Skjuta flera älgar samma dag eller i samma såt

[potatiskastare]

Där tror jag du har fel Börje. Jaktledaren bestämmer. Punkt! Annars kan det ju bli väldigt konstiga situationer. I ett större lag med flera hundförare t.ex. Vem av hundförarna bestämmer mer än de andra? Svaret är ingen. Jaktledaren bestämmer.

Sedan är det såklart förnuftigt på många sätt att ha en bra dialog. Helst innan det blir skarpt läge.

[regnskogII]

Jag hävdar att jaktledaren överskrider sina befogenheter ifall han förbjuder hundägaren att gå på ståndskallet för att skicka in npn passare, eller i värsta fall gå in själv, på ståndskallet även i Finland trots lagtexten. Jaktledaren bestämmer hur jakten badrivs, men vem som går på ståndskallet har juninget med hur jakten bedriv att göra. Ett ståndskall är ett ståndskall, endera smygs det eller inte...?.

Börje- med all respekt, jaktledaren är den som ansvarar och beslutar om jaktens genomförande, vem som går var, av de som är människor under jakten är således underställda dennes beslutanderätt.

Att man inte vill att det skall vara så är en annan sak, att det ytterst sällan är något att orda om är en tredje sak men hur det ligger till, för svensk jakt är uppenbart och klart.

Finska regler tja, det får du givetvis läsa dig till och tänka på hemma, detta är en i huvudsak svensk sida med en diskurs utifrån svenska regler, om inte annat för att det blir otroligt rörigt annars.

[malx]

Jaktledaren bestämmer hur jakten badrivs, men vem som går på ståndskallet har juninget med hur jakten bedriv att göra.

Du menar verkligen att vem som rör sig vars på området och ev. skjuter inte har att göra med hur jakten och dess säkerhet bedrivs?

[börje]

Vem som går på ståndet har inget med säkerheten att göra utom för hunden. Det är ju en självklarhet att endast en jägare går på ståndet, och är det min hund så går jag själv eller ger nån av dom andra hundförarna tillåtelse ifall nån av dom är mycket närmare än jag själv. Vi har inte så jättemånga passare, så oftast behövs samtliga på pass.

[potatiskastare]

Det blir en intressant juridisk fråga om det är hundföraren som bestämmer vem som går på stånden. Jag misstänker att hundföraren ur juridisk synpunkt då anses ha jaktledarskapet.

Själv hade jag lika lite som jag skulle acceptera att bli överkörd som hundförare accepterat att bli rundad som jaktledare.
Jaktledaren har ett straffrättsligt ansvar. Inte fasen skulle jag sitta och ta den juridiska risken för beslut som tas av någon annan.

[regnskogII]

Vem som går på ståndet har inget med säkerheten att göra utom för hunden. Det är ju en självklarhet att endast en jägare går på ståndet, och är det min hund så går jag själv eller ger nån av dom andra hundförarna tillåtelse ifall nån av dom är mycket närmare än jag själv. Vi har inte så jättemånga passare, så oftast behövs samtliga på pass.

Börje, stilla dig nu, det är klart att har det med säkerheten och utförandet av jakten, allt som berör jaktens utövning är jaktledarens ansvar, i Sverige, förstår du inte det? Helt ärligt, sluta att argumentera med känslorna nu,

jag håller med herr potatiskastare ovan, men klart är att om inte hundföraren är jaktledare, den dagen då är där ett underbart utrymme för konflikt om man nu vill ha det så.

Som så ofta här i livet är det rättsliga inte samma sak som det rätta eller hur det är på riktigt.

[rajonbh]

Det känns som att ni diskuterar hårklyverier för sakens skull...
I praktiken så skulle en jaktledares beslut att låta någon annan gå in på ståndet utan samråd med hundföraren kunna anses så farligt ur säkerhetsmässigt synpunkt att det vore olämpligt, och rent av olagligt att avlossa ett skott.
Hundföraren rör sig ofta fritt inne i såten och hur kan jaktledaren besluta att någon annan går dit för att om inte inte hundföraren säger att det är ok, ur säkerhetsmässig synpunkt, dvs att han inte befinner sig i riskzonen.

Alla regler och hur jakten ska bedrivas löser man självklart före jakten, och helst under årsmötet.
Det ska även finnas ett pm hur jakten ska bedrivas, och eftersom vissa jaktlag verkar ha stora problem med genomförandet av sina jakter kanske detta pm borde vara extra utförligt.

Personligen så har jag inget emot att närmaste passkytt smyger på mina hundars ståndskall, förutom under större jakter där alla passkyttar bör stanna på pass till såten är avslutad.
Att man ska se hunden tydligt och att den ska vara i säker vinkel/avstånd från ev vilt innan skott avlossas mot vilt bör tas upp vid varje samling och tydliggöras/nötas in.

