Remmy 1858. Om hur vi ser annorlunda.

[knappåsarn]

Skönt att du verkar vara på banan igen, det har varit tomt här utan dina inlägg!

Fy vad det är tråkigt med slätborrade bössor.
Jag har själv några wredar som förstörts på detta vis, men har betalt där efter så det är ändå OK.

Köpte dock ett chassepot som hade dålig stock men skulle vara OK i övrigt, det visade sig vara urborrat det med. Inget att göra åt men har inte orkat titta på det än. Papperspatron och hagel känns väl sådär roligt.

Har du sett apan på Orust föressten?

https://www.blocket.se/annons/goteborg/ ... _/93280440

[Racing]

@ Anders.
Du, primärt blånerar jag i enbart salter. Mao inger lut lr liknande inblandat, och det sker vid en bit över salternas smältpunkt. Ungefär vid 360-370gradC.
Ger en mkt vacker typ djuphavsblå färg,gammaldags kan man nog kalla det.
I skillnad när lut är inblandat i ngn form och resultatet oftast blir ngn variant av svart.

[Racing]

@ Knappåsarn.
Jadå. Pangen tillhör vännen Roger som i likhet med mig har mer än en Apa.
Vill minnas att den där är en 25.5"are.

[Racing]

Fö.
För den som ev behöver en laglig liner, säg till.
Vännen Geert i Holland har kommit över ett gäng försökspipor från tiden när Belgarna höll på att utveckla Albini geväret.
Piporna är likt Felix pangen gjorda för mynningsladdning, är i kaliber 45 och med relativt snabb stigning. Fabriksnya.

Tex vettigt att fodra en urborrad gammal Wrede eller ett gammalt Chassepot med.

[Racing]

Nu blir e reklamfilm!


Nä. Men mer allvarligt, nu hoppas jag verkligen vår vän Argo blir en glad kille för här är spenderat en del tid kan man säga utan att överdriva.





Nu e ´re förvisso ngr småsaker kvar att hantera. Mer specifikt laddarmsupphaket och ett korn, men med det sagt..
Vi har oss en fullt fungerande Belgisk tillverkad kopia av en Navy.

Några design eller skönhetspriser lär den då inte vinna men.. den fungerar. Axial som radialspel osv är riktigt tight, axeln sitter tungt tungt i ramen.
ALLT. Precis ALLT är åtgärdat.
Varenda skruv har fått bytas och eftersom det i praktisk mening inte funnits ngn referens.. ja ni fattar. ICKE en pryl är det som inte behövt hanteras. Ner till att jag fått ta fram stämjärn för att holka ur stocken så en RIMLIG skruv får plats som håller slagfjädern.
Japp.
Slagfjädern är ny. Som vapnets bolt och hand. Som returfjäder och skruv därtill. Uttaget för handen har jag fått reparera då man borrat lagerläget för skruven som håller hammaren så det hålet slagit igenom uttaget för handen. Mao, i det att man arbetar med revolvern har fjädern som styr handens anspänning studsat fram och tillbaka i det där uttaget som det passat.
Ett halvt helvete att få loss de gamla nipplarna, och kuggkransen på cylinder har fått repareras/sättas om. Trummans längd har hanterats i samma veva. Anslaget för cylindern i ramen har riktats och planats...
Hammaren vart inte ens i NÄRHETEN av rätt, med radialspelet från helvetet.. så det har hanterats. Upphaken på hammaren var sopor så det har jag eldat dit höghållfast med TIG´en och gjort om.
Avtryckaren var så illa designad att den tog i varbygeln så.. jomen. Avtryckaren har alltså fått ny profil den med. Varenda skruvhål för varbygel och bakram har fått göras om. Varenda skruv till de specialtillverkats.
Skruven för slagfjädern har bytts och läget för den rensats upp. Anslagsytan på hammaren har riktats upp och fått nytt material. Pangens huvudaxel/cylinderaxel har svetsats upp och riktats ut med världen i största allmänhet. Som effekt har givetvis pipkilen fått sig en duvning den med..

Ja asså...
jag kan hålla på. ICKE ett mått har varit på par. ALLT har fått göras om, hela tiden dansandes på slak lina eftersom vad avser inre geometrier osv.. inte ett skit har stämt.
Som avtryckarens sk "sear" tex, finns inte en siffra rätt vs en original Colt. Men må vara hur det vill med det, timingen på den ligger nu rätt och den låser upp riktigt vettigt.
Reservationen är att jag inte gått ner i pipan med USB kameran än och sett hur respektive kammare lägger sig över pipans entrekona, men samtidigt så indexar den vettigt mellan uttagen för nippel och motsvarande uttag i ramen för hammaren...så..

Värt det?
För en ursprungligen halvsunkig Belgisk kopia? Näfan, inte ens i NÄRHETEN. Men lovat är lovat och nu är jobbet i stort sett gjort iaf.

Behöver fixa en omgång nipplar till den, men redan där den ligger nu är den fullt skjutbar iaf. Å se...det känns SVINBRA att äntligen ha fått detta jobbet gjort.
Lovat e lovat som sagt, å ibland mal kvarnen långsamt för han Karlsson här men.. tids nog så.
Å på sitt sätt värdefullt för mig ändå eftersom jag nu VET att det faktiskt kan vara hur trasigt, vint, skevt och inkomplett som helst. Jag får ihop det iaf i sista änden.

Så det här inlägget e faktiskt gjort med en rätt rejäl portion av lättnadens suck. Det lilla som kvarstår hanterar vi i dagarna och med det gjort så kan den få åka hem till Argo igen.

