R.I.P kära mamma

[ronnie¤]

Beklagar sorgen och förlusten!

[sevehem]

Minns, gråt och krama syrran. Fin liten minnesruna du plitat ner. Ta hand om dig!

[590A1]

Syvin osanottoni.
Voimia ja jaksamista teille.

[pezon]

Mamma somnadi in i morse, hjätat orkade inte längre. I förrgår var hon jättepigg, igår blev hon dålig, hade smärtor men drog bort droppet, så hon fick morfin och i morse somnade hon in lugnt o stilla. Hon hade ju dödslängtan sen ett par år, så tillika känns det helt ok. Nu återstår det ju en del innan begravning o bouppteckning är överstökat, men det får man leva med.
Mamma var hemmafru när jag o syrran var små, så vi hade en jättefin uppväxt, det kommer jag att minnas tills det är min tur att vandra vidare.

Så tråkigt att höra, även om det kanske är dags är det inte desto mindre smärtsamt när det väl händer. Lider med dig.

[börje]

Syvin osanottoni.
Voimia ja jaksamista teille.

Kiitos, vi jaksar nog bra, jag ordnade det sista inför begravningen eilispäivän aikana, alltså under gårdagen

[börje]

Tack alla för dom varma orden. Det har blivit några kramar dom senaste dagarna, städerkan på jobbet miste nyss sin far, så vi har pratat litegrann vaje dag o kramat om varann, hon behöver nog kramarna mer än jag gissar jag, men hon är kramgo, så det passar mej bra.

[honken]

Beklagar! Känns mer och mer som om min far är inne på slutspurten. Ofta sängliggande då han har svårt att hålla sig på benen, och hans demens blir värre och värre i en snabb takt. Bävar för den dagen, samtidigt som jag ser att hans livskvalite minskar hela tiden.


Skickat från min iPhone med Tapatalk Pro

[börje]

Beklagar! Känns mer och mer som om min far är inne på slutspurten. Ofta sängliggande då han har svårt att hålla sig på benen, och hans demens blir värre och värre i en snabb takt. Bävar för den dagen, samtidigt som jag ser att hans livskvalite minskar hela tiden.


Skickat från min iPhone med Tapatalk Pro

Låter som din far är i det stadiet som mamma var i för ett år sen när hon fortfarande kunde ta sig till kökssoffan med hjälp av rollator. Minnet började avta radikat för ca 3år sen, på slutet var närminnet helt borta. Det känns faktiskt helt ok att hon fick somna in.

[honken]

Vårt problem i familjen är att det tär hårt på min mammas psyke. Samtidigt är de 30-40-talister, som helst inte vill ha hjälp från utomstående i onödan. Lite som en 3-åring, kan själv, fastän alla runtomkring vet att så är ej fallet.


Skickat från min iPhone med Tapatalk Pro

[börje]

Känns igen. Mamma höll på att gå i väggen när hon skötte om pappa som dog i januari -14. Han blev knappt 90.

[honken]

Farsan är 86 år, så det är ju inte konstigt att det går utför…


Skickat från min iPhone med Tapatalk Pro

[Jämtlasse]

Beklagar.

[Ray.S.]

Beklagar.

mvh. Ray.S.

[börje]

Om drygt 6h ska jag träffa prästen som ska sköta begravningen, inget jag egentligen ser fram emot. Kanske kommer att ha med syrran på ett hörn via telefonen ifall hon vill, men misstänker att jag får fria händer gällande val av psalmer mm.

[Karelskjämte]

Beklagar Börje.
Jag trodde jag skulle förlora min mor den 23/12.
Hon rasade ihop framför ögonen på pappa och var helt livlös, gubben gjorde hlr i 30-35minuter.
Ambulanspersonalen har ringt efteråt och frågat hur han orkade.
En aneurysm hade brustit i hjärnan. Hon opererades i Umeå och allt gick bra.
Hon har fått komma hem nu och mår hyfsat bra, lite huvudvärk ibland.
Det enda som märks på henne är att hon går sakta.
Själv klagar hon mest på att dom rakat huvudet och nu ser man att hon är gråhårig på utväxten.

Så till er alla som har era föräldrar i livet, ring dom en extra gång ty dom finns inte kvar för evigt.
Nu hade jag tur som fick behålla min mor ett tag till.

Skickat från min SM-G973F via Tapatalk

[börje]

Numera villar mamma bredvid pappa, kistorna är samma för att dom inte ska behöva gnabbas. Kunde inte ha varit bättre väder, -1° o vindstilla på gravbacken. Mina kinder var våta i kyrkan, syrrans torra, därvid är vi rätt olika. Dotterns man had stålsatt sig, "jag är en tuff kille", men när han tittade på mej så brast det även för honom.

[Bazz-Izzy1321]

Numera villar mamma bredvid pappa, kistorna är samma för att dom inte ska behöva gnabbas. Kunde inte ha varit bättre väder, -1° o vindstilla på gravbacken. Mina kinder var våta i kyrkan, syrrans torra, därvid är vi rätt olika. Dotterns man had stålsatt sig, "jag är en tuff kille", men när han tittade på mej så brast det även för honom.

Beklagar än en gång...
vet aldrig hur det blir när man är på en begravning..
När syrran gick bort satt det folk från en större mcklubb å grät... nånting speciellt med kyrkan å begravningar..

[börje]

Jag brukar säga att när man ser dom anhöriga gråta i kyrkan så brister det även fast man inte skulle veta vem som ligger i kistan...
Sån är iaf jag, som även gråter framför TV när det är fina stunder i sportsändningarna

[T-Grön]

Jo men så är det med begravningar. Har man levt ett rikt liv på upplevelser så finns det så många saker som man drar sig till minnes just vid en begravning. Det är ju så defenetivt över. Kan inte hända igen.

I förrgår dog fadern till en av mina kompisar. Jag kände inte honom så väl, fast vi bor i samma by. Men för ca 15 år sedan så åkte jag till deras jaktstuga längre in efter den väg som jag bor vid.
Det var jaktledaren kompisens far och jag. Vi hittade ett mode där vi tillslut skrattade å tårarna rann så skjortorna blev våta. Alla tre kunde sedan vittna om att ingen av oss varken förreller senare skrattat så fruktansvärt ohämmat tills man inte fick luft.
Nej vi var inte fulla, jag hade druckit en öl och de två var så det va inte orsaken. Däremot var nog sömnbrist efter två veckors jakt en bidragande orsak.
Nu är de båda borta och jag själv får minnas.

Gråta och sörja vänner och familj är sunt, annars blir det svårt att gå vidare.

@ Börje, du levde ju nära din mor och följde åldrandet. Det är någonting vackert över det, när man får ta över och det blir tid att hädanefter hjälpa sina föräldrar.
Generation efter generation.
Det är livet på nåt vis, och utan döden skulle vi nog inte uppskatta livet likadant heller.
Vila i frid.

[börje]

Jo, jag levde verklkigen nära både mamma o pappa tills deras tid var ute. Tacksam för det som varit o livet går vidare. Man får sig en liten tankeställare hursom, så numera har jag ytterligare några telefonnummer sparade, bara för att...