Bretonfrågor

[Spacebear]

Hundsuget gör sig påmint och har mer och mer intresserat mig för stående fågelhundar, inte minst pga jagar i vargrika marker och vill ha en hund som håller sig nära.
Breton lockar extra, verkar vara en trevlig familjehund med bra kynne och outtröttlig i skogen. Framför allt lagom stor!

Men man läser lite om att de inte klarar att vara ensamma hemma så bra, ni som har Breton, hur är det med den saken? Man kan ju inte vara hemma jämt, även om jag har ett jobb där jag (oftast) kan gå hem på lunchen, samt jobba hemifrån relativt ofta.
Andra plus och minus för rasen?
Kan de vara lösa med en på gården utan att dra iväg? Gillar att ha sällskap när man påtar i jorden.
Måste man aktivera dem extremt mycket och springa ett par maraton i veckan med dem? Är väl mer av en normalmotionär till vardags. Dressyr och hjärngympa är såklart givet.

[malx]

Har en snart tvåårig hanne och det är min första hund så inte så mycket att jämföra med. Bor i lägenhet och promenerar med min hund löst men under sträng uppsikt. Jag kan inte släppa uppsikten på honom för då skulle han efter ett tag springa iväg på några hundra meters sväng (aldrig rymma). Men det beror ju helt på hur du uppfostrar den. Om du alltid har den löst på gården och ALDRIG låter den gå utanför gården första året så tror jag den skulle hålla sig där senare. Rumsgränser inomhus i mina föräldrars hus har han respekterat från typ andra/tredje "nejet" även om ingen är där med honom.

Jag jobbar hemifrån (även innan corona) så lämnar inte min hund ofta. Har dock svårt att tro att det skulle vara ett problem då jag klarat mig med ett tuggat hörn på köksskåp under valptiden. Jag stängde in honom i köket varje gång jag lämnade honom första året.

Jakligt har det gått lite sämre för mig. Vet att hans syskon tagit provpriser redan men Indy har en bit dit. Han jagar helst själv... ställer sig för fågel, börjar smyga och gör sedan egna avanser. Har dock inte lyckats allt för bra med kontakten i skogen och haft honom på lite för många eftersök på skadad fågel (både mina och andras) så han har lärt sig att han kan fånga fågel själv. Så jag tror att mycket av problemen faller tillbaka på mig även om han inte hjälpt till direkt...

Han är väldigt lugn i lägenheten och har blivit sällskaplig mot slutet (från början var han inte så mycket för att bli klappad). Han är bara intresserad av vad jag gör i lägenheten om det involverar något typ av mat. I övrigt en hård hund, backar direkt när man tar tag i honom och poppar upp som inget har hänt direkt efter. Men aldrig något försök att försvara sig eller något som helst tecken på aggresivitet mot varken människa eller hund. Aldrig ens ett bitmärke på de skadade fåglar han apporterar.

[Hägge]

Jag har sett de flesta av de stående hundarna både till vardags och till jakt (inklusive Malxs Indy)
Min erfarenhet av de stående fågelhundsraserna är att det är större variation mellan individer än mellan raser. Av den anledningen kan det vara klokt att titta lite extra på potentiella föräldradjur, både på provmeriter men även hur de är i hemmet. Nu är Breton en väldigt efterfrågad ras (dom är ju söta) så det kan vara svårt att få köpa om man själv saknar "meriter" men uppfödare kan ju skilja sig åt.
Åter till frågan. Låt dig inte luras av det gulliga utseendet Av de hundar jag sett så besitter många en otrolig jaktmotor. Det är positivt under förutsättningen att man kan kontrollera sin hund. Har sett många hundar på prov gå hejdlöst efter fågel med följden att de blivit diskvalificerade. Har däremot aldrig sett en Breton som är aggressiv mot varken andra hundar eller mot människor.
Sökmässigt så är de flesta Bretoner mer som engelska hundar snarare än de kontinentala dvs. stort och snabbt. Det är givetvis en smaksak, men lämpar sig ofta bättre för fjäll och fält än i skogen.

Att lämna dem själva eller hålla sig på gården handlar mestadels om att man som ägare gör sitt med att träna dem och vara konsekvent med vad som gäller.

Säger som uppfödaren till mitt gamla korthår:
Ska du skaffa en hund, köp den ras du vill.
Ska du skaffa 2 hundar, köp den ras du vill.
Ska du skaffa 3 eller fler hundar, köp Breton

Lycka till

Skickat från min G8341 via Tapatalk

[Spacebear]

Tack för input!


