Skjuta flera älgar samma dag eller i samma såt

[danne215]

Ingen har påstått att jaktledarens normala modus operandi skall vara att besluta om t.ex. vem som går på ståndsskall utan att diskutera med hundägaren.

Poängen är att jaktledaren har rätten (och ibland skyldigheten) att ensam och helt enligt sin egen bedömning göra beslut vid behov.

Man kan ju t.ex. tänka sig en situation med ståndsskall på en sån plats att hundföraren är tvinad att närma sig älgen från en viss riktning pga vind och terräng. Ifall det för till en farlig skjutriktning så skall jakledaren och om möjligt be någon annan jägare försöka från annat håll oberoende av ev. avvikande åsikt från hundägarens sida.

Jaktledaren måste ändå stämma av med hundföraren för att säkert kunna låta någon annan gå på ståndskallet skickar jaktledaren bara på någon utan att veta om hundföraren är medveten om det så är risken stor att man har två olika personer som smyger in på ståndskallet.
I slutändan är det jaktledaren som bestämmer men det behöver ändå vara i samråd med hundföraren för att undvika missförstånd rent säkerhetsmässigt.

Skulle hundföraren uttryckligen säga nej till att någon annan går in på ståndskallet så får jaktledaren göra bedömningen om det är värt att ta risken för bråk eller inte.
Vems ansvar skulle det vara om hunden blir skadeskjuten av en passkytt som jaktledaren bestämt ska gå in på ståndskallet och där hundföraren uttryckligen sagt nej jag vill inte att passkytten ska gå in på ståndskallet?

[lone_wolf]

Jaktledaren måste ändå stämma av med hundföraren för att säkert kunna låta någon annan gå på ståndskallet skickar jaktledaren bara på någon utan att veta om hundföraren är medveten om det så är risken stor att man har två olika personer som smyger in på ståndskallet.
I slutändan är det jaktledaren som bestämmer men det behöver ändå vara i samråd med hundföraren för att undvika missförstånd rent säkerhetsmässigt.

Givetvis efter diskussion med hundföraren och överneskommelse att han drar sig undan till en säker sektor.

Skulle hundföraren uttryckligen säga nej till att någon annan går in på ståndskallet så får jaktledaren göra bedömningen om det är värt att ta risken för bråk eller inte.
Vems ansvar skulle det vara om hunden blir skadeskjuten av en passkytt som jaktledaren bestämt ska gå in på ståndskallet och där hundföraren uttryckligen sagt nej jag vill inte att passkytten ska gå in på ståndskallet?

Ifall hunfdföraren, trots uppmaning om annat, går på skallet och avser skjuta i en farlig rikting så finns det bara två saker man skall göra
1) evakuera passkyttar i riskzonen
2) sparka hundföraren eller avgå som jaktledare

Att en hund skjuts är skyttens ansvar (endast i extremt grova fall kan man anse jakledaren som delskyldig, tex att medvetet skicka en full passkytt till skallet).

[Knorken]

Man blir mörkrädd av att läsa hur vissa hundförare har det i sina lag, önskar för deras skull att de hittar nya lag där hundförarna uppskattas för det jobb de lägger ner.

Postarna gnäller för att hundförarna skjuter för mycket älg, att de inte får vara med i hetluften, älgen skjuts för långt ifrån väg osv.. jisses..

Titta ner i frysboxen och fråga er själva hur köttet hamnade där.
Hundförarna ska lägga ner tusentals kronor och tid året runt för att kunna få en lyckad jakt, och tom vara med o röja pass osv,
.
Hundförarna bidrar med mest i jakten, men liks förbannat ska det gnällas och ska inte få någon förmån alls, skandal.

Hos oss får varje hundförare BETALT varje år för varje hund OM hunden levererar i skogen, hundförarna får jaga själva en vardag fritt på kalv, ev någon vuxen om det är många kvar på tilldelning eller om det är sent på säsongen och postarna inte vill va med.
Hundförarna får bestämma område som skall jagas av med hänsyn till vindriktningar osv.

