Remmy 1858. Om hur vi ser annorlunda.

[Racing]

Sen min post där med "Cowboy&indianer" Remington revolver som mer eller mindre levt i en byrålåda i Torslanda hela sitt liv så har det droppat in en del frågor kring det med att rostkonvertera.
Dvs koka, i rent vatten, sitt vapen i delar.

Ja. Det fungerar utmärkt att göra oavsett vapen och oavsett del. Nej. Man "förstör" per definition ingenting och de som sedan hävdar att ren rödrost är patina.. ja er kan jag faktiskt inte hjälpa.
Rödrost är ICKE patina, det är kvittens på att man skitit fullständigt i vapnet det berör. DET är vad rödrost är, varken mer eller mindre.

En sak jag serverats mer än en gång i sammanhanget är ngn som kommer genom dörren med vad som förefaller vara ett gevär i fint skick men när man lyfter stocken ur pipan så har det just tillåtits rosta till kingdom come. Eg av rent oförstånd, hoppas jag.
Säger jag med det att det från ggn till annan är vettigt att ta isär sitt rena samlarvapen med? Japp. Det är precis vad jag gör. Den där ultrafina pangen är ingenstans ngn perpetuum mobile.. och behöver service ibland den med för att inte bli till en eftersatt klump.

Nåja.





Det här är en Remington som faktiskt var i ganska tråkigt skick. Men som ni ser... rostkonverterad å se.. det fungerar. Sägas med eftertryck skall att behovet av en KARDA är absolut A och O.
En 5 liters kastrull antar jag att de flesta har medans en BRA roterande karda... not so much. JA! Jag vet att en karda inte är gratis men så länge du avser hålla på med gamla vapen så är den rent av BILLIG i ljuset av vad den är kapabel till och du kommer använda den. Mycket.



Mjo. Just den här hade sett en hel del stryk faktiskt, varför steget som gjorts nu kommer betyda mkt för dess integritet framgent. Så länge ytan underhålls och hålls anoljad så förblir den såhär, med påföljd att kommande generationer kan få glädje av den med.
En av finesserna med att koka skrotet är att det går närmast inte att göra det för mkt. Dvs, skulle behovet uppstå igen.. isär med bitarna och ner i kastrullen med det bara.



Så här kommer ett trick till. Som kanske bekant kan man ånga skador ur trä. Rent av riktigt tråkiga skador kan rent av förbättras oerhört, trä är "självläkande" på det sättet.
I just detta fallet var stockarna rent fulla med gamla skador och slagmärken å ... jag har inte fått ut de alla men iaf till 90%. Enkelt summerat? Stockarna på en bit najtråd och ner i kastrullen en minut.
Japp. E närmast våldtäkt på materialet, men det fungerar...
Om ngn överväger detta tricket, använd omdöme när ni kokar trät. Kom inte till mig å gnäll för att ni använt för mkt hålltid bara... Syna trät och hur det reagerar under den där minuten. Kan rent av behövas två minuter, trä är ett i allra högsta grad levande material så hålltiden kommer att variera.





Så har vi en av Grin-Olles Colts, som mkt riktigt fått bada den med. Vad det verkar tar det inte lika bra i detta fallet, om än BRA mycket bättre än som var, varför jag överväger att koka den en ggn till.
Antar att det har med grundmaterialet att göra i pangen.





Som Anders säger själv, det här e en ren skyttepang. Mjo. Må vara, men vi kan då göra det bästa vi kan av det oavsett.

[Racing]

En del hör av sig och undrar om allt e ok...
Jadå.
Allt e ok. Har varit extremt mkt det sista bara, bla tagit över en elektronikverkstad efter en kollega i Malmö - så jag har milt sagt haft fullt upp.

Hur som helst. En smakbit av ngt som är relativt ovanligt, ett Chassepot tillhörande en vän som inte direkt är vardagsmat. En kavallerikarbin.







Intressant nog en som aldrig tillåtits gå ner sig. Det jag gjort med den är att göra rent den, that´s it. Så ur mången perspektiv...såhär såg de ut. Det tillverkades ju avsevärt fler efterföljande Gras än Chassepot och mången Chassepot konverterades till Gras, och då vart ngr hundratusen av de miljoner och åter miljoner som gjordes just kavallerikarbiner.
Som Chassepot dock, avsevärt mer ovanliga. Liknande Chasse var de för Gendermerna men kavalleri varianten tar man enklast på att de saknar fästen för bajonett helt och hållet.
Pipan är ngt kortare. 25" vs ca 28" för geväret men sen är stocken ngr förkortad med, vilket i sin helhet skapar ett totalt bra mycket kortare och därmed mer hanterbart vapen. Helt klart.
Beslag samt bakkappa av mässing... nerkrökta handtaget detsamma.



Nål osv är intakt medans gummit, där har båten gått. Milt sagt. Allt funkar som tänkt, och trycket på den e ngt av det hårdaste jag upplevt. Rent löjligt.



Mm. Jo. Har iofs krönt om den. E väl närmast ett serviceåtagande på gamla vapen, och denna blir säkert inget undantag utan är tänkt att KUNNA skjutas och skjutas väl.





Mm. Snabb stigning även i detta fallet, precis som hos fullängdarna. Det SÄGS att där skall finnas Chassar med långsam räffling, inget jag kan kvittera dock. Allt jag sett så långt har legat på par ur det perspektivet.



