Tid för jakten, skogen, och livet.

[Tobe]

Jag är väl ganska ung i denna tråd med mina snart 34 år, men har börjat intressera mig för att hitta en balans i livet, jag har faktiskt istället för att jaga mera dragit ner på antalet jakttillfället med säkert 50-60%. Jag kan komma ihåg när man står i skogen (eller går för den delen) att det inte är ett endaste djur hemma och regnet bara öser ner. Då kunde jag istället tycka att det kunde vara roligare hemma och bygga en enorm Brio tågbana med pojkarna.
Jag har istället valt att prioritera lite mer kvalitativ jakt ur mitt sett att se på det. Jag tar hellre ledigt en dag mitt i veckan och jagar än åker på jakt en lördag om det inte är en bättre kvalitativ jakt. Jag har blivit bjuden på jakt där det ska jagas var, varannan helg, där tackar jag nej direkt. Då kan jag hellre gå ner i vår skogsdunge hemma vid med barnen och grilla korv, det ger betydligt mer!

Jobbet som sådant, jag sadlade om från murare till tjänsteman inom byggindustrin för 6 år sedan. Jag har alltid velat göra något mer men visste inte vad. Men jag halka in på en YH-utbildning och sadlade om.
Nu är man trött i huvudet istället för kroppen och denna hösten har varit rätt tuff, så de gånger jag har kommit iväg på jakt har varit rätt fridfullt. Annars har jag varit hemma. Jag trivs med jobbet, jag jobbar 100% men har den friheten av att kunna sitta hemma och jobba när jag vill. Och här är en annan fördel med det också, att man har möjlighet när man känner för det att köra till skjutbanan på lunchen exempelvis och dra några skott för att ändå stilla behovet av att skjuta och att testa nya laddningar tex.

Frun och jag har som mål när barnen blir lite större att börja titta efter tomter att bygga radhus eller villor i egen regi på och antingen sälja eller hyra ut. Ett annat mål är också att längre fram eventuellt starta konsultverksamhet inom projektledning, men det är just nu bara i tankebanorna. Men mycket av de tankarna faller in på att jag vill kunna göra vad jag vill, när jag vill utan att be om lov från chefen. Om jag känner för att jaga hela november så kan jag själv planera det.

Vi har valt sedan vi köpte huset att bo billigt, dels om någon av oss skulle bli av med jobbet så kan vi få det att gå runt ändå och vi kan köpa det vi vill om vi anser vi behöver det.
Vi reser inte, vi älskar att vara hemma så därför har jag byggt bla. pizzaugn, växthus, och vi odlar en hel del hemma också, framförallt kryddor.

Jag känner dock ett visst lugn i kroppen i år av att jag har accepterat att jaga mindre. För två-tre år sedan mådde jag sämre och blev stressad om jag inte kom iväg och jaga en helg exempelvis. Jag blev sur, irriterad och det gick ut över andra runt omkring. Jag insåg dock att jag behövde en förändring. Jag sprang över en bok av en engelsman för något år sedan, vilken säkert låg i bokhyllan i 10 månader innan jag öppnade den. Men den kan jag varmt kan rekommendera er att investera i!
Den har väl fått mig att inse nyttan av att inte vara som alla andra utan hitta sin egen väg som fungerar bäst för en själv. https://www.adlibris.com/se/bok/halsoba ... 87017126b5

[exabit]

Jag känner dock ett visst lugn i kroppen i år av att jag har accepterat att jaga mindre. För två-tre år sedan mådde jag sämre och blev stressad om jag inte kom iväg och jaga en helg exempelvis. Jag blev sur, irriterad och det gick ut över andra runt omkring.

Bra inlägg - tack för detta! Har själv en son på tre och ett halvt och jag har många många gånger i princip tyckt synd om mig själv då jag inte kommit ut och jagat så mycket som jag vill. Men det finns många stunder med familjen som är guld värda som inte hade kunnat slås av en stund i skogen. Det blir lätt att fokusera på det man inte har istället för att se det fantastiska i sin familj och sin avkomma. Jag behöver också acceptera att jag inte kan jaga så mycket. Har under uppväxten själv sett fäder som varit helt egoistiska och där frun varit hemma med både två och tre barn medan mannen varit ute och jagat stora delar av helgerna. Rätt sjukt egentligen nu när man har lite perspektiv.

