Skjuta flera älgar samma dag eller i samma såt

[Broder Tuck]

Detta får mig att tänka på när en av mina vänner hade en drever under injagning. Han hade pratat med en som erbjöd honom att komma för de hade gott om hare. Kvällen före ringde han bara för att dubbelkolla så det var grönt. -Joo kom du, vi har kvar en kalv också och jaktlaget är ute.
Behöver väl inte påpeka att han avböjde och jagade på egen mark den dagen istället.

[Broder Tuck]

Det är ju en avsevärd skillnad att låta någon följa med in på ståndet eller låta en annan person gå in själv på ståndet för att avsluta. Är man som hundförare med kan man ju ingripa om något händer. Sen hur mycket erfarenhet som behövs eller ej är inte alla gånger avgörande utan det handlar i hög grad om omdöme också. Känner en del jägare som har många älgar på sitt samvete men som jag inte skulle släppa iväg om det var min hund. Hunden är ju trots allt för de allra flesta en kär familjemedlem och kamrat.

Enklast för alla är ju att bara hundföraren går in på ståndet. Kan bli lite konstig stämning i laget om man låter passkytt a gå in på ståndet men inte passare c,d och e men passkytt f kan få gå in ibland. Speciellt om passkytt d helst vill gå på ståndet men inte får lov.

Det är en sak att ha koll på hunden i första skottet men om man måste skjuta fler skott finns det risk att en ”het” person glömmer bort var hunden befinner sig. Om det vill sig illa glömmer de bort var passkyttar, hus, vägar, fler älgar i ekipaget och annat befinner sig också. Den risken finns givetvis på pass också men då har de flesta bättre koll på vädersträcken än om man snurrat runt i terrängen en stund.

För egen del har jag ledhund och fått frågan en del gånger om jag vill låna ut hunden vilket jag avböjt. Vill inte riskera att någon i stridens hetta avlossar ett skott över hundens huvud. De gånger man varit och spårat älg åt någon bär jag helst bössan själv om det inte är någon som jag känner väldigt väl. Är frugan ledig så är det den person jag helst har med mig vid eventuella eftersök då jag vet att hon kan röra sig tillräckligt tyst, har koll på omgivningen och hunden. Sen vem av oss som skjuter är mindre viktigt. Just vid eftersök tycker jag det är bra vara två, en som går med hunden kollar blod och andra spår medan den andre bär gevär och kollar av omgivningen. Finns det ingen som kan röra sig tillräckligt tyst och smidigt går jag hellre själv även på eftersök.

Sen är det bara inse att förutsättningarna mellan olika jaktlag skiljer sig åt. Det kommer aldrig finnas något som är helt rätt eller helt fel i dessa frågor. I vårat lag är vi som flest 6 jägare vilket vi var vid ett enda tillfälle några timmar i år. Ibland är man ute ensam eller 2-3 stycken. Det har aldrig varit några sura miner för att någon annan sköt en älg utan vi gläds med varandra när det går bra.

Som jag ser det ska älgjakten vara trevlig, säker och givetvis är det roligt om man får älgkött också men är inte de två första kriterierna uppfyllda så skulle det få var för min del.

[potatiskastare]

En intressant notering är att även svenska jägareförbundet anser att det är jaktledaren som bestämmer vem som går in på ett stånd, t.ex.
Hundföraren har ingen bestämmanderätt. Egentligen är det helt självklart att det är så. Jaktledaren har ett juridiskt ansvar. Då måste hen även ha mandat. Om jaktledaren blir impopulär får man välja att lämna laget eller försöka få jaktledaren utbytt.

Jag har själv aldrig lämnat en jakt mitt under en dag men det vet jag flera som gjort. Hundförare som blivit förbannade, passkyttar som blivit förbannade, folk som tyckt säkerheten varit lidande.
Men egentligen tycker jag att jag borde varit med om fler deltagare som blivit hemskickade av jaktledaren. Och då är det nog oftast hundförare som skitit i jaktledarens order faktiskt. Samtidigt så hade jag om jag var hundförare och blev "överkörd" av jaktledaren troligen inte åkt hem utan att iförsöka få med min hund.
Enklast är ju när hundföraren även är jaktledare. Men samtidigt kanske störst risk att det blir "diktatur"

[Laikamannen]

Jag har inga problem med att andra då och då skjuter åt mina hundar, jag gläds med dem när det går bra för laget och mina hundar.

