Remmy 1858. Om hur vi ser annorlunda.

[LAREMA]

JIPIE!!! Du är tillbaka, nu blir det roligt på forumet igen

Du har så bra "artiklar" att läsa

[Racing]

Vi kan väl börja med en -51 Navy som figurerat här tidigare. Denna ggn var det lite annat som behövde hanteras, och med undantag av att jag gärna skulle vilja byta avtryckare (bladet mot klackarna på hammaren är i min mening ngr mm för kort) så är den sedan en stund all systems go igen.
Djävla trevlig liten pang det där kan jag tycka, och numer i ett väldigt brukbart skick. Nog så väsentligt i min värld.







Det följer vi upp med en 1860 som behöver MUKKE kärlek, för här e fan mest glappt och vint överallt. Men men.. e därför den landat hos mig med.
Å..



..med bland annat direkt intressanta problem rent av. Jomen! (Jaja.. löser vi det med)





Därefter till ett jobb jag av olika anledningar tackat nej till. Tar upp det i bild form här eftersom jobbet eg handlar om att städa upp i sk pitting, dvs gravrost.
E ju så att allt på en sådan här Remington faktiskt kan svetsas upp och repareras, vilket i det här fallet blir talande.



Utan att veta antar jag skäligt att man antingen vatten, isblästrat eller blästrat med valnötskross lr liknande. Brukar ge denna formen av finish. Men.. det finns ett stort aber i detta, som då också fick mig att backa.
I det att man svetsar upp och slipar om detta så blir det till 100% ofrånkomligt med nyansskillnader i stålet. Är vad det är, och för att det skall bli vettigt behöver/måste pangen blåneras om. Med "rikligt" med tid i blåneringsbadet så försvinner de där nyansskillnaderna.. Ngt som nu tydligen inte var aktuellt och då jag inte har ngt intresse i att stå bakom ngt som kommer tillbaka till ägaren som "halvfärdigt" och har "fläcktyfus" så blev svaret från min sida nej. Jag vet vad jag levererar, och står för det.
Oavsett vilket är bilderna intressanta ur perspektivet vad som GÅR att göra, och ni har sett mig göra förr. I detta fallet kommer porerna behöva få nytt mtrl tillsatt och efter det behöver hela pangen slipas av. Om vi siktar på "militärfinish" ngt man slutar upp med vid 800 korn + olja. Därefter kokblånera.. Mao e detta ett mer omfattande jobb och därmed ett som tar sin rundnätta tid om det skall bli bra, vilket väl ändå är ambitionen antar jag.
Kan säkert vara intressant för ngn att ta del av.





Sen har vi den här charmiga kompisen! SA Starr blir då inte vanligare med åren iaf, mkt tack vare att MÄNGDER av de förstördes av Preussarna efter konflikten med Frankrike 1870-71. Så även om det en ggn tillverkades hyggligt gott med SA Starr så.. börjar bli rara fåglar.

Jag gillar bla den hemmasnickrade plungern för laddarmen av mässing! Kul!



...men den kommer behöva MUKKE hjälp. Det där e fanimig axialspel det!! I fallet med Starr e det så att pipan kan svetsas. Resten e ngt obskyrt gjutgods så det gäller att hålla tungan rätt i mun kan vi kanske säga. Men men.. kommer bli god "skytteordning" på denna med, var så säkra.
Å vi återkommer givetvis till denna med tids nog.







Jaaah? Sen ramla det in en 1860 till tror jag! Denna i så måtto i ngt bättre skick, men rasslar lite den med - varför den landat hos mig.



Lite lustigt det där med Coltarna. Ofta är de i sämre skick, ur ett skjutperspektiv, än motsvarande Remingtons mm. Fick apropå Colt frågan så sent som härom dagen igen kring en Belgare... Å skall väl säga det i halvsura erfarenheter av att ta i de att det enda i Belgare jag framgent ev tar i är sk "Brevete" varianter.
De enklare Belgarna är helt enkelt inte värda problemet. Materialet är ofta i sin grund så dåligt att det helt enkelt inte skall VARA ngt annat än vägghängare mer.