[Tobe]

Jag känner dock ett visst lugn i kroppen i år av att jag har accepterat att jaga mindre. För två-tre år sedan mådde jag sämre och blev stressad om jag inte kom iväg och jaga en helg exempelvis. Jag blev sur, irriterad och det gick ut över andra runt omkring.

Bra inlägg - tack för detta! Har själv en son på tre och ett halvt och jag har många många gånger i princip tyckt synd om mig själv då jag inte kommit ut och jagat så mycket som jag vill. Men det finns många stunder med familjen som är guld värda som inte hade kunnat slås av en stund i skogen. Det blir lätt att fokusera på det man inte har istället för att se det fantastiska i sin familj och sin avkomma. Jag behöver också acceptera att jag inte kan jaga så mycket. Har under uppväxten själv sett fäder som varit helt egoistiska och där frun varit hemma med både två och tre barn medan mannen varit ute och jagat stora delar av helgerna. Rätt sjukt egentligen nu när man har lite perspektiv.

Tack!
Ja, att vara tacksam för det man har är nog tyvärr många som har glömt vad det är.

[börje]

Jag jobbar på som vanligt och hinner med jakten o skogen ändp. Nattskiftsveckan är perfekt, då kan jag åka ut direkt efter jobbet på hösten, ett par timmar efter hemkomst vintertid när det är mörkt länge. Kvällsskiftsveckan så hinner man ut innan jobbet, men kanske inte läge att släppa Zazza

[Rockenroll]

Jag gjorde lite tvärtom mot vad vuxenvärlden påstod var viktigast och det enda ansvarsfulla. Så fort gymnasietiden var över kunde jag ju börja jaga och fiska på allvar. Så jag gav fan I att skaffa något "riktigt" jobb eller familj förrän efter 30.
Jag fick leva som många såg det, fattigt och eländigt. Hade bara råd med nån stackars villig bössa och kläder och kängor såg för jävliga ut. Resande och nöjen som kostade pengar fick stå åt sidan helt och arbeten var säsongsjobb då och då och ibland lite A-kassa när jag lyckats få ihop en period. Jag guidade både jakt och fiske och sålde ut mig i jakt och fiskemedia en hel del för att ha ett namn och större efterfrågan på guidningar. Jag sålde enormt med skogsfågel och ripa, ibland fisk, ibland älg. Jakten var under höst och vinter oftast största inkomstkällan.
Förkastligt enligt många som söndagsjagade förstås, men nödvändigt för att kunna överleva på det sättet.
Tack vare det hade jag över 300 dagar per år i skogen, fjällen och vid vattnen under många år. Tills jag fick barn. Då var det över och jag fick vinka adjö till det livet.

Oerhört glad att jag gjorde så istället för som vännerna, sökte ekonomisk grundtrygghet och lät jakten och fisket vara ett rent nöje som tilläts styras av ett förvärvsarbete.
Jag har efter att jag bildade familj aldrig gått och drömt om hur det skulle vara att få jaga en massa, bli pensionär med obegränsat med tid etc. Jag gjorde det när jag fortfarande var ung, frisk, stark och full av energi.
Det ångrar jag inte.
Nu när jag försörjer familj har jag iallafall ordnat det så lämpligt att vi bor långt från civilisation. Har oändliga jaktmarker utanför huset. Och kan jaga och fiska alldeles tillräckligt mycket för att må riktigt bra.

[Davvi]

Jag känner dock ett visst lugn i kroppen i år av att jag har accepterat att jaga mindre. För två-tre år sedan mådde jag sämre och blev stressad om jag inte kom iväg och jaga en helg exempelvis. Jag blev sur, irriterad och det gick ut över andra runt omkring.