Men om jag skulle hamna i den situationen att jag inte hade bestämmande rätt över mina egna hund jobb så skulle det vara slutjagat i det laget.

Många vill vara med i hetluften när hunden skäller. Nästa alla räcker upp handen om du frågar...

...jag har dock aldrig varit med om att få frågan om jag vill ha hjälp att exempelvis konditionsträna alla hundar på icke jaktsäsong...

Klart som tusan att man blir lite egoistisk när man lägger ner alla tid man gör 365 dagar varje år. Alla andra i laget kommer varje dag till "dukat bord" till jakten. Jag ska hålla med bra hundar, bra tränade hundar, och alla eftersök eller sena nätter innan jag är hemma är min del, jag hjälper till och passröjer, hugger och klyver årsveden till jaktlaget osv...

Men jag gnäller inte för det är min livsstil, om någon däremot ska begränsa den, nej tack då får dom skaffa andra hundförare som ställer upp som dörrmatta.

Sen måste jag dock påpeka att jag idag har det väldigt bra i alla lag där jag jagar, den här diskussionen finns inte ens. Hoppas den aldrig visar sig heller.

[potatiskastare]

Det är väl just där det ofta blir fel. Egoismen kontra hur mycket man lägger ned. "De flesta vill skörda men få vill så" som Timbuktu sjöng.
Det är därför man skall ha någon form av transparens och demokrati. Så får man komma överens hur det skall vara.

[Laikamannen]

Det är väl just där det ofta blir fel. Egoismen kontra hur mycket man lägger ned. "De flesta vill skörda men få vill så" som Timbuktu sjöng.
Det är därför man skall ha någon form av transparens och demokrati. Så får man komma överens hur det skall vara.

Exakt så är det!

[nagelhoff]

Sen är det en grej som många inte gör men skulle behöves göra...

Fråga er hundförare om ni få följa med och gå med hund en dag istället för att stå på pass ? man kan lära sig och se saker på marken man jagar på, som man aldrig hade upplevd om man inte hade tagit ett steg in i planeteringen. hur mycket mer djur man ser, nya ytor, planteringer och viltstiger, man vill också upptäcka hur fysisk jobbigt det kan vara att gå med hund, km efter km i jobbig terräng, att det inte bara är "att knalla i på ståndet", eller ställa sig rätt och skjuta. nervösiteten när ens hundkompis, närmar sig en trafikerat väg och du själv står 1 km bort inne i en plantering och inte kan göra nått, när man ska sätta sig i bilen och försöka att få in hunden som är 10 km bort och jagar på granmarken, medan alla andra sitter vid brassan och grillar korv... men inte klagar hundföraren för det...

Sluta klaga på varandra, men försöka att se det från allas perspektiv! vi behöver bra hundar för att få bra jakt i sverige, lär att uppskatta dem som vill hålla på med hund lite mer, utan dem ingen jakt som jag ser det, och det är inte självisk, jag unnar alla att få skjuta, och blir glad när det skjuts för min hund, likaväl som vi ska uppskatta passkytten som sitter kvar och fryser på sin post, medan hunden är 3 km bort och chansen känns minimal, och ändå sitter där helg efter helg.

[lone_wolf]

Jag är ingen jurist men jag tror lone wolf har rätt hur den finska lagen är skriven. Däremot tror jag att en jaktledare som beter sig allmänt illa snabbt blir utbytt.

Om det var jag som var med som hundförare och jaktledaren använde sig av ett mandat som inte passade mig hade jag avbrutit jakten. Ser inte att jaktledaren har något mandat att hundra mig från att koppla hunden och åka hem om jag avbryter deltagandet.

Poängen är absolut inte att jaktledaren ALLTID skall bestämma om vem som går på skall (även om det kanske kunde tolkas så ).

