Söndag morgon börjar med att en passkytt ser björnen på 10-15m håll då skytten äntrar tornet kl 05.00. Björnen kommer förbi honom och försvinner in i området. Han ropar på radion till oss andra och rapporterar. I björnens färdriktning sitter en person på ett snårigt markpass och personen byter pass till ett torn då det är onödigt att eventuellt få björn inpå sig när det är tätt. De rör sig tyst och även om de knappast springer rakt på någon så känns det bekvämare att sitta i ett torn, om än aldrig så litet.
En halvtimme senare sitter P med sin son i ett annat torn vid ett vägpass. Det börjar småregna och han klättrar ned och hämtar regnjackan i bilen och när han står där hör han ett prasslande och tänker "älg". Han lägger an och upp på vägen 30m bort kommer björnen och ställer sig och tittar på honom. Hans son har inte sagt något utan tittar storögt. Genom kikarsiktet ser han ragg och han har i och för sig bra läge men väljer att inte skjuta då han dels är oförberedd för björn, dels står på marken bredvid och björnen vet definitivt var han är...
Björnen går vidare och de är en upplevelse rikare. Det var en ljus björn, ganska stor och den verkade då inte vara särskilt stressad.
Hundföraren såg massor av utrivna jordgetingbon, spillning och spår inne i området och han tyckte att det var nog så spännande när hunden stack iväg, skällde lite och sedan blev tyst precis när han själv var inne i det tätaste området. När han skulle ladda geväret fastnade en patron i magasinet... han sade sedan att han blev fan så stressad och man kan ju förstå honom i det läget - OM det var björn och OM den följer efter hunden tillbaka till husse...
Kul med björn i alla fall och grattis till de som äntligen fått se en björn, särskilt pojken som fått följa med pappa på älgjakten för första gången! En dag att minnas hela livet.
som det ser ut nu så är det fredag som gäller.
