Jag har två stycken antika revolvrar, som jag hittills aldrig skjutit med. En av dem, en Remington NMA med omblånerad stomme och pipa, planerar jag att provskjuta inom kort (och kanske skjuta ganska mycket med framöver, om jag tycker det är roligt).
Har noterat att godset i pipans allra första del (precis framför trumman) är aningen tunt på ffa en punkt, på höger sida, där det finns ett litet jack på utsidan (höger sida sett bakifrån). Se bilder.
Tänker att det inte borde innebära någon fara, och att jag nog är onödigt nojig, men tar tacksamt emot synpunkter från er som kan de här sakerna bättre.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Ser inte ut som ngr som helst konstigheter.
Skjut du på.
Var lite noga bara de första trummorna. Om den inte indexerar helt 100 kan det vara idé att kika efter sprickor.
Om inga sprickor efter ngr trummor kan du lugnt skjuta på som jag ser det.
Att man skär för sk forcing cone blir allt vanligare.
Samlarna skriker givetvis högt men sanningen är den att om vapnet avses användas får adderandet av en forcing cone ses som en ren säkerhetsdetalj.
Ngr av revolvrarna ifrån civil war tiden har forcing cone original, andra inte men bruket av det slog väl egentligen inte igenom på full front förrän under -10/-20 tal.
Oftast skärs en forcing cone med en i sin tur yttre släppvinkel med. En mkt mkt liten sådan, som normalt hamnar på 45grad. Själva forcing conen där kan man säga att det råder en del delade meningar, men i stort rör det sig OFTAST om mellan 10 och 20 grader ifrån plan. En vanlig siffra är 11 resp 12 grader.
Tanken med en FC är att om cylindern, eller rättare sagt en specifik kammare, inte indexar upp helt idealiskt så kommer kulan ta vägen nedför pipan oavsett iom att den genom FC´n "hittar in".
Bruket av mantlad ammunition kom givetvis att adressera detta än mer.
Men alla vi som skjuter gamla svartisar har helt garanterat stått intill ngn vars revolver "spottar" mer än nödvändigt. Ergo varför det vid skytte är mer eller mindre obligatoriskt med skyddsglasögon i NÅN form.
"Spottet" är oftast partiklar ifrån kulan, då man kan säga att den formpressas in i pipan.
Det här, som situation sett, kan ha flera orsaker. Bla då som nämns ovan att respektive kammare inte indexerar helt som tänkt över pipans entré, och en annan vanlig situation är att respektive kammare håller dimensioner som inte är enl spec.
I båda fallen kan mycket göras UTAN att det påverkar det direkta värdet på ett samlarvapen.
Det man får ha i minne är att precision som vi ser det idag, ner på tusendelar, var inte en möjlighet vid tiden och produktionstakten var hög iom brinnande krig. Mao slank nog en del igenom vad avser kvalitetskontroll som inte borde..kom ihåg att det var inte förrän iom Sir Joseph Whitworth vi såg världens första standardiserade system för metallbearbetning och att det heller inte fanns mikrometrar som planmått innan den gubben hade gjort sitt.
Första att göra är givetvis att "slugga" vapnet. Dvs att man tvingar en tex rundkula genom det smorda loppet med ngn form av dorn. Denna kula mäts sedan för max och min diameter.
Redan här kan man göra ngr första prover med att lägga denna kula över respektive kammare för att studera ungefär hurdan passningen är vad avser mått kammare/pipa.
Jag för en har givetvis kikat på detta och det slutar mkt ofta med att jag bearbetar kammare för kammare med brotsch. Ofta är kammarna allt annat än runda heller... Snarare ser de ut som muttrar rent av.
Att ha i minne är att man när man korrigerar kammarmått INTE behöver skära speciellt djupt. Tanken är ju bara att ge kulan en stabil plattform att arbeta ifrån varför man inte behöver skära djupare än kulan sitter.
Ett nominellt mått att använda är en skillnad mellan 5/100mm - 1/10mm. Mer press än så behöver, skall, där inte vara. Tanken är alltså INTE att man skall forma om kulan genom närmast ren våldtäkt när den går ifrån sin kammare ner i pipan utan att vi bara har ett "överflöd" av kula. Inte mer.