Obs, självklart går det att jaga utan hundar på en del.marker, men nu hänvisar jag till de lag som enbart förespråkar hundjakter.

[regnskogII]

Kul inlägg och med viss riktighet i sig,

du har dock kommit att missa eggen dit saken togs, frågan om vem som bestämmer.

Det är jaktledaren som bestämmer, det hundföraren kan göra, vilket även är helt rimligt om hen så känner är att åka hem.

Man blir mörkrädd av att läsa hur vissa hundförare har det i sina lag, önskar för deras skull att de hittar nya lag där hundförarna uppskattas för det jobb de lägger ner.

Postarna gnäller för att hundförarna skjuter för mycket älg, att de inte får vara med i hetluften, älgen skjuts för långt ifrån väg osv.. jisses..

Titta ner i frysboxen och fråga er själva hur köttet hamnade där.
Hundförarna ska lägga ner tusentals kronor och tid året runt för att kunna få en lyckad jakt, och tom vara med o röja pass osv,
.
Hundförarna bidrar med mest i jakten, men liks förbannat ska det gnällas och ska inte få någon förmån alls, skandal.

Hos oss får varje hundförare BETALT varje år för varje hund OM hunden levererar i skogen, hundförarna får jaga själva en vardag fritt på kalv, ev någon vuxen om det är många kvar på tilldelning eller om det är sent på säsongen och postarna inte vill va med.
Hundförarna får bestämma område som skall jagas av med hänsyn till vindriktningar osv.

Obs, självklart går det att jaga utan hundar på en del.marker, men nu hänvisar jag till de lag som enbart förespråkar hundjakter.

[Knorken]

Kul inlägg och med viss riktighet i sig,

du har dock kommit att missa eggen dit saken togs, frågan om vem som bestämmer.

Det är jaktledaren som bestämmer, det hundföraren kan göra, vilket även är helt rimligt om hen så känner är att åka hem.

Man blir mörkrädd av att läsa hur vissa hundförare har det i sina lag, önskar för deras skull att de hittar nya lag där hundförarna uppskattas för det jobb de lägger ner.

Postarna gnäller för att hundförarna skjuter för mycket älg, att de inte får vara med i hetluften, älgen skjuts för långt ifrån väg osv.. jisses..

Titta ner i frysboxen och fråga er själva hur köttet hamnade där.
Hundförarna ska lägga ner tusentals kronor och tid året runt för att kunna få en lyckad jakt, och tom vara med o röja pass osv,
.
Hundförarna bidrar med mest i jakten, men liks förbannat ska det gnällas och ska inte få någon förmån alls, skandal.

Hos oss får varje hundförare BETALT varje år för varje hund OM hunden levererar i skogen, hundförarna får jaga själva en vardag fritt på kalv, ev någon vuxen om det är många kvar på tilldelning eller om det är sent på säsongen och postarna inte vill va med.
Hundförarna får bestämma område som skall jagas av med hänsyn till vindriktningar osv.

Obs, självklart går det att jaga utan hundar på en del.marker, men nu hänvisar jag till de lag som enbart förespråkar hundjakter.

Ja skulle jaktledaren få för sig att begränsa mej för att någon annan ska gå på ståndet så skulle jag avbryta allt och gå in o koppla hunden o åka hem för att sedan aldrig med komma tillbaka.

[lone_wolf]

....

Ja skulle jaktledaren få för sig att begränsa mej för att någon annan ska gå på ståndet så skulle jag avbryta allt och gå in o koppla hunden o åka hem för att sedan aldrig med komma tillbaka.

Ifall jakledaren bedömt att det ur säkerhetssynvinkel är nödvändigt så gynnar det här beslutet bägge parter.

[lone_wolf]

...
Hundförarna bidrar med mest i jakten, men liks förbannat ska det gnällas och ska inte få någon förmån alls, skandal.
...

