Hur lång tid innan ni sköt Guld?

[SuperMario2]

För mig tog det längre tid, 18 månader ungefär, dvs 2 säsonger då vi inte skjuter på vintern...
De flesta i min klubb fixade det på 6 månader, en säsong, då skjuter man 1 gång i veckan.

Tyckte det var svårt att få till det med lånevapen, jag visste aldrig om jag gjorde något fel eller om någon skruvat på siktet.
Med eget vapen går det mycket bättre samt att jag kan träna mer än en gång i veckan, vilket jag behöver...

Men som flera skrivit tidigare, träna med en hyfsat bra luftpistol är det bästa om man vill träna själv mellan passen.

Mvh Mario

[ovster]

Blev runt 400 skott med luftpistol och 350 skott 22lr innan jag klarade 3 guldserier. Blev klar i maj. Jag är jägare så jag har skjutit en del gevär sedan tidigare.

[Arcturus]

Jag sällar mig till skaran av kämpande skyttar som inte på något sätt är en naturbegåvning när det kommer till skytte, men har nu bestämt mig för att lägga lite energi på att faktiskt klara av fordringarna. Jag är relativt angelägen om att kunna köpa eget vapen av den enkla anledningen att lånevapnen vi har är skapliga bromsklossar i utvecklingen (egentligen inte mekaniskt/precissionsmässigt utan mer sett till kolvvinkeln som inte alls passar mig).

Jag ser att det är ganska många i den här tråden som tränat en hel del med luft som komplement. Jag har själv tillgång till en Steyr med ställbart trycke, och tänker mig att den kanske skulle kunna ge mig ett uppsving i krutskyttet. Är det någon som har tips på hur man bör tänka i sådant fall, är skytte på 10m eller 25m bäst?

[Pistolskytten]

Jag ser att det är ganska många i den här tråden som tränat en hel del med luft som komplement. Jag har själv tillgång till en Steyr med ställbart trycke, och tänker mig att den kanske skulle kunna ge mig ett uppsving i krutskyttet. Är det någon som har tips på hur man bör tänka i sådant fall, är skytte på 10m eller 25m bäst?

Bäst är den träning som blir av. Skjuta luft på 25 meter bör du inte ha behov av utan 10 meter ska kunna räcka helt klart. Det går även kortare än så såklart. Jag har 7.5m hemma i källaren. Där kan jag skjuta närhelst jag vill och stör ingen. Fokuset ska ligga på att göra rätt saker i avfyrningen och göra samma sak hela tiden. Med risk för att upprepa sådant du redan vet, det är gruppen det handlar om, inte poängen. En tight grupp med luftpistol bör kunna ge en tight grupp med krutvapen. En tight grupp kan du skruva in till rätt ställe på tavlan sen. Tänk lite på hur du kan skjuta luft på ett sådant sätt att det påminner dig något om ditt krutskytte.

[Jo.As]

Det tog mig cirka sex månader innan den sista guldserien trillade in tillslut. I genomsnitt var jag nog på banan en gång per vecka och försökte i alla fall skjuta minst 10 serier.

Parallellt med ovanstående övade jag mycket statisk styrka hemma, och försökte att hitta en så stabil ställning som möjligt – dock var den ofta som bortblåst när man väl stod där på banan och det verkligen gällde.

[T-Grön]

Jag började i en nybörjargrupp på pistolskytteklubben här i stan. Jag hade skjutit riktigt mkt luftgevär och även luftpistol under minst ett år innan så det gick förvånansvärt bra där på klubben.
Första serien kom vid andra träffen sedan två st vid fjärde besöket. Men var precis då när det infördes 5års licenser. Så det gjorde mig lite betänksam.
Men det som avgjorde för mig var detta. Jag har alltid drömt om att skjuta revolver, bara för att det är en helt annan känsla i det skyttet.
Då sågs jag inte som seriös.
Förstår inte det riktigt än faktiskt.

Om jag väljer att renovera en gammal Volvo Amazon till utställningsskick eller väljer att skaffa en Maserati med paddelväxel är väl min egen grej kan jag tycka.
För mig skulle en guldserie med en gammal revolver, anpassad efter mig, vara sjukt mkt mer värd än en skjuten ur en racepistol med alla skott i innertian.
På samma sätt gillar jag att timra och gillar inte moderna kartonghus, nä då bor jag hellre i min tältkåta.