Ja. Jo. Vi skall väl se om vi inte kan få dit en bit gammal valnöt med. Gjort så att jag kirrat lite gamla gevärsstockar av sådant ingen vill ha mer som jag har som "lager" för att på ett trovärdigt sätt kunna fylla i just sådana här skador.
Valnöt som i mitt fall som MINST är 120 år gammalt.



Å Colt derivat ja.. Så till en ifrån en av våra egna Robsoftare! E närmast lite lustigt det där hur gamla Manhattans ofta är i BRA mycket bättre skick än motsvarande Colts. Denna inget undantag.



Jobbet på denna är i princip gjort, och det var fanimig inte helt trivialt. Cylinderaxelns tapp/ände hade ngn varit väl elak mot. Så den pekade all världens väg.
Gjorde då så att jag tog hem en motsvarande Colt från Geoffrey på Sixgun, men se.. det vart inte alls rätt. Så det kom ner till att antingen rikta det som var där eller tillverka en själv.
Nu e det ju så att cylinderaxeln på dessa vapen är del av deras identitet det med, så.. valet föll på att rikta. Å du milde tid.. Ja, skevt var ordet. I alla djävla riktningar på en gång, för jag kan garantera att jag inte var förste man att ge mig på det!
Men.
Allt väl som slutar väl, och då det hela till slut gick i mål så vart det lite av en inombords seger. Helt klart. Skall man vara helt ärlig e man ju totalt skadad i pallet som ger sig till att rikta ngt som 20 andra tomtar drammat till med släggan i ambition att "göra det bättre"
Med det sagt är det mesta iordning. Efter ett par snabba provskott så visade det sig att jag nu behöver addera lite material till pipkilen med, för med axeln riktad.. ja, när den varit som mest skev har väl det käkat på materialet omkring antar jag, bla då kilen. Så e inte att det är kass utan att den nu helt enkelt kommer loss för lätt när man arbetar med den på banan.
Snart nog hanterat. Å ja.. bilden. Givet är att i denna vevan, som effekt av den skeva tappen, så ges då möjlighet att rensa upp tätytan på cylindern med. Ngt man gör som sk "shim cut". Dvs aldrig så lite, och låt det stå klart att den där ytan på en gammal revolver kan se ut som FAN och ändå inte kräva mkt smekning innan det blir BRA mycket bättre iaf.
Å när samtliga känsliga mått i sammanhanget sätts om ändå.. ja, ni hajar. Ambitionen med den är stenklar, den skjuts med. Bra. Då är det det vi tar hänsyn till.



De finns ju i lite olika piplängder. Många är de som iom det enbart kikar efter de med 6" osv, men jag menar nog att "livligheten" i en sådan här 36´a med lite kortare pipa kan vara mkt fun factor det med! Å som tidigare, jag ÖNSKAR verkligen att det där "manlighetsidealet" att allt i denna vägen måste och skall vara kaliber 44 fick smaka på skam.
En 36´a med hälsosam laddning är allt bra underhållande det med, och kan skjuta väl så bra!







Mm. Trevlig liten historia det där i mitt tycke. Vidare e det i det här skicket och med lite "tuffare" problem jag väl eg trivs bäst med att jobba med de. När man rätar ut det som inte alla har kapacitet till och får en gammal pang på banan igen i vettigt till fint skick. Alltid kul!

Nåja. Ja. Det kommer mer.
Bla kommer ett diopter bygge till vår egen insats kring allsvenskan i år. Förra året slutade ju i ren walk over då jag inte kom tillrätta med Felix Escoffier 451´an.
Ngt jag gett mig fan på att lösa det med fö..
Men nu blir det en diopter installation som i vanlig ordning är "non intrusive" på en Chasse!
45cal is da shit!

[Racing]

Tänkte så ta upp ett annat ämne som sällan diskuteras mer ingående och det är kulor i våra revolvrar.
I Sverige skjuter de allra flesta rundkula. Så är bara att kvittera som faktum, och klart är att det fungerar riktigt hyggligt för de allra flesta.

