Penni (RIP)
"Favve" Åbackens Bootsie (Hilla) Ordförande i Gnist´s beundrarskara
börje skrev:... blev nog dårförklarad när ett par från jaktlaget kom för stt hämta älgen o såg mina f.d vita tennisstrumpor
När vi kom tillbaka till förläggningen efter förmiddagens drev kom slaktaren rusande och gratulerade så alldeles överväldigande till ett fantastiskt skott. Gubbarna på verandan försökte hålla sig gravallvarliga, men det ryckte en del i mungiporna, och jag tolkade detta som att det diskuterats livligt om den där galningen som springer omkring i kalsongerna och skjuter hjortar. Svante satt i fönstret och filmade min utryckning, men den filmen är sekretessbelagd.
Ska vi ta en vitsvansvecka tillsammans när coronar är över??
. rådjuren finns det mera och mera av men vitsvansarna lyser med sin frånvaro trots stödutfodring mm. Lite synd då man har hund 
. dock så finns det en del i grannlagen runtomkring så tur att man blir inbjuden där emellanåt 
. Men däremot i södra finland har man hört om en del problem med dom men då har dom ju helt andra stammar där också 
. om jag minns tillbaks till de mest tätbuktande hjortdreven denna säsong så har det oftast varit bockar. en dag buktade en 10taggars hjortbock inne i en 5ha plantering i 1h. såg inte djuret en gång heller för det var verkligen tätt. men en passkytt såg den senare. men brukar ofta vara så att så fort dom varit nära en passkytt och fått vind av dom så drar dom iväg rakt. inte ovanligt att dom far 6-7km rakt 
Jag sköt min först hjort, en hind, i månskenet 22.12.1985, det var -22 ute. Smög i ullstrumporna som mormor stickat så det inte skulle knarra i snön, smög längs en plogad traktorväg.