Mm. Stämplar å vad det e, orört. RIKTIGT roligt att springa på ett Chassepot i detta skicket må jag säga. När jag fick det i nävarna var det milt sagt lite matt, vilket hanterades.
Så nopp. Ingen pitting eller annat trams trots att de i skillnad Gras levererades "i vitt".

[Racing]

Ok. Så den här kompisen kom in för landning. Tyvärr är den gjutform jag haft på 0,464" borta. Ngn har fått den med sig misstänker jag..
Nåja.



Mkt riktigt ser vi hur pangens sk top strap/överliggare har fått sig en knäck. Märk vinkelskillnaden mellan pipan och trumman. Funderat en del på hur i helvete, för saken är att där saknas slagmärken. Helt.
Å pangen är som ni säkert kan se i riktigt hyggligt skick, bra mkt bättre skick än förväntat.



Mm. Även på lite håll märks det tydligt, iaf när man är medveten om det. Så vad är lösningen då, iom att ramarna på dessa är i gjutgods?.



Ja, inte så svårt egentligen. Lite väl applicerad värme med pipan i städet. Placerad så jag fick in ngt att bryta med på de två punkter där det hela vart skevt. Värmed och MYCKET försiktigt våld löser uppgiften. Därefter normalisera godset.



Jaha? Ja,jo. Nu e där en del annat att hantera med, bla slitage vad avser spel för trumman i sig (dess främre lagring i ramen) och spel mellan trumma pipa.
På det visade sig armen till vapnet sk bolt vara av, vilket hanterades det med givetvis.



Så! Färdigglappat! Trumman klippte jag i framkant för att få den "ren". Därefter höftade jag lite mått och tillverkade en bussning att installera i ramen för trummans främre lagring.
Pipans entré sedan svetsades upp och formades om och JA, givetvis skar jag en forcing cone i samma veva. Många är de som tror att när man adderar mtrl där att man svetsar så allt i räffling osv försvinner, och så är det givetvis inte. Det man rent praktiskt gör är att på sin höjd addera ngn millimeter material, det som blir kvar så att säga i samband med efterbehandling i svarven mm, varför skillnaderna blir direkt minuta.
DÄREMOT gör det givetvis otroligt gott för cylinderspelet, och på denna ligger nu (som vanligt ) spelet under 1/10mm.

Så. Kvarstår att hantera trycke och timing. Båda löser sig vill jag nog mena...

Nipplarna på den här prylen fö, tror ALDRIG jag upplevt nipplar som suttit så! Du milde TID va värme, tålamod och kraft det gick åt! Nåja. De äR ur, hålen rensgängade med 225-32 tapp och som synes på sista bilderna så är friska dito installerade.

I fallet specifikt med denna överväger jag nu faktiskt att blånera om. Har en Remington transition Navy liggandes som är uppslipad och klar å.. fan vet om inte denna borde följa samma väg.?
Saken e ju den att där varit lite jobb med den och.. den har ett mkt speciellt slitagemönster. Som synes saknas i princip pittings helt, finns ngn enstaka blomma varstans, medans den haft ett påtagligt mekaniskt slitage.. å med det är räfflingen ffa hygglig.?
Som att man torrklickat den till döds liksom?

Nåja. Den som lever får se...

[lasse-a]

Som vi har väntat... Men den som väntar på något gott!

[Racing]

LOL.
Jaja... vad är väl en bal på slottet?





Den här pangen har fått lite kärlek, och den är som NMA lite extra intressant dels pga dess skick och dels det faktum att den är NJ stämplad. Dvs för New Jerseys milis.
Småsaker.
Nipplar som satt som berget, korn som behöver bytas och ett "trigger job". Inte för att trycket var dåligt eller kass, utan för att det kan förbättras.



Jodå. Såväl nipplar som korn satt nog fast alltid. Men.. lite värme e ens vän. Bra där.



Med det sagt.. Som ett djävla mantra. Se den bilden, å sen finns det folk på fullt allvar som menar att det är fel att rensgänga nippelhål.? Men allvarligt talat nu va.. och det ironiska är att denna Remington är på INGET sätt ngt unikum av eftersatt eller liknande. Kan vi nu en gång för alla enas om att det är BRA att rensgänga. Det är NYTTIGT och vapnet kommer tacka dig.
Genom att ha friska gängor, både nippel och trumma, som ser lite fett eller teflontejp gör att gängan håller "för evigt". Ja, under förutsättning att man inte tror att det krävs Arnold Schwarzenegger för att dra fast nipplarna.
Omdöme mina vänner.. omdöme skola råda. Hur som, rensgänga är vad som får gängan att hålla LÄNGRE. Att där bildas rost, koks ifrån förbränning och gud vet vad annat precis som i pipan tex, vad är konstigt i det.?
Så vänner.. som alltid. Renlighet är en dygd. Å se då SLIPPER man ta i som skam, värma sig trött osv när det är dags för nippelbyte!



Kornet på en NMA kan man hantera på två sätt som jag ser det. Som ni ser..en senare NMA iom att kornet alltså är gängat och skruvat på plats (de tidigare använde laxat spår och korn av mässing). Ena sättet är som i detta fallet, att byta ut det. Nästan undantagslöst är då gängan för lång, vilket behöver planas ner.
Det andra är att med svetsens hjälp addera material till kornet för adderad höjd. Referensmått, för att ha lite att ta av, är 8,5mm över pipans övre plan.



