Varför? Varför inte?
Jag har länge fascinerats av hur väl bogvågsknallen från en kula är komprimerad i tid. Den har enligt litteraturen en mycket brant stigning till en tydlig topp, följd av en lika brant negativ topp och sedan så är det slut. Alltså ett pukslag utan efterklang. Och det är ju inte underligt, när man ser bilder på bogvågen från en kula så är den ju mycket skarpt avgränsad. En kronograf baserad på den här principen borde alltså kunna fås att fungera bra.
Andra fördelar är att man kan göra mätsträckan lång vilket ger potential för mycket bra noggrannhet, och att man kan mäta långtifrån kulbanan. Så att mäta hastigheten vid 100m istf. att räkna baklänges för att se om man når klass 1 är alltså helt rimligt. Nackdelar är naturligtvis bla att man måste skjuta i överljudsfart.
Det har ju provats förr. Norrmännen sålde en version med kort mätsträcka som tydligen fungerade ganska illa. Den säljs inte längre. Sedan så finns det en amerikansk version som har lite karaktären av ett hemmabygge (jag hittar inte länken i hastigheten) men det är ju mycket roligare att bygga själv.
Så sagt och gjort. Hur testa? Jag hittade två gamla datormikrofoner hemma samt ett USB-ljudkort med två ingångar. Tillsammans med en gammal Mac som faktiskt fungerar korrekt med ljudkortet och samplar de två kanalerna var för sig (en Windows laptop jag hade liggande gjorde det inte...) så bar det iväg till banan.
Här är uppställningen. Mikrofonerna sitter med 99cm avstånd. (Skulle naturligtvis blivit en meter, men det blev det inte...
Här är en vy mot vallen istället. Vid testen så stod stolen dels nära och dels precis innan förvallen, alltså på 70m, men jag glömde att fota den, så här är en efterhandskonstruktion.
Jag sköt ett antal skott och det såg ut som om mätningen fungerade. Här är en skärmdump från Audacity som är det ljudprogram jag använde för att spela in och analysera ljudet.
Vad ser vi här? Jo en AGC (alltså automatisk förstärkare) som inte alls gillar att man skjuter en kula över den. Den mättar komplett och behöver flera sekunder på sig för att hämta sig. Det är pga det här som skottljud på en film inspelad med vanlig kamera/telefon eller dylikt låter konstigt. Skall man spela in skottljud (eller som här bogvågsknallen) så måste man ta till andra metoder. För vårt syfte så spelar det ingen större roll. Om bara första flanken är med så struntar vi ju i hur det låter sedan.
En inzoomning senare, där vi zoomat så mycket att man ser enskilda samples (skott nära mynningen):
Här ser vi att den första mikrofonen plockar upp första bangen 40 samples innan den andra. Vi ser också att vi får lite markljud (antagligen i träribban) som når andra mikrofonen innan bangen. Den är dock så liten att vi kan ignorera den.
Nu samplar vi med 44100Hz, så det betyder att det tog 40 x 1/44100 sekunder, alltså 0,907 ms. Det ger en hastighet på 1102 m/s. Enligt asken (.223 GGG 55 gr) så skall den ge 1015 m/s så vi är iaf i rätt storleksordning.
När vi tittar på skotten på 70m så fick jag 882, 900, 938 m/s. Enligt asken så skall jag ha 890 m/s på 100m så även här är vi i rätt härad.
Nu är ju naturligtvis ljudsamplingshastigheter om 44.1kHz inte i närheten av tillräckligt bra. Ett enda sample i det nära skottet gör en skillnad på hela 28 m/s i skillnad. Det är ju inte i närheten av tillräckligt bra. Men som test av principen så förklarar jag första försöket som en stor framgång.
Nu är det bara att designa, bygga, och programmera elektroniken och så är vi hemma!
P.S. Och här är en extra bild på mitt bygge av den gevärskylare som uppfunnits av kattafan, exabit och Anders Ö oberoende av varandra... Pump från Biltema med plastslang och lite eltejp. Klart!




