Sako Vixen "prone"

[Smygaren]

Det här projektet har funnits i bakhuvudet till och från i många år, men i konkurrens med annat har det inte riktigt fått komma fram.
Projektet är på god väg, men jag har inte tagit mig tid att dokumentera det förrän nu, jag får be moderatorerna vara så snälla att ha lite tålamod, i början blir det ont om foton, i början är det ordentligt texttung där jag beskriver projektet, och hur jag resonerat kring en del detaljer, fotona kommer längre ned. Jag har försökt dela upp den riktigt textunga delen i flera inlägg för att få det mer lättläst.

För dom som skiter i vad jag kan tänkas säga, eller bara inte orkar läsa (det är fan mycket), jag tar inte illa upp om ni bara scrollar ner några inlägg och tittar på bilderna

Bakgrund.

Jag har sista 10 åren jagat toppfågel och lockat räv, beväpnad med en Husqvarna 1640 i kaliber 6,5x55, vapnet skjuter tillräckligt bra inom dom avstånd jag tillåter mig att lossa skott mot oskadat vilt, laddad med en 100grains kula till 930m/s är kulbanan förlåtande för felbedömningar av avståndet. Vapnet är stockad av mig själv utifrån ett av Johnny Bobergs utfrästa ämnen, med en rak klassisk laminatkolv med relativt öppet pistolgrepp, trycket är av Recknagels tillverkning och hela vapnet är behagligt att skjuta och hantera, det väger 3.8kg oladdat med ett Kahles 2-7x36 kikarsikte.

Tyvärr påverkar rekylupptagningen träffläget i väldigt hög grad, håller jag vapnet lika från skott till skott är det kapabelt att skjuta väldigt små träffbilder med konstant träffläge en bra bit ut.
Håller jag däremot vapnet olika, med olika tryck mot axeln, vill träffbilderna flyttas märkbart. Allt gott och väl på skjutbanan, där jag inte har några svårigheter att ta upp rekylen lika från skott till skott, och därigenom hålla träffarna där dom ska. Hade det alltid fungerat lika bra i ur improviserade skjutställningar under praktisk jakt, hade jag varit mycket nöjd.

Det bör sägas till min favoritstudsares försvar, att träffläges ändringarna inte är enorma, men lyckas jag inte smyga åtminstone 120m in på Orren får jag se till att hålla i rätt, vilket jag glömmer allt för ofta.

Möjliga lösningar

Finns väl flera vägar att gå om man har problem med rekylupptagningen, se över sin skytte teknik, och övnings skjuta mer är väl den absolut bästa medicinen, tyvärr har jag svårt att hinna övnings skjuta mer.

Enklast är väl egentligen att montera en ljuddämpare eller mynningsbroms, men det tänker jag inte göra………

Billigaste sättet att få kontroll på rekylupptagningen är nog att vikta upp vapnet, holka ur kolven och fylla den med vikter, och fästa pipvikter. Men det tänker jag inte heller göra……

Man kan ju också införskaffa ett vapen enkom för precisionskrävande småviltsjakt, och det är här projektet startar.

[Smygaren]

Vilken kaliber?

Tjäder, Räv och Orre får alla jagas med klass 3 kalibrar, så för att uppfylla lagens krav behövs ingen klass 1 patron, även en ”klen” klass 1a som 6,5x55mm laddad med lätt kula genererar mer rekyl än mig veterligen alla klass 3 patroner ur ett likvärdigt vapen.
Jag har tidigare haft en klass 3 studsare i kaliber .22Hornet och den vill jag minnas att jag kunde ”hålla hur som helst” utan att träffläget ändrades. .22 Hornet var på många sätt en trevlig patron ut till 100m, med marginal för mina normala felbedömningar av avståndet.

Tyvärr kan jag inte smickra mig med att vara så bra på att smyga som jag velat, (eller som mitt användarnamn kan tydas), vid toppfågeljakt brukar jag komma ca 100-120m ifrån Tjädern, Orren brukar släppa in mig på omkring 150m, ibland kan jag komma närmare, ibland sticker dom tidigare, men dom avstånd räknar jag med.

En patron till dessa jaktformer bör alltså för att kompensera för mina brister ha en kulbana som håller sig inom viltets träffyta mellan 100 och 150m, med en viss marginal för felbedömning av avståndet, och jag bedömer vanligtvis fel åt samma håll, det är alltid längre än jag tror!

.22 Hornet kommer lite till korta på dessa skotthåll, och alternativen i klass 3 är inte många eller mycket bättre, dom flesta normala klass 1or klarar dom lätt med en lätt kula, men nu vill jag få ned rekylen. I klass 2 finns en hel drös till dessa jaktformer lämpliga patroner som håller kulbanan inom viltets träffyta, och gör det med mindre rekyl än min 6.5x55mm.