Det finns många i jaktlaget som bidrar. Går man in på diskussionen "eftersom jag gjort det så måste jag få det" kan jag garantera att sämjan i jaktlaget försvinner.

Att ha hund är säkert dyrt och kräver mycket arbete och är samtidigt ett helt frivilligt val som inte har något att göra med vem som skall gynnas i jakten.

[danne215]

Jaktledaren måste ändå stämma av med hundföraren för att säkert kunna låta någon annan gå på ståndskallet skickar jaktledaren bara på någon utan att veta om hundföraren är medveten om det så är risken stor att man har två olika personer som smyger in på ståndskallet.
I slutändan är det jaktledaren som bestämmer men det behöver ändå vara i samråd med hundföraren för att undvika missförstånd rent säkerhetsmässigt.

Givetvis efter diskussion med hundföraren och överneskommelse att han drar sig undan till en säker sektor.

Skulle hundföraren uttryckligen säga nej till att någon annan går in på ståndskallet så får jaktledaren göra bedömningen om det är värt att ta risken för bråk eller inte.
Vems ansvar skulle det vara om hunden blir skadeskjuten av en passkytt som jaktledaren bestämt ska gå in på ståndskallet och där hundföraren uttryckligen sagt nej jag vill inte att passkytten ska gå in på ståndskallet?

Ifall hunfdföraren, trots uppmaning om annat, går på skallet och avser skjuta i en farlig rikting så finns det bara två saker man skall göra
1) evakuera passkyttar i riskzonen
2) sparka hundföraren eller avgå som jaktledare

Att en hund skjuts är skyttens ansvar (endast i extremt grova fall kan man anse jakledaren som delskyldig, tex att medvetet skicka en full passkytt till skallet).

Om en hundförare riskera säkerheten håller jag med om att jakten ska avbrytas och hundföraren avvisas.

Om min hund hade blivit skjuten av en skytt som jaktledaren bestämt ska gå in på ståndskallet och där jag uttryckligen sagt NEJ då hade jag hållit båda personerna ansvarig till olyckan.
Det är inte roligt att behöva lägga tillit till någon annan när det gäller ens egen hund. Hunden är så mycket mer än bara ett redskap.
Oavsett om man vill det eller inte så litar man inte på alla jägare lika mycket.

Vill jag absolut inte att en annan går in på ståndskallet så avbryter jag min jakt snarast och går helt enkelt och försöker koppla hunden efter att meddelat det på radion.

[DalkarlsboTorpet]

Man blir mörkrädd av att läsa hur vissa hundförare har det i sina lag, önskar för deras skull att de hittar nya lag där hundförarna uppskattas för det jobb de lägger ner.

Postarna gnäller för att hundförarna skjuter för mycket älg, att de inte får vara med i hetluften, älgen skjuts för långt ifrån väg osv.. jisses..

Titta ner i frysboxen och fråga er själva hur köttet hamnade där.
Hundförarna ska lägga ner tusentals kronor och tid året runt för att kunna få en lyckad jakt, och tom vara med o röja pass osv,
.
Hundförarna bidrar med mest i jakten, men liks förbannat ska det gnällas och ska inte få någon förmån alls, skandal.

Hos oss får varje hundförare BETALT varje år för varje hund OM hunden levererar i skogen, hundförarna får jaga själva en vardag fritt på kalv, ev någon vuxen om det är många kvar på tilldelning eller om det är sent på säsongen och postarna inte vill va med.
Hundförarna får bestämma område som skall jagas av med hänsyn till vindriktningar osv.

Obs, självklart går det att jaga utan hundar på en del.marker, men nu hänvisar jag till de lag som enbart förespråkar hundjakter.

