Den stora tråden om Borderterrier!

[Border-2010]

Fullständigt enig! Min kille har varje dag i 10 års tid drabbats av akut astma och stora rörelseproblem varje gång vi går uppför backen mot huset. Detta oavsett om vi gått 5km eller bara skall gå de 20 meterna från bilen
Men lite kattljud sätter fart på honom

[Border-2010]

Jaha då var teamet igång igen! Tyvärr tomt på älg men lite rådjur har fått lätta på arslet och flytta sig för Sigge. Dock inget skjutet än i år.


Skickat från min iPhone med Tapatalk Pro

[PeterC]

Vi har också varit igång sedan 1 oktober. Vet inte om det har med förra säsongens skada att göra men Angus har nästan inget sök kvar, han sitter på en sten bredvid mig för det mesta. Märks att han vill hålla koll på var jag är hela tiden, så det är lite tråkigt. Kommer han på ett spår däremot så sticker han gärna efter ett par km och tar sedan oftast bakspåret tillbaka. Han kan också lämna mig utom synhåll men ändå sätta sig på en sten en bit bort och bara glo.

IMG_20201013_104416~2.jpg

Av själva skadan syns absolut ingenting, han rör sig precis som förr och han har inte blivit stel ens när han avverkat 2,5 mil så det är jättepositivt.
Nosen funkar bevisligen, han fick spåra ca 400 m fram till en skjuten älg och det gick såklart som på räls och älgen fick en omgång.

IMG_20201013_114840~2.jpg

Nu gäller det att få så mycket skogstid som möjligt utan krav. Att sitta på stubbe funkar inte vad jag märkt, om jag rör mig väldigt sakta så lämnar han mig i större utsträckning. Jag är väldigt noga med att alltid stå kvar där han såg mig sist.
Någon mer som har erfarenhet av sämre sök efter att ha fått skador av vilt?

[Border-2010]

Har samma erfarenhet dock utan skada. Sigge har aldrig haft något stort eget sök men om jag sakta jobbar mig igenom såten så söker han bra och där jag vill.
Sitta stubbe var meningslöst.
När jag stannar och han ser det så sätter han sig och väntar till jag tar ett steg och då är han igång och söker direkt.

[Second]

Min tik beter sig samma.
Att stå stilla är samma sak som att hon ska stanna. Hon lämnar mig inte alls om jag står stilla.
Att gå sakta hela tiden så länge hon ser mig är enda chansen att hon ska söka ut. Samma som Border-2010 så är det enkelt att bestämma var jag vill att hon ska söka då hon med lätthet håller koll på var jag är eftersom hon sällan är speciellt långt bort när hon söker.

Hittar hon dock ett spår eller annat intressant så tar ivern över och hon drar iväg.

[Border-2010]

Ja det är sannerligen inte som att jaga med en älghund eller traditionell drivande hund.
Känns som de är för lata och smarta

[Second]

Min lilla Border har fått sällskap och är numer storasyster till en jämte.
Hade dock önskat att hon var lite mer som en terrier och tillrättavisat valpen...
Extremt tålmodig och har fått plocka ut henne ur munnen på jämten mer än en gång. Bordern har kört "Alfons-spåret".
"-Om jag lägger mig ner och ligger stilla så bråkar de inte med mig..."

Jo tjena...
Jämten har fått busa på hårt.

Går bättre nu när jämten blivit några månader så nu går det hur bra som helst.
Tror Borden gillar sällskapet då det var rätt ensamt förut.