Bra inlägg - tack för detta! Har själv en son på tre och ett halvt och jag har många många gånger i princip tyckt synd om mig själv då jag inte kommit ut och jagat så mycket som jag vill. Men det finns många stunder med familjen som är guld värda som inte hade kunnat slås av en stund i skogen. Det blir lätt att fokusera på det man inte har istället för att se det fantastiska i sin familj och sin avkomma. Jag behöver också acceptera att jag inte kan jaga så mycket. Har under uppväxten själv sett fäder som varit helt egoistiska och där frun varit hemma med både två och tre barn medan mannen varit ute och jagat stora delar av helgerna. Rätt sjukt egentligen nu när man har lite perspektiv.

Befriande att läsa att man inte är ensam med samma tankar. Undrar många gånger hur bekanta lyckas komma lös så ofta, trots att de också har småbarn, heltidsjobb och ett hem att ta hand om ovanpå allt annat som hör vuxenlivet till.

För egen del har jag jobbat skift i olika former i 12-13år. Ovanpå det en hel del övertid och extraknäck men dragit ner på det nu. Tidigare innan barn osv jagade och fiskade jag betydligt mer, periodvis såpass mycket att man blev rätt mätt på det. Idag väljer jag att hellre att lägga tiden på att vara en närvarande pappa och sambo. Längtan ut i skogen finns alltid där och dagarna man väl kommer ut uppskattas mer.

Ekonomiskt har min plan varit att jobba hårt, vara lågt belånad och amortera flitigt för att sedan vara friare att göra vad som faller in och garderad för det oförutsedda.
Det har också sitt pris och tänker allt oftare att det kanske hade varit bättre att leva loppan nu och ta resten som det kommer.
Tveksam till att det finns något facit men hade jag varit friare att välja, hade jag hellre gått ner lite i tid och lön åtminstone en period än att hoppas på tidig pension.

[karelsk blandning]

Försöker jobba så lite det går, bara det går ihop är jag nöjd.
Jobbar nog 3-4 dagar i veckan, helst 3 och den ljusa delen av året är det ofta 10-12timmars dagar om ryggen håller ihop så 30-36 timmar i veckan då.
Nu har jag sista månaden jobbat 5 dagar i veckan och tycker det blir alldeles för mycket arbete.

Jobbade 5 dagar i veckan tidigare och då kändes det som ett måste att åka till skogen på hösten när det var helg. Nu när jag jobbar typ 3 dagar så kan jag vara hemma om det känns som en sämre dag eller om jag inte är i form.
Tycker det fungerar absolut bäst för mig med att jobba mindre och göra mer annat, inkomsten blir däremot betydligt lägre men sålänge jag inte går - är jag nöjd.

[Magnus M]

Väldigt intressant tråd! Jag och sambon har diskuterat detta mycket. Jag har varit inne på att jobba nu och va ledig sen, medans hon vill att vi går ned i tid och njuter nu istället. Sammanfattar man tråden så verkar hon ha rätt (hemska tanke)

[Steinbok]

Det viktigaste är att leva i nuet och vara nöjd med den situation man befinner sig i. Annars kan man leva ett helt liv och konstant vara på väg någonstans och missa allt som fanns längs vägen. Oavsett vilken situation man befinner sig i så kan man alltid få det bättre, därför kan man inte njuta på riktigt av livet om man inte stannar upp och är tacksam för det man har. Sedan ska man självklart ha målsättningar för framtiden men inte på bekostnad av att uppskatta nuet.

För min egen del så har jag valt att jobba med saker som ger god avkastning sett till investerad tid och som ger mig en flexibel tillvaro. Jag försöker göra allt jag vill göra nu medan jag fortfarande kan göra det, jag är 42år och vet att vissa saker redan är för sent att göra, livet går inte i repris. Flera personer i min bekantskapskrets som är i liknande ålder som jag själv har oväntat gått bort under de senaste åren och detta har gjort mig ännu mer påmind om varför det är viktigt att inte vänta, man vet aldrig hur lång tid man har kvar.