Får JAG nu råda, iom allt jobb som är gjort, så tycker jag att Argo kan spendera lite tid med slippapper framför TV´n om kvällarna en stund framöver för att sedan skicka ner den hit igen så skall jag gärna blånera om skiten med.
PÅ det.. räfflingen är kronslut i den så en liner tycker jag nog ligger på listan med faktiskt. Dock inte världens ände.

Lär i det läget nog vara en av landets mest genomarbetade gamla belgare misstänker jag skäligt...

[Racing]

Jahepp. För att inte skjuta en meter högt på 25 så vart det nytt korn. Får filas in på bana...
Å samma med laddupphaket. Det som var där vart inte mkt att ringa hem om så...
Passning på bitarna, om än nu en sunkig belgare, skadar ju iaf inte det heller.




Ranta runt en hel del med det med nipplar och VET faktiskt inte om detta nu vart 100 rätt men..verkar så. 225-32 e iaf för litet och det som gick dit nu är M6 fingängat. 1/4" blir tveklöst för stort. Skulle faktiskt inte förvåna mig om det helt enkelt bara är gängorna som är så slitna.. Men M6 fin ger iaf nån form av inspänning för handen.





Argos denna med, denna lilla pocket. Vart milt sagt en del att göra på den med, och sanningen att säga finns det ngr punkter på den ffa.. Mm.. Hur som helst. Glappen från helvetet e borta iaf och den rullar och går som den skall. Mkt har fått bytas invändigt då det helt enkelt varit slut, och den minnesgode kommer ihåg att när jag precis hade den färdig sist och bara skulle känna över inspänningen på div skruvförband som brast cylinderaxeln. Det är nu åtgärdat och den är så tight man kan begära, och lite till faktiskt.
Skjuta med? Ptja..kanske det kanske. Sen e det väl jag som anser de här små 31´orna som rätt meningslösa rent skjutmässigt, men det e ju jag det då.

Next upp ett stycke Colt pocket till samt ett stycke Whitney pocket. Den senare modifierad med ngn form av spiralfjäder setup som slagfjäder. Ser ut som skam å fan vet hur man tänkt där.?
Nåja..
Blir nog ordning på den med.

[Racing]

Så.
Försändelse till 08 land klar iaf..

Idag har jag pysslat med lite av varje, och tyckte bla det var dags att hantera trycket på Whitneyn.



Utav ganska självklara skäl för alla, hoppas jag, så e denna Whitney nu i princip allt det kan vara rent praktiskt. Att gå igenom grejerna och hantera småsaker.. klart man skall.
Å sanningen att säga vart det så att om tävla står på agendan med denna vart trycket dels allt för släpigt och dels allt för hårt. Ngt som rent mekaniskt i grunden är relativt lättlöst.



Samtidigt har det retat mig en smula rent estetiskt att avtryckaren sitter så långt fram. Den sk sear ytan på avtryckaren var skadad, det är liksom att förvänta på ett annars orört vapen efter 150+ år, så jag antog att det bottnade i den biten.
Men se..

Hm.

Hade isär det hela och tog ner klacken för upphaket i fullspänn på hammaren, vinklade om klacken ngt till lite mindre "negativt" ingrepp och polerade till sist av det.
Sear ytan på avtryckaren, där adderade jag höghållfast med TIG svetsen och slipade om det hela. Summa summarum..nu ett bra mkt mer genomarbetat och lättare trycke. Släp är borta och avtrycket känns mkt distinkt.
Om jag kunde önska ngt är det begränsning av sk overtravel, dvs att avtryckaren inte går längre bak än vad som är absolut nödvändigt för att få hammaren att falla.
Men.
Nä. Denna får vara som den är. Redan med det nu trimmade trycket är där en STOR skillnad. Lär underlätta väldigt mkt väl på banan misstänker jag.

Ironiskt nog däremot så ligger avtryckaren kvar där den är i varbygeln. Irriterar mig rent estetiskt men men..

Nåja.
Han som nämns längre upp här vad avser annonsen på Apan på Blocket är ju alltså en vän och klubbkamrat å se..nu har la ALLA sprintar lossnat för den!
GUD jag älskar frihetstänkande människor med lite humor! Vi har ju en ganska nära kontakt med varandra, framför allt kring det med svartkrutsskyttet, och en tid tillbaka närmast jollrade han fram att han nu lagt beslag på en cool bössa.
Å se..
Den har nu landat här hemma. Jag hoppas, och antar skäligt, att han e helt lugn med att jag utan namn tar upp det i bilder här i tråden, för det ÄR värt att nämnas.
Å ja. E samma kille som äger 500 Express train bössan jag arbetar med i sakta mak...

Vi brukar utmana varandra, och sanningen att säga.. en bra karl har vett på att erkänna sig slagen. Å se, det e jag. För nu iaf...



Mm. Här intill ett slätborrat 69cal Enfield.



Nä. Dimensionen på kolvhalsen är INTE en designmiss. Tro mig.

Nope. Det är INTE en sk "punt gun", som närmast alltid var slätborrade och avsedda för hagel. Inte heller är det en sk wall gun utan denna prylen på knappt 10kg e tänkt att man skall knata omkring med se. Vad det är e ett 4 bore sk stopper rifle. Japp. Ni vet, när man e inne i djungeln å spårar ner den där skadeskjutna å lätt irriterade tigern som faktiskt tycker att just DU e förbannat dum!
Eller i Afrika å tycker att flodhästar eg e rätt dumma djur som e i vägen.
4 bore.



