I våras skulle en god vän, C, fylla 40år. Jag och några vänner skramlade ihop till en jaktresa till Polen för att jaga kronhjort, och i ett infall av gott omdöme bestämdes det att även jag och ytterligare en vän, J, skulle åka med. Sagt och gjort, researrangemanget bokades via Diana Hunting Tours med ett fastprisavtal för födelsedagsbarnet och ordinarie prislista för oss andra. 8 jakter totalt fördelat på morgon och kväll över fem dagar. Området som valdes ligger drygt 2-2,5 timmars bilfärd från Gdansk. Vi tillsåg även att i ett tidigt skede boka plats på färja från Nynäshamn.
Den stora dagen anlände och som symbolisk gåva överlämnades en mindre presentask med en kronhjortsformad klädkrok, allt till jubilarens stora överraskning och glädje. Därefter följde ett par planeringsmiddagar under tidig och sen sommar, varunder avhandlades såväl den taffliga formgivningen av Polismyndighetens EU-vapenpass som möjlighet till riktigt stora troféer ... och därtill hörande kostnader. En vända på skjutbiograf hanns också med, likaså laminering av kulbanetabeller för hela sällskapet.
I takt med att avresedagen närmade sig blev det en del blodtryckshöjande insikter (såsom frågan om COVID-pass/-intyg, Sjukförsäkringskort, att allting måste vara i utskriven form, J hade inget giltigt pass, etc etc), men till slut stod vi en fredag (10/9) och packade in allt i J:s familjebil. Det enda som glömdes var ett skjutstöd som J hade lyckats förlägga i sitt eget vapenskåp. Färjan i Nynäshamn visade sig vara en lastbilsfärja från före Die Mauers fall, men båten flöt lyckligtvis hela vägen in i Gdansk. Väl i hamn blev hela sällskapet glatt överraskade av det polska vägnätets höga standard, samt den totala avsaknaden av inresekontroll, och bilresan ned till reviret avlöpte utan incident.
Vid ankomsten till reviret, eller kanske snarare lodgen, blev vi välkomnade av en guide som förklarade att kontrollskjutning skulle ske någon timme senare, samt blev hänvisade till våra rum för inackordering. Vi fick också veta att gänget före oss hade nedlagt säsongens första 4 kronhjortar på 6 jägare. Alla fick varsitt rum, vilket uppskattades då J snarkar som ett helt sågverk. Rummen höll god standard, bra inredning och fräscha, med egen dusch/toalett.
Ett raskt ombyte senare var det dags för kontrollskott och i samband med detta hälsade vi på de 3 andra jägarna (H, B och L) som vi skulle dela område med de kommande dagarna. Himlen hade dock öppnat sig fullständigt under den sena eftermiddagen och regnet fullkomligen vräkte ned, kontrollskjutningen blev med andra ord mycket snabbt avklarad. Därefter stod vi under ett tak och inväntade våra guider. Vid 17-tiden anlände varsin guide i varsin bil, och vi blev raskt utkörda till våra respektive områden för kvällen. Min guide visade sig dock ej tala engelska, och bara några nyckelord tyska, vilket jag blev lite förvånad över inledningsvis då vi hade begärt engelskspråkiga guider. Det ska dock sägas att språkförbistringen egentligen inte kom att utgöra något hinder, snarare tvärtom då det var trevligt att kunna sitta helt tyst och fokusera på omgivningen. Det ska också slutligen sägas att det var rejäl sommarvärme när vi anlände, och betydligt svalare sista dagarna.
Lördag (kväll):
Ute på pass 1 smög vi ut vid ett fält och klättrade upp i en välbyggd fågelholk, säkert 6-7 meters höjd mellan marken och golvet. Därefter satt jag och min guide i tystnad en stund. Han plockade fram en liten videokamera och visade mig en filmsekvens, han förklarade med handrörelser och genom att peka på terrängen i filmsekvensen och jämföra med fältet nedanför att den var filmad från just detta torn några dagar tidigare. På filmen syntes ett riktigt monster till kronhjort med ett riktigt harem till flock, samtliga lugnt betandes på fältet ca 150-200 meter bort. Stämningen blev god kan man säga. Tiden gick och fältet fylldes av dovvilt, rådjur och en räv som studsade förbi. Storhjorten höll sig dock utom synhåll. Det blev lite spännande när en junior kronhjort skrittade förbi på under 100 meter, guiden vinkade dock avvärjande och sa "Klein, drei kilo". Hepp. Efter mörkrets inbrott klättrade vi ned, varpå guiden plockade fram sin värmekikare och spanade kort mot fältets bortre ände. Han räckte över kikaren, jag tittade åt anvisat håll och tro fan att där stod en gigantisk röd blobb med en julgransliknande krona jämte sina hindar... Nåväl, hatten av.
