Sako TRG klubben

[mmajjalish]

Hej! Har problem med att hitta en klubb som godkänner en Sako TRG 42, kaliber 338 Laupa Magnum. Nått tips? Tack på förhand.

Du är välkommen här!

Annars får du nog vänta på att SvSF har arbetat fram ett regelverk för andra gevär än STR.

Jag utgår från att du redan är medlem i dina lokala föreningar och att ingen av dem är villig att skriva intyg för föreningsegen gren?

Om du talar om vart du bor så kan det underlätta ditt sökande.

Nån mil från Trollhättan, typ så ja med föreningarna här, de är inte intresserade av annat än Husqvarnaskyttar. Har letat runt i en omkrets på 5-10 mil men fått tipset att kolla Värmland för att de har bättre möjligheter till längre banor.

[mmajjalish]

Hej! Har problem med att hitta en klubb som godkänner en Sako TRG 42, kaliber 338 Laupa Magnum. Nått tips? Tack på förhand.

Ett tips är nog att tänka om.
Det finns ganska precis en tävling om året att skjuta med en 338 Lapua. Det är Tyfors ELR, i övrigt så är du inte välkommen med den bössan i fälttävlan eller i VRS.
Så en TRG 22 i 308 eller 6.5 creedmore är ett rimligare val även om ”ball-faktorn” möjligtvis är mindre?!

Nej.

[Varg]

Nej.

Tack för ditt utförliga och informativa svar.

Vad ska du med ett gevär på målskyttelicens till om du inte ska/kan tävla med det? Klubbarna du frågat har agerat helt rätt.

[JohanL73]

Nej.

Varg har rätt.

Att vara medlem i en förening innebär ju mer än att betala medlemsavgiften. Tror det blir svårt att få en förening att skriva ut föreningsintyg till en som inte är med och tränar ett par gånger i månaden. Oavsett vilket vapen det gäller.

[Varg]

Jag tänkte bjuda på en grovt generaliserande text om personerna som köper en TRG42 i 338 Lapua Magnum som första vapen eller i tron om att de ska ut och tävla, inspirerad av verkligheten men självklart överdriven men inte riktad till någon särskild.

Jag har hört om er på skjutbanan och läst om er på nätet. Ni som precis tagit jägarexamen och står nu i begrepp att köpa ert första riktiga snajper gevär. Vad tittar man då på? Jo, Sako TRG 42 i kaliber .338 Lapua Magnum. Det är en häftig bössa, tveklöst men man kan inte fastna där.
För när licensansökan är klar och pengarna är betalda så står du där, med ditt finska snajper gevär i herrejösses magnumkalibern toppad med en Vortex Viper PST G2 med MOA torn, för pengarna räckte inte längre och den duger, det säger alla. Nu vill du till närmsta skjutbana, skjuta på minst 1000 meters avstånd och visa nördarna på banan vem som har grymmaste bössan.
Men, nu börjar motgångarna, lokala banan är bara 300 meter lång och tillåter inte kalibrar över .30, vad fan är detta för påfund? Tänker du!
Fabriksammunitionen kostar runt 70:-st och uppåt och att börja handladda innan man ens skjutit första skottet på banan med egen bössa är det ju få som gör.
Aja, 4 mil bort ligger en bana som tillåter kalibern, skönt. Du kör dit för att nolla kikaren men rekylen och avsaknaden av teknik gör att du precis klarar att hålla dig på ett A4 papper på 100 meter, du lämnar banan med en avdomnad axel och den där asken med 10st Lapua fabriksladdade Scenar som kostade 699:- är slut. Här någonstans börjar tvivlet komma, hur kommer man med på en tävling? Var ligger det egentligen någon bana där jag verkligen ska få känna på vad .338 Lapua kan prestera? De där jävla fältskyttetöntarna kommer ju att skaka i stövlarna när jag kommer med TRGn och visar var skåpet ska stå.