Här intill ett modernt Mossberg 12ga. Ja. Räfflat som sagt, och oftast använt med kula på mellan 1500 (lätt rundkula) och 3500 grains. Nej. Där e inte ett par nollor för mkt. Du läser rätt.
Å en LÄTT laddning bakom ett sådant piller e 325grains 3F. Laddar man lite tyngre passerar man 400 grains..
YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEHAAAAAAAAAAAAW!
Fuck that rhino and FUCK my shoulder!



Lobotomi. Galet. På allvar. Det där e den där fjantiga 69cal Enfield prylen intill. Bah. Skogstokig! Å...alldeles lysande! Underbar! VÅGA VÄGRA NORMALT OCH MAINSTREAM!
Mera 4 bore åt folket!!!
4 bore.
För att chansen att du skall springa på en livs levande T-Rex i din trädgård e förbannat liten...men aldrig noll.

Så jo. Med kännedom om karln ifråga antar jag skäligt att det blir jag som gör en säkerhetsgenomgång av den där prylen, sedan får vi be Daniel varva upp CNC´n så vi får fram en gjutform.
DEN lär i sin tur bli av mått där jag antar att vi får förvärma den med gas för att få ut vettiga kulor.

Tro mig. Kommer somna med ett leende, för det här e precis galet. Rätt upp å ner galet.
Å mjo. Fan vet om jag inte skall trycka upp varningsskyltar för alla T-Rex som springer förbi ute i trädgårn.
Faktiskt.

[Racing]

4 bore

https://www.youtube.com/watch?v=MDYtxxRU_cY

Ja.
Det gjordes 2 bore med, men de användes aldrig rent praktiskt. Det gjorde däremot 4 bores. Ian provskjuter ca 20min i i videon, bara DET är ren underhållning!

[lasse-a]

Här intill ett modernt Mossberg 12ga. Ja. Räfflat som sagt, och oftast använt med kula på mellan 1500 (lätt rundkula) och 3500 grains.

Jag vara bara tvungen att räkna: 3500 grains uppdelat på 1 oz foster slugs, ger ganska exakt 8 stycken.

Så om man tar en 7+1 Mossberg och skjuter hela magasinet på en gång då har man slängt iväg lika mycket bly.

Ger lite perspektiv... Och låt mig bara säga "aj..."

[Racing]

LOL.
Mm.
Helt djävla skadat e vad det e.... å.. totalt underbart!

Ett litet tips så!
Nu iofs inga nyheter direkt men detta lilla trick e ngt vi skojat med en del och som jag ursprungligen vart påvisad av Goon gunworks i USA.



Det där e ett sk bolt block. Den där lilla mässingklossen passar mkt noga mellan pangens bolt och uttaget därför i ramen. Referens för en vanlig 1860 = ca 4,00mm.
Användbart?
Mnja. Det beror lite på det. Om man har en revolver där uttaget för bolten är väldigt tight i ramen kommer man kanske inte uppleva så stor skillnad men har man en revolver med mer normalt slitage så kan bolten mången ggn röra sig i sidled, vilket KAN göra att vapnet inte låser upp exakt lika varenda ggn.
Ett bolt block är ett enkelt sätt att se till att bolten tittar upp i ramuttaget exakt likadant varenda ggn, och eftersom vi gör det i mässing blir det till en grad självsmörjande.
Jag brukar göra de ngn hundring för breda i svarven varefter jag honar in de på plats. Spelet skall i princip handla om ngn hundradel och med allt färdigt superlimmar jag ner klossen på plats.
Mao fullt reversibelt.

Ja. Det GÖR skillnad i de flesta pang. Man märker det genast i en mer robust, mer "fast" känsla i hur skrotet jobbar

[Racing]

En av det andra forumets medlemmar har en RIKTIGT dålig Manhattan han undrade om jag kan få fart i.



Till den grad att cylinderaxeln saknades, pipkil saknades. Ett av styrstiften till ram/pipa detsamma.. osv.



Mjo. Den är dålig. Som fan rent av, men ffa mer att ta i en generiska belgiska varianter. Axel fick jag en ny på plats iaf och med det gavs möjlighet att se hur landet ligger.
Å SÅ illa är det inte, rent mekaniskt.



Mm. De där satt kan jag meddela. Du milde tid, men med kolande låga på gassvetsen så.. allt ger sig till slut.



Då den är/var så dålig som den är togs beslutet att gå fram som bärsärker. Dvs slipa den ren från gravrost, och sanningen att säga kräver det normalt att man klipper mindre mtrl än många tror nödvändigt.
Framkant på cyl tex räckte det med 1/10mm.





Här bara grovslipat. Räfflingen är i bättre skick än man kan tro. Visst, den har tveklöst sett bättre dagar den med men kommer utan tvivel att funka för skytte iaf.
En stadig rengöring av räfflingen gjorde, som alltid, riktigt gott.

Nu väntar jag på en påse delar i form av avtryckare, bolt, hand, axlar, skruv mm... Så tar vi det därifrån.




Roligare då att jag har en snubbe som kliver in genom dörren som heter Mikael.
Har med sig en revolver han trodde var en pluggad replika, och som han bla lekt "kåbåjs&indianer" med som liten.

Men se, riktigt så förhåller det sig inte..



Tydligen har en sjökapten inom familjen, ute ifrån Torslanda, tagit med den hem efter ngn irrfärd ute i världen när Stonehenge var nytt. Japp. Det ÄR en Remington NMA. En med serienummer 106xxx vilket gör att den levererades till nordstatsarmén i oktober 1864.