Jag har tidigare haft en liten smidig Sako Vixen i kaliber .222rem, som var alldeles förträfflig till dessa jaktformer.
Kalibern i sig är lättskjuten, kulbanan håller sig inom viltets träffyta inom aktuella skotthåll, med god marginal för felbedömning av avståndet. Laddad med helmantel trillar fågeln från topp utan onödig köttförstöring, och laddad med varmints blir räven på plats om skottet sitter där det ska. Patronen lär ha dominerat bänkskyttet fram till 6ppc dök upp, så precisionspotential finns det. Sako Vixen är ett vackert och välgjort vapen, med ett litet lås anpassat i storlek för patroner i .222 familjen, bra trycke, fast magasin, spår för kikarmontering fräst i lådan.

Alternativa kalibrar

I klass 2 finns många andra bra kalibrar till dessa jaktformer, vill man öka skotthållet bortanför .222 begränsningar finns 22–250, 220Swift, 6PPC, 6XC, 6BR, 243win m fl. Vilka kan vara riktigt bra, men jag har bestämt mig för att under jakt fortsätta försöka smyga inom 150m, i vart fall aldrig lossa skott mot oskadat vilt bortom 200m.

Den extra kapacitet en modern 6mm patron har är ju inte i vägen, man måste ju inte skjuta på längre håll för att ens patron klarar det, och det kan vara rolig att ha på skjutbanan där jag gärna skjuter på betydligt längre avstånd, men samtliga dessa patroner utom 6PPC kräver ett större lås, vilket om den extra kapaciteten inte behövs är lite onödig.

[Smygaren]

Nytillverkade vapen.

Som legendarisk snåljåp brukar jag inte betala mer än jag behöver. Väl medveten om att det nästan alltid är billigare att köpa ett nytt standardvapen, även i dom högre prisklasserna, än att bygga ett ”eget”, har jag tagit en titt vad som finns på marknaden.

Nytillverkade vapen med lås anpassade för .222 som jag känner till: CZ och Anschutz, bägge är bra välgjorda vapen, inte stockade som jag vill, och med löstagbart magasin, inget som i sig helt utesluter dom, men,,,,,
Howa har också ett lås i storleken och Sako tillverkar ännu studsare med låset anpassat för patroner i .222 familjen.

Sett enbart till låset föredrar jag den äldre L461 Vixen framför dom nyare Sako modellerna 75 och 85, eftersom L461 inte behöver någon nyckel för att låsa upp slutstycket, L461 har rekylklacken fräst direkt i samma stycke stål som låset, inte någon lös, limmad, eller skruvad aluminiumklack.

L461 har ett fast kryssmagasin med ledad magasinbotten, en lösning jag föredrar så länge patronerna är stora nog att jag praktiskt kan ladda och göra patron ur, eftersom min erfarenhet av löstagbara magasin, är att under den tid i anslutning till jakt, vapnet är oladdat, förvaras magasinet i fickan, och där fylls med tändstickor, barr, mynt, hörselproppar och all annan skit som kan tänkas, vilket inte på något vis är bra för funktionen.
Magasin som förvaras i fickor brukar även gnuggas, nötas och stötas mot andra hårda föremål - magasinläpparna är rätt ömtåliga….

Gemensamt för CZ, Anschutz, Howa och Sako nytillverkade studsare i 222, är att även om jag tycker bra om dom, tror att dom är välskjutande kvalitets vapen, fullt lämpliga till min jakt, har dom alla detaljer som jag personligen helst skulle vilja ändra på.
Jo jag kan säkerligen jaga min livstid ut med vilket som helst av dom i standardutförande, men helst skulle jag vilja anpassa vapnen bättre till mig själv, jag är bara klåfingrig. Att köpa en ny CZ eller Howa för 10 000kr eller Anschutz eller Sako för +20 000kr och sedan bygga om trycket, magasinet, eller byta kolv och pipa är bara korkat, när jag hittar likvärdiga eller bättre utgångsämnen billigare om det ändå ska byggas.

Hade jag inbillat mig att jag kunnat köpa en av dom och bevara det i originalskick, hade det tveklöst varit billigare och enklare. Ser man till andrahandsvärdet, behåller tveklöst vilken som helst av dom värdet bättre än vad ett bygge gör.

Sako 85 i 222 väger standard 2.9kg och 3.9kg varmint.
Howa mini action 223, standard 2.7kg, sporter 2.9kg och varmint 4kg.
CZ 527 Lux (supertysk) .222 2.8kg, Varmint 3.3kg
Anschutz 1771 .222 supertysk och sporter 3.6kg
Sako L461 väger som sagt 2.9kg, L461 Heavy Barrel väger 3.6kg och L461 Varmint väger 3.9kg

[Smygaren]

Jojo, men vad blir det då?