Det är bra att det funkar i ert jaktlag och att alla är nöjda över upplägget. Här skulle det inte fungera då det skulle bli för många hundar. Nu är det ju oftast så häromkring iaf att de gamla hundförarna och sen länge etablerade inte gärna vil släppa in nya och orutinerade så oftast när någon vill skaffa en ny hund då blir det en småviltshund och då kollar man ju av läget innan vilka småviltshundar vi har, har vi harhundar? Rådjurshundar? Fågelhundar? Rävhundar? Osv osv.

Nu är jag helt ok med det upplägget då vi har våra olika specialiteter. Skulle jag vilja ha större andel i köttet för personer som skjuter rådjur för mina hundar så skulle jag nog få jaga ensam. Eller om jag krävde en summa för att jag skulle släppa hundarna. Jag är helt med på att jaktledaren bestämmer men att jag kan välja att koppla hundarna och åka hem om jag är starkt emot upplägget.

Arbetet jag lägger ned är också stort, liksom andra hundägare som får våra jakter att gå ihop. Varför är det bara älghundsägarna som gör ett så hårt arbete och lägger ned så mycket pengar.

Det är väl det som stör mig. Vi är alla ett lag passkyttar, älghundsförare och småviltsförare och vi leds av en jaktledare. Samspel, respekt och att ha roligt och känna sig involverad i jakten krävs för få ihop ett bra jaktår. Vi borde verkligen inte hålla på och gnälla på varandra och kräva saker. Lite ödmjukhet inför att vi alla är jägare och det gäller alla både hundförarna, jaktledarna och passkyttarna.

Skulle vara intressant att veta hur många lag som bråkar inom varandra. Oavsett vad det gäller om det så är att skjuta flera älgar i samma såt, bråk om hundar, bråk om upplevda orättvisor eller bråk om något annat.

[Knorken]

....

Ja skulle jaktledaren få för sig att begränsa mej för att någon annan ska gå på ståndet så skulle jag avbryta allt och gå in o koppla hunden o åka hem för att sedan aldrig med komma tillbaka.

Ifall jakledaren bedömt att det ur säkerhetssynvinkel är nödvändigt så gynnar det här beslutet bägge parter.

Givetvis är det så, men vore så fallet så ska vi kunna komma överens, och jag bestämmer vem som går in, dvs jag vägrar stå o vänta på avslutet med en klump i magen ovetandes om de va älgen eller hunn som sköts. Jag går hellre in och kopplar än att någon jag inte litar på går in.

Och om det vore av säkerhetsskäl, vad vore skillnaden om jag eller en passkytt går in? Ståndet är ju på samma plats i vilket fall och riskerna densamma. Jag får anpassa ansmygningen så inget skott avlossas i farlig riktning (precis som alla andra gånger).

[regnskogII]

Jag skulle tro att det bråkas, eller snarare aktivt avstås från att bråkas om något man är osams om i de flesta lag,
jag är lite road och oroad över många hundförares inställning att de är lite viktigare än och kan lite mer, är lite mer rädda om sin hund/sina hundar än vad omgivningen är. Förvisso vet jag vilka personlighetstyper som jagar och det kan spegla svaren men visst.
Jag är uppfödd med i huvudsak folkdrev efter älg, det är effektivt, det är inte formberoende av en hund och helt klart har det lättare att ta order än en del hundförare som kommenterar i tråden.
Även om jag verkligen och innerligt gillar löshundsjakt är det helt klart som så att det är omfattande källa till friktion och påfund som inte har sunda grunder, det framgår ovan i flertalet svar och kommenterar.

Nåväl, jag skulle vara glad och nöjdare om det var mer snack före jakten om dess förutsättningar och mindre reaktivt snack senare.

Slutligen har jag en helt annan syn än de flesta andra här inne, tror jag, det är jakten/avskjutningen skall ske effektivt och sedan vara klar, att viltet faktiskt skall få ha lite ro i markerna även under säsong.

Eller med andra ord, jag har lite svårt för dem som motionerar samma hare helg efter helg, då skjuter jag den hellre på natten till lördagen i månljuset, med kula, inte med hagel. Men det är sådan jag är, jag skulle dock aldrig säga att de gör fel eller att det är sämre, bara att jag inte jagar så.