"Hammaren går inte bak och pipan är pluggad". Fö en hammare där flamhärdningen syns klart och tydligt ffa...
Mm.
Hammaren.. ja det berodde helt enkelt på att den lilla skruven till handen gått av och låst mekanismen. Fick smitt till en ny i all hast. Fjädern till handen var av, fick hanterat det hjälpligt tills vidare.



Mjo. Det där kan man nog kalla en tydlig acceptans märkning vill jag påstå.



"Plötsligt händer det". Mm. Eller hur. Det enda vi har att tas med här är i eg mening ytrost. Revolvern är fan NY! Skulle sagt att får vi väck ytrosten (å se det gör vi) så håller den nog bortåt 80% blått kvar.
HELT sanslöst!



Mm. Det är på DEN nivån.



"Pluggad pipa". Nah. Not so much faktiskt... Skit. Så med det ur kunde räfflingen inspekteras och efter en rengöring så har den den så typiska "frostade ringen" som bruket av svartkrut ofta ger. Annars är räfflingen ny, den med.



Nipplarna kom ut de med, givetvis de knappt använda originalen, efter lite övertalning.



Så hur hantera detta nu då? Jo, det blir att skruva den i beståndsdelar och bokstavligt koka den. Ägaren vill givetvis använda den, nu när han vet att det är äkta vara och dess ung värde, och med kokning förvandlas det lilla som finns av rödrost till svartoxid. Vilket jag senare kardar väck överskottet av.

HELT djävla sanslöst! Med undantag av den där ytrosten, detta är ju ett rent tidsdokument. Kokningen kommer förhindra fortsatt rost osv vilket garanterar att med lite service och underhåll har denna LEDIGT 155 år till framför sig.
Bortsett från det är det enda denna skall se ett nytt högre korn (skruvar bort originalet och installerar ett 8mm högt ersättning) samt fett som olja. Därmed basta, och den skall skyddas mot elementen såväl som brysk hantering in absurdum rent ut sagt.

Det här händer ju bara inte... vafan e oddsen liksom.?

[Racing]

Mm.
Men då e det väl dags för hjärnblödning på vissa igen.



Mm. Nu är den alltså rostkonverterad. Dvs kokad i sina beståndsdelar i vanligt djävla vatten. Eller ja, jag adderar normalt ngr droppar Yes diskmedel med för att det klipper ev kvarvarande fett mkt enklare.
Men vad rostkonverteringen gör är alltså att förvandla den aktiva rödrosten till svartoxid, och det sätter därmed total P för rödrostens vidare utveckling.



Som ni nu kanske förstår lite bättre så är denna gamla Remington i ett helt sanslöst skick. Snacka om closet classic!



För att nu ha det sagt då...





När delarna kommer ur badet är de givetvis varma som fan. Värmen får kvarvarande vatten att dunsta rätt effektivt, men då det givetvis finns tryckluft i verkstan görs processen kort.
Å se bitarna framför en är i det läget matta å djävliga och det som varit rödrost står rakt ut.. som en böld typ.

Så nu vill jag vara EXTREMT tydlig kring vad som gäller för att det är nu jag kardar delarna. KARDAR!!! INTE ROTERANDE STÅLBORSTE!! KARDA!!!
Å en sådan kan man tex handla sig på Brownells mfl platser. Räkna med ca 800-1000:- för en vettig en.
KARDA!!
Den som nu provar att koka sin gamla pang för att sätta stopp för rostens framgång och sedan använder en roterande stålborste skall jag personligen hemsöka och dynga ner lopporna från 1000 kameler i dennes skrev!!
KARDA!!!
Har jag varit tydlig nog då?

Å saken är den att det inte "bara e att köra" för att man nu då har en karda. Min maskin är en gammal herrejösses Arboga vilket dels innebär att den varvar en del och dels är mkt mkt stark.
Innebär att JAG får vara lätt på handen när jag gör dessa jobben, och som ni kan se i brist på lyster här å där så hade jag kunnat gå fram hårdare men har valt att låta bli.
Hellre det än motsatsen.

Men som svar på frågan som blir autonom, ja.. Ja, du kan med framgång rostkonvertera ALLT i vapendelar som har behov av det. Kom bara inte skrikandes till mig när du gjort bort dig och varit snål å använt den roterande stålborsten från Biltema!





Nåja. No 106xxx har tagit ngr rejäla kliv emot sin nya framtid, en som innebär bruk, service och underhåll som det anstår. Gott nog med det.





Så nu skall den få ngr varv vapenolja till i allt att processen som påbörjats med kokningen kommer till ett stopp. Å därefter sätter vi oss lugnt och väntar på lite delar till detta fanimig rena unikum till revolver.
ENORMT roligt att ha fått vara del av detta må jag säga.

[Racing]

Hm.
Jaja, ett försök iaf.





DJÄVLIGT svårt att få till vettiga bilder här i mörkret om kvällen, men det där ger iaf kanske en idé om hur räfflingen på en 1858 såg ut som ny.
Nu rengjord osv enl alla konstens regler.
Som ni märker är finishen tex hög. Originalen använde ju sk progressiv räffling vilket replikorna sällan gör. Det finns replikor idag som kör progressivt, men i stort...icke.
Jag har ju haft ett antal gevär som karbiner med progressivt med och uppfattningen jag får är att man i stort satte "knorren" på runt 1:30 ung.

Det man skall ha i tanke som jag ser det är att dessa vapen eg aldrig designades för bruk med rundkula. Ogival was where it´s at... Tillika visar det sig, iaf på senare år, att det primärt är en kvarleva här i Europa att vi skjuter de med rundboll.
På andra sidan Atlanten.. not so much anymore.