Som redan antydits utgår jag ifrån en Sako L461 Vixen som ska modifieras så den passar mig och min jakt bättre.
Slutet på 2019 började jag spana efter en beg L461 att slakta, jag hittade snabbt en som jag köpte osedd för 2500kr, säljaren hade antytt att det inte var ett prydnadsvapen, vilket stämde, den var inte rostig men mycket ingrodd skit, samt en hel del märken på kolven och blåneringen, som jag antar kommer ifrån att den har skavts många mil mot en ryggsäcks bärmes.
Nu köptes vapnet för att slaktas och vapnets skick var helt ok för mina syften.

På ett eller annat vis har jag kommit fram till att jag bekvämt skidar fulla dagar med ett vapen som väger omkring 4kg, räknar man med att ett lite större kikarsikte som jag vill ha på den, väger omkring 700g, då kan själva vapnet väga kring 3.5kg, alltså ungefär som en lite tyngre klass 1 studsare.

Enligt vanligtvis pålitliga källor på internet, väger ett L461 lås med slutstycke, magasin, trycke och underbeslag 964g (3500g – 964g = 2536g).

Från början tänkte jag mig en kolv i björklaminat, så jag vägde dom laminatkolvar jag redan har i skåpet, och kom fram till att en kolv borde väga omkring 900g (3500g – 964g – 900g = 1636g) en pipa borde alltså få väga omkring 1,6kg.

Om vapnet väger 3.5kg, står pipan i så fall för nästan halva vapnets vikt utan kikarsikte, vilket borde ge en ganska framtung balans, som gör vapnet lättskjuten liggande, eller sittande med höga benstöd, och den grövre pipan borde ge bra förutsättningar för en bra egenprecision.

Nu har jag tyvärr bara väldigt grundläggande kunskaper inom maskinbearbetning, och ingen egen maskinpark, så en eventuell ompipning måste alltså lejas bort till en kompetent Vapensmed.

[Smygaren]

Vapensmed

Det finns gott om vapensmeder i landet, även här i Norr och Västerbotten finns några att välja på. Nu hade jag inte bråttom eller letade billigast, så jag gick in för att välja smed efter vem jag tror kan vara lämpligast till jobbet, sett till att jag vill ha ompipningen proffsigt utförd, med funktion och precision som prioritet.

Valet föll på Stig Sundberg, Sundbergs Specialvapen i Rutvik, (aka Stigge här på forumet), jag har lagt märke till honom första gången tidigt 2000tal, då han hade byggt en studsare åt Vapentidningens chefredaktör, en kund som kan tänkas veta precis vad han vill, vilka krav han kan ställa, och rent allmänt kunna mycket om vapen, alltså kan han räknas som en kräsen kund, som dessutom inte nöjt sig med att leta smed inom sitt närområde.

Mycket vatten har runnit under bron sedan dess, Stigge som redan för 20år sedan var en etablerad vapensmed som byggde vapen åt vapentidningens chefredaktör, har alltså byggt upp en hel del erfarenhet, och hans arbeten har dykt upp här och där sedan dess, med vad jag uppfattar övervägande nöjda kunder både i Jakt och Vapen pressen, och på sociala medier.

Han har vapensmidet som heltids syssla och är medlem i Bössmakargillet vilket gör saker bara bättre, det finns många bra smeder som har vapen som ”hobby” verksamhet, det kan vara vettigt att börja så innan man har ett fast kundunderlag, eller av en mängd andra anledningar.
Men jag tror att om jag av någon anledning inte skulle bli nöjd med smedens arbete, kommer en heltids smed generellt att vara mycket angelägnare att se till så jag blir det, än en hobby smed som många gånger kan ha väldigt mycket intressantare saker att ägna sig åt om ett besvärligt problem dyker upp, och dessutom är inte dennes levebröd i fara på samma sätt.

Att Stigge dessutom tar sig tid att svara på frågor här på forumet är något han ska ha tack för, för det är mycket han och andra smeder som gör att forumet har så pass hög nivå

[Smygaren]

Pipa och patronläge (fortfarande ingen bild, men här kommer i alla fall en skärmdump)

Jag kontaktade Stigge och beskrev projektet, han kunde tänka sig att ta på sig arbetet, och vi enades om Lothar Walther som pipfabrikat, utifrån mitt resonemang angående vikt valdes profilen #1450 SUPER MAGNUM SPORTER som enligt L-W väger 1,7kg 66cm lång, jag kommer att vilja ha den kapad till 60cm, och Stigge kommer att svarva ned den cylindriska delen till 28.5mm för att passa bra mot det lilla Vixen låset, så dess vikt kommer att hamna mycket nära den vikt jag vill ha.

LW#1450.jpg

Nu har jag tidigare pratat om .222rem som patron, och den är i mitt tycke alldeles utmärkt, men om det är frågan om en ompipning kan man lika gärna skära patronläget i .223rem. Egentligen inga dramatiska skillnader men .223 är i tiden, och ballistiskt gör den samma sak med en 55gr kula som .222 gör med en 50gr kula, och att hitta 55gr helmantelkulor är idag lättare än att hitta 50gr.