Det handlar inte om att vara bäst utan att trivas och tävla med sin egen goding (revolver). Varför alltid sträva efter att göra lika som alla andra, när man kan göra sin egen grej och framförallt tävla med sig själv och försöka att hela tiden utvecklas.
Jag kände att jag inte ville skjuta med folk som inte tycker att man är seriös. Så jag slutade omg.
Men har tänkt ta upp det framöver i en annan klubb.

[MrMurphy]

Jag började i en nybörjargrupp på pistolskytteklubben här i stan. Jag hade skjutit riktigt mkt luftgevär och även luftpistol under minst ett år innan så det gick förvånansvärt bra där på klubben.
Första serien kom vid andra träffen sedan två st vid fjärde besöket. Men var precis då när det infördes 5års licenser. Så det gjorde mig lite betänksam.
Men det som avgjorde för mig var detta. Jag har alltid drömt om att skjuta revolver, bara för att det är en helt annan känsla i det skyttet.
Då sågs jag inte som seriös.
Förstår inte det riktigt än faktiskt.

Om jag väljer att renovera en gammal Volvo Amazon till utställningsskick eller väljer att skaffa en Maserati med paddelväxel är väl min egen grej kan jag tycka.
För mig skulle en guldserie med en gammal revolver, anpassad efter mig, vara sjukt mkt mer värd än en skjuten ur en racepistol med alla skott i innertian.
På samma sätt gillar jag att timra och gillar inte moderna kartonghus, nä då bor jag hellre i min tältkåta.

Det handlar inte om att vara bäst utan att trivas och tävla med sin egen goding (revolver). Varför alltid sträva efter att göra lika som alla andra, när man kan göra sin egen grej och framförallt tävla med sig själv och försöka att hela tiden utvecklas.
Jag kände att jag inte ville skjuta med folk som inte tycker att man är seriös. Så jag slutade omg.
Men har tänkt ta upp det framöver i en annan klubb.

Det låter klart märkligt. Jag märker i vår klubb att det är många nybörjare som kommer in från början och redan är bestämda med vad de "minsann ska ha" när de får ansöka om licens innan gjort 5 första träningarna. Vanligt brukar det gå på två sätt (finns naturligtvis undantag ) :
1) De kommer på under resans gång när de fått testa utbudet av vapen som finns inom klubben och samlat på sig erfarenhet så hamnar de med något helt annat vapen.
2) De skaffar precis det de har tänkt, då är de i mål och tappar snabbt intresset och faller ur klubben.
Sen som klubb så är man alltid vaksam när det kommer nya medlemmar för att försöka få en uppfattning om vad det är för typer. Är vibbarna fel så har det hänt att folk inte blivit beviljade medlemskap. Du som person kanske uppfattades oseriös och det handlade inte om dina drömmar om en blänkande revolver?

Med det sagt så tycker jag revolverskytte är bland det roligaste och vi är många revolvernördar i klubben. En del som bara skjuter/äger revolvers och även nybörjare som skaffar 22 revolver. Så jag tycker att du var något på spåret och bara kasta dig in i leken igen. Var det precis när 5 åringarna kom in i biten så kan det ändrat sig mycket i klubben du testade på.

[HappyShooting]

Jag började i en nybörjargrupp på pistolskytteklubben här i stan. Jag hade skjutit riktigt mkt luftgevär och även luftpistol under minst ett år innan så det gick förvånansvärt bra där på klubben.
Första serien kom vid andra träffen sedan två st vid fjärde besöket. Men var precis då när det infördes 5års licenser. Så det gjorde mig lite betänksam.
Men det som avgjorde för mig var detta. Jag har alltid drömt om att skjuta revolver, bara för att det är en helt annan känsla i det skyttet.
Då sågs jag inte som seriös.
Förstår inte det riktigt än faktiskt.

Om jag väljer att renovera en gammal Volvo Amazon till utställningsskick eller väljer att skaffa en Maserati med paddelväxel är väl min egen grej kan jag tycka.
För mig skulle en guldserie med en gammal revolver, anpassad efter mig, vara sjukt mkt mer värd än en skjuten ur en racepistol med alla skott i innertian.
På samma sätt gillar jag att timra och gillar inte moderna kartonghus, nä då bor jag hellre i min tältkåta.

Det handlar inte om att vara bäst utan att trivas och tävla med sin egen goding (revolver). Varför alltid sträva efter att göra lika som alla andra, när man kan göra sin egen grej och framförallt tävla med sig själv och försöka att hela tiden utvecklas.
Jag kände att jag inte ville skjuta med folk som inte tycker att man är seriös. Så jag slutade omg.
Men har tänkt ta upp det framöver i en annan klubb.