3 månader senare har du kanske skjutit ytterligare 3-4 askar skott. Drömmen om att tävla är borta. Träffbilderna, om man nu kan kalla dem det ligger kvar på storleken av ett A4 papper på 100 meter. Du låter närmsta polarna och svärfar hänga med till banan för att visa upp riggen och låter dem testa 1 skott var så de vet att det här är en "riktig jävla snajperbössa" och att "här händer det fan grejer". Du berättar med en djup inlevelse att det är knappt lönt att skjuta med .338 lapua på 100 meter, för kulorna har inte hunnit stabilisera än. Det är därför det går att träffa mål på över 2km med den här, du ska bara åka iväg till rätt bana någon dag. Men innerst inne har du gett upp. Du förstår att slutet för den här bössan i din ägo är nära och bara någon vecka senare så ligger den på Blocket. Precis som alla andra TRG 42 som hamnar där så har bössan gått mindre än 200 skott och ägaren tittar efter något smidigare.

MEN.
Låt inte denna djupt ironiska text hindra någon från att köpa en TRG 42. Det finns ju alltid någon som har kommit längre i sitt skytte som kan tänka sig att köpa en lätt begagnad TRG för en 20-25% prisreducering.
Faktum kvarstår att det inte är lätt att skjuta magnumkalibrar, det kräver träning och när patronerna kostar som de gör till en .338 så är det få som lägger ner tiden och pengarna som krävs för att få det att funka.
Ovan på det så är kalibern inte välkommen i de flesta tävlingarna i Sverige, det finns flera skjutbanor som inte ens tillåter kalibern men sådant kollar man givetvis upp innan man slår till.

Känner du som läser detta dig djupt kränkt och påhoppad av en ironisk liten text så föreslår jag att du börjar samla frimärke istället. Det här är ingen sport för dig att hålla på med.

Lycka till.

/Varg

[Ogster2]

Tycker Varg sammanfattar det hela rätt bra, det gäller dock långhållsbössor överlag men just TRG i 338 är nog överrepresenterad.


Dock är livet för kort för att inte köpa det man vill ha, vet en som har 1200m+ han kan skjuta ifrån sin trädgård så allas förutsättningar är olika vad gäller skytte möjligheter

[svitjod]

Får ju bara köra 110 på motorvägen oxå men de är jävligt ballt att ha en ferrari

[Varg]

Jag missunnar ingen att äga en TRG42 men man ska förstå vad det är man köper och var den går att använda.

[JohanL73]

Får ju bara köra 110 på motorvägen oxå men de är jävligt ballt att ha en ferrari

Men om det bara finns grusväg?

Jag är helt för att var och en ska få köpa precis vad den vill.

[Ogster2]

Får ju bara köra 110 på motorvägen oxå men de är jävligt ballt att ha en ferrari

Men om det bara finns grusväg?

[JohanL73]

Perfekt illustration egentligen Ogster. Potentialen i fordonet överstiger långt kraven för användandet.

Som sagt, var och en får köpa vad den vill. Att det man köper inte kan eller får användas gör det dock i mina ögon lite tråkigt...

[kattafan]

Jag tänkte bjuda på en grovt generaliserande text om personerna som köper en TRG42 i 338 Lapua Magnum som första vapen eller i tron om att de ska ut och tävla, inspirerad av verkligheten men självklart överdriven men inte riktad till någon särskild.

Jag har hört om er på skjutbanan och läst om er på nätet. Ni som precis tagit jägarexamen och står nu i begrepp att köpa ert första riktiga snajper gevär. Vad tittar man då på? Jo, Sako TRG 42 i kaliber .338 Lapua Magnum. Det är en häftig bössa, tveklöst men man kan inte fastna där.
För när licensansökan är klar och pengarna är betalda så står du där, med ditt finska snajper gevär i herrejösses magnumkalibern toppad med en Vortex Viper PST G2 med MOA torn, för pengarna räckte inte längre och den duger, det säger alla. Nu vill du till närmsta skjutbana, skjuta på minst 1000 meters avstånd och visa nördarna på banan vem som har grymmaste bössan.
Men, nu börjar motgångarna, lokala banan är bara 300 meter lång och tillåter inte kalibrar över .30, vad fan är detta för påfund? Tänker du!
Fabriksammunitionen kostar runt 70:-st och uppåt och att börja handladda innan man ens skjutit första skottet på banan med egen bössa är det ju få som gör.
Aja, 4 mil bort ligger en bana som tillåter kalibern, skönt. Du kör dit för att nolla kikaren men rekylen och avsaknaden av teknik gör att du precis klarar att hålla dig på ett A4 papper på 100 meter, du lämnar banan med en avdomnad axel och den där asken med 10st Lapua fabriksladdade Scenar som kostade 699:- är slut. Här någonstans börjar tvivlet komma, hur kommer man med på en tävling? Var ligger det egentligen någon bana där jag verkligen ska få känna på vad .338 Lapua kan prestera? De där jävla fältskyttetöntarna kommer ju att skaka i stövlarna när jag kommer med TRGn och visar var skåpet ska stå.