Jag skjuter fågel med helmantel, och räv med varmints, 200m är mitt maxavstånd under jakt, ut till detta avstånd har jag den uppfattningen att ”Flat Base” kulor ger generellt bättre precision än ”Boat tail”. Laddad med helmantel och varmints finns inget behov av att kunna hantera tyngre kulor, terminalballistiken förbättras inte, utifrån tänkta jaktformer ser jag snarare en fördel av att använda lättare kulor, med resonemanget, lätta kulor ger högre farter, och därför (på mina avstånd) flackare kulbana.

Till FB kulor med vikter upp till 55grain kulor ska 14” räffelstigning duga, men 12” är standard för .223 och jag ser ingen anledning av att frångå detta, räffelstigningen valdes alltså till 1 varv på 12 tumm.

Stigge sitter på en hel del patronläges brotschar, en del får inte komma ut lika ofta som sina kamrater, det är ju synd. En .222 rem skulle som sagt duga utmärkt, men eftersom det är fråga om ompipning kan patronläget till samma kostnad skäras i .223 rem och prestandan blir lite bättre. Men om Stigge ändå ska skära ett nytt patronläge kan han lika gärna skära det i .223 Ackley improved och prestandan blir ännu bättre. Som jag ser det behåller .223AI alla goda egenskaper från .222 och .223 rem, men dels borde hylsorna hålla fler omladdningar, dels kan prestanda öka ytterligare, fortfarande inga dramatiska skillnader, men vi börjar närma oss .22-250rem prestanda med betydligt mindre krut ur ett nätt litet Vixenlås.

Jag vill även om jag handladdar och inte har skjutit fabrikskott på många år, bestämt ha en patron det finns lättillgänglig färdigladdad ammunition till, .223rem är en jaktmatch kaliber och dessa patroner ska fungera utmärkt i ett .223AI patronläge.

Laddverktygen är ju billigare till .223rem, men det är en engångs kostnad jag fort glömt, som laddverktyg införskaffades Lee Collet die .223rem halskalibreringsverktyg som lär fungera även till AI versionen, och ett L, E Wilson Inline kulisättarverktyg för .223 AI. Planen är att komplettera med ett vanligt helkalibreringsverktyg, eller någon form av body die så småningom.

[Smygaren]

Reducera miljöpåverkan

Stigge ska blueprinta låset innan han passar in den nya pipan, mig veterligen är det inget fel på originalpipan, och vi måste vara rädda om jorden resurser så den kan man ju inte bara kasta bort, det skulle ju förstöra ekosystemen i världens hav totalt.

Så den ska Stigge kapa bort det gamla patronläget på, och korta av 2cm framtill, sedan ska han skära ett nytt patronläge i .221 Remington Fireball, och tillverka verktyg som gör att jag kan själv växla mellan piporna genom den befintliga pipgängan.

En .223AI kan helt säkert göra allt en .221FB kan, och pipbytet kräver fullständig demontering av vapnet och därigenom ny inskjutning, så vinsten med den operationen är väl inte helt uppenbar.

Det brukar inte bli många gånger, men någon gång varje år brukar jag ta mig vintertid upp i fjällen för att jaga Ripa på statens mark ovan odlingsgränsen. Länsstyrelsen som förvaltar jakten specificerar att för jakt på ripa vintertid med kulgevär, får endast kulvapen i klass 3 och 4 användas.

Det är här .221FB kommer in eftersom den är i klass 3. Att pipbytet inte går smidigt gör mig inget, när toppfågel jakten är över sista januari är det räv lock och vinterripa som gäller för min del, och då kan jag plocka isär studsaren för rengöring, byta pipa, sätta ihop den igen, skjuta in och jaga jaktåret ut med .221FB.

Vill tillägga att jag sparar originalpipan ombrotschad till .221FB mer som strössel på glassen, där låset och .223AI pipan är själva glassen.
Självklar kan man ha mer än glass och strössel, såsen/toppningen sätter karaktär på det hela, så det ska man ju ha.

[Smygaren]

Kikarsikte

Jag vill gärna ha lite större optik till detta vapen, solen kommer inte upp alls i mina hemtrakter större delen av toppjakten, träden är inte lika vita som förr, min syn har blivit sämre…….

Räven är listig, under lock kan den dyka upp i dagsljus, men man får räkna med dåligt ljus, Räv och skogsfågeljakt under den i Norrbotten snöklädda delen av året ställer inte samma krav på objektivdiameter som grisvak i rikets södra delar på barmark, ett 40mm objektiv räcker långt bara optiken är bra. Sista 10 åren har jag som sagt jagat med en Hva 6,5x55, på den sitter det en Kahles 2-7x36 som när mina ögon var bättre, räckte bra till räv vak stjärnklara nätter utan snö på marken. Nu börjar det vara gränsfall att jag klarar mig med snö på marken mulna nätter, och jag inser att synen kan försämras ytterligare så jag tror ett objektiv 40-50mm blir bra.