Bild från i sommar:

Dora Idun.jpg

[PeterC]

Ja det verkar vara ett särdrag hos rasen med sökkapaciteten, det finns såklart undantag men generellt stämmer det väldigt bra med "lat och smart"
Det som är aningen frustrerande är att han räknat ut att jag står stilla när han försvinner och därför sätter han sig lugnt utom synhåll och spanar...
Sist vi var ut satte han sig och väntade in mig även om jag gick sakta, för att förflytta sig 30 m till nästa utkikssten. Så höll vi på tills jag stötte ett rådjur och då blev det fart, precis det man vill undvika. Att servera honom viltet som då redan är så stött att det spikar rakt ur området.
Dom är säregna dom små liven

[Border-2010]

Ja det verkar vara ett särdrag hos rasen med sökkapaciteten, det finns såklart undantag men generellt stämmer det väldigt bra med "lat och smart"
Det som är aningen frustrerande är att han räknat ut att jag står stilla när han försvinner och därför sätter han sig lugnt utom synhåll och spanar...
Sist vi var ut satte han sig och väntade in mig även om jag gick sakta, för att förflytta sig 30 m till nästa utkikssten. Så höll vi på tills jag stötte ett rådjur och då blev det fart, precis det man vill undvika. Att servera honom viltet som då redan är så stött att det spikar rakt ur området.
Dom är säregna dom små liven

Ja försöker hålla min i rörelse genom att inte stanna och låta honom spana utan ständigt gå sakta och byta riktning ofta


Skickat från min iPhone med Tapatalk Pro

[PeterC]

Ja det verkar vara ett särdrag hos rasen med sökkapaciteten, det finns såklart undantag men generellt stämmer det väldigt bra med "lat och smart"
Det som är aningen frustrerande är att han räknat ut att jag står stilla när han försvinner och därför sätter han sig lugnt utom synhåll och spanar...
Sist vi var ut satte han sig och väntade in mig även om jag gick sakta, för att förflytta sig 30 m till nästa utkikssten. Så höll vi på tills jag stötte ett rådjur och då blev det fart, precis det man vill undvika. Att servera honom viltet som då redan är så stött att det spikar rakt ur området.
Dom är säregna dom små liven

Ja försöker hålla min i rörelse genom att inte stanna och låta honom spana utan ständigt gå sakta och byta riktning ofta


Skickat från min iPhone med Tapatalk Pro

Idag försökte jag verkligen konstant gå sakta, men upplever inga förbättringar. Han går max 20 m från mig och sätter sig och spanar och väntar in mig, när jag är några m ifrån så förflyttar han sig 20 m och så upprepar det sig. Börjar fundera om det har med trygghet att göra egentligen, en gång idag stack han iväg som när han hittat ett spår. Efter 100 m blev det stopp och inget hände på en stund, jag vill ju gärna stå kvar där han lämnade mig men till slut gick jag efter och såg då honom sittande på en sten 80 m bort... Bevisligen var han iaf så trygg att han kunde sitta där på egen hand. Nu är han 2,5 år så jag känner tvivel kring att kunna förbättra söket, själva jaktlusten är det inga fel på bara han hittat ett spår för då drar det oftast iväg flera kilometer. Han har också börjat skalla på rådjur, tidigare skällde han bara älg, och även på löpan korta stunder.

[nagelhoff]

Det är svårt det där... jag tycker det låter lite som om hunden förväntar sig du ska hitta spåret åt den.. och en border är ofta väldigt förare-loyal

mina tips för vad det är värd.

Lär hunden att den ska leta spår eller gå en bestämt riktning, gör det med hand signaler eller kroppsspråket (så kan du vara tyst i skogen själv).
jag indikera för hunden riktning vid själv att ta ett par steg i den riktning jag vill den ska springa eller söka ut, då vill hunden ofta sticka 20-50-100-150meter åt det hållet innan den upptäcker jag inte är med, under tiden har den kanske hittat spår

Jag har ett handsignal för att leta, som jag jobbade in med godis och under viltspår, som gör att han sätter nosen i backen på kommando och börjar leta. likaväl handsignaler på distans vilken riktning jag vill han ska ta. (detta funkar såklart bara när han kan se mig)

gå inte väger eller stiger i skogen, bestäm din rute genom skogen så du korser många viltstiger, och är du tvungen att följa en stig, använde då tricket med att ta ett par steg in i skogen från stigen, för att få hunden att lämna stigen.

min border söker väldigt olika på olika marker beroende på vilttäthet och terräng.