Vidare, som en form av infallsvinkel på det här, så är det alltså så att många dömer ut sina pipor pga att de är slitna alt gravrostade invändigt osv. Ngt man nog skall vara väldigt försiktig med att göra.. som det visar sig..

Nåja. I båda fallen finns milt sagt en del att anföra.
Som ni vet så CNC kör IPSC skytten Daniel Liljenberg numer ut vad fan vi vill i riktningen gjutformer, och det må vara väl.. Men till våra gamla 36 och 44 revolvrar finns nu milt sagt en del färdigt redan som det är.

Till 44´orna har jag använt LEE´s billiga gjutform, den sk "Ruger kulan" en hel del. E en pjäs på 220 grains som LEDIGT rent precisionsmässigt skjuter på par med rundkula. Mäter 456 ur formen enl LEE, men det jag mätt blir de ofta 457 faktiskt, vilket ju är exakt vad doktorn ordinerar till gamla originalare.
Ngt samtliga sk "ogivalkulor" har gemensamt avsedda för slaglåsrevolvrar är att de har en "rebated base". Innebär alltså att absoluta basen på kulan har ngt mindre diameter, och detta för att kulan skall bli enklare att centrera (framför allt) när man laddar dom. På det med Ruger kulan har jag tex även använt den mer eller mindre berömde Kaidos "unverisal bullet" på 240 grains, och samma resa där. Skjuter tveklöst på par med rundkula den med. I sin tur, tack vare "GrinOlle" så har jag vidare gjutit upp ett helt sketlass med kopior av original Jonston&Dow kulan som produceras som form av LEE på initiativ av Eras Gone (Mark Hubbs)
Även denna skjuter bra i originalrevolvrarna. Med det sagt så är den sistnämnda bra mkt spetsigare i noskonen varför den förhindrar ngr jätteladdningar av krut bakom.
Med tex Ruger kulan nerpressad i en original Remington NMA så mäktar det med lediga 35 grains krut iaf, och i det läget får man säga att även en NMA börjar bli "livlig" i näven.
Kikar vi på vikt kontra mynningshastigheter är man i det läget uppe och slickar en halvt kortpipig modern 357 Magnum i arslet - give or take. Mao hyggligt drag för att vara ur en såpass gammal pjäs som NMA.

På det har jag vid tillfälle provat en variant av en sk "Keith kula" (efter Elmer Keith) i 45 cal med en vikt av 270 grains å se.. med lite redigt med krut bakom börjar det bli BRA drag i skrotet vid det laget. Detta är INGET jag rekommenderar för originalvapen dock!!! Många är de som kikar på krutladdningen enbart när de betraktar det med last, vilket ju är kardinalfel. Kulans vikt påverkar starkt med, i allra högsta grad.

Vi bör då har klart för oss att rundkula förvisso använts i alla tider MEN dessa vapen (NMA/1860/Starr osv osv) utvecklades för bruk med spetskula. Alltså typ Ruger, Eras gone mfl.
Så rent historiskt, om det skall vara korrekt, så ÄR det denna form av kula som gäller. Tyvärr är det så att vi inte riktigt hakat på utvecklingen kring detta likt andra länder, varför jag gör just denna specifika post iom att jag är en av de som trots allt provat lite av varje.

Om det finns ngt jag skulle rekommendera till en 44a originalrevolver så blir det nog, på gott och ont, Ruger kulan. Dels för att den som LEE form är billig, men även för att den rent relativt är modern. Samma med Kaidos lösning, men den har det abret att det tar en stund att få hit formen. Nu råkar jag känna Kaido personligen så vill någon ha hjälp med att få fatt i hnm för att köpa en egen av hans formar så yla till. Han är fd militärpolis mm, och det märks..
Men "rätt" att ha att göra med på alla plan.
Eras gone då? Jaa.. jo. Det jag gillar med Mark Hubbs hittepåer och initiativ är att han faktiskt lägger en hel del jobb i att forska fram sina kulvarianter. Alltid på tema av originalkula, så som det kom att te sig tex 1863. Så hans Johnston&Dow eller Kerr eller vad det nu vara månde, räkna med att de är så tidskorrekta det hela kan fås.
Vet vidare att Mark är engagerad i att ta fram kulor till de allehanda karbinerna med.. Fler kommer, var så säkra.