Förstoring - förstoringsväxel

Förstoringen 2–7 fungerar men är långt ifrån optimal. 4x räcker enligt min uppfattning till Tjädern upp till omkring 150m, mer förstoring skadar inte, men det räcker.
Till räven är 5-7x ganska användbart, lagom hög förstoring för precis riktning, men samtidigt vill jag inte ha för hög förstoring då jag måste hitta målet och komma snabbt till skott, då räven i regel försvinner när man rör sig.
Kring 100m är ganska lagom för Orre med 7x, 7x tycker jag känns klent för Orre på 150m, det fungerar men här vill jag ha mer, jag tänker mig att 14x förstoring borde visa Orren i samma storleksförhållande på 200m som den har på 100m med 7x förstoring så en högsta förstoring på minst 14x är vad jag vill ha, gärna mer.

Ca 15 000kr är vad jag kan tänka mig sätta på kikarsiktet, mer tycker jag inte riktigt det är rimligt utifrån mina ekonomiska förutsättningar (legendarisk snåljåp).
15 000kr sållar bort dom egentligen bästa alternativen: Zeiss, S&B, Swarowskis, Kahles flaggskepp med 6–8 förstoringsväxel, men i min uppfattning finns fortfarande ett intressant urval om man nöjer sig med 3–4 gångers förstoring växel.

Bestämde mig för att 4x är idealisk lägsta förstoring, 6x nära nog, och högsta förstoringen vill jag ha minst 14x, hellre mer.
Med 3x förstoringsväxel finns några 3–18 och 6.5-20kikarsikten och med 4x finns 4–16 och 6–24 att välja på från i min uppfattning bra fabrikat inom min budget.

En ny Leupold ligger idag tyvärr inte bra i kurs, dollarkursen gör det som alltid varit det mest prisvärda alternativet lite på den dyra sidan, begagnat finns dom däremot gott om till vettiga priser tack vara att dom sålts i stora mängder till god kurs. Ursprungligen tänkte jag leta upp en beg Leupold VX III 6.5-20, men allt eftersom jag letade, började jag kolla mer på nytt, och började snegla mer och mer på en ny Meopta 4-16x44, jag hade bestämt mig för en sådan som dessutom fanns hos min lokala handlare, jag skulle bara vänta in en löning, Meoptan blev såld och jag skulle be han ta in en ny åt mig, när jag fick upp ögonen för Zeiss Conquest v4 6-24x50.

Den låg inom min budget, med 50mm objektiv och Zeiss vanligtvis fina optik bör mitt behov av ljusstyrka vara tillgodosett.
En vettig lägsta och en väl tilltagen högsta förstoring som kommer i ett behändigt format, det skiljer väldigt lite på dom externa dimensionerna mellan Meoptas 4-16x44 och Zeiss Conquest 6-24x50, dom har i princip samma yttermått och vikt, vilket inte är helt oviktigt till vapnet ifråga.

Istället för att köpa en beg Leupold VX III 6.5–20 som jag tänkt från början, eller be min handlare ta hem en Meopta 4–16, bad jag alltså min handlare ta hem en Zeiss Conquest V4 6-24x50 åt mig.

Kikarsikte för ripjakten med .221FB lämnar jag tillsvidare, tanken är att ha ett mindre ljusstarkt normalförstorande sikte till den jakten, beg Leupold eller Pecar 2–7 ligger bra i kurs just nu, men det ska jag titta på en gång vapnet i .223AI utförande är inskjuten och klar.

[Smygaren]

Kolven

Det är väl få delar som ger karaktär åt en studsare som kolven?
Kolven ger utseendet, ergonomin, och känslan. Ta en Mauser m98, samma system i en militärkolv, en fin valnötskolv av klassiskt snitt, eller ett modernt camouflage målat chassi, ger tre helt olika vapen. Jag har därför försökt att tänka igenom vad jag vill ha för stock extra noga, vilka detaljer som är viktiga för mig.

Jag tror (utan att veta) att det stora flertalet nya vapen levereras med en stock med relativt öppet pistolgrepp, i första hand för att det är snyggt, och det är så vi är vana att ett vapen ska se ut.
Jag tror det är ett arv från den tiden då mausergevären utrustade arméer, mausergevären hade inget pistolgrepp utan man greppar direkt i kolvhalsen.
På ett militärvapen som utrustar dom stora massorna har det fördelen att det är enklare och därmed billigare att tillverka, och om man greppar direkt i kolvhalsen passar kolven både små och stora händer, man flyttar handen längs med kolvhalsen tills avtryckarfingret hamnar rätt i förhållande till avtryckaren.
Som militärvapen i början på 1900 talet, var det nog också bra att ett stadigt grepp om kolvhalsen gjorde studsaren mer lämpad till att rusa på fienden med bajonetten monterad.