Kanske just därför är det värt att ta upp till debatt? Anders "GrinOlle" Ohlsson vart ju så djävla snäll att han lånade ut sina former för originalkula ifrån "Eras gone" av Marc Hubbs design.
Marc är väl allmänt känd som en historienörd av rang på området och arbetet som föregick att de där formerna gick i produktion var omfattande.
I bild ser vi dels 44cal Johnston&Dow kulan och dels Colt kulan, som den kallas, för Navy kalibrar.

Efter att nu ha provat båda är en reflektion att de är rätt spetsiga båda två och när man då tex läser om vissa av papperspatronerna som laddades friskt med 30 grains krut bakom (som enl uppgift är att påminna om dagens Schweizerkrut i effektivitet) så inser man snart...bra drag va..
Steget ifrån det tilld e "tavel laddningar" en del använder idag ihop med rundboll är ju närmast astronomiskt.
Kan för egen del tycka det nästan är lite lustigt hur en del mycket högljutt ger uttryck för väsentligheten i att ALLT i deras gamla revolver skall vara orört original för att sedan ladda den med en laddning som vid tiden aldrig ens var i närheten av aktuell. Geronimo liksom!

Hur som helst. Det att de är så spetsiga leder till att mängden krut som kan läggas bakom begränsas. Jag har ju haft förmånen att prova de gamla originalen med lite allt möjligt och får nog säga att min personliga favorit är LEE´s variant av den sk 220 grains Ruger kulan. Dvs den avsedd för Roger Old Army.
Normalt backar jag den med runt 30 grains, vilket ger hyggligt stomp i bitarna iaf och ofta med mycket god precision. Eller rättare sagt, om än rutinerad enhandsskytt så med mer precision än jag är förmögen till de flesta ggr. Märk då tex att min gamla graverade 1858, med en räffling som iaf är använd, skjuter fullt i bänk på 25 meter. Dvs 50 poäng.

Vart ju just i sin tur med 36cal Colt kulan jag kom att inse att kammaren på en Whitney orkar med 24 grains, sedan är det stopp. I min Beals lägger man LEDIGT 30 grains bakom "Colt" kulan, och då med plats för en 1/8"(3mm) wad med.

Hur som helst..
Det där med gain twist har debatterats friskt under årens lopp och för att vara ärlig så vetti faen om det eg är till ngn större vinst. Ser vi vissa av de moderna replikorna så använder de ju 1:16 och väl det i vissa fall...

Tilläggas bör, rimligen, att jag med alla pang jag har själv skjuter de i bänk för att utröna vad de klarar. En form av "bench mark" (vitsigt som fan.. )
Laddstege? Ja, givetvis men även det som allt annat i mån av tid. Å hittar jag en kombination som skjuter 50...tja, då är det väl bara att le, packa ihop och åka hem?

[Racing]

För övrigt.
Sprang på den här videon som jag menar att ALLA svartkrutsskyttar som kan engelska SKALL ta del av.
Den är bra, den är informativ.
Som fan.

https://www.youtube.com/watch?v=-yjepTZ ... x_ozdAVQR8

[Magnus M]

Jag vill också ha gäster som kommer skatter Mark Novak på youtube har väldigt starka åsikter om karda vs stålborste, såpass att det har fått ett eget avsnitt.

Återigen, jätterolig tråd!

[Racing]

Mm.
Antika vapen + stålborste borde fan vara straffbart.

Det åsido, som du kan se med egna ögon är det med att rostkonvertera effektivt.
Men.
Om man med rimligt "våld från kardan inte uppnår resultat behöver delen ifråga kokas mer/längre.

Å..Tack

[Racing]

Fråga.
Att det skiljer i använt material mellan en Remington revolver och en Colt skall stå helt klart.
Men hur förhåller det sig med Manhattan revolvrarna?

Sett ngr stycken nu bara det sista och samtliga har varit i ganska risigt skick. Därav min fråga, är de ur sämre mtrl än Colt tom?

[Racing]

Jaha ja.
Det handlar ju som bekant inte alltid om mig, och denna ggn är storyn om vännen och klubbkamraten Bengt, å ja.. storyn är värd att berätta.

Alltså. Mitt under brinnande amerikanskt inbördeskrig sker som kanske bekant för en del ett uppror i Polen. Detta uppror skall beväpnas med Enfields ifrån England, vilka mkt riktigt tillverkas med vad jag förstått en egen serienummer löpa.
Bössorna på båt, och i det att eländet skall passera Sveriges gräns bordas och beslagtas dessa vapen. 1863.

Ur det ramlar vad vi kallar "Polen Enfields" tydligen och man må anse vad man vill om beslaget (försökt läsa på lite..) med tids nog sprids dessa vapen framför allt inom skarpskyttekåren här i Sverige.
Nåja.

ETT av de hamnar på I15 i Borås och hänger på en vägg på expeditionen lr vad det nu är, sedan 1914. Som bekant är ju vår försvarsmakt numer nedmonterad och turen kom givetvis till I15 med varvid sagda Enfield fick följa med en av officerarna hem.
Tiden går, och nu förhåller det sig inte bättre än att även Bengt är gammal officer vid I15 varvid han blir uppringd av kollegan som undrar ifall han har ngt intresse i "den gamla bössan".

Mm. Ja, i "vår" sits va FAN svarar man på den liksom

Så.. här är den. En Enfield ´53a i nyskick som levt sitt liv antingen i förråd eller.. från 1914 då på en torr vägg i Borås.
Ni får ursäkta att bilderna vart spegelvända...fråga inte..