I detta fall byts kornet ut. Som synes ffa ngn halv millimeter för mukke gänga..



Trigger job.. Returfjädern är ofta väl tilltagen på gamla revolvrar. Jag antar för att man betraktade de som "tjänstevapen" mer än tävlingsvapen. Ena tungan där påverkar avtryckaren, den andra vapnets sk bolt.



Att lätta på returfjädern handlar då tex om att man tar av bredd på tungan som är till avtryckaren. Av erfarenhet kan jag säga att man normalt kan slipa väck 50% av dess bredd utan att få ngn direkt ångest.



Avtryckaren hade ngn redan varit och svetsat samt slipat i. En liten tankevurpa dock att innerradien vart för klen...



Innerradien, som i där slipstiftet ligger. Japp. Detta är ett av de moment där en Dremel är RÄTT verktyg.



Tyvärr kom det fram rätt dåligt i bild, men här är radien åtgärdad. Därefter slipas spetsen till och poleras. Poleras sker med papper som jag skott över ett planmått i stål. Eller ja, en stålplatta slipad för ändamålet.



Å detsamma gäller givetvis klacken på hammaren. De sk "sear" ytorna på engelska. Även halvspänn läget fick lite kärlek, som det var var det för grunt. Inte helt ovanligt..

Å där lämnar vi detta trycket. Som det är nu är det direkt bra, för precisionsskytte, men jag kan inte garantera hur länge det håller då jag inte har en ANING om vad för tillsatsmaterial man använt när man svetsat upp avtryckaren.
Men.. själv nöjd med det nu.



Å se efter att gängan planats av ytterligare så drog jag kornet på plats. Därefter planade jag ner det ngt, då ägaren insisterat på att själv fila till det pga ett astigmatismfel han har. Sägas kan att ersättningskorn är gjorda i relativt mjukt material, och att det iom det går fort att fila till de.





...å vi avslutar med ett par av de där stämplarna. Så vet alla hur sådana originalstämplar skall se ut

[Racing]

Det går mig frustrerande sakta fn pga arbetslast.. Men det händer NÅTT iaf.
Jag "inventerade" lite och insåg att det varit så mkt för andra att jag knappt hunnit ta i min egen skit.. Jaja. Prioriteringar tror jag det heter !

Men denna Starr e iaf eget material och som sagt, det händer iaf lite åt ggn och trägen vinner. Så e re ju.
Bilderna denna ggn är eg mer avslöjande än man först kan tro, och nu blir det en blandning av vad bilderna säger och mina egna intryck.

Som sagt, pangen uppvisar ett lite märkligt slitagemönster. Invändigt var det lite si och så får man nog säga. Fjädrar som gått till de sälla och reglagearmen till bolten av. På det sear ytor på säväl avtryckare som hammare som vart ledset. Å se, då e re fan inte mukke som funkar som tänkt!



Den uppvisar ett yttre som för att vara en Starr är riktigt hyggligt. Iom att ramarna på de är i gjutgods kan de ju vara poriga som skam, och visst finns det lite pittings men då RAKT inget att skriva hem om eller gnälla över. Acceptansstämplarna är där med, om än att cartouche på stocken saknas. Utslitet efter alla år.. finns inte ens antydan till det mer. Samma, som jag sagt tidigare.. räffling som märkligt nog är helt ok. Nope. Inte ny men gott och väl ok.



Mm. Valnötsträ´t har gjorts rent och fått sig en duvning med först 240 och olja och efter det 400 och olja. Den suger då i sig, vilket även det är ett tecken på att ingen brytt sig på länge. Nu mättas den, vilket vi alla vet tar sin rundnätta tid.
Å andra sidan, vem fan har bråttom?`



Finish ja. Nu är den ju polerad (från bilderna trodde jag ju den var nickel) och.. tycker väl ärligt sagt det ser sådär ut. Som bäst. Så beslutet är taget, denna skall slipas till och blåneras om - som jag gör det.
Dvs varmblåneras och med det hoppas jag den får en finish som gör den rättvisa läääänge. Tacksamt nog då så iom att den redan är polerad av ngn, vad jag antar, hugad Italienare (kommer ju därifrån) så blir själva slipjobbet inte så omfattande. Som alltid ligger imperativet i att låta det ta tid och.. att använda backing till slippappret.
Många är ju de som sliter sitt hår över att man blånerar om men som jag ser det är det som i detta fallet att göra vapnet en tjänst. Det GER tveklöst ett bra mkt bättre skydd än "in the white" och det håller länge om man bara sköter det.
Vidare är det, när man gör det som jag gör det, så otroligt lite material man avverkar så.. kan man mäta sig till det.? Ja, jo. Jo, det kan man säkert men fan vet om det inte skulle falla inom felmarginal - så lite är det som tas väck.
Nånstans, eftersom en av ambitionerna med jobbet är att ge vapnet längre liv, är ju givetvis att låta pangen bibehålla sin integritet och ni som tagit del av tidigare sådana jobb jag gjort har ju sett utfallet. Mer än en ggn.

Så det blir med lite flyt faktiskt totalt tre revolvrar som "skall bada" här då inom kort.