[Border-2010]

Ja min jobbar ungefär så som Nagelhoff beskriver dvs man kan styra söket genom att byta riktnning

[PeterC]

Vi nöter på men framstegen lyser med sin frånvaro.
Även jag kan styra riktning genom att ta några steg åt det håll jag vill få honom.
Att lära honom leta spår vet jag inte alls hur jag ska gå tillväga med. Ett stort problem är som sagt att han förväntar sig att jag ska ge honom viltet. Vi har ju gått många rundor med myrsteg och det slutar ofta med att jag stöter upp ett rådjur som han upptäcker från sin utkiksposition, och så spikar det nån km rakt ur såten.
Ett annat problem som uppstår, senast idag vid flera tillfällen, är att han går utom synhåll och då står jag still. Första gången ser jag på pejlen att han stannat och jag väntar...efter en timme smyger jag närmare och då sitter han så nöjd och spanar. Detta upprepar sig, men att vänta en timme varje gång känns ogörligt så jag visslar in honom för att komma vidare. Hur man ska få bukt med detta har jag inga idéer om, bevisligen är det helt ok för honom att lämna mig utom synhåll.

[nagelhoff]

lite konstigt att han bara spanar, och inte har bekymmer med det... vanligtvis vill hunden ju söker upp dig om inget händer... däremot ville jag inte acceptera att hunden sätt still mer än 2-3 min, jag hade gått ditt på en gång och "sparkat" igång hunden.

ett förslag kan vara att träna lite viltspår..

Lägg ett spår låt det ligga nån timma, sen tar du och går med honom, men börja en bit ifrån spåret, och när du närmar dig spåret, gå inte för nära men låt hunden "hitta" spåret vid att vara borta ifrån dig, i ett försök att bygga upp nån typ av sök.

annars är jag nästan tom på ideer..

[PeterC]

Ja det är frustrerade att han finner sådan njutning i att glo i evigheter...
Får tacka för tipsen, ska lägga spår och testa, samt naturligtvis se till att det blir mycket skogstid även fortsättningsvis.

Kommer han på ett spår så varvar han igång nåt enormt, och när vi tar kvällspromenader får jag akta mig för att lysa över åkrarna med pannlampan för ser han minsta ögonblänk från rådjuren så bryter helvetet löst och han vrålar och ska iväg. Han väcker hela grannskapet med sitt skallande, hörde att en grannes sambo funderat på vad som lät så mycket och han svarade bara "det är en Angus...".
Han triggas alltså mest av syn, så att spåra mycket kan nog vara väldigt klokt i detta läge.

En annan sak som är lite trist är att han bakspårar fram till närmsta väg om han korsat en sådan, sen springer han den ett antal hundra meter åt båda hållen och jag får vissla in honom. Känns nervöst med tanke på trafiken (har ju fått min tidigare bt överkörd), funderar på om det har att göra med att han ifjol bland de första släppen blev upplockad i bil vid två tillfällen av någon "vänlig" själ som körde iväg med honom. Annars är han duktig på återgång.
Återigen tack för supporten, jag uppskattar det verkligen!

[PeterC]

Nya tag.
Igår kväll såg jag tre rådjur i en åkerkant så jag tänkte att vi idag skulle lägga upp det hela med bästa förutsättningar. Således gick jag med Angus i rätt vind och släppte honom på åkern. I början är han väldigt seg, går sakta och rotar, äter lite gräs, rullar sig osv. Sen började han dra sig bort från mig, på 80 m så sätter han sig och glor...jag tar några steg och han börjar söka lite. På 150 m ser jag att han börjar få nåt i näsan och på 300 m blir det upptag! Driver en kort stund med skall och går sen tyst, förföljer i 1,5 km och släpper vid en väg. Han börjar sen rota i några tätningar en bra stund, jag trodde att han skulle ta bakspåret. Han fortsätter tillbaka men det är helt klart något han försöker reda ut, och plötsligt blir det upptag igen. Samma korta stund med skall sen tyst, men otroligt envist förföljande under en lång stund. Så här har han inte betett sig förut, han kom aldrig tillbaka i bakspåret utan jag fick vissla in honom och jag stod då på samma plats som när jag släppte honom.
Summa summarum så tycker jag det var ett steg framåt, det blev 1,3 mil i ett begränsat område och det är roligt att han fick upptag en gång till helt på egen hand. Hoppas på fler såna här dagar så kanske poletten trillar hela vägen ner