Japp. Hammaren är totalfel och inte bara det den passar milt sagt halvdant med. Antar att bössan trillat ner från väggen någon ggn under de sista hundra åren kanske?
Mjo. Den har med sig ngn enstaka ding, och varbygeln har sett mer våld än lovligt med vid ngt tillfälle vad det verkar men.. skit nu i det.

SE PÅ DEN!















Japp. Export modell så det är samma typ av bössa som skickades till inbördeskrigets USA. SE PÅ DEN!!
"Hens teeth obviously exists!" Asså, jag tycker detta ÄR så roligt va! Å SNACKA om att den hamnade hos rätt snubbe! Den e ju fan NY!!

Asså, detta bara HÄNDER ju inte!
Mm. Som kanske bekant vid detta laget har jag inga som helst problem att glädjas med andra, och det här är inget kort på ren fantastiskt. Rätt av bara.





Mm. Glansen i låsplattan får den att framstå som kromad..







Man skulle ju LEDIGT kunna ta detta för en replika men se..nope. It´s the real McCoy. The full fucking 9 yards...
HELT sanslöst! Är bara att lyfta på hatten, bocka och gratulera. Bra där.

Skall bli EXTREMT roligt att se denna på banan. En ny, korrekt, hammare är beställd ifrån Dyson i England. Skall passas in, och det gör vi givetvis gladeligen.

Med det sagt...



Från fellow Robsoftare kom denna. Lite ledsen.. Framför allt pinnarna som håller pipan samt låset hade sett bättre dagar. Faktum är, låset har aldrig suttit på bössan i aktivt skick för med låset väl fixat så nådde inte låsets avtryckarpinne in till avtryckaren i vapnet så jag fick addera lite mtrl där.



Trevlig och charmig gammal grej med en kaliber av ca 20mm, och detta i rakräfflad form. Pipan har som en "kanonavslutning", dvs en ring, vid mynningen.



Kan ett lås vara hur slut som helst och man kan ändå få ordning på det? Ptja, det är klart att allt GÅR men.. nä. Det kan det inte. Det finns en gräns där man skall inse att det är dags att ersätta med nytt, och i detta fallet var det lite av ett gränsläge.
Tumblern/nöten var vettlöst glapp emellan sitt överfall och låsplattan. Nöten i sin i sin tur allt annat än rak, och man har sedan tidigare varit och filat rätt rejält i de både upphaken bla.
Hur som helst. Då lagerytan vart både oval och konisk och det behövde rättas till så svarvade jag den ytan ren på nöten.



Därefter en lagerbussning med krage, kragen för att sätta axialspelet inom ram igen för nöten. Ett trick som fungerar..



Å avtryckaren hade man kapat ner i sin "sear" yta (dvs där den ligger an mot upphaken) så det fanns inte. Adderade special tillsats med TIG´en och har börjat slipa till.

Å så det på många sätt mest trängande, att slagfjädern var matt som skam. Spänner man upp den och installerar den så tar det kanske två drag så är den lika matt igen och hammaren mest fladdrar omkring, så fjädern härdades om.
Å..väl härdad behöver det anlöpas så det inte spricker...



...vilket man i brist på härdugn kan göra med framgång i blysmältan man gjuter kulor av .

Nah. Den har nu fått lite kärlek denna gamla knallpåk och det är väl med det sagt mest detaljer som är kvar att hantera.

Så..

Det kom ett knippe revolvrar ifrån landets östra delar. Däribland en Remington sk transition Navy som ärligt hade sett bättre dagar.
Jag får ibland frågan då en del ser blåneringarna vi gör som djävligt snygga vad ett sådant jobb innefattar, och jag brukar svara...
Primärt tid.



Nej. I min mening går det inte att göra jobbet i maskin. Funkar bara inte, det är för många krokar å vrår, vinklar och fall så att sköta det hela "the old fashioned way" är nog det vettigaste alternativet.
Men tro mig.. man kan bli TOSSIG av allt slipande. Man slipar så man kräks, åsså slipar man mer. Börjar med 240 och för "militär finish" slutar med 800. Våtpapper alltihop och GIVETVIS med backing.
Därav den grova filen i bild.



Tacksamt nog får jag för tiden lite hjälp med detta, varvid det hela flyter på iaf. Där det är runda former, då jag arbetar med det, så använder jag olika storlekar av avdankade elektrolytkondensatorer som backing. E väl återvinning det med på sitt sätt!!



Å en extremt viktig del i detta är att gå fram med omdöme. Det innebär att vissa skador låter man helt enkelt vara, om de är för djupa är det vad det är.. Finessen är att så långt möjligt bibehålla vapnets integritet, bara ge det en ny chans i livet.
MÄRK NU VÄL att de vapen som ens övervägs för denna behandling, där har skeppet redan gått. Det är vapen där ytan på de är direkt dålig MEN "räddningsbar".



Mm som sagt. Mukke slipande ÄR det, ner till skruvskallar och små pinnar mm.

[Racing]

Nu inte till transition Remmyn ovan utan till en helt vanlig NMA.
Det där med axialspel mellan pipans entré och trumman kommer ju ofta på tal och fram till för blott ngr år sedan vart ju en poppis lösning det vi kallar "backade" pipor.
Alltså att man i ngn form klippt av anslagsytan för pipan där den möter ramen i meningen att få pipans entré att landa längre bak - så att säga in mot trumman.
En åtgärd många kommit att rynka på näsan åt, ofta som ngt mindre ädelt, men frågan är ju vad som är alternativen.?

