Originalinlägget ligger längst ner i detta inlägg. Det andra är ett hopplock som jag vill ha placerat högst upp i denna tråd för det fall att någon söker info om dessa vapen och ska slippa bläddra sig igenom hela tråden.
Om någon finner felaktig information eller har kompletteringar så skriv i tråden så kan jag forska vidare eller ta med ny info i en ny sammanfattning någon gång.
McMillan har en mycket intressant historia och jag tycker att deras allra första civila jaktproduktion förtjänar en sammanfattande historia. Det är ett hopplock och inte kronologiskt eller särskilt snyggt just nu.
Kring en del årtal råder inte full enighet. Men på ett ungefär stämmer allt i kronologin.
Nedan är en mycket kort beskrivning av hur de vanligaste modellerna att finna i Sverige kan identifieras.
Det maximala tidsspannet för äkta McMillan jaktvapen är tillverkningsåren 1987 - 1991 och kort sagt existerar inga andra än dessa. Tack vare en säker datering av ett Talon vapen med SS0026 till mars 1991 bör dock den äkta produktionen med de gamla serienumren varit över i slutet på 1990. Brasklapp för att det följde med in i början på -91. Dock fanns förmodligen en del vapen med gamla serienummer och "rätt" produktion som såldes under 1991 och utgör den felande länken i dessa två årtal och hit kan röran med "rätt" lådstämpling men fel serienummer också härledas. Just dessa vapen skapade mycket huvudbry under efterforskningarna och det pekar på att det är så enkelt att lådorna var byggda av Rock, uppbrottet kom, första stämningen, namnet skulle ändras men Harris byggde klart vapen på dessa lådor under 1991 och stämplade dem med den nya nummerserien SSXXXX. Dessa år utgör annars helt och allena själva urproduktionen och i Sverige har jag bara lyckats hitta vapen ur denna produktion även om det kanske importerades rena Harrisvapen senare.
Tillverkningsnumren på dessa sk äkta vapen är 1XXXX eller 8XXXX eller TXXXX eller 2XXXX. Lådan är stämplad G.McMillan&co Phoenix AZ.
‐---------------------------
Nu så. Nu kan jag knyta ihop den här snåriga historien.
Signaturestudsaren med nr 110XX beställdes och köptes ut via en handlare i norra Sverige. Inte Vapen och skytte, utan en annan, så det fanns flera som kunde få hem McMillan. Årtalet var -90. Således har vi ringat in de aktuella serienumren till den äkta epoken.
Därtill, tack vare första köparen av denna studsare fick jag tag i mycket mera dokumentation från denna tid.
I korthet så bekräftas alla mina tidigare teorier.
Signature utvecklades dock redan ganska tidigt på 80-talet av Gale. Hans vision var tidigt att bygga och sälja jaktstudsare men det blev förskjutet eftersom ett militärkontrakt tog all produktion och inga civila vapen tillverkades.
Först -87 förverkligades hans tanke om jaktvapen och detta i samband med start och försäljning av det nya företaget G.McMillan&co till en grupp tyska investerare och där Harris kom in I bilden som mäklare i försäljningen.
Harris hade uppenbarligen ytterst lite med produktionen att göra alls under denna tid och är inte ens omnämnd över huvud taget i produktionen -87 till -90 (-91)
Vapen tillverkade under denna tidsepok är den enda riktiga produktionen av sk äkta gamla McMillan jaktvapen. Det existerar, som jag tidigare mera teoreriserat om men nu har absolut fakta kring, ingenting annat än serierna jag tidigare nämnt som kan kallas McMillan. (Av den gamla sorten naturligtvis, dagens McMillan vapentillverkning är något helt annat.)
Med förbehåll för att Gale gjorde någon enstaka civil jaktstudsare före -87, vilket känns mindre troligt då det militära kontraktet var det han följde och innan han utvecklade sin egen mekanism, Signature, byggde han inga helt egna vapen utan byggde främst om 700;or.
Det vi kallar Harris är den senare produktionen. Numren börjar på SSXXXX, med förbehåll för numren som börjar på 2XXXX vilka jag ännu inte vet historien kring men allt tyder på att det var en liten serie i en övergångsperiod runt -91.