På ett jaktvapen känns ett öppet pistolgrepp mer rätt när man står upprätt, håller vapnet mellan händerna i höfthöjd och lägger an, som i vapenhandlarens bunker när man shoppar loss , eller på älgbanan.
Öppet pistolgrepp känns alltså mer pekbart vid stående skytte, och vid normalt stående jaktskytte håller höger skytten vapnet tryckt mot axeln med vänsterhanden som greppar förstocken, så höger handen mer följer med i rörelsen, greppet behöver därför inte vara perfekt.

Öppet pistolgrepp fungerar även liggande med stöd för framstocken, även om här brukar antingen handleden få en ansträngd vinkel, eller så blir det att man greppar kolvhalsen med tummen och långfingret, skjuter fram ringfingret och lillfingret så det finns luft mellan deras insida och det öppna pistolgreppet. Helt klart fungerar detta, inte optimalt men det fungerar, och ett öppet pistolgrepp är snyggt!

Det här vapnet är tänkt att användas vid jaktformer där majoriteten av skotten lossas från liggande skjutställning, eller sittande, i bägge fallen med stöd för förstocken, av ryggsäcken eller benstöd. Därför blir vapnets pekbarhet mindre intressant, och jag vill därför ha ett tvärare pistolgrepp, så handleden har en avslappnad vinkel med handen i ett bekvämt grepp, med full kontakt med pistolgreppet när jag skjuter ur liggande skjutställning med höger armbåge mot marken.

Eftersom vapnet är avsett åt mig själv och mig endast, kan jag anpassa pistolgreppet efter min egen anatomi och dom fula ovanor jag övat in under alla år, något jag tror är gynnsamt för träffsäkerheten.

Den andra riktigt viktiga detaljen på den här stocken är kolvkammen, jag vill ur liggande skjutställning ha en bestämd kind-kontakt, vilket jag tycker är bekvämt, och jag har fått för mig att precis som med hagelgeväret sätter det ögat i rätt position automatiskt, vilket gör att jag snabbare får in målet i riktmedlet, vilket underlättar repeterbarheten och därför träffsäkerheten.

Jag vill ha en flat lite bredare förstock som ligger bra på skjutstöd och får kikarsiktet att se mindre stort ut på vapnet, balanserar upp det så att säga.

[Smygaren]

Kolv material

Jag har helt uteslutit ”plastkolvar”, mycket eftersom dom säljs färdigformade, gjorda för att passa en bred kundkrets, inte mig personligen. Jag hade flyktiga tankar att göra min egen kompositkolv med glasfiber stomme, men jag är inte så sugen på att grisa med härdplaster och jag gillar att karva i trä.

Jag har tidigare färdigställt ett antal laminatkolvar jag köpt grovutfrästa, och från början tänkte jag mig en kolv i björklaminat till detta vapen, lackad med en bra båtlack är den styv och väderbeständig, drar sig aldrig, rätt betsad och utformad blir den vacker, laminatet behåller dessutom den varma träkänslan som plastkolvarna saknar.

December 2019 började jag försöka få tag på ett grovutfräst kolvämne i björklaminat, jag kontaktade en hel drös kolvmakare, vapenverkstäder och vapenhandlare, i Sverige och utomlands, fick en del löften men efter många e-mail, telefonsamtal och framförallt ett hårt prövat tålamod hade jag fortfarande inget ämne april 2020.

Samtidigt som jag försökt få tag på ett laminatämne tog jag och hrrm,,, ehh,,,hehe,,studerade kolvdesign,,hmm hehe… .. Efter intensivt studerande av kolvdesign ….. hehe…hmmmmm, hade jag övertygat mig själv att valnöt rätt torkad och ytbehandlad står sig bra som kolvmaterial.

Jag hade alltså dreglat över vapenporr tills jag fallit för frestelsen att bygga en valnötskolv…..

Tänker man efter är det inte många år sedan valnöt var det självklara valet även på utpräglade precisionsvapen, så det kan inte vara helt undermåligt som kolvmaterial.
Jag misstänker att valnöten i mångt och mycket blivit ersatt, mer för att komposit och laminat är mer lätt tillgängligt, och en rad andra tillverknings tekniska skäl tillsammans med aggressivare marknadsföring, än för att dom verkligen är så överlägsna valnöten.

Norrbotten har dessutom en mycket stabil luftfuktighet vintertid, och dom bästa jaktdagarna är det på minussidan och då är regn inte att vänta.
Innerst inne är jag (legendarisk snåljåp) tacksam att laminat och komposit är populärare än fin valnöt som kolvämne, för hade efterfrågan varit högre, hade priset på den begränsade tillgången varit högre, och då hade jag inte kostat på mig valnöt.