[lone_wolf]

...
Och om det vore av säkerhetsskäl, vad vore skillnaden om jag eller en passkytt går in? Ståndet är ju på samma plats i vilket fall och riskerna densamma. Jag får anpassa ansmygningen så inget skott avlossas i farlig riktning (precis som alla andra gånger).

Skillnaden kan vara att på grund av en kombination av terräng och vind så kan en ansmygning av hundföraren leda till att han då skulle skjuta i en farlig rikting, medan en passkytt kan närma sig hunder från en bättre vinkel eller ev skjuta från sitt pass.

Det här uppstår väl sällan i tät skog eller kuperad terräng, men kan väl hända i marker med mossar, sjöar och glesare skog. Eller kanske på ett stort hygge.

[lone_wolf]

....

Eller med andra ord, jag har lite svårt för dem som motionerar samma hare helg efter helg, då skjuter jag den hellre på natten till lördagen i månljuset, med kula, inte med hagel. Men det är sådan jag är, jag skulle dock aldrig säga att de gör fel eller att det är sämre, bara att jag inte jagar så.

Exakt samma åsikt. Här motioneras dessutom också rådjur till förbannelse. Kan inte tro att det inverkar positivt på viltstammen.

[Knorken]

jag är lite road och oroad över många hundförares inställning att de är lite viktigare än och kan lite mer, är lite mer rädda om sin hund/sina hundar än vad omgivningen är. .

Fast det är ju så? Hundförarna kan ju mer om hur man ska bete sig på ett ståndskall, på väg in, hur hunden funkar, jämfört med Kalle 65år eller Olle 18år som aldrig nånsin smygit in på ett ståndskall.
Och givetvis är vi rädda om hunden, det är ju en familjemedlem och en bästa kompis, medans man hör en del passkyttar resonera som om det enbart vore ett verktyg som lätt kan ersättas om det skulle gå åt skogen.

[regnskogII]

Förvisso korrekt,
O varför har de aldrig fått göra det då?
Jo för att hundförare/arna inte har gett dem tillfälle att vara med, att dela upplevelsen, att få lära sig.

Just en sådan exkluderande inställning är ett tecken på elitism, för det går utmärkt att berätta var hunden måste vara när det smäller, att man bara får skjuta ett skott och vara säker på det osv.

Det är få andra saker som är så avståndsskapande som att vägra annan tillträde/delaktighet.

Frågan är om det inte borde vara krav på att man bjöd in den passskytt som är närmast, om det hade varit normen och två man stolpat runt i terrängen istället för en så hade man säkert blåst en hel massa chanser men väl lärt andra rätt, snarare än att vara lite gnälligt oroligt, förvisso befogat i många fall.
jag är säker på att 9 av 10 skulle avböja chansen men väl så..

Men det är ju enbart min åsikt, jag är ju tom pälsallergiker.

En helt annan sak som omtalas som ett mantra, hunden är en familjemedlem, ja visst är det så, man älskar sin hund, sitt djur, man avlossar också dödliga skott när hunden är inom en uppenbar riskzon, man släpper hunden på vilt som med regelbundenhet attackerar och dödar hundar.

Hur många av er som är föräldrar skulle göra motsvarande med era barn?

Så med den kommentaren, som hundförare kan ni inte både ha och äta kakan, antingen är hunden en jaktkompis som man kan gå i döden för, eller låta gå i döden, men det är inte en familjemedlem, ingen vettig person skulle försätta sina nära i de situationer man gör med en jakthund.

Det är bara att inse jakthundar lever för jakten, det är ett ständigt risktagande för dem och det är vårt ansvar att göra den risken så liten som möjligt, det är grunden och anledningen till att ni oroar er så för era hundar på stånd, det och att ni anser er förtjäna, genom all träning och hundhållning att vara dem som är där för att i samarbete med er jaktkompis, er hund avsluta jakten.