3 månader senare har du kanske skjutit ytterligare 3-4 askar skott. Drömmen om att tävla är borta. Träffbilderna, om man nu kan kalla dem det ligger kvar på storleken av ett A4 papper på 100 meter. Du låter närmsta polarna och svärfar hänga med till banan för att visa upp riggen och låter dem testa 1 skott var så de vet att det här är en "riktig jävla snajperbössa" och att "här händer det fan grejer". Du berättar med en djup inlevelse att det är knappt lönt att skjuta med .338 lapua på 100 meter, för kulorna har inte hunnit stabilisera än. Det är därför det går att träffa mål på över 2km med den här, du ska bara åka iväg till rätt bana någon dag. Men innerst inne har du gett upp. Du förstår att slutet för den här bössan i din ägo är nära och bara någon vecka senare så ligger den på Blocket. Precis som alla andra TRG 42 som hamnar där så har bössan gått mindre än 200 skott och ägaren tittar efter något smidigare.

MEN.
Låt inte denna djupt ironiska text hindra någon från att köpa en TRG 42. Det finns ju alltid någon som har kommit längre i sitt skytte som kan tänka sig att köpa en lätt begagnad TRG för en 20-25% prisreducering.
Faktum kvarstår att det inte är lätt att skjuta magnumkalibrar, det kräver träning och när patronerna kostar som de gör till en .338 så är det få som lägger ner tiden och pengarna som krävs för att få det att funka.
Ovan på det så är kalibern inte välkommen i de flesta tävlingarna i Sverige, det finns flera skjutbanor som inte ens tillåter kalibern men sådant kollar man givetvis upp innan man slår till.

Känner du som läser detta dig djupt kränkt och påhoppad av en ironisk liten text så föreslår jag att du börjar samla frimärke istället. Det här är ingen sport för dig att hålla på med.

Lycka till.

/Varg

Ska villigt erkänna att det var jag i texten ovan. Förutom att jag aldrig köpte bössan/kalibern efter att ha läst på lite. Jag har numer skjutit kalibern och trots effektiv mynningsbroms så kan jag inte påstå att jag känner något omedelbart sug efter att skaffa en.

[Varg]

Ska villigt erkänna att det var jag i texten ovan. Förutom att jag aldrig köpte bössan/kalibern efter att ha läst på lite. Jag har numer skjutit kalibern och trots effektiv mynningsbroms så kan jag inte påstå att jag känner något omedelbart sug efter att skaffa en.

Ja, alltså jag är inte bättre än någon annan. Jag har haft ett färdigt inköpstillstånd på en TRG 42, men inte som första bössa och jag är väl medveten om begränsningarna när det kommer till tävlingar. Jag kom till sist fram till att det var FÖR mycket bössa för vad jag pysslar med och köpte ett bygge i kaliber 6.5x47 istället.

[Ogster2]

Har det blivit syltryggs klubben här?

Tur att jag inte äger en TRG42:a så jag hade behövt ursäkta mitt vapen val här, kanske bättre att dela gruppen i två så ingen blir kränkt över andras vapen/kaliber val.