36cal så.
Ja. Där är urvalet tveklöst mera skralt, vilket jag kan tycka är djävligt synd eftersom en ogival i en 36´a ger vikt ung som en rundboll till en 44´a. I fallet med Eras Gone sk "Colt bullet" (som ÄR historiskt korrekt) så lattjar de in på ca 135 grains.
I ljuset av att Navy revolvrar oftast är i en storlek som är typ 7/8 av en Army så ger det för handen att en valfri 36´a med en Colt bullet blir.. "livlig".
Nu är samtidigt saken den att det skiljer OERHÖRT i kammarkapacitet mellan fabrikaten! Att få i mer krut än typ 24-25 grains med en Colt kula i just tex en Colt.. eller Whitney låter sig helt enkelt inte göras.
Den pang som i 1a hand avviker på den punkten är Remington Navy, som ledigt löser iaf 30 grains om man vill. Å se då inser ju vem som helst att det börjar bli lite knuff även i en Navy variant.
Ni vet ju sedan tidigare att jag är "devils advocate" vad avser bruket av Navy´s och att jag har ett litet personligt korståg för att tvätta bort.. skall vi kalla den "manlighetsstämpeln" i att allt skall vara 44cal annars gälls det inte.
Djävla trams i min bok. En väl injusterad Navy är VÄL så mkt revolver som en Army och TYVÄRR är det så att vi än idag har folk som hellre väljer en sliten 44´a än en relativt sett bra mkt fräschare Navy just för att det är.. en Army. För de av er som inte delgetts möjlighet att prova en Navy, om ni gör.. ta chansen. Sannolikheten är STOR att ni uppskattar en Navy bra mkt mer efter det.


(Här 44cal Ruger)

Hur som helst. 36 cal. Rundboll vs Colt kulan. Får nog säga att jag där föredrar Colt kulan. Väl så exakt och med en mer proportionerlig funktion, om ni fattar vad jag menar.
Jag är ju inte direkt känd för att vara snubben som puttar ner 16grains krut följt av en massa mannagryn innan kulan i en 44a, och det av goda anledningar.
Det har av ngn anledning närmast gått troll i att han som skjuter med minsta möjliga laddning är bäst..

Det där, som resonemang, faller ju platt på ansiktet när samma snubbar sedan står å orerar kring hur väsentligt det är att revolvern är ett orört original.
Jaha? Det kanske vore idé att skjuta den som man gjorde när det begav sig med då? Kan iaf jag tycka.

Att rundboll skulle besitta så mkt bättre precision i sin tur, vilket är en "allmän" sanning?. Men förstår ni inte själva hur djävla dumt det låter? Rent aerodynamiskt/ballistiskt så kan det ju inte BLI mycket sämre än en rundboll som design. Att vi sedan skjuter på avstånd (25 meter) där skillnaderna är små mot en konventionell ogivalkula må vara, men att en ogival rent aerodynamiskt/ballistiskt är en bättre lösning hoppas jag alla förstår (Å ja.. det är aeronautikern/flygingenjören som talar nu..)

Är det så att jag propsar på att vi skall börja skjuta "full bump" allihop? Nejfan, men vad jag säger är att det ena inte utesluter det andra. Tvärtemot. Å vad just DITT vapen föredrar när det kommer till precision finns bara ett sätt att ta reda på.