Jag säger som i den gamla låten av the ark,

Do, do, do what you wanna do
Don't think twice, do what you have to do
Do, do, do, do, let your heart decide
What you have to do, that's all there is to find

[Abborre]

Väldigt intressant tråd! Jag och sambon har diskuterat detta mycket. Jag har varit inne på att jobba nu och va ledig sen, medans hon vill att vi går ned i tid och njuter nu istället. Sammanfattar man tråden så verkar hon ha rätt (hemska tanke)

Är man två som bor ihop och båda jobbar klarar man sig långt på 60-70% om man inte har för dyra vanor eller för höga fasta kostnader. Då mår man nog bättre också. Tror din sambo har rätt alltså.
Funderat och även tagit till mig en del här, att hitta balans redan nu verkar vara mycket smartare än att köra hårt till pensionen.
Kör man med full gas till pensionsåldern är nog motorn, spakar och lysen slitna, om man ens kommer dit. Svårt att njuta då om man maskineriet inte funkar fullgott.

[Abborre]

Det viktigaste är att leva i nuet och vara nöjd med den situation man befinner sig i. Annars kan man leva ett helt liv och konstant vara på väg någonstans och missa allt som fanns längs vägen. Oavsett vilken situation man befinner sig i så kan man alltid få det bättre, därför kan man inte njuta på riktigt av livet om man inte stannar upp och är tacksam för det man har. Sedan ska man självklart ha målsättningar för framtiden men inte på bekostnad av att uppskatta nuet.

För min egen del så har jag valt att jobba med saker som ger god avkastning sett till investerad tid och som ger mig en flexibel tillvaro. Jag försöker göra allt jag vill göra nu medan jag fortfarande kan göra det, jag är 42år och vet att vissa saker redan är för sent att göra, livet går inte i repris. Flera personer i min bekantskapskrets som är i liknande ålder som jag själv har oväntat gått bort under de senaste åren och detta har gjort mig ännu mer påmind om varför det är viktigt att inte vänta, man vet aldrig hur lång tid man har kvar.

Jag säger som i den gamla låten av the ark,

Do, do, do what you wanna do
Don't think twice, do what you have to do
Do, do, do, do, let your heart decide
What you have to do, that's all there is to find

Helt rätt!

[Gunnebrink]

Jag har haft en sådan situation att jag kunnat lägga mkt tid på mina intressen, jakt, fiske och friluftsliv under flera år.

Liten kostym i övrigt givetvis men det har gått.

Jag kan inte säga att jag gjort klart den delen men nu med barn så är givetvis priolistan annorlunda.

Min devis har varit: Se till att fundera på vad du vill fylla livet med och genomför det. Vill man jobba mycket så absolut och likaväl åt andra hållet så länge det inte drabbar någon annan.

Det är för mig bra att jobba en del då drivet i övrigt ökar , problemet är balansen och att få bra betalt för den tid man lägger in.

[birk0323]

Tror dagens fundering passar bra i den här tråden. Har några träd som blåst ner, det är ved. Traktorn och huggarvagnen står redo. Bor också på 8000 hektar jaktmark som jag ser rakt utanför fönstret. Skulle gärna vilja ha haft tiden att välja att gå ut idag. Kanske ta traktorn till skogen ta reda på träden, fika och sedan ta studsarn och se om man kunde få korn på orrarna längs bäckdraget västerut. Ha kaffe med, en bit rökt korv och komma hem trött i kroppen alt stanna i någon av stugorna över natten och koka kaffe på kaminen i ottan efter en afton och natt i skogens tystnad.

Verkligheten är att jag behöver jobba, sitter vid datorn och försöker få det på plats och det kommer förmodligen ta hela dagen idag och imorgon måste jag vara klar då presentation ska ske under måndagen. Jag har valt det här själv och jag har fått en fantastiskt möjlighet som jag tänker leverera på men det är inge vidare när man tittar ut. Kör på med vetskap att arbetstimmarna kommer att minska och att jag nu har bättre möjligheter att grunda en trygg säkerhet för hela familjen i framtiden om jag skulle ramla av tidigare än tänkt. Dessutom har jag ett jobb där jag får göra saker som jag verkligen tycker om väldigt mycket.