[Smygaren]

NU BÖRJAR BILDERNA ÄNTLIGEN KOMMA!!!!

Nu hade jag i nästan 5 månader försökt få tag på ett grovutfräst laminatämne utan framgång, jag var något irriterad och tror jag själv kan få till en kolv ur en planka fortare.

Här har vi en Valnötsplanka, lufttorkad i 8 år som jag beställt från Turkiet.

Valnötsämne.JPG

Jag har valt ut detta ämne eftersom jag tycker det är skitsnyggt med en tydlig ådring och hyffsat ljust virke. Jag vet inget om vad som kännetecknar starkt virke så jag har gått helt på utseendet, det här är min första valnötskolv.

Maskeringstejpen markerar ungefär hur jag tänkt lägga konturerna så dom följer träets ådring. Det jag har eftersträvat är att ådringen/fibrerna ska gå rakt eller lite lätt uppåt i förstocken, upp genom kolvhalsen så det följer dess vinkel och ned mot tån i kolven.

Det syns dåligt på mina bilder, men sett uppifrån har plankan slagit sig lite under torkningen, den var strax under 70mm bred så jag har haft marginal att försöka få pipkanalen att löpa vart ådringen är som rakast, med skarpaste delen av kurvan slagningen gjort från kolvhalsen och bakåt.

[Smygaren]

Jag sågade konturerna med en japansk dragsåg, hyvlade till ämnet med en putshyvel, och improviserade en borrjigg för att kunna borra rakt skruvhålen för stockskruvarna med en borrfluga. Stockskruvarna är m6, så jag borrade skruvhålen 6.5mm för att dom ska styra tajt under inpassningen.

Borras.JPG

Sen var det bara att ta loss trycke, slutstyckstop, ja allt som sitter fast i systemet, kleta in systemet i inletting black, låta ett par långa huvudlösa ”stockmakar skruvar” styra ned systemet i stocken tills det tog stop, backa ut systemet och harva på med stämjärn, filar och raspar, göra om allt upprepade gånger tills jag fått ned den dit jag ville.

Inpassning 2.JPG

[Smygaren]

Jag börjar med att passa in, för att ha mesta möjliga vingelmån under inpassningen, känns som att det blir enklare att börja med att passa in, sedan forma till utvändigt.

En gång systemet var infällt, pelarbäddade jag, och sedan passade in alla smådelar.

Jag har tidigare med olika mellanlägg på original kolven testat fram att det med kikarsiktet och montaget jag ska ha, ska kolvkammen vara i linje med pipans centrum ned till max ca 6-7mm under denna, för att få den bestämda kind-kontakten jag vill ha.

En del förespråkar en framåt slutande kolvkamm, för att kinden ska glida ifrån kolven i rekylen. På en tung pipad .223 känns det som att jag vinner mer på att ha den helt parallell med piplinjen, eftersom mitt kikarsikte har en ganska stor skillnad i ögonavstånd mellan högsta och lägsta förstoring, och jag vill inte ha olika kind-kontakter mellan olika förstoringar.

Jag hyvlade plan vänster sida av kolven, lodrätt ned 20mm till vänster om piplinjen, från framkant av pistolgreppet och bakåt, sedan rundade jag av upp mot kolvkammen, monterade systemet och kikarsikte, testade och justerade kolvkammen tills jag var nöjd. Nöjd var jag när kolvkammen låg 2-3mm under pipans centrum, eller mer eller mindre utgjorde en förlängd linje av botten på 5.7mm pipan. På bilden är pipans centrumlinje markerad på kolvkammen med vänster kant av maskeringstejpen.

Kolvkamm.JPG

Eftersom jag ville ha stocken skränkt ca 5mm åt höger, hyvlade jag kolven plan lodrätt ned ca 25mm till höger om centrumlinjen, tejpen vars vänstra kant markerar centrum är 25mm bred, den högra kanten blir bakkappans högra gräns, och härifrån fasas senare kolvens sida in, ner mot pistolgreppet.
Kolven är alltså på fotot planad på bägge sidor, mäter 45mm, med vänster sida 20mm från piplinjen, rundad i överkant, och höger 25mm till höger, bägge sidor parallellt med piplinjen.

[Smygaren]

Jag har på ett eller annat vis kommit fram till att jag vill ha omkring 12° pistolgreppsvinkel på detta vapen, det är tvärt, ser klumpigt ut men känns precis rätt.
Sågade konturen av pistolgreppet 12° ned bakom underbeslaget, och sedan raspade jag till det så det känns rätt i handen, och fingret hamnar naturligt rätt på avtryckaren. Sedan hyvlade jag till förstocken så den är ca 50mm bred med en flat undersida, sen började jag slimma ned kolven så den inte ska se eller kännas för klumpig.

Kolvkamm3.JPG

Hälen kan gott ligga 20mm under piplinjen, axeln är aldrig högre än så, och om kolvkammen får fortsätta ända bak till bakkappan ser det på en kolv med så här hög kolv och tvärt pistolgrepp bara klumpigt ut.