Så grattis till er som äger en G.McMillan med tillverkningsnummer 1XXXX! Ni kan med viss stolthet veta att ni äger en så äkta ur-McMillan som överhuvudtaget existerar. Att kalla dessa vapen Harris, som då och då så gjorts av McMillan på senare dagar, betyder i praktiken att man indirekt säger att "äkta" McMillan jaktvapen av den gamla produktionen inte existerar över huvud taget då ingen tidigare eller mer "ren" McMillanproduktion av jaktvapen någonsin funnits.
Vad olika företrädare för McMillan och familjen sagt under årens lopp har varit väldigt motsägelsefullt och här tror jag förklaringen finns i den smutsiga historia som följde.
Dock ser jag historian som utredd nu och de fakta som kommit fram är bekräftade.
Gale vann 1960 års bänkskyttenästerskap med en ombyggd sako i 222r. -64 flyttade han till Alaska och arbetade åt US Airforce. Där såg han problemen med vädrets makter och gevärskolvar vilket ledde till att han utvecklade de första syntetiska glasfiberstockarna. Efter drygt 30 års arbete där han byggde om vapen och tillverkade kolvar utvecklade han sin helt egen mekanism. Signature. Under tiden fram till det byggde han ffa bänkskyttevapen och prickskyttevapen på remington 700 mekanismer.
Dessförinnan hade Gale tillverkat stockarna till Weatherbys Fibermarkserie 1981. Detta var den första serieproducerade jaktstudsaren med glasfiberstock. Sako och Winchester följde.
Gales planer var att släppa Signature på marknaden 1986 men försvarskontraktet krävde hela årsproduktionen på 480 mekanismer och först 1987 kunde de allra första G.McMillan Signature lanseras på marknaden. Här såldes det bolag som skulle tillverka och sälja vapnen och det var här Harris kom in i bilden.
Gale hade uppnått pensionsålder och kontrakterades på 3 år under övergångsperioden. Detaljer finns längre ner.
Piporna gjordes av Pat och honom själv samt Gary Schneider och Bill Wiseman som köpte Pat's piptillverkning tidigt som lärdes upp av dem. De specialiserade sig helt på button rifling där pipan inte hamras utan ett räfflingsdorn tvingas igenom pipan. Räfflorna bildas genom att stålmolekylerna ändrar läge sinsemellan. Det ger en helt annorlunda yta än i vanliga pipor.
McMillan gav därmed sina pipor sk polygonräffling där tvärsnittet liknar en rundkantad månghörning. Denna räffling är betydligt snällare mot kulan mantel och ger en högre precision. Motståndet är lägre och friktionsvärmen mindre.
Studsarna konstruerades med CAD-CAM teknik och lådan borrades och och putsades efter härdning. Stålet som användes var ett krommolybdenstål av flygplanskvalitet. Denna teknik fördubblade produktionstiden och fräsverktygens livslängd reducerades.
Med tekniken kunde mekanismens toleranser hållas under +-25/1000mm. Mekanismen var borrad pch henad till en finish på 16 micron. Den invändiga diametern garanterades ligga inom fem tusendels millimeter.
Plastbäddningen var perfektionistisk och även pelarbäddad.
Metallens finish framställdes genom kromsulfidprocess och korrosionshärdigheten överträffade de militära kraven.
Lite mer fakta,
Talon är knappt omskriven i Sverige vad jag hittat och utvecklades -87 -88. Från början som en ren storviltstudsare med lösningar från M/98 och M/70 för att klara kalibrar upp till 460 weatherby.
Uppenbarligen gjordes den också i klenare kalibrar, enstaka ex iallafall, då jag hittat ner till 243.
Att Gale McMillan inte skulle vara hjärnan bakom även detta system, då Rock långt senare sagt att ingen McMillan var inblandad, finner jag väldigt otroligt då han helt klart var hjärnan i produktionen mer eller mindre helt och hållet under hela denna tid. Att Harris skulle ha utvecklat den är ytterst osannolikt då han bara var en mäklare som alldeles nyss halkat in i vapenbranschen genom mäklararbetet vid försäljningen som var starten på McMillans första och i det tidiga skedet, enda jaktvapenproduktion. Att Harris vid denna tid hade kunskapen att utveckla en ny mekanism förefaller väldigt osannolikt.. Vem som annars skulle ha skapat Talon lämnar bara ett enda frågetecken. Gale och Rock fanns i företaget, byggde mekanismer och vapen. Kanske fanns andra, ej omnämnda i historien, skickliga vapentekniker där som utvecklade Talon? Men jag ser ingen som helst logik i att inte någon av McMillans var med och gjorde den.