E samma som skitsnacket att lite tuffare laddningar (läs- normala laddningar som vapnet designats för) skulle "slita" mer på det. Asså.. nu råkar jag vara lite insatt vad avser sträckgränser osv så.. ngn får EXTREMT gärna förklara den för mig, för jag vill VERKLIGEN veta! Rent metallurgiskt kan vi iaf konstatera att om än i patetiskt liten omfattning i sammanhanget så orkar alltså stål "fjädra" med last och så länge den rörelsen är begränsad så kan vi rent tekniskt, OM detaljen klarar att göra detta översatt som 10 miljoner cykler, betrakta den med "evigt liv".
I fallet med dessa revolvrar, så länge de nu inte missbrukats med tex röksvagt krut av någon sinnesförvirrad människa eller dryga laddningar tex T7 så ligger nog just det där skäligt för handen efter drygt 150 år.

Mao kan en revolver i eg mening inte "överladdas" om vi ser till konventionellt svartkrut. Om vi trycker i "för mycket" så är som bekant det enda som händer att vi eldar för kråkorna, med massiv mynningsflamma osv som effekt.


(Colt 1860, 30 grains och 220 Ruger)

Hur som helst.
Jag tycker det vore vettigt om vi avlivade de där myterna att dels det enda som funkar för precisionsskytte är rundkula och dels det faktum att han som laddar klenast är han som vinner.
I båda fallen inget annat än djävla trams. Samma med att man "förstör" originalvapen genom att använda de som tänkt. Djävla trams. Skitsnack.

Så.
Då har jag fått ur mig det iaf

Colt kula, ja där e ni nog hänvisade att söka Eras Gone, men samtidigt rekommenderar jag det varmt. Mark Hubbs är vidare inte bara kunnig, det är dessutom en djävla trevlig karl - som likt oss andra brinner för det vi sysslar med.
En ogival till 44´orna då? Ja, Ruger blir väl det enkla svaret? Något jag vet att Agne och Agneta haft på hyllan tidigare iaf... Väl värt att prova, och givetvis då prova ut, för just DITT exemplar.

[Nilsalf]

Nu blev man ju sugen att laborera med spetskulor ju.

[Grinolle]

Kunde inte hålla med dig mer herr Racing, på samtliga punkter tror jag.

När det gäller rund- eller spetskula så är det ju ”relativt nytt” med intresse i Sverige för spetskula i dessa revolvrar.

Jag skulle också kunna tänka mig att om man laddar svaga tavelladdningar och fyller på med livsmedel i kammaren så är det möjligen så att en rundkula HAR bättre precision. Det är ett helt oprövat resonemang från min sida (jag VILL ju skjuta ”service loads”), men jag tänker att vid riktigt låga hastigheter klarar inte loppet av att stabilisera den tyngre spetskulan, och dessutom att en instabil spetskula avviker mer från sin kurs än en halv-instabil rundkula. Men det är bara en tanke.

Man bör dock nämna att de flesta riktigt duktiga svartkrutsskyttar (de som vinner större tävlingar och sätter rekord) nog fortfarande skjuter tavelladdningar med fyllmedel OCH rundkula. Men jag har testat en hel del sittande med bra stöd, med olika krutladdningar (dock inom spannet ”service load”, d.v.s inga tavelladdningar), och då ligger spetskula lika bra till som rundkula, oftast t.o.m. ett par snäpp vassare. Däremot går det fortare (krävs mindre ”laborationer”) för att hitta bästa precision med rundkula. D.v.s. rundkula är mer förlåtande, men spetskula blir oftast snäppet bättre.

Anders Olsson

[Racing]

Jag e med dig Anders, jag är verkligen det, och till grad är det min poäng med kåserandet ovan.

I mitt tycke har det gått troll i detta med bruket av rundkula i Sverige. Visst, i vårt land får dessa vapen definitivt inte användas till annat än prickskytte men det till trots finns det givetvis en värld utanför det med och det är DEN jag efterlyser i 1a hand.
I andra länder används de tex till jakt, och de gossarna har då inte sämre precision med tex sina Kaido Universal Bullets än man har med rundisar.

I sin tur..
Inser ju vem som helst med arslet och en bandyboll att om man inget provar blir man definitivt heller inga erfarenheter rikare.