Jodå. Det finns.
Det i bild är trumman ifrån den berömda "cowboy&indianer" pangen till vänster. Dvs rent tekniskt finns i eg mening inget slitage på den varför den med en bilds tydlighet mkt klart påvisar hur sliten arean vid kuggkransen på den andra är.
Märk då väl att den "slitna" trumman mkt mkt långt ifrån är från en sliten revolver!!! Axialspelet på pangen är ffa gott och väl inom vad som skulle accepteras som rimlig gräns av många.
Inte mätt men en syftning är att spelet kanske handlar om 0,3-0.4mm

Observera att vi nu talar om en Remington. Dvs, det som egentligen skall vara avgörande för var arbetet och insatsen läggs är inte spelet till pipan utan eg spelet mellan lagerytorna i ramen. De sk yoke punkterna på ammerikkänska.
Mkt riktigt är axialspelet mellan yokarna större än på en ny pang i fallet med pipan till höger i bild. Normalt skall axialspelet mellan yokarna i princip närma sig noll och själva spelet mellan trumma och pipa sedan primärt sättas genom att variera pipans sättdjup in i ramen. Mao skall pipans entré ligga ngt aaaaaaaaaldrig så precis "framför" yoken/främre lagerpunkt.

Slutsatsen blir att "rätt" sätt att hantera det i MITT tycke för stora spelet blir att addera svetsmaterial till trummans kuggkrans. Alltså "baktill" på trumman. Genom att sätta om vad som i effekt är trummans totallängd så närmar vi oss återigen att få trummans spel mellan yokarna mot noll.
Att "rensa upp" ett sådant svetsarbete är ändå mindre jobb än man tror, om än att det naturligtvis kräver fler moment än att bara klippa av de tiondelar som skulle varit aktuella om vi "backat" pipan.

Men. I kölvattnet av att backa en pipa, jag har allt gjort det själv innan jag började rannsaka det här med nyter insikt, så kommer fler följdproblem. Om än att där är gott om revolvrar som INTE sätter spel mellan yokarna utan det som används som främre axialpunkt blir pipan (Colt,Whitney mfl mfl) så är det INTE rätt på en Remington. Vi flyttar samtidigt fästpunkten tex för laddarm mm varför det hela drar med sig mer än man först kanske tror.

Nu skall samtidigt sägas att OM man nu sätter axialen mellan yokarna så kan det FORTFARANDE vara aktuellt att klippa pipans ansatsplan mot ramen, för att på så vis få in pipan till större sättdjup i ramen. Tex om vi har en mkt sliten entré.
Eller?
Jag svarar idag tveklöst NEJ på den. Eftersom materialet är svetsbart finns det i min mening absolut NOLL anledning att störa den balans som finns mellan måtten original.
Det finns givetvis de som vänder sig emot bruket av tillsatsmaterial i en pip entré, men sanningen att säga fungerar det. Oavsett vad belackar nu ev "tycker".
Finessen är ju den att om vi adderar svetsmaterial till entrén så är det så att lejonparten av det som adderas försvinner i svarven i samband med att man rensar upp i jobbet som är gjort.

Satt i kontext, om vi använder exemplet ovan, så bör vi landa på ett spel mellan pipa och trumma i storleksordningen 5-7/100mm ungefär. För att sätta kontext till DET i sin tur, jag har för mig att ett normalt hårstrå är ca 3-4/100mm tjockt. Det ger iaf en idé om vad vi snackar om här.
Hur som.
Vi har alltså ett spel på "den slitna" revolver ovan av säg 3/10mm. Om vi då drar bort säg 5/100 ifrån det (vilket spelet skall vara) så innebär det rent praktiskt att vi adderar ca 25/100mm material. Mao.. nära nog ingenting för vilken normalt funtad människa som helst.
Materialet är som sagt svetsbart, och med inbränning nog vid svetsningen blir de där adderade ca 25/100mm i princip bokstavligt som ngt ursprungsmaterialet inte kan stöta ifrån sig ens om det vill.
För GIVETVIS måste svetsfogen och materialet dels vara kompatibelt och dels bearbetningsbart på ett sätt och manér där man med jobbet avklarat har MYCKET svårt att säga ifall det ens är gjort.
En adderad sidofiness i sammanhanget är att vi dessutom får en bra mkt mer homogen yta för cylindern att arbeta emot, sett från perspektivet gasläckage.

En Colt då?
Ja, nu visar det sig att PIPAN är svetsbar (Navy/Army samt Dragoon mfl). Ramen.. not so much utan mkt speciella svetsmetoder. Men pipan är rakt av svetsbar med konventionella metoder vilket innebär att det vi PRIMÄRT mao behöver ta med i ekvationen här är dels hur cylinderaxeln bottnar i sitt hål i pipan och hur pipkilen interagerar med det OCH vilken ev vinkelförändring vi får från trumma till pipa - där givet all förändring eg är av ondo och detta INNAN vi tar fram svetsen och svarven.

Så nej. Det finns rent praktiskt eg ingen som helst vits med att "backa pipan" på en Colt heller mer. Ngt jag i självkritik önskar jag hade insett tidigare.. Nåja...

Min poäng dock är att oavsett fabrikat, så här håller det på. Mao finns inget incitament till att backa en pipa - alls, oavsett fabrikat, för där finns alltid en annan väg runt problemet och i MIN mening då en väg som är bra mkt mer genomtänkt eftersom vi i praktisk mening enbart strävar emot att föra tillbaka alla spel mot original och hur revolvern levererades för 160 år sedan.
Varför? Ja, dels för att låta vapnet behålla sin ursprungliga integritet, men även tex för att man då kan byta trumma mellan olika vapen osv EFTERSOM allt nu återigen håller nominella mått.