-87 var Harris inte mer än en mäklare och omnämns inte som en person inblandad i vapentillverkningen alls i äldre fakta kring företaget. All info, artiklar, reklam etc från hela perioden är fullständigt utan Harris vad jag funnit och McMillanfamiljen själva är hela företaget och de som står bakom det och är ansiktena utåt under perioden.
Först långt senare, åratal efter alla otrevliga turer med denna man börjar det dyka upp påståenden om Harris som involverad och rentav ansvarig i vapnen före -91. Ingen fakta jag funnit med datering från denna tid omnämner ens Harris och jag ser det som en sent skapad efterhandskonstruktion, eller sanning med modifikation, i samband med McMillanfamiljens då nystartade vapentillverkning. Förmodligen ville de svära sig fria från den gamla Galeproduktionen då det rent affärsmässigt hade varit rena förlusten att knyta sig till dessa vapen och behöva hålla reservdelar osv. Den gamla konstruktionen ägdes ju då av Harris och deras egen nya produktion hade ju inte samma delar och lösningar. Därtill var det helt klart mycket känslor och ilska med i bilden under alla de stämningar och motstämningar som följde efter -91 vilket skiner igenom i en del kommentarer från familjen som finns att hitta på nätet. Kanske ytterligare en anledning att känna motvilja i efterhand mot denna gamla produktion?
Gale har tidigt sagt att Mot slutet av hans tid hade Harris mer och mer börjat lägga sig i produktionen och börjat skapa problem. Men att han var inblandad i tillverkning och hade kontroll och således möjligen hade så mycket inflytande att vapnen -87 till -90 (91) bör kallas Harris är helt inkorrekt. Harris tycks allt eftersom lärt sig och kommit med mer och mer åsikter men hade inte mycket, om något alls, med tillverkningen att göra. Möjligen (Gales kommentarer) la han sig i såpass på slutet, -90 att han på något sätt påverkade Gales kvalitetskontroll. Men före det, knappast. Han var vad jag fått fram, ingen vapentekniker, utan en mäklare som krånglade sig in och till slut tog över. Produktionen sköttes dock hela tiden av de omnämnda I McMillanfamiljen, Gale, Pat, Rock och deras personal var hela tiden densamma i stort sett.
Vapnen denna tid följde till stor del militär standard gällande krav på stålkvaliteter, stockar etc. Gale bar ju med sig tillverkningsproceduren sedan sitt tidigare militära kontrakt. Metall härdades före bearbetning istället för efter vilket gav extremt små toleranser och kostade dubbla tiden i tillverkning jämfört med den omvända standarden i vapentillverkning.
Piporna var (oftast) buttonräfflade, polygonal. Systemen bäddade, blueprintade och med toleranser långt under standard. (McMillan eller Schneiderpipor var det vanliga men även Lilja tycks ha använts)
Precisionsgarantin gavs för 5 skott under 15mm på 100 yards. Och ovillkorad med avseende på ammunition.
Vapnen tillverkades på beställning och ingen egentlig ren standardstudsare fanns. Bara en grund varifrån kundens val lades till och vapnet byggdes efter det.
Det fanns många olika tillval, bla det flutade slutstycket som sitter på min signature. Trycken från Shilen, Canjar eller Timney var de vanligaste valen. Kunden fick även själv välja räffelstigning. Vanligt bland sverigeimporten , som för övrigt var ganska stor, tillräckligt stor för att McMillan utvecklade en 1900 liknande stock kallad McMillan FFV. Just FFV stocken har varit ett kännetecken där dagens McMillan tidigare tveklöst sagt att vapnet är ett äkta McMillan och inte ett Harris.
Kort sagt var vapnen från denna tid samtliga rena customvapen. Byggda rent hantverksmässigt och individuellt efter beställning på det bästa sätt, med de bästa komponenter den tiden hade att erbjuda.
Här ligger svaren på funderingarna kring att vapnen man finner har olika komponenter. Det var helt enkelt kundens val vilka komponenter vapnet skulle ha. Hur det skulle skräddarsys. Kalibervalet var i princip obegränsat upp till 416 för signature och 460 för talon. Det finns uppgifter om 460wby även i signature.
Priset vid introduktion i Sverige var ca 14000kr för grundvapnet. Det höjdes sedan till ca 17000kr. Motsvarande 25-30000kr i dagens penningvärde. Nypriser på runt 30000kr -88 till -91 avsåg förmodligen oftast vapen med olika mer exklusiva tillval.