Låter som att det var fel Pistol Klubb för dig....

Personligen så har jag aldrig ansett det som mysko/suspekt om nya skyttar visar intresse för skjutvapen....tvärtom, jag blir nästan lite misstänksam om individen inte visar något som helst intresse.
Ingen skulle väl höja på ögonbrynet eller ifrågasätta om "Pelle" som går med i en Bil entusiast Klubb...har ett överdrivet nörd intresse för just bilar?

Däremot så har alla Klubbar naturligtvis en självbevarelsedrift att av uppenbara skäl & därför supermotiverade att lära känna individen....just i syfte att kunna gallra ut eventuella problemindivider (behöver inte bara vara att man är rädd för en potentiell Mangs.
Ett sätt (som många Klubbar använder sig av) är att ta in nya via rekommendationer från befintliga medlemmar. Vilket blir ett moment 22 för den stackare som är reko men som inte känner någon som är aktiv i en Klubb...tyvärr.

Jävla hycklande hybris många vapenägare har gällande skjutvapen....man försöker framhäva att det handlar om "sportredskap" & annat nonsens.... att man själv inte alls är speciellt intresserad av skjutvapen & att man definitivt inte tycker om dem....speciellt mycket.
Jag känner inte en vapenägare som inte älskar processen att först nörda ner sig i timmar med att lusläsa nätet om den modell man är inställd på....sedan beställa puffran....sedan otåligt som bara fan vänta på licensen....sedan beställa alla tillbehör....sedan nästan köra ihjäl sig på väg till handlaren för att hämta den....sedan montera nyinköpt optik...åka till skjutbanan för att skjuta in den....för att slutligen somna i soffan med bössan jämte sig (det sista var lite skämtsamt men inte otänkbart).

Den stora majoriteten av vapenägare är män & boys will always love their toys....inget konstigt med det & många av oss har inte svårt att nörda ner oss i delar av vad som är skytterelaterat (tänker i synnerhet på reloaders).

Ge inte upp...Hitta en Klubb som har en annan "stämning" som passar dig bättre.

[ddaannnnee]

Jag började i en nybörjargrupp på pistolskytteklubben här i stan. Jag hade skjutit riktigt mkt luftgevär och även luftpistol under minst ett år innan så det gick förvånansvärt bra där på klubben.
Första serien kom vid andra träffen sedan två st vid fjärde besöket. Men var precis då när det infördes 5års licenser. Så det gjorde mig lite betänksam.
Men det som avgjorde för mig var detta. Jag har alltid drömt om att skjuta revolver, bara för att det är en helt annan känsla i det skyttet.
Då sågs jag inte som seriös.
Förstår inte det riktigt än faktiskt.

Om jag väljer att renovera en gammal Volvo Amazon till utställningsskick eller väljer att skaffa en Maserati med paddelväxel är väl min egen grej kan jag tycka.
För mig skulle en guldserie med en gammal revolver, anpassad efter mig, vara sjukt mkt mer värd än en skjuten ur en racepistol med alla skott i innertian.
På samma sätt gillar jag att timra och gillar inte moderna kartonghus, nä då bor jag hellre i min tältkåta.

Det handlar inte om att vara bäst utan att trivas och tävla med sin egen goding (revolver). Varför alltid sträva efter att göra lika som alla andra, när man kan göra sin egen grej och framförallt tävla med sig själv och försöka att hela tiden utvecklas.
Jag kände att jag inte ville skjuta med folk som inte tycker att man är seriös. Så jag slutade omg.
Men har tänkt ta upp det framöver i en annan klubb.

Låter som att det var fel Pistol Klubb för dig....

Personligen så har jag aldrig ansett det som mysko/suspekt om nya skyttar visar intresse för skjutvapen....tvärtom, jag blir nästan lite misstänksam om individen inte visar något som helst intresse.
Ingen skulle väl höja på ögonbrynet eller ifrågasätta om "Pelle" som går med i en Bil entusiast Klubb...har ett överdrivet nörd intresse för just bilar?

Däremot så har alla Klubbar naturligtvis en självbevarelsedrift att av uppenbara skäl & därför supermotiverade att lära känna individen....just i syfte att kunna gallra ut eventuella problemindivider (behöver inte bara vara att man är rädd för en potentiell Mangs.
Ett sätt (som många Klubbar använder sig av) är att ta in nya via rekommendationer från befintliga medlemmar. Vilket blir ett moment 22 för den stackare som är reko men som inte känner någon som är aktiv i en Klubb...tyvärr.