Kikar vi sen på indexering så är grunden i det eg inte mkt svårare men det kräver närmast en modern sådan där liten USB kamera. Om man inte ägnar sig åt mindre kalibrar (dvs under 10mm) och vill ha ta i en sådan ögonaböj så säljer tex Biltema en variant.
Vill man ha en kamera som fixar mer, dvs har kropp som är mindre så den går ner i pipan, så e väl tyska eller brittiska e-bay eg bästa alt.
Hur som.
Kameran förs ner i pipan mot en kammare med hammaren bak, indexerad och låst. Man ser mkt mkt snabbt om kammaren har landat rätt över pipans entré eller inte.
Man jmfr då SAMTLIGA kammare för att få en totalbild av indexeringen. Om det då tex visar sig att merparten av cylinderns kammare tex vetter åt höger..ja, då kan man justera det förhållandet genom att modifiera den sk "bolten"-s låsklack, den som skjuts upp ur ramen och passar i därför skurna uttag i cylinderns ytterdiameter.
Jag skriver samtliga accentuerat för att det inte är ovanligt att man har ett eller flera hål som avviker i index mot de andra. Enda sättet att hantera det är att antingen byta till en mer korrekt cylinder eller att fylla igen de kammarlägen som är aktuella och ta upp nya hål. Det senare verkligen inget jobb för den glade amatören.
Nu kan detta krångla lite mer än bara det jag beskriver här.. för det KAN behöva justeras sk timing som effekt. Timingen handlar om att handen som för runt trumman behöver göra så, sett i tid, att det inte sker för tidigt för då kan vapnets bolt låsa rörelsen stum. Det enklaste sätt jag känner till som är VETTIGT ur "undervisnings synpunkt" är att man demonterar innankråset på sin revolver och sedan gängar fast hammare och bolt på vapnets högra UTSIDA.
Genom att förspänna bolten manuellt mot hammarens klack därför och sedan röra hammaren i en normal arbetscykel så inser man mkt snart hur grejerna samarbetar och MÅSTE samarbeta för att få det hela att arbeta optimalt.
Vad avser boltens "arm" som ligger an mot hammarens styrklack därför så är dels dess vinkel och dels dess längd av vikt. Slitage på den arbetade armen som effekt av brist på smörjmedel, oftast, är mkt mkt vanligt.
Bolt som hand är att se som servicedetaljer. Om det är slitet, byt. Dessa delar MÅSTE passas in för hand då varje vapen är unikt. Men slitage på delarna är vanligt och mången revolver används därför där dessa bitarna INTE fungerar direkt optimalt.
Geoffrey på Sixgun tex säljer delar därför till originalrevolvrar.
Man har en bolt som arbetar korrekt när boltens låsklack tittar upp ur ramen preciiiiiiiis innan cylindern går upp emot "fullt framme", Dvs avtryckaren hakar upp den i fullspänn.
Sk "ping marks" (dvs man ser en ring på cylindern där boltens låsklack släpat emot) indikerar alltså att dessa förhållanden är felaktiga och behöver åtgärdas.
OM.. ambitionen är att skjuta med revolvern ifråga.
Tilläggas skall att mången sk sanctioning body, dvs arrangör, inte tillåter vapen som är modifierade med forcing cone.
En revolver så modifierad är alltså INTE klassenlig.
Nu är det samtidigt så att jag skulle misstänka att den absoluta merparten av dessa gamla vapen inte används för tävling inom tex 3SF´s regi. Tillika tror jag knappast ngn bryr sig vid klubbtävlingar mm.
CAS i sin tur...forgetaboutit..
Oavsett vilket. En forcing cone är en modifiering som inte kan "göras tillbaka" helt enkelt, vilket man skall vara medveten om.
Den första delen av min pipa är ju då uppenbart en s.k. forcing cone, med viss vinkel både ut- och invändigt. En .457” går in lätt några mm, till dess räfflorna börjar.