Var lite mer öppna, lite mer ärliga med era egna intentioner så kommer troligen förståelsen att öka från omgivningen.

I år har jag släppt mer vilt än något annat år för att jag ansett och anser att hunden låg för nära drevdjuret, stod för nära vid gångstånd, förmodligen en kombination av mindre skyttevana/förmåga och ökad omsorg om hundarna.

[potatiskastare]

Det är inget snack om att hundförare ofta är duktiga. Men det fungerar sällan när några skall värdera sin egen insats. För det kan finnas otroligt duktiga som väljer att sitta på pass likväl som det finns inkompetenta med hund.

Ett bra tankeexempel är diverse skytteklubbar jag sett genom åren.
En grupp hjälper till med jägarexamen m.m. De gör och kan klart mer än den genomsnittlige medlemmen. Om de då tycker att de borde få fördelar så finns det två sätt att göra. 1: fuska sig till fördelar. 2: demokratiskt skaffa sig fördelar.
Variant 1 är mycket vanlig och orsak till storbråk i många klubbar.

Variant 2 är den enda som fungerar i längden. T.ex att på årsmöte begära ersättning enligt någon slags uttalad lista. För varje skjutledarpass erhålls xxx. Självständig tillgång till banan erhålls mot yyy.

[Pek]

Jag skulle tro att det bråkas, eller snarare aktivt avstås från att bråkas om något man är osams om i de flesta lag,
jag är lite road och oroad över många hundförares inställning att de är lite viktigare än och kan lite mer, är lite mer rädda om sin hund/sina hundar än vad omgivningen är. Förvisso vet jag vilka personlighetstyper som jagar och det kan spegla svaren men visst.
Jag är uppfödd med i huvudsak folkdrev efter älg, det är effektivt, det är inte formberoende av en hund och helt klart har det lättare att ta order än en del hundförare som kommenterar i tråden.
Även om jag verkligen och innerligt gillar löshundsjakt är det helt klart som så att det är omfattande källa till friktion och påfund som inte har sunda grunder, det framgår ovan i flertalet svar och kommenterar.

Nåväl, jag skulle vara glad och nöjdare om det var mer snack före jakten om dess förutsättningar och mindre reaktivt snack senare.

Slutligen har jag en helt annan syn än de flesta andra här inne, tror jag, det är jakten/avskjutningen skall ske effektivt och sedan vara klar, att viltet faktiskt skall få ha lite ro i markerna även under säsong.

Eller med andra ord, jag har lite svårt för dem som motionerar samma hare helg efter helg, då skjuter jag den hellre på natten till lördagen i månljuset, med kula, inte med hagel. Men det är sådan jag är, jag skulle dock aldrig säga att de gör fel eller att det är sämre, bara att jag inte jagar så.

Mycket bra inlaga. Håller helt och hållet med. Har man 4 älgar att skjuta på tilldelning, då bör det inte hålla på o vallas älg framme i februari. Det borde klaras av på första veckan. Jagar man med folkadrev brukar älgjakten vara avklarad på en vecka.

[Knorken]

Förvisso korrekt,
O varför har de aldrig fått göra det då?
Jo för att hundförare/arna inte har gett dem tillfälle att vara med, att dela upplevelsen, att få lära sig.

Just en sådan exkluderande inställning är ett tecken på elitism, för det går utmärkt att berätta var hunden måste vara när det smäller, att man bara får skjuta ett skott och vara säker på det osv.

Det är få andra saker som är så avståndsskapande som att vägra annan tillträde/delaktighet.

Frågan är om det inte borde vara krav på att man bjöd in den passskytt som är närmast, om det hade varit normen och två man stolpat runt i terrängen istället för en så hade man säkert blåst en hel massa chanser men väl lärt andra rätt, snarare än att vara lite gnälligt oroligt, förvisso befogat i många fall.
jag är säker på att 9 av 10 skulle avböja chansen men väl så..