Jävla hycklande hybris många vapenägare har gällande skjutvapen....man försöker framhäva att det handlar om "sportredskap" & annat nonsens.... att man själv inte alls är speciellt intresserad av skjutvapen & att man definitivt inte tycker om dem....speciellt mycket.
Jag känner inte en vapenägare som inte älskar processen att först nörda ner sig i timmar med att lusläsa nätet om den modell man är inställd på....sedan beställa puffran....sedan otåligt som bara fan vänta på licensen....sedan beställa alla tillbehör....sedan nästan köra ihjäl sig på väg till handlaren för att hämta den....sedan montera nyinköpt optik...åka till skjutbanan för att skjuta in den....för att slutligen somna i soffan med bössan jämte sig (det sista var lite skämtsamt men inte otänkbart).

Den stora majoriteten av vapenägare är män & boys will always love their toys....inget konstigt med det & många av oss har inte svårt att nörda ner oss i delar av vad som är skytterelaterat (tänker i synnerhet på reloaders).

Ge inte upp...Hitta en Klubb som har en annan "stämning" som passar dig bättre.

Exakt så!

Skickat från min Pixel 5 via Tapatalk

[Fält]

Jag började i en nybörjargrupp på pistolskytteklubben här i stan. Jag hade skjutit riktigt mkt luftgevär och även luftpistol under minst ett år innan så det gick förvånansvärt bra där på klubben.
Första serien kom vid andra träffen sedan två st vid fjärde besöket. Men var precis då när det infördes 5års licenser. Så det gjorde mig lite betänksam.
Men det som avgjorde för mig var detta. Jag har alltid drömt om att skjuta revolver, bara för att det är en helt annan känsla i det skyttet.
Då sågs jag inte som seriös.
Förstår inte det riktigt än faktiskt.

Utan att vara med så är det svårt att veta, de kan ju helt enkelt ha varit arslen, men det är viktigt att göra en ny skytt medveten om en revolvers nackdelar i klass C. Helst utan att det misstolkas. För precision så är det ett utmärkt vapen och jag skulle inte dra mig en sekund för att åka på tävling med en lånad S&W 17. För fält, mil-snabb och andra snabba grenar så är det helt och hållet katastrof med en revolver i klass C!

En revolver i 38/357 är en helt annan sak, i precision så går den i klass B. Där den inte har stora nackdelar och i de snabbare grenarna finns en revolverklass.

[Guldprospektören]

Det tog mig 4 månader sedan jag blev medlem i min klubb att skjuta mitt första guld. Passande nog så sköt jag guldet på sista träningstillfället med lånevapen innan uppehållet nu på någon månad.

[rike]

Satte igång och skjuta regelbundet i November och sköt Figurer och lite fält under vintern, sen i mitten av mars gick klubben över till precisionsskytte och i slutet av April var alla guldserier klara. Walk in a park!

Tipps, håll dig till ett och samma lånevapen, när du lärt dig trycket på det så kommer serierna snabbt. Tävla så mycket du kan, det gör dig mer skärpt och då kommer resultaten fortare. Skytte är färskvara, tar du 1-2v uppehåll blir det som att börja om och du kommer aldrig i mål, trägen vinner!!

[Totte_S]

Till er som redan är aktiva i en klubb rekommenderar jag att ni reserverar vapen till nybörjare så de får chansen att skjuta in sig på en vapenindivid. Vi i vår klubb försöker köra en utbildningsomgång per år och då är det bara de som deltar i den omgången som använder vapnen och får skruva kolv och sikten så att det passar under ett år. Är man inte klar efter ett års träning så kan det bli trögt framöver också att skjuta guld.
Jag själv började sent i livet att skjuta pistol men tack vare det upplägget blev jag och min pistol kompis så jag var klar med mina guldfordringar innan jag varit medlem sex månader.
Jag anser att man efter adekvat träning kan skjuta guld med de flesta vapen i .22 om man får träna med samma vapen. För en del individer är det lite svårare, de kan då behöva få träna med ”rätt” vapen för att lyckas.
Det är en svår avvägning för många klubbar att möta intresset från nya skyttar och att rekrytera nya medlemmar. Jag är föreningsmänniska och har haft några kulla nybörjare och det är långt ifrån alltid som de bra skyttarna är bra medlemmar. Många stora talanger försvinner, och en hel del bra medlemmar har svårt att skjuta guld.
Personligen tycker jag det hade varit önskvärt att kunna släppa in fler medlemmar med mindre talang pga att de är bra föreningsmänniskor men sämre skyttar.
Kanske skulle man ha femårslicenser för de som klarat av pistolskyttekortet och licenser utan tidsgräns för de som skjuter guld varje år…

[HeyZeus]

Personligen tycker jag det hade varit önskvärt att kunna släppa in fler medlemmar med mindre talang pga att de är bra föreningsmänniskor men sämre skyttar.