(Förstår man inte ironin i texten ovan bör man hålla sig till knyppling)

[JohanL73]

Ska villigt erkänna att det var jag i texten ovan. Förutom att jag aldrig köpte bössan/kalibern efter att ha läst på lite. Jag har numer skjutit kalibern och trots effektiv mynningsbroms så kan jag inte påstå att jag känner något omedelbart sug efter att skaffa en.

Även om du känner dig träffad är du inte ensam om beteendet. Oavsett intresseområde finns det alltid de som ska ha det värsta bara för att. Och jag köper det. Har man pengarna och vill lägga dem på premiumprodukter så gör det!

Det finns dock begränsningar och den som skryter med sina pengar riskerar alltid alltid att bli utklassad av den som har mindre av detta men mer färdighet.

Och för de som tror att dyrast grejer per automatik också är det bästa blir det kanske en kalldusch när de inser att det krävs träning för att hantera det man köpt.

Jag har också varit sugen på en 42:a. Men inte i 338LM utan 300NM vilket faktiskt inte är ett dugg bättre eftersom det på alla sätt skulle göra köpet och ombyggnationen än mer off.

Men all respekt till den som hanterar 300 WM och upp!
Jag önskar jag hade tillgång till de distanser de stora patronerna kan utnyttjas på...

[Varg]

Har det blivit syltryggs klubben här?

Tur att jag inte äger en TRG42:a så jag hade behövt ursäkta mitt vapen val här, kanske bättre att dela gruppen i två så ingen blir kränkt över andras vapen/kaliber val.

(Förstår man inte ironin i texten ovan bör man hålla sig till knyppling)

Haha! En hög syltryggar.

JohanL sammanfattar det hela fint ovan, jag släpper kanske det här ämnet nu ett tag…

[Ogster2]

Jag önskar jag hade tillgång till de distanser de stora patronerna kan utnyttjas på...

Om vi fortfarande pratar om 338lm så är det väl egentligen inte sådär jättestor skillnad på vilka distanser dom är dugliga till, kollar man på Tyrefors resultaten så träffar ju även 6,5x55 på över 2km

Största fördelen är ju kraften patronen levererar när man jagar med den, att den är cool, legendarisk, vacker, skräckinjagande osv är ju bara sekundärt

[kattafan]

Jag kände mig inte träffad/påhoppad på nåt negativt sätt, ville bara bekräfta att vi nog är rätt många som varit där.
Mitt tidiga intresse för en 338lm hade mer med total avsaknad av impulskontroll att göra. Jag funderar minst en gång varje vecka på om jag inte skulle bygga om min 6.5x55 till nåt annat kul när jag fortfarande har pipan relativt ny. Ekonomiskt? Nä Rationellt? Nä.

[JohanL73]

Om vi fortfarande pratar om 338lm så är det väl egentligen inte sådär jättestor skillnad på vilka distanser dom är dugliga till, kollar man på Tyrefors resultaten så träffar ju även 6,5x55 på över 2km

Största fördelen är ju kraften patronen levererar när man jagar med den, att den är cool, legendarisk, vacker, skräckinjagande osv är ju bara sekundärt

Träffar på 2 km är inte träffar på 2 km och jag är en sådan där tråkig en som bryr sig om anslagsenergi...

Men du har så rätt!

Och eftersom 280:n numera ligger i en TRG-kolv får väl den kvala in i den här klubben helt, inte bara på halven. Och om Strelok räknar rätt går 150 gr Scenar-L iväg med 970 m/s vilket gör en 338LM ännu mer överflödig...

Oavsett dina böjelser.

[mmajjalish]

Tack för inget svar, som jag misstänkte redan innan

Det är sant som det sägs om gevärsskyttar, ingen vill stötta en annan som råkar ha en finare vapen, grövre kaliber, annan utrustning, eller som gud förbjude, kan sina saker och skjuter bättre.

Ni har ingen nytta av information som varför jag vill ha just det här vapnet, och ni kan inte svara på en rak fråga.

Check på alla fördomar om gevärsskyttar där.

Önskar er en god sommar och kan som extra salt i såren meddela att det löst sig gott!

Det går fint att köra Ferrari på grusväg! Men kör hellre Datsun