Poängen är att det
- måste vara klart för alla, både passare och hundförare HUR det bestäms vem som går på skallet
- att det också är klart för hundföraren att vid behov så är det i slutändan jaktledaren som har ansvaret för jakten och kan i speciella situation bestämma vem går på skall

När man bestämmer sig för hur det här skall ordnas skall man se till säkerheten i varje enskilt fall och till den totala trivseln för hela jaktlagit i allmänhet. Ifall hundföraren inte kan acceptera det här så är det kanske bäst för bägge parter att skiljas åt. Om tex trivsen i jaktlaget går mot botten då man har få älgar, dyrt arrende och endast hundägaren kommer till skott så bör jaktlederan i första hand diskutera med hundägaren och om det inte för till resultat är det tråkigt men kanske oundvikligt att byta hundförare.


I ett grannjaktlag hade de en intressant situation i höstas: Hundägaren, jaktledaren och (nästan) skytten var på väg på ett eftersöksskall. Det här är förstås en ren katastrof och total inkomptens av jaktledare. Att jakten är bra ordnad kräver att alla sköter sin del av helheten, inte endast hundföraren.

Jaktledadaren har alltid det yttersta ansvaret för säkerheten och befogenhet att bestämma hur man går tillväga. Det här måste såväl passkyttar som hundförare acceptera (eller acceptera kicken från laget eller jaktdagen). Förhoppningsvis är det bara i undantagsfall man aktiverar den här rätten.

Beklagar om jag retat upp hundägare, det var inte meningen.

[Pek]

En intressant notering är att även svenska jägareförbundet anser att det är jaktledaren som bestämmer vem som går in på ett stånd, t.ex.
Hundföraren har ingen bestämmanderätt. Egentligen är det helt självklart att det är så. Jaktledaren har ett juridiskt ansvar. Då måste hen även ha mandat. Om jaktledaren blir impopulär får man välja att lämna laget eller försöka få jaktledaren utbytt.

Jag har själv aldrig lämnat en jakt mitt under en dag men det vet jag flera som gjort. Hundförare som blivit förbannade, passkyttar som blivit förbannade, folk som tyckt säkerheten varit lidande.
Men egentligen tycker jag att jag borde varit med om fler deltagare som blivit hemskickade av jaktledaren. Och då är det nog oftast hundförare som skitit i jaktledarens order faktiskt. Samtidigt så hade jag om jag var hundförare och blev "överkörd" av jaktledaren troligen inte åkt hem utan att iförsöka få med min hund.
Enklast är ju när hundföraren även är jaktledare. Men samtidigt kanske störst risk att det blir "diktatur"

Kombinationen hundförare och jaktledare funkar dåligt har erfarenhet av det sedan 2000. Ren anarki råder. De ursprungliga jakledaren har lärt upp sina efterträdare..
Man kan inte leda och krypa på ståndskall samtidigt, man tappar både tid och orientering. Koll på folk verkar det inte som om de flesta smygande hundförare har heller. Om man kryper på stånd är det svårt att ta beslut om någon som sitter helt offside kan åka o göra upp eld osv.

Själv brukar jag kunna tacka för mig om en älg skjuts på nått jävligt dumt ställe flera hundra meter från väg. Tycker man som normalt sund människa tänker efter innan lossar ett skott. Likaså om någon envisas med att ha en spetshund som biter i friska grisar.

Tacka vet jag folkadrev där hjälps man åt. Så himla bra att ha den möjligheten, så att man kan dra ner på hundjakten på älg. Alla är ju med och bidrager till jakten I ett lag och ska därmed också få skörda frukterna. Vi morgonpyrchar inte ens längre med hänsyn till hundarna... helt sanslöst.

[malx]

när man ska sätta sig i bilen och försöka att få in hunden som är 10 km bort och jagar på granmarken, medan alla andra sitter vid brassan och grillar korv... men inte klagar hundföraren för det...

Var i höst ute på småviltsjakt med övernattning i barrack på en av luleåjaktvårdsklubbs mer avlägsna marker då en jämthund dyker upp sent i mörkret vid barracken totalt slut och utan ström i pejlen. Vi ger den vatten och stoppar den i vännens bil (egna fågelhundar i barracken) och börjar ringa runt för att hitta jaktlag i närheten då inget telefonnummer och bara outläsligt namn finnes på hunden. Till slut efter ett STORT antal telefonsamtal dyker typ hundägarens femte ingifta kusins brorsa upp och hämtar hunden som att det var den vanliga ruljangens... han hade då två hundar till att hämta upp den kvällen!