Intryck så? Ja. Initialintrycket vad avser balans osv står fast. Som de flesta av er kanske listat ut håller jag tex Remington revolvrarna högt ur såväl skjuthänseende som estetik. Freeman och Roger&Spencer? Javisst.. allt de med (om än att JAG håller Freeman över R&S).
Men sällan är det ngn som hyllar en Starr, vare sig single action eller double action. Med denna i knät får jag säga att jag ställer mig lite oförstående till det.
Baksidorna av en Starr, om vi undantar estetik nu, är som jag ser det tvåfalt. Den ena baksidan är det med att det mäter "stort". Iom det tror jag det är väldigt få ägare av Starr revolvrar som tar sig besväret att beställa en "måttsydd" form tex ifrån Tannen i England.
Det är det ena.
Det andra är samma skit som Colt, nämligen riktmedel. Blotta grundidén med att ha bakre riktmedel som en skåra i hammarens topp är ju så idiotiskt att det knappt finns inte..
VÄL medveten om "o tempera o mores" och att utvecklingen av riktmedel för enhandsvapen från början ansågs som ngt rätt meningslöst.. Jag menar, väl in på 1960 talet ansåg ALLA att ett enhandsvapen per bokstav var ngt man avfyrade från höften. E ju bara att se ALLA gamla westernfilmer, finns ju INGEN som använder riktmedel..
Men som sagt, o tempera o mores och numer använder ALLA riktmedel vid skytte med enhandsvapen.

Samtidigt är det ju så att installation av "eftermarknads riktmedel" på en gammal svartkrutare går ju fan fetbort så.. till grad är det nog vad det är.
Så den eg frågan blir, isf om ngt, vad man kan förbättra, och hur, det som sitter där. Ja, det med "V´et" i hammarens topp kommer vi nog inte ifrån men nog kan man iaf dressa till det där ngt. Samma. Kornet skulle inte må illa av att det breddades ngt.
Bara de två små förändringarna skulle göra gott för 25 meter. På det givetvis att sätta riktmedlena så man "siktar boll" på 25. Gör ju mkt gott det med.

Trycket på en Starr SA däremot skulle jag, nu lite med facit i hand, kunna föreställa mig att man kan få till BÄTTRE än många andra amerikanare från tiden. Konceptet med en "flytande" avtryckare inbyggd i varbygeln e fan inte dum alltså.. Å i det att jag nu snittade och filade till en bit 0,40mm bladmått som fjäder gjorde det då fan inte det hela sämre iaf!
Den andra änden av samma fjäder är det som puttar upp bolten på plats i sin tur.

Satt i kontext så är en Starr SA lite annorlunda internt vs de flesta andra amerikaner från tiden. På gott och ont, och så mkt kan jag kvittera att han våran vän Ebenezer där som designade skrotet var iaf inte fullständigt ute på hal is hela tiden.

Vacker e den dock inte. Iaf inte i mitt tycke, men .. opinions are like assholes. Summeringen det med utseendet åsido blir därför från min sida att jag inte riktigt förstår varför det inte tävlas mer med Starr revolvrarna iaf på nationell nivå.
De ÄR billigare i inköp än resten av hopen men ingenstans återspeglas prislappen i vad de KAN och ÄR. Här ligger ju en Starr DA med och..hm.



... vi kommer dit.

[Racing]

Mm. Det mesta i fjädrar var ju slut, men efter lite lurande har det hela fallit på plats. MEN! Nu handlade det inte om det, utan om Starr´s lite annorlunda lösning av den lilla "cam" som styr bolten.



Å se den utgörs av kortänden på den axel som utgör handens lagring i hammaren. Det medför bla, eftersom den delen av hammaren har två frästa nivåer, en på ömse sida, att bolten hamnar dels för sig själv (avtryckaren är ju en flytande enhet i själva varbygeln) och att den hamnar bra mkt mer centrerad.
Tillika är uttagen i cylinder utformade så att själva klacken på bolten som går in u uttagen blir självkompenserande för slitage.
Så som sagt.. han vår vän Ebenezer var inte HELT ute i krondiket hela tiden.



Då ramen som sagt är av gjutgods så slits lagringspunkter. Japp. Jag har valt att använda JM7 lagerbrons istället för stål. Sitter med presspassning och hålet man borrar, säkerligen ett mått som kan komma till användning för någon, är 4,9mm.



Bra? Ja, tro fan det blir bra!

Mm. Tightare Starr SA får ni nog leta efter nu vill jag påstå. Så ligger det till.


Men det stoppar inte där, HOPPAS jag!



Vart en auktion nere i Itailen med lite väl hoppfull prissättning så denna vart osåld. Så lite mailande fram och tillbax med påföljd att våra Italienska vänner tog reson gjorde att mitt bud för denna Starr karbin accepterades.
Men.. nu e re ju Italien då va..
Så OM det kommer ett IBAN så går det iväg kulor tidigt i veckan. Torde innebära att vi har en Starr karbin här i vad som förefaller iaf rimligt skick veckan därpå.



Ja. Starr karbinerna har liknande falling block system till Sharps. I fallet Starr med en lite annorlunda lösning vad avser tätning, och just den biten KAN nog inte bli sämre än ett original Sharps så...