Lika samma är materialen som är inblandade vs vad vi har att använda idag i princip mjuka som smör - för att vara "stål". Innebär rent tekniskt att det relativt sett är lättbearbetat vilket i sin tur för med sig att man ingalunda behöver vara ngn materialguru för att hantera det här på ett BRA mycket vettigare sätt än att backa pipor.

Så.
Lång utläggning.. som förhoppningsvis tar skruv hos de som behöver veta

Coltarna kan med det sagt vara nog styggelse att tas med ändå, med den där lösningen av en "arbor" som skall bottna i sitt hål därför i pipan. Märk väl att det därför IBLAND kan vara idé att slå ett gängat hål i axeln där den skall bottna i ramen, korta av axeln aldrig så lite och därefter installera en stoppskruv. På så vis kan man med större enkelhet justera för det som behöver justeras för (det är verkligen ingen exakt vetenskap) och väl färdig "låsa" stoppskruven med ngr droppar Loctite av vettig variant.

[Racing]

Fö. Det där är då en i min mening vettigt uppsvetsad och "städad" entré till en Colt 1860 Army. Landar det där ...kunde det i vart fall vara bra mkt värre

Fö.
Cylinderaxlarna till Colt (och deras derivat). Efter att ha lattjat med det där fram och tillbaka så vetti faen om jag inte börjar tycka att det vettigaste att göra när de börjar bli slitna att byta de.
Axlarna kostar dock inte apa hos Geoffrey på Sixgun och nytt är alltid nytt. Har ju svetsat upp och fixat till diametrar på de tidigare men.. nah. Tror de dagarna får vara förbi. Axeln skruvas ju in i ramen på Colt så när man ändå har loss det där kan det som jag ser det vara en mycket god idé att plana den anslagsring som utgör praktisk stötbotten när man ändå är i farten. Ålder och slitage brukar medföra att den där ytan är allt annat än rak längre..



Är gängorna i ramen förbi sitt bäst före datum är tveklöst det enda vettiga alternativet, iom att ramen oftast är av gjutgods, att installera en heli-coil insats. Om det medför att man gör om den gängade axeltappen på axeln säg tex till M8.. so be it. Är inget som syns eller märks iaf med pangen väl ihop igen.
Har en sådan 1860 liggande klar där just detta jobbet precis är gjort. Inte mkt att orda om, och med det gjort så VET man sedan att den strukturella integriteten på bitarna är högre än original rent av.
Slitna cylindrar på Coltarna = gör utrymme för lagerbussning i trummans respektive ändar. Ta sedan dessa bussningars innerdiameter där de möter axeln till axeldia plus ngn hundring.. Å vips har man sig en Colt tightare än när den var ny.

Remingtons då?
Ja, axlar som trumma slits ju där med. Inte mkt att orda om, men faktiskt är det som blir vettigast i utfall och med minimum av insats då ÄVEN oftast lagerpunkterna i ramen sett bättre dagar, att man gör om det hela ifrån ca 6,8mm till 7,0mm blankt.
Ja.
Jag VET att det kan låta som en styggelse, men på vapen så slitna att vi snackar denna formen av ingrepp så har det där berömda samlarvärdet seglat sin väg för länge sen iaf. Det handlar mao om att sätta om pangen så den fungerar bra praktiskt, för skytte.





En vanlig 7.00mm brotsch kräver inga förarbeten. Se till att få en som är självstyrande och kör den rakt in bara ihop med lite skärvätska. Gör båda hålen i en uppspänning så linjerar de bättre än när pangen var ny med jobbet väl gjort.

Axel till de där 7mm då? Mkt enkelt, slipad rostfri axel. Kostar skit och inget. Skär av "T" stycket i svarven och dubba ett centrumhål i det. Borra och slå gänga, typ M4 alt 8-32 eller liknande, vad man nu föredrar.
Svarva därefter ner den nya axeln till vald dimension och slå motsvarande gänga på axeln. Planingen av biten av axel enl original i sin tur, fräs alt slip.
Med trumman nu brotschad med samma 7mm brotsch har vi nu en lagerlösning på en Remington som kommer stå sig nästa 150 år om det bara servas.. å som är tight som en lammaröv rent ut sagt.
KAN man hantera det i originaldimension? KAN man få till det tillbaka mot original igen? Ja, givetvis. Men det är INTE kostnadseffektivt. Alls.

Ha i tanke att de tidiga Remington (Beals och Transition) har klenare dimension på trumaxel än NMA och NMN. Är bara att kompensera för det i val av brotsch och verktyg.

En glapp Starr? Där e ju trumman lagrad på ett helt annat sätt. Addera material bara.. och sätt om. Vid behov slå en bussning i framkant. Axialspel, igen.. addera material.. osv osv osv.

Så med allt detta gjort då?
Med trumman nu utan spel och uträtat med världen i största allmänhet?



Mm. Det är först NU det är aktuellt att justera boltens inpassning mot trumman så respektive kammare hamnar vettigt centrerat mot pipan. Valet av verktyg som får ALLT annat att framstå som ett skämt?
En vanlig skitbillig USB inspektionskamera ifrån valfri E-bay. Det att hålla koll på är kamerakroppens diameter, så man får ner de i pipan
Meeen..för VÅR applikation så finns det idag vettiga sådana med dia på 5-6mm.
Bli dock INTE förvånade om ni märker ett eller två kammarlägen som är "off" vs de andra. Ja, det finns lösningar på det med.. givetvis. Men.. mer invecklat får man nog säga.
Det HÄNDER att man springer på pang där trumman inte linjerar i höjdled. Svaret då är.. leta reda på en annan trumma.