De senare sorgliga turerna har tyvärr delvis svärtat ner denna gamla fina produktion av vapen. Tyvärr har mycket felaktig fakta spridits av båda sidorna i konflikten långt i efterhand och ingenstans finns den verkliga historian nedtecknad tyvärr. Endast rena partsinlagor i en smutsig historia.
Från Harris sida ofta rena fantasierna om olika militära kontrakt som aldrig fanns och överdrifter/lögner kring sin egen roll i produktion och utvecklandet av lösningar McMillan hade skapat.
Från McMillans sida avståndstagandet från sin egen gamla produktion och duckande av ansvar. Gissningsvis ganska enkelt då Harris snarare bör ha sett sig gynnad av att åläggas det ansvaret.
Jag har varit transparent i sökandet och värderandet av information och har i stora drag den korrekta historiebeskrivningen klar. Detaljer fattas men i det stora väsentliga känner jag mig nu helt nöjd.
Och jag tycker att denna produktion är förtjänt av en viss upprättelse då felaktig information ofta fått fäste och gjorts till sanningar under eran långt efter att produktionen var slut.
Tilläggas här i ärlighetens namn bör att Harris egen produktion faktiskt har ett ganska gott rykte i USA. Den gamla G.Mcmillan produktionen har oerhört gott rykte och det är svårt att hitta särskilt negativa åsikter alls. De kvalitetsbrister jag funnit är nedskrivna i tråden och trots ett oerhört googlande och läsande på amerikanska sidor har jag inte funnit någon annan som haft så stora problem och brister på sitt vapen som Potatiskastare på detta forum haft. Otur med ett riktigt måndagsexemplar tycks det som.
Jag har en del mer detaljinfo gällande produktionsmetoder etc som kanske kommer senare när jag orkar färdigställa det.
Snubblar jag över något mer av värde för historien lägger jag in det här.
Men grundfrågan till att grävande började var från min sida att utröna vad som är en äkta McMillan av den gamla sorten och vad som inte är det. Denna fråga är nu utredd och klar och i korthet är det så som sagts tidigare: vapen stämplade med G.Mcmillan&co OCH serienummer 1XXXX är utan minsta tvekan det vi kallar äkta McMillan av den allra första, och enda, äkta produktionen. Här ingår också vapen med nummer TXXXX, 2XXXX och 8XXXX. 8XXXX är serien där vi oftast finner trästockar och vad jag sett, tillverkade i det McMillan kallade sin custom shop. Dessa olika nummer är relativt små produktioner av Titaniumserien, custom shopen (oklart varför då allt var mer eller mindre custom) och ett nummer jag inte helt begriper mig på. (2XXXX), det är dock ganska säkert daterat till rätt tidsålder.
Att McMillan idag, och familjemedlemmar tidigare hävdar Harris på produktionen före uppbrottet -90 (-91) är som tidigare sagts en halvsanning, klart närmare lögn än helsanning faktiskt.
Vad som vore intressant att veta är hur många civila vapen med G.Mcmillan märkning och dessa tidiga serienummer som totalt tillverkades. Jag vet inte.
Vad vi vet är att det först tillverkades 480 mekanismer som gick åt till det första militära kontraktet. Sedan 1500 mekanismer som efter -87 var det som blev den civila jaktvapentillverkningen.
Utöver detta tillverkades X antal mekanismer i titan och KANSKE ett antal till under denna era.
Min gissning är att de första 1500 är de med tillverkningsnummer 1XXXX. Tack vare dateringen till rätt tillverkningsperiod av ett 11XXX vapen till -90 stämmer det bra. Min gissning är att de andra serierna är tillverkning parallellt och delvis också delar av Rocks 1500 mekanismer då de kan härledas till samma tidiga period. Baserat på dateringen av det mycket låga numret 100XX till -87 som tack vare dokumentationen helt säkert är ett av de 100 först tillverkade vapnen samt dateringen -90 av ett lågt 11XXX vapen.
Vi vet att det tillverkades minst 1500 jaktvapen denna tid. Med förbehåll för att det finns ett antal lådor med "rätt" stämpel men "fel" serienummer (SSXXXX), dvs Harrisproduktionen, vilket kan tyda på att man aldrig hann bygga färdigt vapen på de första mekanismerna innan separationen från Harris.