Medhåll, men hur man till en sådan ändring?

Lagändringar kan bara komma av politiker och alla politiker är genomkorrupta och ser bara till sina egna plånböcker istället för sveriges bästa (i det här fallet är det bäst för sverige att man har en aktiv, engagerad och glad befolkning).

[HappyShooting]

5-års licenser = kattskit hur man än motiverar dem.

Jag förstår däremot poängen med att försöka få till sig medlemmar/skyttar som faktiskt är beredda att lägga ner både tid & engagemang för sin Klubb.

Varje Klubb har ju möjligheten att skapa sina egna krav/förutsättningar & en del Klubbar gör detta mer eller mindre in absurdum.

Som jag ser det så kommer det alltid att finnas de som är villiga att lägga mer av sin tid än andra...så är det ju bara.

En del Klubbar vet jag har differentierade årsavgifter....gör si & så mycket per år för Klubben = $$
Kom till dukat bord utan att behöva lyfta ett finger = $$$$$$

I slutändan så har Klubben en i synnerhet motiverande möjlighet att inte underteckna om inte si & så uppfylls.... Föreningsintyget.
Personligen så tror jag inte på för mycket krav & pekpinnar....jag ser hellre att Klubbkänslan skall finnas hos den stora majoriteten av Klubbens medlemmar.

Differentierade årsavgifter hade nog varit det mest rättvisa...men förmodligen oxå tråkigt/svårt att administrera....speciellt för den/de som valt den billigare avgiften men som inte lever upp till kraven.

[pimp45acp]

skulle säga att har man inte klarat av tre guldserier på 500 skott så ska man antingen hitta nåt annat intresse eller se till att klubben skaffar bättre instruktörer... Det är inte lätt i början men så himla svårt är det inte att få till guldserierna.. men har man inte bra instruktörer så blir det ju minst sagt en utmaning..

[LAREMA]

skulle säga att har man inte klarat av tre guldserier på 500 skott så ska man antingen hitta nåt annat intresse eller se till att klubben skaffar bättre instruktörer... Det är inte lätt i början men så himla svårt är det inte att få till guldserierna.. men har man inte bra instruktörer så blir det ju minst sagt en utmaning..

Det där stämmer inte!

Du har ett moment i skyttet när man är nybörjare, nämligen det som kallas "nu har jag klarat det".
Jag vet inte hur många skyttar jag sett under åren som har skjutit 40 poäng på dom första 4 skotten och sedan missat tavlan med det femte skottet.

Man försöker så gott det går att lugna ner personen i fråga men det fungerar inte alla gånger.

Så att klara 3 st 46 poängare är inte det lättaste när man är nybörjare.

Det finns undantagen från det också och det är dom som skjuter tre 46-serier första gången dom är på banan.
Jag har sett ett par stycken som har gjort det.

[OlleOlle]

Det gick rätt fort för mig, tror jag fick till det första månaden. Men det var en aktiv klubb och jag fick skjuta 5ggr i veckan med samma vapen. Men det som verkligen gjorde det för mig var en fusklapp en annan skytt skrev och la framför mig:
1 Andas in
2 lyft vapnet
3. Andas försiktigt ut
4 TITTA BARA PÅ SIKTE OCH KORN
5. Krama av skottet.

Jag hade jättesvårt att inte fokusera på målet

[ctrl]

Jag minns inte hur många veckor eller träningstillfällen det tog, vad jag vill ha sagt är att jag hade väldigt bra instruktörer men trots att de instruerade korrekt så tog det ett bra tag innan "krama av skottet", sjönk in.

Trots alla instruktörers förmaningar så försökte jag under ett tag, få skottet att gå av när korn/sikte passerade den perfekta punkten... från det träningspasset där det äntligen sjönk in hos mig, gick jag direkt till att ha över 46 i snitt på varje träningspass