Jag vill ha 12-13cm bakkappa för att det ska se vettigt ut, så tån blir ca 15cm under piplinjen.
Kolvkammen slutar baktill ungefär vart mitt käkben slutar under örat.
Kolvkammen går framtill inte ända fram till näsan, jag raspade ned den 15mm strax bakom, så jag kan få i och ur slutstycket, kolvkammen går ändå längre fram än mitt kindben.

Det var ungefär här systemet åkte iväg till Rutvik för ompipning, systemet var inpassat i stocken med originalpipan, jag har lämnat vad jag hoppas borde bli lagom mycket material i förstocken för att kunna ta ur pipkanalen mer för den nya grövre pipan när den kommer.

[Smygaren]

Kolven såg ännu klumpig ut, på en klassisk rak kolv med öppet pistolgrepp, eller en klassisk monte-carlo, gör kolvens buk en förlängd linje genom greppet som möter kolvhalsens undersida, här skulle det få pistolgreppet i en sårbar position, och se dumt ut.

Jag vet inte vad det heter på Svenska, butt-hook säger amerikanarna, den är bra att med vänster handen styra kolven när man skjuter med stöd för framstocken, och den får kolvar med tvärt pistolgrepp att se mindre klumpiga ut, visst är en butt-hook ful, men det ser mindre klumpigt ut och den har en funktion att fylla.

Kindstöd.JPG

Fram till hit har jag i huvudsak arbetat med stämjärn, filar, raspar, puts och spånhyvel, sedan övergick jag till sandpapper och stålull, har slipat och fiberrest färdigt, och har impregnerat kolven med rå linolja förtunnad med terpentin (1:1), blandningen har jag låtit dra i alkannarot.

Det är ungefär där jag är nu, jag impregnerar med rå Linolja som har mindre molekyler och alltså tränger in bättre än kokt linolja som mer lägger sig på ytan, jag har förtunnat med terpentin (1:1) för att den ska tränga in ännu djupare.

Meningen är den att dom fibrer i träet som normalt suger upp vatten, ska suga upp rå linolja och när fibrerna är redan mättade med olja kan inte vatten tränga in, för det finns inte plats så att säga.
Rå linolja härdar långsamt inne i träet, och sköljs inte ut i första taget. Jag räknar med ca 14dagar härd tid för linoljan och under den tiden får stocken stå, så det som ska avdunsta har fri passage ut, och det som ska härda, härdar ordentligt innan jag börjar porfylla.

Samtidigt som jag fick hem valnötsämnet, blandade jag den råa linoljan med terpentin och Alkannarot, för att få sk rödolja, vilket ger valnöten en i bästa fall vacker varm rödaktig ton, jag lät det dra i kanske en månad innan jag strök en spill bit av valnöten med oljan, för att testa om jag hade rätt proportioner.
Spill biten blev mörkt vinröd till den grad att ådringen försvann, jag svor lite och tänkte jag får spä oljan senare, men efter ca 2 veckor hade den röda färgen sugits in, ådringen kommit tillbaka och jag hade precis rätt varma rödaktiga ton jag var ute efter.

Jag fick ändå en ångestattack när jag mättat min fina kolv med rödoljan, den blev mörkt vinröd - den vackra ådringen syntes inte längre!
Med ångest attacken dök det upp i mitt huvud att spill biten strök jag bara en gång, kolven mättade jag ordentligt, det tog 5 strykningar utspridda på tre dagar.

Nu i skrivande stund, har den nästan härdat sina 2 veckor, ådringen har kommit tillbaka och kolven har nu en vacker blodröd färg, det blir spännande att se hur färgen blir när kolven är färdig.

Nu väntar jag på att den råa linoljan härdar, sedan är planen att porfylla, och få till en finish som går att nätskära.
Sen när ompipningen är klar, får jag öppna upp pipkanalen för den grövre pipan.

[johning]

En tråd i min smak!
- Har tyvärr inte haft tid att läsa igenom hela... Men jag ska ut och försöka få fatt i en gris i afton. Och då brukar det (tyvärr) bli en del Robsoft-tid. Det här ska läsas med största intresse!

Skickat från min SM-A600FN via Tapatalk

[Mrwizeguy]

Sjukt imponerad och avundsjuk!

Skickat från min S41 via Tapatalk

[sevehem]

Äntligen en bössbyggartråd av rang! Snyggt arbetat och lika bra skrivet!

[Magnus M]

Jag har alltid funderat på hur en "modern" skyttekolv skulle se ut tillverkad i klassisk valnöt, äntligen får man reda på det! Väldigt intressant att följa tankegångarna, kraven och förutsättningarna i de inledande inläggen också.

[andersvestlund]

Herregud vilket magiskt projekt. Bra jobbat!