Som flera redan vet så har jag årligen rosat den här tävlingen och i år är inget undantag, Sommarträffen är en ruskigt bra tävling där man behåller fältskyttet men kryddar det med målväxling, lite lagom med rekvisita och plåtmål. Alla i vår patrull var rörande överens om att vi inte ville att Sommarträffen skulle bli en VRS tävling med för mycket gymnastiska övningar och 12 olika säckar för att genomföra.
Nä, den som har skjutit en fältskyttetävling kommer att känna igen sig på Sommarträffen, men vissa moment kommer att få en att tänka till och känna sig utmanad utan att för den delen känna sig helt chanslös. Sen är det ju också så att på en tävling som innefattar 15 stationer så kommer man göra bort sig någon gång, det hör liksom till. Hittills har ingen skjutit fullt på Sommarträffen och det är inte att undra på, det är snudd på omöjligt att hålla toppform över en hel dag med så mycket runt omkring, här kommer grundförutsättningarna.
Du går runt hela Kungsängens skjutfält med all packning som behövs, det är bara vatten som du kan fylla på längs banan. Tävlingsdeltagarna är uppdelade i 4 mans patruller där man turas om att vara skjutledare. Promenaden runt skjutfältet är på drygt 22km och går över ängar, över stock och sten, längs grusvägar och någon mindre sträcka på asfalt. I år var det inte mindre än 32 grader varmt när solen stod på som mest, inte särskilt mycket moln på himlen och inte särskilt mycket vind på morgonen heller. I terrängen står det merparten plåtmål på avstånd mellan ca 300 meter ut till 1200 meters avstånd. Är du sugen än?
Vi började på en station där man låg under en gammal bandvagn och sköt, två plåtar vill minnas att det var B65or hängde på ca 450 och 550 meters avstånd. Ett strategi som jag insåg först i efterhand var att backa förstoringen så att man såg båda målen genom kikaren på samma gång. Då vet man att man skjuter på rätt mål.
Nästa station tror jag var stationen som började med att man sköt ut från passagerarsidan på en gammal Mercedes (tack för rättningen), för att sedan flytta ut och lägga sig snett framför bilen och skjuta på en plåt på känt avstånd (850 meter). Det gick ganska bra och jag gillade upplägget.
Efter det kom vi till ett provisoriskt värn byggt av lekiablock och till en början såg det här lätt ut. Tre mål på hyfsat nära håll men sen läste vi skjuttiden, 1 minut. Vilket betydde att mäta och sen skjuta finns det inte tid till, man fick höfta avståndet och hoppas på det bästa. Det gick inte svinbra för min del i alla fall.
Sen traskade vi vidare mot långhållsstationerna. Väl framme konstaterade vi att vi hade solen rakt i ansiktet och hade riktigt svårt att urskilja var målen ens stod. Trots att vi hade en fin Swarovski målkikare på plats som lånades ut av tävlingssponsorn Corax. Till synes borde den här stationen åtminstone ge en någon träff. Man hade 10 skott på sig och tre mål varav det närmsta inte stod på något extremt avstånd. Om jag minns rätt så nollade jag den här stationen. Solen ställde till det rejält och den höga säden / gräset runt målen gav en noll ledtrådar på om man ens var i närheten av plåtarna. Riktigt riktigt stora problem hade vi här.
Sen fortsatte vi till "långhållshyllan" där det hänger hel- och halv-mil plåtar på 1000, 1100 och 1200 meter. Solen var i princip i samma vinkel som tidigare station och säden/gräset var lika högt här. Jag kammade noll medans mina patrullkompisar petade in en och annan träff. Förra året petade jag in 4/6 träff på 1000 meters plåtarna men gamla meriter är det ingen som tar hänsyn till. Två stationer på rad med noll träff är inget kul, men jag vet hur Sommarträffen funkar, det är bara att köra på.
