Trädskällare vs. Stående fågelhund

[Efalk]

Ni som har både ock. Vilken fäller ni mest fågel för sett över hela året?

[Lappgubben]

För mig absolut den stående fågelhunden. Då blir majoriteten av fåglarna dock ripor.

[malx]

Räknas jag som att jag har både och då kompisen fällde en tjädertupp som min breton skällde fast i ett träd?

Nog svårt att slå en riktigt bra stående fågelhund i antal fällda fåglar över lag då den helt enkelt kan ge fler fåglar per situation och nog fler situationer per tidsenhet. Samtidigt så finns det definitivt tillfällen då trädskällare är det enda som funkar och framförallt när det gäller tjäder kan de dominera.

Tar jag premiärdagarna i skogen denna höst till exempel (då vi var många olika jägare på ungefär samma mark samtidigt) så känns det lite som att vi stående fågelhundsjägare sköt fler fåglar, men då mycket orre och ripa medan de med trädskällare sköt flest tjädrar. Men totalt sett så är det svårt att jämföra då det spelar så otroligt stor roll hur bra eller dåliga de individuella hundarna/jägarna är samt hur tillgången på fågel ser ut och hur fåglarna uppför sig precis vid jakttillfället.

Sen så skulle jag nog egentligen hellre ha en trädskällare än min stående. Det beror på att den jaktformen egentligen tilltalar mig mer. Däremot så är det mera passande för mig just nu att ha en stående fågelhund hemma så det fick avgöra.

[pow]

Det är inte mängden fågel som man jagar, det är det fulländade hundarbetet, och då finns det inget som slår en spets som öser på med 120 skall/min.
Det kanske är stigande ålder, men numer ger ett förnyat skall på en skrämd fågel långt mer än en enkel ansmygning och en straffspark från 40m på en öppet sittande fågel.
Ska man skjuta drivor med fågel så ska man lämna hunden hemma och gå och pula fågel kring skogsbilvägarna, dom som pysslar med det är som tur var få, men hål i huvet har dom.

[malx]

Det är inte mängden fågel som man jagar, det är det fulländade hundarbetet, och då finns det inget som slår en spets som öser på med 120 skall/min.

Håller med om att mängden fågel spelar mindre och mindre roll, för mig är det upplevelsen med eller utan hund. Jag gillar också adrenalinpåslaget och pulshöjningen när man smyger på ett byte eller på väg till en hund som står, mindre viktigt om det faktiskt slutar med skott.

Sen vette tusan om inte min Breton nästan var uppe i 120 skall/min när han skällde tjädertuppen, aldrig hört honom skälla så tidigare, sprang dit (tillsammans med kompisen som sen sköt) för trodde han skadat sig eller nått... var rätt imponerande . (Sen dess har han försökt igen men är på tok för dålig på att ha koll på var fåglarna är, han fattar inte ens när de flugit iväg)

[Efalk]

Om jag utvecklar frågan en aning. Vilken av hundtyperna lyckas folk bäst på tjäder med? Hört en del som haft en aningen svårt att få tjädern att trycka för stående fågelhundar då de gärna springer från platsen. Någon som har liknande erfarenheter?

[JoPe]

Även den frågan är svår att svara på. En av dom är helt oduglig på tjäder, en har lyckats skapligt några gånger och den sista är helt suverän och lyckas nästan alltid trycka fast dom. Det är dock ganska vanligt att de sitter nära sly eller tätare skog så jag får oftast inte skottillfällen utan jag får höra dom flyga på andra sidan hindret.

Den lilla erfarenheten jag har av trädskällarjakt så tror jag att du får fler situationer med en stående, men lyckas oftare förvalta dom.

[Efalk]

Även den frågan är svår att svara på. En av dom är helt oduglig på tjäder, en har lyckats skapligt några gånger och den sista är helt suverän och lyckas nästan alltid trycka fast dom. Det är dock ganska vanligt att de sitter nära sly eller tätare skog så jag får oftast inte skottillfällen utan jag får höra dom flyga på andra sidan hindret.