Så även den delen sköts väldigt olika i jaktlagen...

[börje]

Jag är ingen jurist men jag tror lone wolf har rätt hur den finska lagen är skriven. Däremot tror jag att en jaktledare som beter sig allmänt illa snabbt blir utbytt.

Om det var jag som var med som hundförare och jaktledaren använde sig av ett mandat som inte passade mig hade jag avbrutit jakten. Ser inte att jaktledaren har något mandat att hundra mig från att koppla hunden och åka hem om jag avbryter deltagandet.

Poängen är absolut inte att jaktledaren ALLTID skall bestämma om vem som går på skall (även om det kanske kunde tolkas så ).

Poängen är att det
- måste vara klart för alla, både passare och hundförare HUR det bestäms vem som går på skallet
- att det också är klart för hundföraren att vid behov så är det i slutändan jaktledaren som har ansvaret för jakten och kan i speciella situation bestämma vem går på skall

När man bestämmer sig för hur det här skall ordnas skall man se till säkerheten i varje enskilt fall och till den totala trivseln för hela jaktlagit i allmänhet. Ifall hundföraren inte kan acceptera det här så är det kanske bäst för bägge parter att skiljas åt. Om tex trivsen i jaktlaget går mot botten då man har få älgar, dyrt arrende och endast hundägaren kommer till skott så bör jaktlederan i första hand diskutera med hundägaren och om det inte för till resultat är det tråkigt men kanske oundvikligt att byta hundförare.


I ett grannjaktlag hade de en intressant situation i höstas: Hundägaren, jaktledaren och (nästan) skytten var på väg på ett eftersöksskall. Det här är förstås en ren katastrof och total inkomptens av jaktledare. Att jakten är bra ordnad kräver att alla sköter sin del av helheten, inte endast hundföraren.

Jaktledadaren har alltid det yttersta ansvaret för säkerheten och befogenhet att bestämma hur man går tillväga. Det här måste såväl passkyttar som hundförare acceptera (eller acceptera kicken från laget eller jaktdagen). Förhoppningsvis är det bara i undantagsfall man aktiverar den här rätten.

Beklagar om jag retat upp hundägare, det var inte meningen.

Du skriver att jaktledaren i slutändan alltid har det yttersta ansvavaret för säkerheten och det funkar ju inte ifall jaktledaren bestämmer att rookien Sixten ska gå på ståndskallet medan hundögqren får stå åt sidan.

[finnjägarn]

En intressant notering är att även svenska jägareförbundet anser att det är jaktledaren som bestämmer vem som går in på ett stånd, t.ex.
Hundföraren har ingen bestämmanderätt. Egentligen är det helt självklart att det är så. Jaktledaren har ett juridiskt ansvar. Då måste hen även ha mandat. Om jaktledaren blir impopulär får man välja att lämna laget eller försöka få jaktledaren utbytt.

Jag har själv aldrig lämnat en jakt mitt under en dag men det vet jag flera som gjort. Hundförare som blivit förbannade, passkyttar som blivit förbannade, folk som tyckt säkerheten varit lidande.
Men egentligen tycker jag att jag borde varit med om fler deltagare som blivit hemskickade av jaktledaren. Och då är det nog oftast hundförare som skitit i jaktledarens order faktiskt. Samtidigt så hade jag om jag var hundförare och blev "överkörd" av jaktledaren troligen inte åkt hem utan att iförsöka få med min hund.
Enklast är ju när hundföraren även är jaktledare. Men samtidigt kanske störst risk att det blir "diktatur"

Kombinationen hundförare och jaktledare funkar dåligt har erfarenhet av det sedan 2000. Ren anarki råder. De ursprungliga jakledaren har lärt upp sina efterträdare..
Man kan inte leda och krypa på ståndskall samtidigt, man tappar både tid och orientering. Koll på folk verkar det inte som om de flesta smygande hundförare har heller. Om man kryper på stånd är det svårt att ta beslut om någon som sitter helt offside kan åka o göra upp eld osv.

Själv brukar jag kunna tacka för mig om en älg skjuts på nått jävligt dumt ställe flera hundra meter från väg. Tycker man som normalt sund människa tänker efter innan lossar ett skott. Likaså om någon envisas med att ha en spetshund som biter i friska grisar.

