Jag är strikt med maten på våra hundar. Tiggeri är förbjudet, matning sker på fasta tider och på samma sätt varje gång:
Jag hämtar maten, hunden får sätta sig, jag ställer ner maten framför, sen väntar jag på ögonkontakt innan det får ett "varsågod". Det har funkat med alla hundar jag haft. Tar ungefär tre dar så har även en valp lärt sig.
Fördelarna är flera. De slåss ALDRIG om maten. Om de får något annat än hundmat så äter dom vanligtvis tillsammans, till och med katten får vara med. Tex slicka ur en såskastrull eller motsvarande. Detta sker då efter vi tvåbeningar har ätit klart. Undertiden vi äter ligger hundarna oftast och sover under bordet. Blir lite absurt nästan när katten fått mat och en 50 kg hund sitter bredvid och väntar på sin tur.
Värst var nog när jag kom in i köket och min ridgeback satt och väntade framför en liten matskål med kattmat som stod på golvet. Katten hade ätit klart och gått därifrån, men hunden satt kvar.
Labbar däremot, för dem är det extra jobbigt. Men det går. Vi hade en labrador/flatcoated retriver. Under sina 12 år höll hon på att äta ihjäl sig minst en gång varje höst. Rester från älgjakten som dumpades lite överallt. Ett flertal gånger har hon ätit så hon knappt kunde gå, kräkts på gräsmattan, för att sedan vakta spyan... Hon lärde sig att sitta vackert som alla andra hundar, fast dreglet hängde ner till golvet och rumpan gjorde cirklar.
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/da ... sa-glupska
Kattjävlarna däremot. Bättre att ställa undan maten än att utmana ödet.