Om vi backar ut en meter för perspektivets skull, och det är som jag ser det alltid nyttigt, så är en pistol eller revolver primärt ett defensivt vapen. Det finns till för att du socialt skall ha en arm som är 30 meter lång, och är till för att avsluta en konflikt ngn annan påbörjat. Mao är de till för att bäras på dig som person, i skillnad tex ett gevär.
Revolvern ifråga är INTE till för att du skall springa hals över huvud med den i handen in mot nästa fientliga kohort heller direkt...eftersom det primärt är ett defensivt vapen.
Som sådant då, enl ovan, så anser iaf jag att det vore idé att IBLAND iaf ge sig chansen att hedra det, om inte annat för att kunna leva sig in i hur dessa vapen verkligen fungerade i handen när de användes till det de designades för.
Sen må det vara hur socialt obekvämt som helst i vår upplysta tid. Det vi avhandlar här är historia.

På sitt sätt är det närmast lika illa vilken tävlingsform du än kikar på när vi talar gamla enhandsvapen. Precision vs CAS osv.. "alla" använder så klena laddningar de kommer undan med, såpas att det hela i mitt tycke får närmast löjliga konsekvenser.

När jag själv tävlade i Magnum fält tex så gjorde jag det med en Ruger Super Blackhawk (apropå single actions!) med 9" pipa. Laddade själv, givetvis, och var då som nu "känd" för att använda skiten som tänkt. Folk undvek till slut gärna skjutstation intill mig...go figure
Så jag muttrade ner 23,5grains VV under 240grains mantlade Norma hålisar, vilket gav mig vettig precision ur skrotet ut till lediga 150 meter. Avstånd en revolver aldrig varit tänkt för en ggn.. Men visst fungerar det alldeles utmärkt bara man vet vad man sysslar med och vapnet gillar det du föder det med.
Men när jag då idag står med ngn av mina svartisar intill ngn av dessa snubbar, för vilka originalskicket minsann är det viktigaste i världen, och jag SER kulan fladdra iväg mot mål?
Ledsen.
Där har du tappat mig. På riktigt. Finns inget "manlighetstjafs" eller tänk i det från min sida, utan min infallsvinkel är som ovan. Med 12 grains i respektive kammare, en 145 grains boll och allt utrymme däremellan fyllt med "livsmedel"... *skakar på skallen*
Jaja. Möjligt det ger skitbra precision på 25 meter, gör det säkert. Men vilken roll fyller det? NÄR har NÅNSIN en slaglåsrevolver använts så?

Mm. Som den här trådens namn. "Hur vi ser olika på saker och ting", och tur är väl kanske det.? Fan vet jag.
Men hamnar ni intill mig på en tävling, förutsätt som följer. Skrotet jag använder är garanterat 100% iordning, sluggat och försett med projektil därefter. Forcing cone, javisst. Mao lär "sidspott" vara noll.. Samma med ev problem vad avser funktion.. nolla..
Å var även lugna för att revolvern ifråga lär ryta. För det är så JAG skjuter dom.
12 grains?
Då kan jag ju fan lika gärna kasta dart.

[Nilsalf]

Finns det nån spetskula som passar bra i en revolver med lite för stora kammare? Helst lätttillgänglig på till exempel sixguns. Jag kör .464 rundkulor nu. Jag ser ju att det finns spetskulor i den kalibern. Men bara så jag stoppar någorlunda rätt kulor i den.

[Grinolle]

Det finns väl gjutblock för Starr DA/SA i orginaldimension har jag för mig? Nå, om inget annat så kan ju Jespers/Racings kompis göra ett block har jag förstått. Antingen ta upp diametern på ett befintligt block, eller göra ett helt nytt.

Anders Olsson

[Nilsalf]

Jag får kolla upp det. Jag har ännu inte börjat gjutit kulor. Men det känns som jag lär börja med det.

[Racing]

Det tycker jag du skall göra, och i det så ta för dig av det "billiga" utbudet till att börja med.
Kort sagt, kika på LEE´s grejer.

