Vissa dagar kan ju banan funka klockrent men jakten på fågel fungerar ej.
Andra dagar viseverca
Moderatorer: potatiskastare, Kari Lindström
Det kallas på sportingspråk Bird watching.
För mig är det tvärt om. Hårdare anläggning vid jakt, dvs kinden och ögat lägre ner mot kolven å därmed spången.
Tackar för svar, hade en idé om att testa med aimpoint på hagelbössan för att komma ifrån problemet men språkade med några vänner som är duktiga sportingskyttar som förkastade den idén men också föreslog en högre kolvkam!Ålandsjanne skrev: ↑23 jan 2022, 12:09Det kallas på sportingspråk Bird watching.
Ett vanligt fel när man söker målet,har funderat ut om det skulle gå att ha en elektronisk spärr till avtryckaren att det inte gick att trycka om man inte har kontakt med kinden,det är vad vi brukar skoja om när men har syndat med anlägget.
Botemedlet mot Bird Watching är att lära sig att skjuta med högre kolvkam (mer överslag) och svinga igenom och inte slita ned bössan direkt i skottet.
MVH Ålandsjanne
Tycker att träningen på sportingen är bra särskilt simultan dubleerna där man skall söka upp den andra där det ofta lärs ut att ta ner bössan och gör ny anläggning på den andra duvan för då blir anlägget lika.Canta skrev: ↑23 jan 2022, 19:44 Vet inte men tror att 'Bird Watching' kommer man ifrån om man brassar/tränar mer intensivt. Lerduvekastare i trapläge o 50 skott nästan på raken gör att man inte orkar krångla.
Fel man sjäv gör ibland är att tycka en viss gås el vildduva kommer in alltför lätt. Man swingar på som om man vore på banan med resultat att man skjuter framför.
Bra kommentarer och belysande hur det är skillnad mellan jakt/skytte, för egen del är jag slarvigare i anlägg vid jakt, men jag arbetar på det.Ylitjorvas skrev: ↑24 jan 2022, 17:38 Tycker att man blir för snabb till anlägg om man skjuter mycket på bana.
Där är det ju oftast bara upp med bössan och pang så fort man ser duvan.
På jakt så ska man ta det lite lugnt och få ut djuret på lagom håll och sen köra det snabba anlägg/skott.
Kan ibland göra misstaget att lyfta snabbt i skogen/gömslet och så sen vänta med vapnet vid kinden och då blir det ofelbart siktskott som oftare går helt fel....
Vet de som är skickliga på de där siktade förhållsskotten men de funkar dåligt för mig.
Tycker det är bra träning att köra med handkastare där man ofta får olika fart på duvorna så man får in det där att värdera fart/avstånd innan skott.
Det är ju exakt det som man har på en sportingbana olika farter och olika vinklar.Ylitjorvas skrev: ↑24 jan 2022, 17:38 Tycker att man blir för snabb till anlägg om man skjuter mycket på bana.
Där är det ju oftast bara upp med bössan och pang så fort man ser duvan.
På jakt så ska man ta det lite lugnt och få ut djuret på lagom håll och sen köra det snabba anlägg/skott.
Kan ibland göra misstaget att lyfta snabbt i skogen/gömslet och så sen vänta med vapnet vid kinden och då blir det ofelbart siktskott som oftare går helt fel....
Vet de som är skickliga på de där siktade förhållsskotten men de funkar dåligt för mig.
Tycker det är bra träning att köra med handkastare där man ofta får olika fart på duvorna så man får in det där att värdera fart/avstånd innan skott.
Det där är sådant som sker, jag har suttit i ett duvgömsle med en skytt som regelmässigt åker på uttagningsläger för landslaget i sporting, han är mycket duktig, men som skytt på vilt, duva var det sämre, efter någon timma och väl över 100 skott från hans sida med någon enstaka fågel nere, var hans gräns nådd. Han tog en knapp timmes paus, satt och tittade på mig och mina "linjer" när jag sköt, jag hade då skjutit ett 40 tal fåglar på mina 3 första askar med skott, när han på nytt lyfte bössan var det som en ny aktör och jag tror inte att det var många eller mycket som flög förbi som inte åkte ner.Ylitjorvas skrev: ↑25 jan 2022, 14:18 Ja men man vet ju vad som kommer.
Om man står för att ta en hög fasan så kommer det ytterst sällan en överraskning i form av en rabbitduva.
Eller en duva innan du ropat....
Så hela grejen med att stå rätt, vara beredd på var skottet tas, vad som kommer och när skiljer ju rätt mycket från jakt.
Vilket också gör att man måste värdera läget på ett helt annat sätt på jakt. Bara att hinna artbestämma ger ju ett extra moment.
Tycker jag.
Bara det där med att inte dra iväg en snabb dubbelsmäll där andra skottet troligen sätts i en gran....istället för att kallt vänta in läget på andra sidan träden.
Är ju självklart bra med all träning men på tex uppflog efter skogsfågel är rutin och lugn trots överraskande läge mycket värt.
Minns en jaktdag med ett par skeetskyttar som nästan sköt tomt i bältet, inte en fågel, medan andra som gick där med tex en gammal merkel sköt flera fåglar och med oftast ett skott per fågel....på skeetbana hade det sett annorlunda ut!
regnskogII skrev: ↑26 jan 2022, 12:25Det där är sådant som sker, jag har suttit i ett duvgömsle med en skytt som regelmässigt åker på uttagningsläger för landslaget i sporting, han är mycket duktig, men som skytt på vilt, duva var det sämre, efter någon timma och väl över 100 skott från hans sida med någon enstaka fågel nere, var hans gräns nådd. Han tog en knapp timmes paus, satt och tittade på mig och mina "linjer" när jag sköt, jag hade då skjutit ett 40 tal fåglar på mina 3 första askar med skott, när han på nytt lyfte bössan var det som en ny aktör och jag tror inte att det var många eller mycket som flög förbi som inte åkte ner.Ylitjorvas skrev: ↑25 jan 2022, 14:18 Ja men man vet ju vad som kommer.
Om man står för att ta en hög fasan så kommer det ytterst sällan en överraskning i form av en rabbitduva.
Eller en duva innan du ropat....
Så hela grejen med att stå rätt, vara beredd på var skottet tas, vad som kommer och när skiljer ju rätt mycket från jakt.
Vilket också gör att man måste värdera läget på ett helt annat sätt på jakt. Bara att hinna artbestämma ger ju ett extra moment.
Tycker jag.
Bara det där med att inte dra iväg en snabb dubbelsmäll där andra skottet troligen sätts i en gran....istället för att kallt vänta in läget på andra sidan träden.
Är ju självklart bra med all träning men på tex uppflog efter skogsfågel är rutin och lugn trots överraskande läge mycket värt.
Minns en jaktdag med ett par skeetskyttar som nästan sköt tomt i bältet, inte en fågel, medan andra som gick där med tex en gammal merkel sköt flera fåglar och med oftast ett skott per fågel....på skeetbana hade det sett annorlunda ut!
kontentan av det hela är att målbilden, hastigheten är så pass annorlunda att det kräver en omjustering/rekalibrering av skyttet för att få träff.
I belysning kan jag säga att jag har gått i linjen vid hartramp och sett hur haren sprungit hela vägen från vänster till höger längs linjen utan att träffas, bara massa fina Merkel och Beretta bössor, för att när den sedan kom fram till slutet på höger sida mötas av en B25 samt en GTI, oklart vilken skytt som petade omkull den men den blev där kan sägas.
|
|