Samtidigt ser jag att mitt eget företagande vid sidan inte kan ges den tid det behöver, jag får tacka nej till jobb, några tog pandemin hand om... tackar nästan för det, bara köra på tills jag har det så pass att jag kan lägga ut jobben på andra alternativt avveckla helt.

Ser också att jag kan välja arbetsplats själv men jag trivs så bra på kontoret så jag är helst där under vardagarna och jobbar hemma under helgen när det behövs. Möjligheterna i det här är oändliga, men jag är inte mogen för det ännu, rent mentalt. Jag tycker om att ha kompetens omkring mig som jag kan mötas med öga mot öga hellre än över en webcam, jag är inte förbi där, ännu. Jag har jobbat lite från ena jaktstugan men alltså... då blir det jobbigt att titta ut på riktigt, så min tidigare idé där funkade inte alls... bättre att sitta i stan i så fall där det inte finns någonting alls som lockar utanför fönstret.

Mycket att göra, så är det. Får jakten betala, så är det. I slutänden av det här repet har jag dock en tanke att jakten och mitt liv som jägare och skogsman kommer att tjäna på det här och gör det inte det så ska jag iaf göra vad jag kan för att ge barnen en bra start genom att visa dem vad hårt arbete och beslutsamhet kan åstadkomma om man bara ger sig själva fan på det, dom är ju trots allt samma skrot och korn som mig. En dag kommer man inte orka med tempot, då drar jag ner.

[Ingvar]

Intressant tråd.
Både jag och min nuvarande fru (födda på slutet av fyrtiotalet) växte upp under knappa ekonomiska ramar i våra familjer.
Tog chansen som utbildningssystemet erbjöd på 60-talet.
Bra betalda jobb efter examen.
Suget efter pengar drev oss, dvs övertid var legio, dvs tid för min jakt (älgjakt i skogslän) fanns inte förrän på 80-talet, efter skillsmässa och nytt äktenskap.
Från 2005 o tio år framåt fick jakten klart högre prioritet. Tex köpte vi skogsfastigheter för att komma över jakttillfällen i kombination med en trevlig "pensionsförsäkring"
Jakt i Kanada (svartbjörn) och Afrika (bla buffel 2011) genomfördes.
Efter att ha nått en ålder av ~ 50 år började vi båda tacka nej till befordringar för "vi ansåg att inkomsterna räckte" och att vi var tillräckligt bekväma i våra respektive yrkesroller.
Vi är, tror vi, barn av vår tid, dvs hade vi varit uppväxta 30 år senare hade livet (prioriteterna) sett helt annorlunda ut. Vi kan tex jämföra med hur våra barn väljer/navigerar i livet. Må bra har fått en högre prioritet visavi "dra hem pengar" utifrån antal nedlagda arbetstimmar.

[Davvi]

Har haft den här tråden i bakhuvudet någon dag.
För inte så länge sedan jobbade folk 72h veckor och hade ofta något litet småbruk och femtielva ungar ovanpå det. För vanligt folk var jakten mer nödvändigt än nöje och man fick vara glad över lite brännvin och dans på Lördagar typ.

Numera jobbar vi 40h veckor, har flera veckor betald semester och alla tänkbara bekvämligheter men tycker oss ändå inte ha tid till nöjen. Vissa önskar till och med att gå ner till 6h arbetsdagar med bibehållen lön för att kunna förverkliga sina liv. När är man nöjd egentligen?

I slutändan handlar det för de flesta om inkomst och utgifter. För att få mer fritid står egentligen två alternativ. Jobba extra hårt en tid och lev gott sedan eller minska sina utgifter nu och jobba mindre.
Det går trots allt att ha det rätt bra även om man är beredd att göra avkall på en del saker men det är kanske lite mycket begärt att man ska kunna ha stort fint hus, ny bil och åka på semestrar samtidigt som man vill ha massor av tid till jakt och andra nöjen.