Jag kanske är bortskämd med vettiga passkyttar, men av de 30-tal jaktlag jag har varit hos denna säsongen så har jag aldrig känt någon oro eller tvekan för att låta närmaste passkytt smyga på ståndskallet, om de så önskar. En del vill, men merparten av passkyttarna sitter hellre kvar på passet faktiskt. Speciellt under grisjakterna men även under älgjakten

[T-Grön]

Det viktigaste är ju att den som går in på ståndet verkligen har klart för sig var alla andra är i terrängen.
Det är en helt annan sak än att sitta på passlinjen.

Det är lätt att stirra sig blind på att få skjuta på ståndskall och man ska bara flytta lite i sidled för bättre åtkomst,,,,,,,

[börje]

Det blir lätt farligt ifall nån orutinerad går in på ståndet. Vetskapen om var hunden befinner sig i skottögonblicket, men hur är det efter första skottet ifall det behövs yrrerligare skott, då glöms nog hunden lätt bort i villervallan ifall man inte är så van. Av den anledningen går jag helst på ståndet själv, men som sagt så brukar jag låta nån av dom andra hundförarna göra det ifall jag själv har långt att gå.

[T-Grön]

Dessutom finns det även några andra aspekter att ta med i resonemanget.
Idag har vi stora stammar av rovdjur och vissa vill jaga dessa och tränar hårt inför tex björnjakten. Andra vill absolut INTE vara med på sådan jakt.

Det har hos oss hänt flera ggr att man mött björn på riktigt nära håll när man smyger in mot ståndskallet. De smyger undan ungefär som storoxar kan göra.
Även om man bara tänkt jaga älg så kan det väldigt fort övergå i något helt annat som man inte kanske har tänkt sig.

En kompis tog med en ny kille när han skulle gå med hund. Killen ville se hur det går till och var eld och lågor över detta.
Jämten släpptes och någon kilometer bort blev det fast stånd i upptaget. De tog en kopp kaffe så djuren fick lugna ner sig.

Det stod lite oroligt och övergick i gångstånd rakt mot platsen där hunden släpptes. Perfekt!

De smög fram en liten bit till en något öppnare yta. Hunden var nu 200 meter bort.
Några gälla skall och sedan blev det tyst... Hunden fortsatte i full fart mot hundföraren tyst, rundade dem och försvann tillbaka mot älgen.

Då möter den en stor björn som girar närmast med bredsladd mot hunden som den möter, och sätter efter den. Avståndet är då ca tio meter.

Hund och ilsken björn håller högsta fart bort från hundförare med sällskap. De har inte ens hunnit ta ner bössan från axeln.
Sedan går allt fort.
Björnen kommer tillbaka tyst med huvudet lågt, i maxfart och kompisen som nu har laddat bössan hinner precis få ner pipan och trycka av när björnen är ca en meter bort!

Nu gick det bra och allt slutade gott för alla utom björnen. Men man ska nog vara beredd och tränad för de flesta eventualiteter som kan inträffa innan man går in i en situation numera. I alla fall tänkt igenom det minst två ggr.

[börje]

Men eftersom säkeheten under jakt är jaktledarens ansvar så borde han ha skrämt bort alla björnar från marken innan jakten inleddes den dagen

[mickekarl]

Aldrig är man så glad över att inte jaga älg i jaktlag som när man läser en sån här tråd. Känner att älgjakt i lag är ungefär lika eftertraktat som magsjuka.
Slutar nog hellre med älgjakt helt om jaktlag är det enda alternativet för älgjakten.

[börje]

Hos oss funkar det riktigt bra trots att vi är ca 25 pers, inget gnäll bara lite väskapliga glisingar. Men vår jaktledare äör en vettig person han är ju hundförare

[malx]

Aldrig är man så glad över att inte jaga älg i jaktlag som när man läser en sån här tråd. Känner att älgjakt i lag är ungefär lika eftertraktat som magsjuka.
Slutar nog hellre med älgjakt helt om jaktlag är det enda alternativet för älgjakten.

Du behöver inte oroa dig. Jaktlagen tycker nog detsamma!

[Pek]

Det känns som att ni diskuterar hårklyverier för sakens skull...
I praktiken så skulle en jaktledares beslut att låta någon annan gå in på ståndet utan samråd med hundföraren kunna anses så farligt ur säkerhetsmässigt synpunkt att det vore olämpligt, och rent av olagligt att avlossa ett skott.
Hundföraren rör sig ofta fritt inne i såten och hur kan jaktledaren besluta att någon annan går dit för att om inte inte hundföraren säger att det är ok, ur säkerhetsmässig synpunkt, dvs att han inte befinner sig i riskzonen.

I det fallet någon annan ska smyga på ett stånd ställer givetvis jaktledaren hundföraren på ett pass så att den som smyger vet var hundföraren befinner sig.

Alla regler och hur jakten ska bedrivas löser man självklart före jakten, och helst under årsmötet.
Det ska även finnas ett pm hur jakten ska bedrivas, och eftersom vissa jaktlag verkar ha stora problem med genomförandet av sina jakter kanske detta pm borde vara extra utförligt.

Håller med. Jaktliga pm tar sällan upp förhållningsregler avseende hur hundförare ska bete sig rent säkerhesmässigt vid skott för att minska risken för passskyttar.
Jaktliga pm stället sällan krav på att hundföraren ska ha kontroll över samtliga passskyttars belägenhet då han rör sig i såten.
För mig är dessa bitar naturligt med i ett jaktligt pm.