Den lilla erfarenheten jag har av trädskällarjakt så tror jag att du får fler situationer med en stående, men lyckas oftare förvalta dom.

Vad tror du är en framgångsfaktor för att få en bra stående fågelhund till att lyckas med tjädern?

[Arctic]

Just konsten att vara "lagom" hård på fågel är i min erfarenhet synnerligen individuell.

Det du kan göra som ägare är att se till att hunden får tillräckligt med fågelkontakter.

En del individer lär sig att vara lagom på. Det gäller för hunden att komma tillräckligt nära för att fågeln inte ska börja springa -- men inte så nära att den lyfter. Det är lätt att säga, men inte så lätt att göra. En del individer lär sig inte...

Oftast är det bättre att hunden kommer lite för nära fågeln. Den kommer att få en del fåglar att lyfta, men de som blir kvar trycker tillräckligt hårt för att du ska komma tillräckligt nära för att skjuta. Om det nu inte är så pass tätt att fastän fågeln lyfter 10 meter framför dig så ser du den knappt. Tidigt på säsongen sitter t.ex. Tjäder ofta där det är tätt, vilket gör att de är svåra att komma åt.

För mig är valet mellan träskällare och stående inte en fråga om effektivitet. För mig handlar det om vilken typ av jakt du föredrar.

[Rockenroll]

Och icke att förglömma: hagelskytte på flygande skogsfågel ger mycket skadskjutningar och förlorad fågel. Ffa de stora tupparna är oerhört vanskligt att skjuta på med hagel, även sittande för en trädskällare.
Under förhösten med ungfågel och kullar skördar den med hagelbössa och stående/stötande fågelhund antalsmässigt mest fågel, förutsatt att det är god föryngring och mycket "lätt" fågel att jaga.
Under senhösten blir det svårare.

Kort sagt så skjuter du förmodligen mer fågel för en bra trädskällare sett över en hel säsong och med betydligt större andel vuxen fågel och äldre tuppar om det är ett dåligt år sett till föryngring.
Under ett år med god föryngring skjuter du förmodligen mera med en stående och då skjuts merparten under tidig höst för att sedan plana ut lite.

Frågeställningen är dock lite konstig tycker jag då jag inte riktigt förstår vad du är ute efter? Ska du skaffa hund och välja jaktform med syftet att skjuta absolut maximalt med fågel?
Det känns väldigt bakvänt då en klok människa snarare väljer jaktform utefter personligt intresse och glädje i det sätt man föredrar att vistas i skogen och arbeta med sin hund.

[Davvi]

Helt olika jaktformer och vad som ger flest fåglar styrs av markerna.
Valde en stående, med en tanke om att huvudsakligen jaga i fjällen och fjällnära. Nu blev det istället så att jag främst jagat i skogslandskap.
Jaga i skogen med stående är minst sagt utmanande om man som jag inte har tidigare erfarenhet.
Jaga med trädskällare ställer å andra sidan andra krav.
Val av hund styrs av så många olika saker, man har ju den resten av året också.

[Efalk]

Frågan är mest av ren nyfikenhet hur det går där ute i landet med olika jaktformer. Jag vill höra folks erfarenheter i största allmänhet. Det ”mätbara” i detta fallet blir dock fällt vilt. Hur bra jakten är i övrigt är ju svårt att få fram i ord ibland men onekligen viktigaste komponenten i jakten. Precis som med Laikan jag går med. Den ger mig väldigt spännande jaktdagar och fina stunder i skogen men det är sällan jag själv får skjuta för henne. Gör mig dock ingeting.

Jag har alltid trott att trädskällaren är överlägsen den stående fågelhunden vad gäller fällda tjädrar men så kanske inte är fallet inser jag nu.