Om jag minns rätt så var det här efter vi kom till ett för mig nytt ställe att skjuta i från. Inne bland träden fanns det ett gammalt sönderskjutet vrak av någon form av trupptransport modell jättegammalt. Här hade man lagt en station och man sköt från ståendes med taket på förarhytten som stöd.
Riktigt fränt tänkte jag och när det visar sig att det bl.a. hänger en "dubbel" B100 plåt på hela 1100 meter så vet jag att jag verkligen har oddsen emot mig med min .308 winchester. Men utmaningen att bättra på sitt personbästa hägrar och jag är ruskigt sugen. Det slutar med att jag skjuter en förstaskottsträff på 1100 meter här, ståendes med ett gräs och mossbeklätt tak som stöd, skott två tuschar i marken precis bredvid plåten, en liten vindpust måste ha petat kulan i ändrad kurs, men det var riktigt nära att det blev 2/2 här på den för mig längsta plåten. Jag var och är skitnöjd med detta och vi promenerar vidare mot nästa station.
En tid senare kommer vi fram till stationen som ligger i området där man tränar strid i bebyggelse. Det brukar vara spännande, även om det frekventa användandet av reaktiva SAAB-mål inte känts vidare tillfredsställande innan.
I år var det dock annorlunda, Ståendes på andra våningen i ett cementhus fick man en kort stund att se över målområdet och avstånd som olika "landmärke" hade. Sen laddade du med 6 skott och inväntade eld från skjutledaren. Under skjuttiden skulle de reaktiva målen dyka upp i terrängen, din uppgift är att se dem och skjuta dem innan de försvinner igen. Låter lätt?
Under de första 15-20 sekunderna efter eld står man där som ett fån och undrar om det ens finns några mål i terrängen? Sen plötsligt såg jag en, var snabb på skott och inser att mitt höftade "good enough" snitt avstånd på 400 meter var alldeles för mycket. Så jag sköt över målet, laddade om och siktade i botten av målet och träffade. Sen fortsatte det och till slut hade jag 4/6 träff här. Vilket är 4 träffar fler än förra årets upplaga och det var jag riktigt nöjd med.
Det finns givetvis också mer typiska fältskytte stationer, där man ligger ner och skjuter utan vare sig gamla stridsfordon eller byggnader. Bilden ovan är från en sådan. Här stod det ett L mål och ett B mål som skulle skjutas. Vid det här laget på dagen så blåste det mer och vinden var mycket lurig.
Jag tror att jag är nöjd där, åtminstone så länge, jag minns inte ordningen exakt och kanske fyller på med någon station till senare. Men för att summera så kan jag säga att det var en riktigt varm och riktigt bra dag på fältet. Men mot slutet av dagen hade jag riktigt ont i knäna och även om jag druckit runt 6 liter vatten så började huvudvärken sätta in och med den utmattningen. Precis innan vi skulle skjuta de två sista stationerna för dagen så blev vi påminda om att resultaten för dagen skulle in i shootNscore, en digital tjänst som jag ärligt talat hoppades på att slippa använda. Jag stannade kvar vid en grind med prylarna och satt och knappade in resultat så gott jag kunde medans mina patrullkompisar hämtade bilen. Hjärnan kändes ungefär som en skål potatismos, kroppen gjorde ont nästan överallt och jag mådde verkligen inte bra. För lite vatten och en dagsdiet på powerbars är inte att rekommendera när man promenerat drygt 2 mil och försökt göra sitt bästa på 15 fältskyttestationer.
Inte helt osökt blev det ett och annat fel i shootNscore men det mest angelägna rättades till. Jag hade helst sett att man slapp använda den där hemsidan även om jag förstår att det gjorde det hela mycket smidigare för tävlingsledningen.
Ännu en gång. Det här ÄR den bästa fältskyttetävlingen i Sverige. Inget ligger i närheten. Jag har deltagit 4 år i rad nu och jag hoppas på att tävlingen fortsätter många år till.
Ett STORT TACK! till alla som jobbat med den här tävlingen. Det här gör ni så jävla bra!!