Som sagt. Ser ju vettig ut iaf. Dessa gjordes även som rimfire lösning, men då med helt annan hammare. En som slår in i slutstycket bakifrån i ca 90grad.
Detta är alltså en för "cap n ball", men även där sägs det mig ha gjorts försök dels med bössor likt Sharps för linnepatron och dels med mässinghylsa likt Burnside, Gallagher mfl.

Skall ju sägas, Starr karbinerna hade inte de största tillverkningstalen direkt...

[Grinolle]

Najzz min gode herr Racing!
Med mässingshylsor torde Starr karbinen bli en betydligt trevligare best att skjuta. Hursomhaver, alltid skôj att läsa dina uppdateringar!

Anders Olsson

[Racing]

Tack min vän

Mm. Nu inga bilder av det men i stort gick nog fan Starr SA pangen i mål idag. Så nu e provskjutning nästa grej.
Å som jag tidigare tangerat, som effekt av att jag inte hittar 464 formen får det bli papperspatchat 456 alt 457.

Intressant!

[Grinolle]

Tack min vän

Mm. Nu inga bilder av det men i stort gick nog fan Starr SA pangen i mål idag. Så nu e provskjutning nästa grej.
Å som jag tidigare tangerat, som effekt av att jag inte hittar 464 formen får det bli papperspatchat 456 alt 457.

Intressant!

Du gjöt ju lite .464 och skickade till mig väl? Så den (gjuttången) borde ju inte ha kommit så väldigt långt bort. Eller minns jag fel?

Anders Olsson

[Racing]

Nä.
Det jag gjorde till dig var 456.
464 har vi bara haft som en rundkule form från Tannen i mässing.





Ngt jag stämt av med fler aktiva i svängen är det att ju djupare man engagerar sig ju mer sällan bär det av till banan, så det kändes väldigt väldigt bra att få spendera ngr timmar ihop med gamle vännen Patric.
Manna för själen.

Just idag var det ett antal revolvrar som skulle luftas, av olika anledningar, och summeringen är att denna otroligt vackra 1a vårdag i Gbgs trakten levererade på alla plan.
Som uppgift ifrån en av Robsofts medlemmar hade vi att skjuta i hans Dragoon, och det får nu summeras att med förhöjt korn, 40 grains svart och en 221 grains Jonston&Dow så går den nu "rätt i". Skulle man kanske viljat haft den att "sikta boll", som man oftast gör i precisionssammanhang när vi talar enhands?
Ptja. Kanske det, men det är ett beslut upp till ägaren. Det känns oavsett vilket väldigt roligt att beläggas med förtroendet att få denna rent ut sagt klenod att leverera allt den kan, och.. vi är nog allt gott på väg där.


Med det sagt, det sköts så mycket mer än så. Som sagt, ligger efter just med det praktiska vid banan.. Whitney tex. Det där som ju vart en Navy modell jag var lite besviken på som rent praktiskt intryck, men nu med 25 grains T7 och en ca 140 grains sk "Colt kula" (dvs en ogival) så har den kommit att imponera väldeliga på mig!
Går som tåget ... och det e fan BRA bett i den där! Trodde jag ju aldrig jag skulle säga om en "sketen Navy" men.. så e re. Bra skit!
Dagens enda baksida vart Whitneyn för jag..sköt väck kornet. Kornet sitter ju med som ett litet stift på pipan så det hela sitter med presspassning. Å se, när jag nu förstorade kornet är nog sanningen att kornet helt enkelt vart för tungt för upprepade "snärtar" som rekyl = kornet sprang å gömde sig.
Men som dagens enda fadäs ler jag ärligt sagt åt det för se i ljuset av hur LÖJLIGT bra allt annat förlöpte må det fan vara hänt.

Bortsett från det då.. Colt Navy. En pang som behöver arbete, helt klart. Men.. den fungerar iaf.



Så den här då. Starr single action army. Vad skall jag säga? Den rullar och går som det berömda tåget, så enkelt ligger det till. Att ta med sig från dagens övning är småsaker, men i stort är det fan bara idel leenden.



Riktmedel var det ja. Som sagt, original Starr är ju ett djävla skämt (som Colt) men det går inte att ta ifrån den att den i lika Dragoonen, och i fallet med Starr revolvern enbart baserat i rimliga antaganden, bara gick rätt i.
Denna Starr däremot, där kommer jag nog lägga lite mer tid bla då avseende riktmedel. Vill nog, för att göra "skyttepang" av det på riktigt dels få snyggat till bakre (dvs hammaren) och dels få adderat lite material till kornet.
Därefter som sagt blir det en slipning följt av en blånering. Saken är den att SA Starr regnar det inte mer. De FINNS, men då inte i samma omfattning som DA modellerna, och detta från initierad källa pga att Fransmännen köpte SA Starr revolvrar såväl som Remington NMA´s inför konflikten 1870-71 med Preussen och som netto smältes många av de ner.

Skjutintrycken av den var precis som jag trott, och beskrivit, tidigare. När man lägger an är den förvisso "stor" kontra mkt annat och tillika tung upptill rent relativt, men det fråntar inte att den för en fullvuxen svensk gosse landar i näven på ett stabilt manér som många av "di andre" saknar.