Testade förresten att koppla T5 Mini-halsbandet till Wehunt-appen och det funkade hyfsat med en del avbrott i spårningen.

Screenshot_20201104-142730.jpg

[NinjaTobbe]

Det är skönt med lite flow. Efter en ganska trög höst presterar Alf på topp igen efter fjolårets misär med benbrott. Tre rådjur på tre jaktdagar. Det kunde blivit fler då det bommades några skott.

[NinjaTobbe]

Apropå det där med dåligt sök så kan Alf ha en enorm startsträcka på morgonen. Det händer att det kan ta upp till 45 minuter innan han vaknar till och börjar söka ordentligt. Dock så är det nästan alltid så att det går åt andra hållet efter några timmar i skogen. Han mer eller mindre slutar hålla kontakten. Ganska udda beteende. Vid normal längd på jaktdagar händer detta sällan men kör vi längre dagar brukar det sluta med att jag tappat rösten av allt skrikande vid inkallning eller bilhämtning, även om jag försöker undvika detta. Jag upplever inte att detta beror på att han är trött. För han fortsätter söka och jaga bara att han verkar glömma mig.

[NinjaTobbe]

Sista rådjursjakten gick kanon. Trots mycket snö så kämpade Alf bra. Riktigt snälla rådjur som buktade fint och väntade in Alf så han inte tappade sugen. Känns skönt att sluta rådjurssässongen på topp. En taxägare som var med sa att han nog aldrig mer skulle köpa en tax. Sånt gör en lite mallig.

[nagelhoff]

Nya tag.
Igår kväll såg jag tre rådjur i en åkerkant så jag tänkte att vi idag skulle lägga upp det hela med bästa förutsättningar. Således gick jag med Angus i rätt vind och släppte honom på åkern. I början är han väldigt seg, går sakta och rotar, äter lite gräs, rullar sig osv. Sen började han dra sig bort från mig, på 80 m så sätter han sig och glor...jag tar några steg och han börjar söka lite. På 150 m ser jag att han börjar få nåt i näsan och på 300 m blir det upptag! Driver en kort stund med skall och går sen tyst, förföljer i 1,5 km och släpper vid en väg. Han börjar sen rota i några tätningar en bra stund, jag trodde att han skulle ta bakspåret. Han fortsätter tillbaka men det är helt klart något han försöker reda ut, och plötsligt blir det upptag igen. Samma korta stund med skall sen tyst, men otroligt envist förföljande under en lång stund. Så här har han inte betett sig förut, han kom aldrig tillbaka i bakspåret utan jag fick vissla in honom och jag stod då på samma plats som när jag släppte honom.
Summa summarum så tycker jag det var ett steg framåt, det blev 1,3 mil i ett begränsat område och det är roligt att han fick upptag en gång till helt på egen hand. Hoppas på fler såna här dagar så kanske poletten trillar hela vägen ner

Testade förresten att koppla T5 Mini-halsbandet till Wehunt-appen och det funkade hyfsat med en del avbrott i spårningen.
Screenshot_20201104-142730.jpg

har du förresten testat / provat att ge en kur mot noskvalster ? min hade kvalster i början på säsongen och hade väldigt svårt att ta kalla som varma spår, och när han väl tog dem, gick det extremt hackigt, båda med skallandet, och många tappt, men lyckades ändå hänga i cirka 1-2km, sen lyckas han inte hitta bakspåret heller. - däremot sprang och sprang han som en tok, och hittade ingenting på sök..