Kom mitt i allt på ett tredje alternativ som en del kollegor kör. De jobbar mer eller mindre dygnet runt halva året, bor i husvagn och lever på knäckebröd för att sedan dra till Thailand resten av året. Så kan man ju också göra för att kunna jaga på hösten/vintern men det är kämpigt.

Många tankar från en trött småbarnsförälder som just nu är nöjd om han får skita i lugn och ro ibland.

[Magnus M]

@Davvi

Intressanta frågeställningar. Man ska väl ha i åtanke att folkhälsan bättrat sig något enormt sedan vi införde arbetsmiljöregler osv. Det går utmärkt att jobba varenda vaken minut, problemet är bara att man dör snabbare också då.

Sen ska man ju ha i åtanke att idén med 40h arbetsvecka skapades då samhällsnormen var att kvinnan skötte ungar och hushåll hemma medans mannen drog in stålar.

Jag har själv småbarn och som du säger så är man tacksam över att få gå på toa ifred Detta är ju dock en övergående fas.

[potatiskastare]

En annan intressant historisk iakttagelse är att vi ägnade utvecklingen fram till ca 1970 åt att jobba mindre och mindre. Sedan vände det. Istället använder vi framstegen till att konsumera mer.

Vi konsumerar i snitt ungefär dubbelt så mycket resurser nu, per svensk, som för 20 år sedan.

Nu står vi många där med ett nytt jaktställ, men ingen tid att använda det. Eller vad det nu är man skall ta som exempel.

Jag har råd och möjlighet att jobba lite mindre och hinna med mer annat. För det är jag tacksam. Jag märker egentligen inte att jag konsumerar mindre. Men det gör jag ju, för det är mindre pengar in. Och de tog slut innan med.

[exabit]

En annan intressant historisk iakttagelse är att vi ägnade utvecklingen fram till ca 1970 åt att jobba mindre och mindre. Sedan vände det. Istället använder vi framstegen till att konsumera mer.

Vi konsumerar i snitt ungefär dubbelt så mycket resurser nu, per svensk, som för 20 år sedan.

Nu står vi många där med ett nytt jaktställ, men ingen tid att använda det. Eller vad det nu är man skall ta som exempel.

Jag har råd och möjlighet att jobba lite mindre och hinna med mer annat. För det är jag tacksam. Jag märker egentligen inte att jag konsumerar mindre. Men det gör jag ju, för det är mindre pengar in. Och de tog slut innan med.

En tänkvärd poäng helt klart.

[Davvi]

En annan intressant historisk iakttagelse är att vi ägnade utvecklingen fram till ca 1970 åt att jobba mindre och mindre. Sedan vände det. Istället använder vi framstegen till att konsumera mer.

Vi konsumerar i snitt ungefär dubbelt så mycket resurser nu, per svensk, som för 20 år sedan.

Nu står vi många där med ett nytt jaktställ, men ingen tid att använda det. Eller vad det nu är man skall ta som exempel.

Jag har råd och möjlighet att jobba lite mindre och hinna med mer annat. För det är jag tacksam. Jag märker egentligen inte att jag konsumerar mindre. Men det gör jag ju, för det är mindre pengar in. Och de tog slut innan med.

Många bra tänkvärda saker.

Älskar själv att arbeta men insett att min kropp inte orkar mer än en heltid och det känns ju meningslöst att köpa grejer, man ändå inte hinner använda.

[birk0323]

Problemet är ju att man låter pengarna rinna iväg på saker man inte behöver, nytt jaktställ eller vad det kan vara bara för att man kan och att det är nån slags ljusning i tillvaron i brist på annat många ggr. Jag försöker få mina "glädje"-ämnen ur det jag presterar snarare än det jag köper och fokuserar på att försöka inte förlora den "extra" peng som kommer in som jag inte behöver för att leva. Pengar är bra skit i den värld vi lever i, går inte att komma ifrån men samtidigt inte värda mycket om man låter dem rinna iväg i konsumtion som inte gynnar ens tillvaro.