Mm.


Mm. Dyngvåt av linolja.. Ni får ta mig på mitt ord än så länge, och det KOMMER mer rättvisande bilder av denna... superbössa.
För se, det är vad det e.
Falsk blygsamhet kan man nog kalla den med, för INTET avslöjar den. Ser ut som vilken gammal knallpåk som helst. Tills man börjar syna den för.. JÖSSES!
Ok. Såhär e det. Det ÄR en "451 bössa". Fast bara på franska om jag säger så. I ljuset av hur pangen framstår ca 160 år senare är bara att kvittera att Felix Escoffier lade ribban riktigt djävla högt.

Mm. Siffran 52 återkommer, överallt. Precis som på de brittiska high-end byggena. Så det är nog skäligt att anta att vapnets serienummer är just 52.

En av många många små detaljer som särskiljer den. Själva avtryckaren är väldigt bred. Formad helt löjligt perfekt mot vad ett finger vill möta. Design helt enkelt.

Hepp! På utrikiska då. Patent, hooked breech. För se så e ´re. Man släpper alltså på de två pipbanden som sitter med fjädrar åsså lyfter man ur hela lortet. A´la high-end schweiziska grejer. Men..se matchningen på grejerna..

Eftersom vi vet vad de brittiska 451´orna är kapabla till så e nog den enda vettiga anledningen till att man graderat de helt öppna järngrejorna till 1200 meter att inte ens Stålmannen löser mer med sin supersyn.
BÖSSAN däremot har jag inga som helst tvivel att den löser mer.

Får säga att för att vara en fransman var det ovanligt lite stämplar och märkningar. Men kanske vart så med vapen ifrån små serier? U guys tell me.

Joasså.. Jag körde ner laddstaken i pipan och möttes av ett chrunchande ljud å en "mjuk" känsla. Med svansskruven loss visade det sig vara..en insektsfarm!
Hur som helst vart den djävligt dö!

Efter att ha synat den här puffran i skarvarna så e det där ett sådant understatement att jag sitter å fnittrar åt det. Ni vet.. Vid banan.. "Never mind me, i´m just here to shoot."
*rips the bull out at 300*
Lite så. Faktiskt.
Åsså låset då. Å trycket. Ser ju ut som alla andra? Mm. Möjligt. Men ha en sak klar för er här... Om vi undantar rena snälltrycken så är detta det bästa trycke jag upplevt i någon form i ngt gammalt svartkrutsvapen.
Whitworth bössan? Nope..get´s beat here.
Som sagt. Understatement. Trycket på den e fan att DÖ för! Ingen såndär "WAAAAAAAAAH PRATA INTE HÖGT I RUMMET" utan ett trycke. På riktigt. Precis ALLT i det är avvägt till 100%. Man lägger dit fingret och där existerar inget "creep". Man tar inte i eller behöver vara bestämd,man bara lägger dit fingret och ökar trycket å tamigfan om det inte upplevs som "ojdå!" varje gång!


Å som sagt, precis som på high-end brittiska byggen....precis ALLT är nummer märkt. Skruven med,på axeln. Jaja..
Räfflingen då?
Jaaa? Va ska jag säga? Den e ny.
Allvarligt? Det här känns ju som Lotto för fan. ALDRIG hade jag anat! ICKE över min döda kropp en gång! Evik Knievel..you´ve got yourself some COOOOOMPETITION!
Jag lovar. Skall ta lite anständiga bilder av den där det inte RINNER olja av den. Där den e oljeslipad och klar. Samma med räfflingen, behöver bara få till lite vettig belysning där, då det oftast blir för MYCKET ljus hur man än gör.
Tigreringen baktill på stocken är riktigt riktigt vacker.
Så enkelt summerat, här har vi ett franskt supervapen. På par med de tunga britterna vid tiden vill jag påstå, utan att ens ha avfyrat skrotet.
Jaha?
Så en fransk 451´a då?
Njaeee.... *garvar så ja kiknar* Asså, jag sa det att den e fransk va? Så njaeee...det ÄR en 45´a men med bommått 11,10mm. Så..dags att be Daniel varva upp CNC maskinen menar jag.
Till att börja med får det bli en ngt nerskalad kopia på en Volunteer eller en Postell.
Men med det sagt?
JÖSSES!











































