Framgång för 0 av 6 jägare.
Söndag:
Morgonpass 2 inleddes 05:00 med "frukost" i form av en handfull Gummibärchen och en snabb utfärd, sedan promenerade vi mestadels runt och skrämde atletiska rådjur som forcerade viltstängsel utan märkbar ansträngning. Vi såg en redig kronhjort på avstånd men denne upptäckte oss ute på ett fält i god tid. Ridå. Hem och vila.
Kvällspass 3 var inledningsvis en mycket trevlig promenad i den vackra polska naturen, därefter upp i ett nytt höghöjdstorn. I detta började vi höra rejäla brölanden men kronhjortarna höll sig i skogen. Vid hemkomst insåg vi att guiderna började bli lite stressade av att ingen kronhjort hade nedlagts ännu.
Framgång för 0 av 6 jägare.
Måndag:
Morgonpass 4 inleddes 05:00 med en snabb utfärd, sedan promenerade vi mestadels runt. Vi såg en hel del dovvilt, rå och räv. Hem och vila. Vid hemkomst till lodgen steg glädjen då H hade nedlagt en kronhjort med trofévikt ca 5kg. Islossning!
Kvällspass 5 var inledningsvis en mycket trevlig promenad i den vackra polska naturen, varefter jag och guiden placerade oss i ett öppet torn vid ett större fält. Här sprang det några rådjur och en räv ända fram till mörkrets inbrott, men 5 minuter före slutet hördes plötsligt ett brööölande från högra fältkanten. Ut steg en ganska rejäl kronhjort med kursen inställd mot oss. Tyvärr gick han parallellt med den grusväg som utgjorde fältets närmsta kant och vek av in i skogen på 40 meters håll. Rejäl spänning men ytterligare chans gavs ej. Jakten bröts och hemfärd till lodgen efter en kort rekognosering med värmekamera vid nästa morgons område, många kronhjortar stod på det fältet och brölen var rejält imponerande. J hade skjutit mot en kronhjort men denne kunde efter 3 vändor och 18 timmars eftersök bedömas vara bommad. Den engelskspråkige jaktledaren förklarade å min guides vägnar att jag imorgon skulle till en sankmark, då var det viktigt att "Shoot the neck and then [repeteringsrörelse] and then directly one more to the body, don't wait or hesitate - just shoot.".
Framgång för 1 av 6 jägare. Ändå märkbart högre stressfaktor på guiderna.
Tisdag:
Morgonpass 6 inleddes 05:00 med en snabb utfärd, sedan promenerade vi runt de fält som spanats av kvällen innan. Hjortarna lös dock med sin frånvaro... Vi vandrade vidare och kom till den vassbevuxna sankmarken. Där hördes ett bröl som fick guiden att "vakna till" rejält. Vi rörde oss längsmed kanten av vassen och triangulerade in brölandet till ett hundratal meter in i vassen. Sedan tog det oss ca 45 minuter att komma till 30-50 meters avstånd från hjorten i den jävligaste vassmark jag upplevt, sedan fick han nog av oss och drog under buller och bång rätt ut från oss. Hepp.
Vid hemkomst till lodgen möttes vi av J som stod med tre blodsmetade krucifix i ansiktet, ett "shiteating grin" som jänkarna säger, och en kronhjort med trofévikt runt 3-4 kilo. H hade också använt tiden till fullo och nedlagt ett vildsvin av lagom grillstorlek.
Kvällspass 7 återvände jag och min guide till tornet vi satt i första kvällen. 10 minuter före slutet kom en rejäl kronhjort ut och ställde sig på runt 175 meter, men (och här välkomnar jag en lagom dos hån och gapskratt från mina kära medforister) jag lyckas ställa säkringen i någon form av trekvartsläge. Resultat: inget skott avlossas när jag kramar avtryckaren. Hjorten fick nog av att bjuda på skottläge och promenerade vidare. Jag har på fullt allvar aldrig varit såhär besviken på mig själv i jaktliga sammanhang tidigare. Arg (på mig själv) som ett åskmoln åkte vi hemåt under tystnad. Jag förklarade för guiden via Google Translate att min ilska enbart var riktad mot mig själv, nytt försök imorgon osv.
Framgång för 2 av 6 jägare.