Personligen så har jag inget emot att närmaste passkytt smyger på mina hundars ståndskall, förutom under större jakter där alla passkyttar bör stanna på pass till såten är avslutad.
Att man ska se hunden tydligt och att den ska vara i säker vinkel/avstånd från ev vilt innan skott avlossas mot vilt bör tas upp vid varje samling och tydliggöras/nötas in.

Krav på kontroll över hunden belägenhet tas upp i alla pm som jag läst, dock ej det jag nämner ovan gällande krav på skyldighet hos hundföraren att veta om passskyttars belägenhet.
Jag anser att störst risk för hundar råder vid öppna pass som tillåter skytte på långa håll där djuren förflyttar sig i hög fart med bredsida mot skytten och hunden nära efter. Mycket större risk råder där än på ett kontrollerat ståndskall.

Jag kanske är bortskämd med vettiga passkyttar, men av de 30-tal jaktlag jag har varit hos denna säsongen så har jag aldrig känt någon oro eller tvekan för att låta närmaste passkytt smyga på ståndskallet, om de så önskar. En del vill, men merparten av passkyttarna sitter hellre kvar på passet faktiskt. Speciellt under grisjakterna men även under älgjakten

När jag var jaktledare och huvudhundförarens hund gick ihop med en annans hund satte jag helt sonika huvudhundföraren på ett pass i närheten av där han befann sig. Onödigt att 2 hundförare smyger på en jakt. Erhöll för detta en utskällning. Det var över huvudhundförarens stolthet att stå på pass när hans hund packjagade med den andra hundförarens hund. Ingen vågade säga nått...

[börje]

Ifall två hundar kommer på samma älg så är det bra om båda ägarna är till hands ifall älgen skjuts, hundslagsmål är inget att leka med.

[Pek]

Ifall två hundar kommer på samma älg så är det bra om båda ägarna är till hands ifall älgen skjuts, hundslagsmål är inget att leka med.

Finns ofta nån annan I närheten. Vid flera hundar kan jag tycka att det ligger en sundet i att, en av hundarna ska kopplas innan skott och packjakten inte ska belönas med en nedlagd älg. Men det där med sundhet brukar lämna folk när det kommer med hundar med stående öron och krokig svans i jakten. Punkt om packjakt finns med fördel med i pm så hundföraren vet vad som gäller.

[börje]

En hund som normalt går att kalla in brukar sällan gå att kalla in när en annan hund är med o triggar den.
Nu lämnar jag denna tråd, rätt uttömd.

[danne215]

Ser inga konstigheter att skjuta flera djur på samma pass/dag så länge första djuret med säkerhet ligger.
När det gäller om vem som ska gå in på ståndskallet för min hund ser jag det så här:
Jaktledaren bestämmer om någon annan än hundföraren ska gå in på ståndskallet i SAMRÅD med hundföraren.
Varken jaktledaren eller hundföraren kan själva bestämma vem som ska gå in på ståndskallet, jaktledaren måste veta var hundföraren befinner sig så att inte flera gå in på ståndskallet. Hundföraren har inget mandat att skicka någon annan på ståndskallet utan att prata med jaktledaren.

Skulle en jaktledare skicka in någon på ståndskall för min hund utan att kolla med mig först hade jag kopplat så fort som möjligt och åkt hem. Att gå in på ett ståndskall ställer stora krav på omdömet både för hundens säkerhet och övriga deltagare.

[lone_wolf]

Ser inga konstigheter att skjuta flera djur på samma pass/dag så länge första djuret med säkerhet ligger.
När det gäller om vem som ska gå in på ståndskallet för min hund ser jag det så här:
Jaktledaren bestämmer om någon annan än hundföraren ska gå in på ståndskallet i SAMRÅD med hundföraren.
Varken jaktledaren eller hundföraren kan själva bestämma vem som ska gå in på ståndskallet, jaktledaren måste veta var hundföraren befinner sig så att inte flera gå in på ståndskallet. Hundföraren har inget mandat att skicka någon annan på ståndskallet utan att prata med jaktledaren.

Skulle en jaktledare skicka in någon på ståndskall för min hund utan att kolla med mig först hade jag kopplat så fort som möjligt och åkt hem. Att gå in på ett ståndskall ställer stora krav på omdömet både för hundens säkerhet och övriga deltagare.

Ingen har påstått att jaktledarens normala modus operandi skall vara att besluta om t.ex. vem som går på ståndsskall utan att diskutera med hundägaren.

Poängen är att jaktledaren har rätten (och ibland skyldigheten) att ensam och helt enligt sin egen bedömning göra beslut vid behov.

Man kan ju t.ex. tänka sig en situation med ståndsskall på en sån plats att hundföraren är tvinad att närma sig älgen från en viss riktning pga vind och terräng. Ifall det för till en farlig skjutriktning så skall jakledaren och om möjligt be någon annan jägare försöka från annat håll oberoende av ev. avvikande åsikt från hundägarens sida.