Tacka vet jag folkadrev där hjälps man åt. Så himla bra att ha den möjligheten, så att man kan dra ner på hundjakten på älg. Alla är ju med och bidrager till jakten I ett lag och ska därmed också få skörda frukterna. Vi morgonpyrchar inte ens längre med hänsyn till hundarna... helt sanslöst.

Varför skulle det vara farligt att skjuta några 100m från en väg? Och varför lämna jaktkamraterna i sticket?Man kan ju se det som gratis konditionsträning . Ända gången jag skulle förstå är om man är långt upp i fjället och ljuset börjar ta slut men några hundra meter är ju inget

[karelsk blandning]

Lösningen, wolfen å pek kommer driver åt dom med hundar på lämplig mark så får dom visa hur effektivt det är sen om det mot förmodan skjuts nånting lämnar fom det åt dom som kan och är van ta rätt på älg.

Sen får den som vill släppa hund och jaga så syns det om några älgar fanns där.


Tråden här kommer inte mycket längre är samma tugg i flera sidor utan nå nytt.
Dåliga hundar och hundägare, tråkig drev jakt, lag texter, spetsar som river gris på älg jakten, jaktledare hit och dit och pass skyttar varstans.

Bäst är nog bara att jaga som man vill och brukar, är det dåligt är det kanske bäst byta lag och jaktmarker.
Det är inte alltid felet är hos dom andra utan problemet kanske är en själv, om man börjar där så löser det sig kanske.

[malx]

Du skriver att jaktledaren i slutändan alltid har det yttersta ansvavaret för säkerheten och det funkar ju inte ifall jaktledaren bestämmer att rookien Sixten ska gå på ståndskallet medan hundögqren får stå åt sidan.

??? Det inlägget var så dumt att jag inte vet var jag ska börja.
Jaktledare kan ta både bra och dåliga beslut, det ändrar inte att de har det yttersta ansvaret för säkerhet (inkl. straffrättsligt ansvar) det minsta. Du kan givetvis som deltagare välja att bryta mot dennes beslut men då får du också ta konsekvenserna av detta. Beror helt på situation men det kan givetvis vara straffbart inte följa jakledarens beslut (och straffbart att följa dem också i vissa uppenbara fall). Oftast innebär det väl dock att du blir utesluten/får varning eller att jaktledaren vägrar fortsätta vara jaktledare.

Tänk åt andra hållet, skulle du vilja vara ytterst ansvarig för säkerheten i ett arrangemang där deltagarna gör vad de vill?

I de flesta fall är ju som sagt detta sällan ett problem då man redan kommit överrens vad som gäller eller kan komma överens på ett bra sätt under jakten.

[DalkarlsboTorpet]

Varför skulle det vara farligt att skjuta några 100m från en väg? Och varför lämna jaktkamraterna i sticket?Man kan ju se det som gratis konditionsträning . Ända gången jag skulle förstå är om man är långt upp i fjället och ljuset börjar ta slut men några hundra meter är ju inget
[/quote]

Vi skulle då ha det riktigt svårt att få det att gå ihop på vår mark om man bara får skjuta några 100m från vägen bortsett de riktiga vägpassen. Nu har vi förmånen att ha en nordis i laget även ganska långa sträckor i oländig terräng funkar bra.

[Ahlbäck]

Är det inte dom långa strapatserna och älgarna som ramlat lite besvärligt till som man kommer ihåg?
Har många såna som man minns tillbaka till med glädje, Det är ju ofta dom historierna man hör i bastun på kvällarna... vad vore jakten utan sånt?
Vem minns en älg som ramlat i ett vägdike och 10 min senare ligger på ett släp?
Hade en sån senast i höstas, jag och en kompis var på en liten mark där vi själva har jakten, så vi var bara vi två den dagen, hunden började skälla så långt bort man kan komma på den marken, ca 2,5 km från väg över både blötmyr och bäck.
Skickade ett sms åt kompisen när hunden började skälla och frågade om han hade någon tid att passa eller om jag skulle skjuta om jag fick läge, skjut sa han.
Det gjorde jag en timme senare, en av dom roligaste jaktdagarna på länge, 4 tim senare var älgen vid väg så det var väl inte farligt

[T-Grön]

Helt rätt Ahlbäck, det är de där strapatserna och dråpligheterna som man minns 25 år senare!