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[Ylitjorvas]

Vi hade breton när jag växte upp och även om det är en hund med mycket motor (han drog oss barn på sparken längs gångvägarna) så är det absolut som med alla andra raser.
Det är du som formar hunden med dressyren.
Så det är inga som helst problem att lämna dem hemma, inte mer än andra raser.
Trevlig ras men alla stående hundar kräver mycket träning för att fungera perfekt.
Jag har då aldrig lyckats men det är ju pga att husse är för jaktgalen och inte älskar hundträning.....skjutit fågel för hunden har jag ju gjort.
Tränar du med hunden kommer du garanterat kunna ha den lös också.
Men vår Breton drev till exempel hare och visade mycket intresse för alla djur så om man endast är ute efter stående fågelhund så har man nog mindre jobb framför sig med någon av de engelska hundarna.

[karmag]

Tjo, har haft två bretoner.
Ingen fara med dom inomhus, snälla mjuka hundar båda som jagar bra. Kanske lite "valpiga" länge.
Lätta att dressera då dom är så tillgivna och vill vara till lags.
Lite "stressiga" eller lättuppjagade kan dom vara, men de beror på vad man jämför med för hundras.

Fina hundar som kan vara med på allt från älgpass till fisketur om dom dresseras ordentligt.

Jaktmässigt har är dom riktigt bra fågelracers med rätt träning. Liknar de brittiska raserna med vindsök och naturligt väldigt fasta i stånden(här jämför jag med KLM som jag oxå haft). Har brukat en av mina som stötande med hyfsat resultat, men där är de tyska raserna vassare.

Sammanfattningsvis en hundras jag varmt rekommenderar.

[malx]

...och naturligt väldigt fasta i stånden...

Javisst, vrid om kniven lite till. Säker på att du inte har lite salt att strö också?
Nä, nog vet jag det är individen, börjar bara bli lite uppgiven efter ett hundratal fågelsituationer...

[börje]

Endel individer skäller ståndskall på fågel som sitter i träd. Kompisen hade en sån, skällde tjäder som satt i en gran när vi var påväg ner från fjället efter avslutad ripjakt. Jag sköt tre tjädertuppar den dan, en påväg upp o två på hemvägen, npn ripa blev det dessutom. Trevlig ras med jättemotor i förhållande till kroppen

[karmag]

...och naturligt väldigt fasta i stånden...

Javisst, vrid om kniven lite till. Säker på att du inte har lite salt att strö också?
Nä, nog vet jag det är individen, börjar bara bli lite uppgiven efter ett hundratal fågelsituationer...

Ha ha, läste visst inte hela ditt inlägg. Men jag försvarar mig med att jag mämnde att de kan vara lite "valpiga" länge. Din hund blir säkert fast å lugn inståndet så småningom om. Syskonen var ju ok, så då ska din ordna sig med lite tid bara.

[malx]

Endel individer skäller ståndskall på fågel som sitter i träd. Kompisen hade en sån, skällde tjäder som satt i en gran när vi var påväg ner från fjället efter avslutad ripjakt. Jag sköt tre tjädertuppar den dan, en påväg upp o två på hemvägen, npn ripa blev det dessutom. Trevlig ras med jättemotor i förhållande till kroppen

Även min har börjat skälla tjäder i träd. Låter dock mest som han är frustrerad över att inte komma åt dem. Han har dock aldrig fått dem att sitta längre än kanske 30-40 sekunder. (Aldrig hunnit se hundens agerande, bara hört skällandet och sett fåglarna flyga efter ett tag. Så jag har liten förhoppning om att han ska lära sig den konsten iallafall . (Nej, skulle inte skjuta för honom i en felaktig situation så länge jag har en gnutta hopp om att det ska lösa sig med ståndet)

[Spacebear]

Låter som om jag behåller Breton på listan över möjlig framtida hund! Någon setter är ju också tänkbar, irländsk röd och vit är utseendemässigt snyggast, men verkar ovanlig i Sverige.
Det stora projektet är ju dock att övertyga frun...

[malx]

Låter som om jag behåller Breton på listan över möjlig framtida hund! Någon setter är ju också tänkbar, irländsk röd och vit är utseendemässigt snyggast, men verkar ovanlig i Sverige.
Det stora projektet är ju dock att övertyga frun...

Ska sägas att den enda hunden jag haft hand om en längre tid förutom min breton var en irländsk setter som jag lånade två månader. Den stod heller inte fast för fågel trots tre år gammal, långtidstränad av proffs och kanonstamtavla.... Så det är nog definitivt mig det är fel på . (Har dock hört att det lossnade för den hunden året efter, 4 år gammal)

Helt klart är individen viktigast jaktmässigt och ska du övertyga frun med hjälp av utseende så är nog svårt att slå Breton.

Screenshot from 2020-12-02 14-46-35.png