När vi sköt med den, ,456" kulor då eller?
Nej nej.
Som sagt Starr mäter "stort" och så även denna. Så vad jag gjorde "make shift" var att jag tog små bitar av papper som patch runt 456 kulor när jag rammade ner de i cylindern. Fungerade utmärkt, och även om det givetvis inte skapar grunden för världens mest precisa revolver så.. Ja, det fungerar iaf.
Så nog fan skall det till ,464" boll i Starr pangarnas fall. DEFINITIVT så om duglig precision är det man har i tanke. Nu sköt vi stålmål/gong och till det räckte dessa patchade kulor utmärkt.

Värt det?
Ja, jag tycker nog det. Som kanske bekant är jag glad i "dare to be different" och se det har man alla möjligheter till i svartkrutsvärlden. Starr revolvern finner JAG iaf hyggligt genomtänkt/designad och med det förtjänar iaf SA modellen en plats den sällan ges i mitt tycke.
Så bortsett från "inkörningsdetaljer" nu då (riktmedel osv) så kommer jag ge den ett hyggligt arbetsintensivt jobb vad avser dess trycke. Tycker den förtjänar det, och får jag nu väl till det OCH riktmedel som.. ja,vafan ALLT är ju en förbättring vs vad som är.. så skall det nog gå att "ringa stål" vettigt med denna gamla kanon med!

Å som sista fotnot, jag har fått faktura för Starr karbinen. Så.. så långt så väl.

[Racing]

Full steam spacemachine! Fått sagt att den där skall landa på måndag redan. Skadar inte...





En av killarna bad mig se över den där, och det behövdes. Märkligt nog var där stort spel för cylindern mellan dess axialpunkter tom. Nåja, hanterat och på det har entren på pipan svetsats upp och därefter rätats ut med världen.
Om än att en del jobb milt sagt är kvar har jag iaf provskjutit den och vad skall jag säga? Funkar riktigt hyggligt.

En reflektion i sammanhanget. Där ÄR en stor skillnad i kapacitet på kammarna mellan en Remington Navy och "allt annat" vad det verkar.



Men jodå. På arbetsordern står allt från ny krona till att polera trycke mm. Blir nog bra med lite insats, det brukar ju göra det.



I det här fallet handlade det om småsaker eg. Fick tillverka en ny skruv, i bild, bland annat. Missade tyvärr diametern med 1mm men...jaja.









Djävla frän pistol e det iaf! Fått lite allmän kel å smek och gör nu va den skall. Bla satt i princip allt i låset fast, ja bortsett från den avdragna skruven då. Så iom det har delarna kardats osv. Givetvis..



Yup. Slätborrat.



Varit rent vanvettigt mkt 1851 revolvrar det sista, och detta är en av de. Vart både glapp och ledsen lite allmänt men nu är den allt tillbaka på banan. Stum och solid, bla som effekt av byte av pipkil.



Mm. Rensade upp tätytan på cylindern när jag ändå var i farten, och slutresultatet blev riktigt hyggligt tycker jag. Saknar i nuläget en "bolt" som fungerar, ena armen på den var av. Tillika "hand", den var lika ledsen den.



Sen ett icke helt okänt grepp från mitt håll. Som jag påpekat tidigare är det vanligt med slitage på framför allt trummorna å se då blir en bussning en självklar grej.
Så iom det är det färdigglappat för denna Colt med. Gott så.



...vilket för oss till en annan form av ´51a. En Metropolitan. Jaja, en 36a denna med. Återigen en pang som vart lite allmänt "lös" och som kom sig så fint så.



Som omväxling till alla Colt tycker iaf jag att det är en trevlig bekantskap. Gör vad den skall och väl det. Utan tvekan så.



Efter lite kel överlag bara en djävligt trevlig revolver.



Jaaaahaaaw.
Vad sägs då om ett steg till höger? Funkar det tro?



De här ser man ju inte lika ofta som 1851 och jag får säga att när de är i skick är det vanvettigt trevliga vapen. En Colt modell 1861 Navy.



Lurade lite på det där med tätning, och i fallet med denna 61 provade jag bara att polera det på min planyta. Räcker länge..
Men samma i detta fallet, Trasig hand och allmänt lite lös.
Så icke mer!







Får säga att jag rent allmänt tycker det är en riktigt prydlig revolver. Finns säkert de som inte håller med, men en 1861 saknar jag för egen del så.. blir att vara vaken kring auktioner framgent vill jag mena.

[Racing]

Sen...



Den här landade i mitt knä. En dam/tjej som äger den å..jösses. Var skall jag börja? Finns knappt ett enda någe jag inte tagit i på den här. ALLT var off.



Sönderslagna nipplar som fick värmas loss. Cylinderspel på närmare 2mm!!! Å vad värre är en "chain fire gun". Andra ggn nu jag upplever det på en Colt att det rostat hål mellan två kammare...
Å ja, om det bara stoppade där.. Jag har kastat hela boken efter den, men nu börjar den faktiskt bli bra med.



Efter MYCKET dividerande fram och tillbaka föll valet på att jag tillverkade ett foder jag pressade ner i den ena kammaren. Ung 10mm högt och mäter 9,56mm utvändigt, vilket ger presspassning. Å se..det fungerar.
Ja. Tyvärr innebär detta att ett av hålen har något mindre kapacitet i grains men..ärligt sagt.? Fan e alternativet? Hur som, det gick i mål och det med färgerna högt.