[börje]

Du skriver att jaktledaren i slutändan alltid har det yttersta ansvavaret för säkerheten och det funkar ju inte ifall jaktledaren bestämmer att rookien Sixten ska gå på ståndskallet medan hundögqren får stå åt sidan.

??? Det inlägget var så dumt att jag inte vet var jag ska börja.
Jaktledare kan ta både bra och dåliga beslut, det ändrar inte att de har det yttersta ansvaret för säkerhet (inkl. straffrättsligt ansvar) det minsta. Du kan givetvis som deltagare välja att bryta mot dennes beslut men då får du också ta konsekvenserna av detta. Beror helt på situation men det kan givetvis vara straffbart inte följa jakledarens beslut (och straffbart att följa dem också i vissa uppenbara fall). Oftast innebär det väl dock att du blir utesluten/får varning eller att jaktledaren vägrar fortsätta vara jaktledare.

Tänk åt andra hållet, skulle du vilja vara ytterst ansvarig för säkerheten i ett arrangemang där deltagarna gör vad de vill?

I de flesta fall är ju som sagt detta sällan ett problem då man redan kommit överrens vad som gäller eller kan komma överens på ett bra sätt under jakten.

Vad exakt var dumt med det inlägget? Det som är rent idiotisk är att ifall jaktledaren skickar in en oerfaren jägare på ståndet medan hundägaren måste stå på sidan så häner det endera att älgen sticker eftersom "sixten" är oerfaren eller att jaktledaren får en käftsmäll av hundföraren. Jag är nog lycklig som får jaga med VETTIGA människor med sunt bondförnuft.

[potatiskastare]

Du skriver att jaktledaren i slutändan alltid har det yttersta ansvavaret för säkerheten och det funkar ju inte ifall jaktledaren bestämmer att rookien Sixten ska gå på ståndskallet medan hundögqren får stå åt sidan.

??? Det inlägget var så dumt att jag inte vet var jag ska börja.
Jaktledare kan ta både bra och dåliga beslut, det ändrar inte att de har det yttersta ansvaret för säkerhet (inkl. straffrättsligt ansvar) det minsta. Du kan givetvis som deltagare välja att bryta mot dennes beslut men då får du också ta konsekvenserna av detta. Beror helt på situation men det kan givetvis vara straffbart inte följa jakledarens beslut (och straffbart att följa dem också i vissa uppenbara fall). Oftast innebär det väl dock att du blir utesluten/får varning eller att jaktledaren vägrar fortsätta vara jaktledare.

Tänk åt andra hållet, skulle du vilja vara ytterst ansvarig för säkerheten i ett arrangemang där deltagarna gör vad de vill?

I de flesta fall är ju som sagt detta sällan ett problem då man redan kommit överrens vad som gäller eller kan komma överens på ett bra sätt under jakten.

Vad exakt var dumt med det inlägget? Det som är rent idiotisk är att ifall jaktledaren skickar in en oerfaren jägare på ståndet medan hundägaren måste stå på sidan så häner det endera att älgen sticker eftersom "sixten" är oerfaren eller att jaktledaren får en käftsmäll av hundföraren. Jag är nog lycklig som får jaga med VETTIGA människor med sunt bondförnuft.

Fast det är fortfarande jaktledaren som bestämmer. Det är inte hundföraren, eller någon annan självutnämnd chef. Accepterar man inte det får man lämna eller byta ut jaktledaren. Om du tycker jaktledaren fattar ett korkat beslut så får du bryta jakten. Rent juridiskt blir det helt ohållbart om hundföraren inte respekterar jaktledarens beslut.

[börje]

Jag hävdar att jaktledaren överskrider sina befogenheter ifall han förbjuder hundägaren att gå på ståndskallet för att skicka in npn passare, eller i värsta fall gå in själv, på ståndskallet även i Finland trots lagtexten. Jaktledaren bestämmer hur jakten badrivs, men vem som går på ståndskallet har juninget med hur jakten bedriv att göra. Ett ståndskall är ett ståndskall, endera smygs det eller inte...?.