Men någonstans i storleksordningen 1000 till 2000 vapen kan nog vara vad det handlar om av urMcMillans som kom ut på marknaden.
Här lägger jag en brasklapp för Talon. Talon tillverkades uppenbarligen i större volymer av Harris under tiden -91 och framåt -95. Hur många Talon som gjordes under McMillantiden känns väldigt oklart men det är svårt att finna Talon med de gamla numren så särskilt många var det nog inte. Det är ffa i Talonserien jag funnit uppgifter om krånglande vapen med produktionsslarv och det är vanligast förekommande i serie SSXXXX. Dvs Harris egen produktion, oavsett stämpling på lådan.
kan ju lägga in en kortfattad story om de mer kända turerna runt företaget(n).
Dessa historier är lätta att finna på nätet och välkända.
McMillanfamiljen byggde tidigt bänkskyttevapen av hög klass. Pat gjorde piporna, Gale förfinade Rem 700 mekanismer. Man byggde sedan prickskyttevapen till amerikanska militären.
-86 eller -87 bröt Gale ut vapentillverkningen ur familjeföretaget och startade G.McMillan. Strax före detta utvecklade Gale den berömda Signaturemekanismen. Pat lärde upp (?) Bill Wiseman och sålde piptillverkningsdelen av gamla företaget till honom ungefär samma tid. Första kontraktet på 480 vapen/mekanismer av Signature gick till militären. Resterande 1500 stannade i företaget och byggdes av Rock ffa. Detta företag såldes till tyska investerare med hjälp av mäklaren Wes Harris och kontraktet innefattade att Gale skulle stanna 3 år som anställd.
På något sätt snikade sig Harris in i affären.
Med tiden manövrerade Harris ut tyskarna och tog kontrollen själv.
Gale var kvar till -89 eller -90. (-90 mest troligt)
Under -91 raserade det mesta i Harris och McMillanfamiljens relation fullständigt.
Nu levererades inga komponenter mera från dem till Harris. Samma tid förekom rättstvister dem emellan och Harris tvingades byta namn till Harris/McMillan. Han ändrade sedan namn flera gånger på vapnen fram till -95 då han konkade efter flera rättstvister och en dom mot sig för vapenhot mot en anställd. Hans mest kända företagsnamn är Harris Gunworks.
Harris har sedan startat om igen och tillverkat pipor ffa.
Från -91 börjar den mer svajiga produktionen av vapen. Mycket höll högsta klass som den tidigare men det fanns stora olikheter. Bla förekom problem med härdning av upphak som orsakat allvarliga olyckor. Ffa modellen m/86 tycks drabbad av kvalitetsbrister. Stockar och pipor kom från Harris egen, eller inköpt tillverkning.
McMillanfamiljen startade efter det absoluta uppbrottet upp egen vapentillverkning igen med nyutvecklade vapensystem som helt byggde på Gales gamla Signature. McBros, McMillanBros etc.
Det är denna nystart som är grunden till dagens McMillan som är vid god vigör idag och producerar förstklassiga vapen och stockar.
Bland skyttar och jägare i USA har samtliga namn och produktioner gott rykte, även Harris egen överlag, med undantag för härdningsproblemet.
Det var lite kortfattat och säkert innehållande något felaktigt någonstans. Men ungefär så tycks det förhålla sig.
-------------------------
Här är det ursprungliga förstainlägget i tråden:
Har kommit över en sådan.
Så här långt har jag kommit:
-mycket gott skick, ser inte mycket använd ut.
-kaliber 30-06
-ålder och historia kan inte styrkas alls av säljare. Ursprunglig köpare finns ej i livet.
-tillverkningsnummer, både låda och stock är stämplade med samma nummer, 10××4
-pipa och låda syns "höra ihop" samma matta ytbehandling.
-rekylklack något grövre än rem 700
-sakoutdragare
-flutat slutstycke, raka flutes, 5st
-shilentrycke
-montecarlostock
-deceleratorbakkappa
-pipan är 24 tum, 6 räfflad av typen 5p. "Semipolygon" Dvs vad jag kan se den sort schneider och även kanske Gale McMillan ibland använde.
-Bdl brunn.
-I övrigt precis lik den vanliga signature
Intrycket är en ren rem700 klon.
Någon som törs ge sig på lite tankar om ålder och huruvida det är ett Harris-hopplock eller en lite tidigare sort från Gales tid, före -89?