För den som nu kanske tvekat kring det, ja. Ja, det går att addera material till entren på en Colt och få det att hålla. Alldeles utmärkt rent av, och i detta fallet direkt nödvändigt.
Med bladmått mätte jag cylinderspelet till 1,95mm och.. det är ju rena vansinnet! Så med det cylinderspelet OCH det där "chain fire felet" har pangen använts!

Nåja. Nog av den skiten - rent ut sagt.



Så nu rullar och går den som det urverk den skall. Gav mig på trycket ngt med, lättare efter det men allt annat än "löst". Väldigt lite creep, men det kräver ffa lite muskelkraft att få det att säga boom. Som en hård, väldigt tunn, glasstav skulle man kunna säga.
Nä. Denna har varit ngt av en arbetsseger så det skall bli ENORMT roligt att skicka tillbaka den till matte! Helt klart!



Nä...inte nu IGEN!!! Jodå. Blev allt ett Chassepot till igår. Kommer från Tyskland.







Jaja. Ser väl inte allt för galen ut iaf, och jag VET numer vad att förvänta av de så.. tar det med ro. Vad det verkar så saknas "paraplyet" längst fram, men det ordnar sig.
Ett i min mening mkt mkt litet problem isf.

[FLB 1]

Du verkar ha fullt upp!?
Mycket trix med dessa prylar men kul o få det i ordning.

Johan..

[Grinolle]

Häpp, det händer grejer broder! Skoj att se, och ska bli ännu mer skoj att få hem paketet. Ser särskilt fram emot trumman till min Colt m1851 London Navy så jag kan provskjuta och laborera fram laddning (med och utan papperspatron) till den.

Slaglåspistolen tänkte jag se om jag kan hona loppet på. Det är väl såvitt jag sett inga grova porer invändigt, men det är ju åtminstone en hel del ytrost i loppet och jag misstänker att det inte är optimalt för vad precision som nu går att få ur en sådan. Det är alltså en ”1858 pattern East India Government” slätborrad .65-.66 kalibrig slaglåspistol som delades ut uteslutande till infödda indiska förband åtminstone fram till 1873. Detta exemplar är tillverkat i Birmingham 1871. Den var ju hopplöst föråldrad redan när den kom 1858, men britterna litade inte riktigt på sina infödda förband efter diverse uppror och myterier, och (i synnerhet indiska) liv var ju billiga enligt gällande imperiedoktrin, så man ville och vågade väl inte kosta på dem mer effektiva enhandsvapen. Mot trilskande inhemska upprorsmakare var det väl tillräckligt, för de hade ju mest knivar, spjut och sablar. En likadan pistol (men i mycket sämre skick) var mitt första antika vapen, inköpt på Prima Galleri i Örebro ca år 1983~84 när jag var 15. Så det var ren nostalgi att jag ropade in den på Probus förra året. Men skjutas ska den, jag tror att jag fortfarande har ett gjutblock ligger.

Colt ’61 Navy är som du skriver en trevlig historia. I mina ögon den mest estetiska revolvern alla kategorier åtminstone tills Colt Python kom. Jag ”älskar” alla Colt slaglåsrevolvrar, men om jag bara kunde ha tre revolvrar så vore jag nog fullt nöjd med en ’60 Army, en ’61 Navy och en ’62 Police.

Anders Olsson

[Racing]

@ Johan.
Ja, det har utvecklats så. Inte mig emot om än att det gått så fort att det varit svårt att hinna med, som omställning. Å som DU om ngn är medveten, praktiska gossar..fan ska jag säga.?

@Anders.
Ja. Kan inte annat än hålla med. Nästan synd du inte nämnde det med honingen. Hur som, en centerless hen e vad du behöver isf som jag ser det och det säljer tex Verktygsboden i Borås i lite olika diametrar till väldigt rimliga pengar. Typ en 50lapp+, och du behöver garanterat inte mer än en.
Använd rikligt med tunn olja, tex rostlösare, och en borrmaskin så blir det snart nog ordning på det där loppet.

[Grinolle]

Lysande, tack för tipset om inköpsställe och förfarande Jesper!
Nåt ska jag ju klara själv kan jag tycka, det var den trasiga skruven på pistolen som hade blivit besvärligt som sjutton om än inte omöjlig att fixa själv.

Anders Olsson

[Racing]

Colt pocket så. Ja, inte är de ngr favoriter direkt. Skall sägas, men.. kan fås att fungera de med. De allra flesta pockets jag ser är dubbelt så slitna som allt annat av ngn anledning...



..denna var inget undantag. Glapp, rasslig å dan. Jag höll på å säg, i vanlig ordning. Skam den som ger sig dock så.. sagt och gjort...



Bussningaaaaaaaaaar.... Ja. Det gör OTROLIGT gott. Finessen med lagerbrons i sammanhanget är att det är så enkelt att måttsätta till hundradelen när. Colt´arna är ur det perspektivet varken sämre eller bättre än ngt annat antar jag.





Samtidigt.. När man väl får ordning på de så är det hela liksom pluttenuttigt å smått så det blir en lite lustig känsla av det. 31cal är väl kanske inte direkt vad ngn skulle kalla ett "powerhouse" till kaliber och mycket riktigt verkar de allra flesta pockets, oavsett fabrikat, hamna på vapenskåpets översta hylla där de då samlar damm.
Ptja?
Kan kanske vara kul att skjuta med, men inte är det min grej.
Jaja. Så e denna klar med iaf.