Men det är ju enbart min åsikt, jag är ju tom pälsallergiker.

En helt annan sak som omtalas som ett mantra, hunden är en familjemedlem, ja visst är det så, man älskar sin hund, sitt djur, man avlossar också dödliga skott när hunden är inom en uppenbar riskzon, man släpper hunden på vilt som med regelbundenhet attackerar och dödar hundar.

Hur många av er som är föräldrar skulle göra motsvarande med era barn?

Så med den kommentaren, som hundförare kan ni inte både ha och äta kakan, antingen är hunden en jaktkompis som man kan gå i döden för, eller låta gå i döden, men det är inte en familjemedlem, ingen vettig person skulle försätta sina nära i de situationer man gör med en jakthund.

Det är bara att inse jakthundar lever för jakten, det är ett ständigt risktagande för dem och det är vårt ansvar att göra den risken så liten som möjligt, det är grunden och anledningen till att ni oroar er så för era hundar på stånd, det och att ni anser er förtjäna, genom all träning och hundhållning att vara dem som är där för att i samarbete med er jaktkompis, er hund avsluta jakten.

Var lite mer öppna, lite mer ärliga med era egna intentioner så kommer troligen förståelsen att öka från omgivningen.

I år har jag släppt mer vilt än något annat år för att jag ansett och anser att hunden låg för nära drevdjuret, stod för nära vid gångstånd, förmodligen en kombination av mindre skyttevana/förmåga och ökad omsorg om hundarna.

Nu kan jag bara tala utifrån egen synvinkel..
Skulle passkyttarna visa intresse, ställa frågan om de får följa med in på ett ståndskall, givetvis skulle de få göra det, vore kanonkul, men detta har aldrig hänt.
Skulle jaktledarn fråga Bertil om han vill gå in på ståndskall ensam ifrån sin post, så skulle han säkert svara ja, men har aldrig nånsin visat ett intresse av det tidigare. Det är där jag sätter stopp.
Man ska ha varit med på det några gånger tidigare, och det får de vara om de visar det intresset.

Hunden är en familjemedlem, riskerna finns att den blir dödad av älgen, dränker sig osv, men det vore lättare att acceptera än att han blir skjuten pga ett klantarsel som blivit för het.

Att jämföra det med barn, tja, du usätter barnen för direkt livsfara genom att sätta dom i bilen och åka iväg, man låter som klra cross på banan, en vurpa så kan de vara kört....

Men som sagt, jag skullr bara tycka det vore kul om en postare följde med in på ståndskallet, men som nämnts så har jag aldrig sett en tillstymmelse av det intresset.

[Pek]

Förvisso korrekt,
O varför har de aldrig fått göra det då?
Jo för att hundförare/arna inte har gett dem tillfälle att vara med, att dela upplevelsen, att få lära sig.

Just en sådan exkluderande inställning är ett tecken på elitism, för det går utmärkt att berätta var hunden måste vara när det smäller, att man bara får skjuta ett skott och vara säker på det osv.

Det är få andra saker som är så avståndsskapande som att vägra annan tillträde/delaktighet.

Frågan är om det inte borde vara krav på att man bjöd in den passskytt som är närmast, om det hade varit normen och två man stolpat runt i terrängen istället för en så hade man säkert blåst en hel massa chanser men väl lärt andra rätt, snarare än att vara lite gnälligt oroligt, förvisso befogat i många fall.
jag är säker på att 9 av 10 skulle avböja chansen men väl så..

Men det är ju enbart min åsikt, jag är ju tom pälsallergiker.

En helt annan sak som omtalas som ett mantra, hunden är en familjemedlem, ja visst är det så, man älskar sin hund, sitt djur, man avlossar också dödliga skott när hunden är inom en uppenbar riskzon, man släpper hunden på vilt som med regelbundenhet attackerar och dödar hundar.