Nästa hund blir en stående fågelhund och det är för att jaktformen passar mig och hela familjen som kan följa med ut. Lite mer avslappnat och kanske inte lika nogräknat alltid. Mer en go stund i skogen i gemenskapens tecken

[Davvi]

Skulle killgissa att de med duktiga stående skjuter rätt bra med tjäder i början på säsongen men räknat hela perioden tills snön blivit för djup drar nog trädskällaren ifrån i antal om resten klaffar. De som har haft båda kan säkert yttra sig bättre om det.
Jakten med stående är socialare och i regel kan man räkna med att kunna ta lite kortare småturer, vilket kan passa bättre när familjen är med.

[Rockenroll]

Vad folk ser som lite, normalt och mycket i antal skiljer sig enormt. Den ene har en kanonsäsong om han skjuter 10 fåglar för sin trädskällare medan den andre går upp mot det tiodubbla för att ens höja på ögonbrynen.
Så en siffra att stoppa in blir meningslös. Då måste ju två personer med varsin stående resp skällande hund jaga lika många dagar, i samma områden för att ge ett utslag.

[malx]

Det enda man kan vara säker på är att de gånger det inte fungerar så känns gräset grönare på andra sidan.

När jag nu gått i snart tre år utan att min Breton stått ordentligt för fågel ,(lossnade lite i slutet av denna säsong) så har jag många gånger undrat varför jag inte tog den där trädskällaren jag funderade på, så mycket enklare att jaga in...
I höstas träffade jag en finnspetsägare som beklagade sig. Han var så less på att hans finnspets drog iväg till grannmarken flera km bort och skällde fågel så nästa gång skulle han skaffa en Breton...

[Davvi]

Det enda man kan vara säker på är att de gånger det inte fungerar så känns gräset grönare på andra sidan.

När jag nu gått i snart tre år utan att min Breton stått ordentligt för fågel ,(lossnade lite i slutet av denna säsong) så har jag många gånger undrat varför jag inte tog den där trädskällaren jag funderade på, så mycket enklare att jaga in...
I höstas träffade jag en finnspetsägare som beklagade sig. Han var så less på att hans finnspets drog iväg till grannmarken flera km bort och skällde fågel så nästa gång skulle han skaffa en Breton...

Hehe, skulle kunna varit jag själv som skrev det där.

[Efalk]

Det enda man kan vara säker på är att de gånger det inte fungerar så känns gräset grönare på andra sidan.

När jag nu gått i snart tre år utan att min Breton stått ordentligt för fågel ,(lossnade lite i slutet av denna säsong) så har jag många gånger undrat varför jag inte tog den där trädskällaren jag funderade på, så mycket enklare att jaga in...
I höstas träffade jag en finnspetsägare som beklagade sig. Han var så less på att hans finnspets drog iväg till grannmarken flera km bort och skällde fågel så nästa gång skulle han skaffa en Breton...

Haha, ja det är väll det eviga gisslet

[wande]

Enda gisslet jag ser med stående hund sett över säsongen är när det börjar frysa på och blir skrapigt före. Svårt att komma ihåll på varsk fågel när man låter som en elefant i en porslinsaffär men då tar man med studsaren å skjuter dom i topp efter stöt.

Fördelar är du kan jaga alla skogsfåglar på alla underlag och skogsbiotoper.

Jagar själv med vorsteh 98% i skog några enstaka dagar på fjäll kan det bli


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[Efalk]

Enda gisslet jag ser med stående hund sett över säsongen är när det börjar frysa på och blir skrapigt före. Svårt att komma ihåll på varsk fågel när man låter som en elefant i en porslinsaffär men då tar man med studsaren å skjuter dom i topp efter stöt.

Fördelar är du kan jaga alla skogsfåglar på alla underlag och skogsbiotoper.

Jagar själv med vorsteh 98% i skog några enstaka dagar på fjäll kan det bli


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Upplever du alla skogsfåglar som lika känsliga för högljud ansmygning (p.g.a. dåligt underlag) eller sticker tjädertupparna ut även där som särskilt svåra och känsliga?

[wande]

Tycker svårast kan vara orrar ibland på senhösten. Men sen när snön kommer å d blir tyst igen kan man jaga till snön är för djup men då får man läsa hunden å se om fåglarna är i snön eller träden


Skickat från min iPhone med Tapatalk