Sen.
Jag har kommit att förstå att många missförstår det där med pipkil och upplåsning därav på en Colt, eller derivat därav.
Huvudpoängen med systemet är att cylinderaxeln tillåts gå så långt in i sitt hål i pipan att när man drar dit pipkilen så klämmer den fast sig i inspänningen mellan kilen OCH cylinderaxeln där den då skall bottna i sitt hål. Svårare än så är det alltså inte, och mao är det INTE enbart kilen som gör jobbet.
Har man idéer på ämnet kan man tex med fördel sätta cylinderaxeln i svarven och borra samt gänga ett hål i änden på den där man stoppar in en stoppskruv.
Då kan inspänningen justeras allt efter behag.

[Grinolle]

Jag tror att förklaringen till att i SYNNERHET Colt m1849 Pocket ofta är så erbarmligt slitna ligger dels i deras enorma popularitet som ”EDC” för alla som ville ha ett vapen för självförsvar, men för vilka att bärande i gunbelt med tillhörande hölster inte var så praktiskt. Mike Bellevue gjorde en video om detta nyligen:

https://www.youtube.com/watch?v=4-dtakWE_cI

Anders Olsson

[Racing]

Ja, i sammanhanget får Mike ses som ngn med lite koll på läget.
Helt klart.


Det är alltid roligt att bli positivt överraskad.



..å se det blev vi nu. Starr karbinen från Italien dök upp.



Italienarna hade fått för sig att denna var antingen en av varianterna som från fabrik producerades med kammarläge för metallpatron, a´la Burnside mfl, eller att den blivit så konverterad.
Ingetdera rätt. Den är så original Starr någonting blir.



Om än att blåneringen i stort är väck så är skicket på den rent löjligt. Den brister i det mekaniska, men det är ju också lite av min grej så.. No harm no foul.



Pittings i princip existerar inte. Det återfinns i vapnets "tätning, men det är också allt å se.. den ser lika bra ut överallt.



Redan vid tiden misstog man sig, å det grövsta, i att dessa skulle kunna användas med samma ammunition som Sharps karbinerna. Icke så!



Drog en Sharps kula genom loppet och om än att den nu iofs "tar räfflingen" så inte fyller den ut iaf. Sharps anges normalt att behöva 547 kula och Starr anges till 555.



Men det fina i kråksången är att allt är där och inget är förstört i någon form. Sammantaget en Starr i mkt mkt gott skick helt enkelt.



Givetvis är den använd, tro fan det, men det är så jag undrar hur den "klarat sig undan", om ni förstår vad jag menar.



Japp. Tom bakre riktmedel helt intakt och på alla sätt iordning. Däremot har jag inte en levande susning om hur det är graderat. Får läsa mer antar jag...







I likhet med Sharps så är alltså Starr av falling block princip. Men där slutar också likheterna. Låsningen på ett Starr utgörs av ett par block som arbetar emot varandra, och det ena blocket innehåller då den "lucka" som passar emot en kona på pipan och därmed utgör tätning av kammaren.
Funkade säkert en ggn i tiden, när det var nytt... Så det där tänker jag se över.
I sin tur var som sagt slitaget på delarna och lådan samt dess lagring såpass att det hela var närmast självjusterande. Därför har jag redan tillverkat en ny axel som det hela lagras kring samt försett delen som utgör "luckan" med lager/bussningar.
Därefter fick sig det bakre låsblocket material adderat och nu så.. Nu centrerar inte det hela "amerikanskt" mer (läs - centrera alls)

Men som sagt. Det enda som eg existerar i form av pittings är just vid låsningen och luckan. Så jag funderar lite på hur lösa det med ett minimum av ingrepp.
Pangen är i såpass fint skick att den skall få lov att vara det den är.



Från kammaränden. Väl medveten om det med rost och sprickindikering kommer jag svarva rent kammarläget. De tiondelar det medför i förändring är bara att ta då rost alltså utgör plats för sprickor mm att starta/börja ifrån. Så.. den hanterar vi.



Å från mynningsänden.



Blånering återfinner vi under förstocken och runt pipbandet.



Å ja. Givetvis har den ett serienummer med. Sitter stansat i div delar faktiskt.



Här konan som är tänkt att arbeta mot motsvarande uttag i "locket" och därmed skapa tätning av kammarläget.



Nu visar det sig att Starr använt sk bore riders till dessa med. Ngt jag förordar till ALLT som använder papperspatron, faktiskt. Så jag kommer ta mig ett snack med polarn Daniel om att CNC köra ett gjutblock baserat i originaldesignen av den bore rider Starr använde har jag tänkt.
Nominell laddning är alltså en kula på strax över 400 grains backat av 65 grains krut.
Kort summerat en rätt stöddig laddning för att vara till en liten karbin, vilket som jag ser det placerar Starr pangen i en form av limbo - ur positiv mening.
Starr som Merrill har iom det kammarlägen som gör att de närmar sig gevärsprestanda vilket för med sig att man "skulle" kunna utveckla en laddning i T7, som ju gör sitt mkt fortare än svartkrut, och på så vis no V-noll som är högre vs svart.

Nåja. Den som lever får se. Först nu lite mekaniska jobb för att få slutstycket tillbaka till "former glory".

Enormt roligt iaf! Detta mitt 1a möte med en Starr karbin!