Onsdag:
Morgonpass 8 (även känt som SISTA CHANSEN) inleddes 05:00 med en snabb utfärd, rask promenad genom flera fält med midjehögt fuktigt gräs. Vi kommer fram mot en dunge, guiden stannar, en stor kronhjort kommer rakt mot oss genom dimman, jag lägger upp Tjeck-häftet i guidens skjutkäpp men hjorten gör en 180graders utan att ge bra skottläge och sticker. Jag funderar på hur lång tid vi har på oss och kommer fram till att det rimligen rör sig om två timmar aktivt innan avslutning för hela resan. Vi kämpar vidare på fältet, passerar en mindre gård med skällande hundar som inte uppskattade två fältvandrare under de tidiga morgontimmarna, och kommer ut på ett annat fält som korsas av två diken med buskage i en korsform, fältet ser nästan ut som ett fönster ovanifrån något vridet medurs. Vi går i rak öst-sydöstlig riktning, uppåt i mitten av "fönstrets" högra nedre ruta, då guiden fryser till och genast ställer ut skjutstödet och pekar med hela handen. "HIRSCH!" väser han. En hjort kommer från höger 150 meter på andra sidan diket/krysset, han är på väg rakt norrut och kommer att korsa vår kurs om en handfull sekunder. Jag lägger upp Tjeck-häftet och rattar upp kikarens förstoring till max (6x). I ett fantastiskt gyllene motljus ser jag hjorten stanna till omgiven av morgonens fukt-disiga luft. Som jag minns det idag är det bara en stor svart kronhjortssiluett mot en helt guldfärgad bakgrund jag har att sikta på. "Rakt sidoskott! Bra avstånd!* Riktpunkt halvvägs rakt upp från bakre frambenet! OSÄKRA F-F-S!" går som en blixt genom huvudet. Skottet går. Rekylen är förvånansvärt lätt. Jag förlorar hjorten ur syn i kikarsiktet, höjer huvudet och kan se att han fortsätter på sin tilltänkta kurs i full fart och försvinner genom buskaget in i "fönstrets" övre vänstra ruta. Direkt slår oron till över om det är skadeskjutet. "Vi ska ju åka hemåt senare idag, har jag gjort fel vill jag reda ut det..". Vi går fram till den förmodade platsen där skottet förhoppningsvis träffade. Ett tydligt spår i gräset mot norr, och en stark doft av vilt. Vi följer spåret, går över ett dike, delar upp oss och går med ca 40 meters avstånd. Hela tiden med den mycket starka, fräna, doften i näsan. Jag och guiden delar upp oss och passerar på varsin sida om ett träd på fältet, han ropar till och höjer kepsen. Mellan diket och trädet ligger kronhjorten. Guiden gratulerar, hedrar djuret på traditionellt vis, vi tar några bilder och sedan beger han sig iväg för att hämta pickupen. Jag står kvar själv, på ett fält någonstans i Polen, med en nydräpt kronhjort och en svag känsla av att mor- och farfar nöjt har beskådat alltsammans från tillvaron bortom graven. Många tankar och funderingar i huvudet. Jag tar några ytterligare bilder.
Guiden återvänder och bekräftar mina aningar om hans erfarenhet genom ett enormt rutinerat arbete med urtagning. J och hans engelskspråkige guide ansluter på plats, lagom till att även jag får blodkors smetade i ansiktet och en Hubertus-bön läst på polska. Kulan har gått helt rakt igenom centrum av lungorna, utgångshålet sitter bara ca två revben bakom relativt ingångshålet. Ytterligare bilder tas. Därefter rask ilastning, mot lodgen och där kan vi glädjande nog konstatera att även B har nedlagt en bra kronhjort. Saldot stannar således på framgång för 4 av 6 jägare, i linje med föregående gäng. Troféerna körs iväg för kokning, vi rensar ur våra rum och välkomnar också de 2+4 jägare som utgör nästa omgång, ger lite tips osv. Troféerna kommer tillbaka, och slutligen skrivs protokoll över jakten, vi undertecknar dessa och min trofé har då uppmätts till bronsmedalj och 6,2 kilo. Den sammanlagda trofévikten blev 18-19kg som jag minns det, möjligen upp mot 20kg.
Glad hemfärd med ett knökfullt bagageutrymme, en kort promenad runt minnesmärket Westerplatte i Gdansk och embarkering på den något fräschare passagerarfärjan från samma rederi. En rejäl middagsnota senare har vi enats om att detta blir ett stående inslag i kalendern.
Fanns det då något negativt? Ja:
- Pulverkaffet på plats var värre än Gevalia.
- Man hade behövt eget underlakan, det tillhandahållna på lodgen var någon form av frotté som krävde viss tillvänjning..
Upplevelse: fantastiskt kul. Lagom utmanande promenader och ansmygningar, vackert landskap, mycket vilt på markerna, något varmt väder för jakt möjligen men å andra sidan kunde man sola lite under dagtid. WiFi på lodgen, trevlig inkvartering.
Totalkostnad för undertecknad: ca 35-40tkr beroende på slutnotan, ink allt (resa färja boende jakttransport trofé).
* I och med byggandet av kulbanetabeller kunde jag konstatera att kulan ifråga skulle hålla sig höjdleden inom snusdosa från riktpunkt ända ut till 200 meter.