Hur många av er som är föräldrar skulle göra motsvarande med era barn?

Så med den kommentaren, som hundförare kan ni inte både ha och äta kakan, antingen är hunden en jaktkompis som man kan gå i döden för, eller låta gå i döden, men det är inte en familjemedlem, ingen vettig person skulle försätta sina nära i de situationer man gör med en jakthund.

Det är bara att inse jakthundar lever för jakten, det är ett ständigt risktagande för dem och det är vårt ansvar att göra den risken så liten som möjligt, det är grunden och anledningen till att ni oroar er så för era hundar på stånd, det och att ni anser er förtjäna, genom all träning och hundhållning att vara dem som är där för att i samarbete med er jaktkompis, er hund avsluta jakten.

Var lite mer öppna, lite mer ärliga med era egna intentioner så kommer troligen förståelsen att öka från omgivningen.

I år har jag släppt mer vilt än något annat år för att jag ansett och anser att hunden låg för nära drevdjuret, stod för nära vid gångstånd, förmodligen en kombination av mindre skyttevana/förmåga och ökad omsorg om hundarna.

Nu kan jag bara tala utifrån egen synvinkel..
Skulle passkyttarna visa intresse, ställa frågan om de får följa med in på ett ståndskall, givetvis skulle de få göra det, vore kanonkul, men detta har aldrig hänt.
Skulle jaktledarn fråga Bertil om han vill gå in på ståndskall ensam ifrån sin post, så skulle han säkert svara ja, men har aldrig nånsin visat ett intresse av det tidigare. Det är där jag sätter stopp.
Man ska ha varit med på det några gånger tidigare, och det får de vara om de visar det intresset.

Hunden är en familjemedlem, riskerna finns att den blir dödad av älgen, dränker sig osv, men det vore lättare att acceptera än att han blir skjuten pga ett klantarsel som blivit för het.

Att jämföra det med barn, tja, du usätter barnen för direkt livsfara genom att sätta dom i bilen och åka iväg, man låter som klra cross på banan, en vurpa så kan de vara kört....

Men som sagt, jag skullr bara tycka det vore kul om en postare följde med in på ståndskallet, men som nämnts så har jag aldrig sett en tillstymmelse av det intresset.

Nu kanske du är en unik hundförare, dom gångerna jag visat intresse har det mer upplevts som ett hot.

[regnskogII]

knorken-
fina jämförande exempel du anför,
men de bär knappast vatten, eller mer klart, de är inte relevanta, bilar/resor är socialt accepterade och rent av nödvändiga.

Berätta istället att ställer ditt barn framme vid målstället på skjutbanan, bara någon meter hitom och till sidan så är det säkert, det är så man gör med en hund, eller hur och se vad omgivningen anser om det,

man kan vara mer rationell också, antalet barn/mil/timmar/trafik och antalet skadade barn jämfört med antalet hundar/jakt/timmar och antalet skadade hundar så finner du nog att sannolikheten för skada på hund är i praktiken total och för barn är det närmare det totalt motsatta.

Så nej, det är inte samma sak, möjligen, kanske att du ser det så, men då undrar jag hur du gör vid jakten, skyttet vid ståndskallet, för du skjuter väl förbi din hund när den är väl inom en 30 gradig vinkel från mynningen, om än hitom målet, det vill säga så kallad överskjutning. ( för dem av oss som gjort lumpen vet vi hur det upplevs o nej det är inte roligt någonstans alls, även om det troligen var säkrare för mig, då än för de flesta jakthundar)

Nåja, var och en kan få bli helig på sin egen uppfattning.

jag har aldrig blivit tillfrågad om att lämna tornet under jakt, förmodligen för att det i Södra Sverige helt klart är att agera våldsamt oaktsamhet och på ett sätt som bör medföra att man blir ursäktad för den jakten och vidare att göra det, marginalerna är redan nu under goda förhållanden och aktsamt agerande små.