Vad avser smältdegel gör de ju ngr varianter, och de är inte direkt ap-dyra nån av de. Handla det du har råd med.
Bly löser du allerstädes. Kolla tex om du har en takläggare eller annan hantverkare som hanterar bly i bekantskapskretsen. Det GÅR ju vidare att köpa det, och då rekommenderar iaf jag ngn av grossisterna. Om det behövs firma antar jag att de flesta iaf känner NÅN som driver eget..
Men.
Med allt bly gäller att kontrollera dess hårdhet och en Brinelltestare e fan inte gratis, men se.. de kan "ersättas på bonnavis". Hur? Ja asså, plural av bokhandel heter ju boklåda.. så in på en sådan och handla en sats blyertspennor i olika hårdheter. Googla kring detta... Köp säg 7-8 olika hårdheter, de kostar ju skit & ingenting.
Finessen är att de olika hårdheterna på pennorna kommer lämna repor i blyet olika lätt, och det finns "översättningstabeller" för detta online. Återigen, google is your friend.

Med det sagt tycker jag du i samband med att du handlar blydegeln även handlar som minst en form för att gjuta tackor. Vet inte hur ni andra gör men jag gör iaf så att jag är rätt anal med vem som levererar blyet till mig, för att på så sätt iaf ha ett hum om ifall legerat osv.
Smält skiten, använd mkt att flussa med (vad ni nu kör med). Flussa kan man med allt ifrån stearinljus till fint sågspån...

Detta är ett bra sätt, i mitt tycke, att "förädla" det bly man kommit över. Iom att man smälter det blir man av med ev orenheter osv enkelt. Att skopa ur dessa orenheter fö, använd en vanlig durkslev. Om den har handtag i plats klappa väck den skiten och ersätt med trä, plast är inte direkt världens bästa idé med de temperaturer som ligger för handen.

Sen en grej som nog mången ser som överkurs, men som jag själv ser som en nödvändighet. En sk pyrometer. Kort sagt en termometer, en som orkar med iaf 500gradC. Dessa finns att få varstans idag, och i div olika tappningar. Själv använder jag en med sk typ J element ursprungligen använd inom sjukvården.
Men oavsett vilket, MÄT smältans temperatur. Nix. Jag litar INTE till ev "ombord" lösningar, alls. Mät med en separat termometer/pyrometer.
När man väl blir varm i kläderna kring det med att gjuta så inser man snart att så små temp differenser som 15-20gradC kan ha avgörande skillnad på resultatet.

Bottenavtappning på degeln? Ja, det tycker jag. Finns många som anser att skopa är enda vettiga sättet, och visst.. bottenavtapp ger att man kanske inte får resultatet lika "rent" som vid precis flussat ytskikt osv.. fan vet jag.
Men en degel med bottenavtappning är så vanvettigt mkt smidigare i användning att det knappt finns inte...
Jag använder personligen en gammal Lyman Mag20 fö. Funderat lite på att kränga den och uppgradera till en modern Mag25. Jag gjuter såpas mycket att jag känner att det vore kanske idé... (gjuter ju ofta för andra skyttar med)

Former. Återigen, börja med LEE. E ju samma som deras laddutrustning. Många rynkar på näsan åt deras grejer då de ÄR billiga i framför allt produktion och man får mkt riktigt ofta vad man betalar för. LEE använder mig veterligen uteslutande aluminium att göra sina formar av.. Aluminium har den egenheten att det sätter gränser för produktionstakten då aluminium kan bli FÖR varmt.
Jag använder många LEE formar och brukar runda det problemet genom att ha mer än en form framme åt ggn. 2-3 olika formar som skall skapa kulor av samma legering..
Mynningsladdat tex, där använder jag näääääästan enbart mjukbly. Å det gör att jag kan ha tex form för revolver framme, 1 rundis och 2 ogival. Då blir aldrig ngn av de enstaka formerna "för varma".

Viktig grej, dela med dig av ditt gjutresultat till en början. Vi som är mer ärrade på spelet delar gärna med oss av kunskaper och insikter, vilket mkt snabbt får dig att producera kulor av iaf skjutbart god kvalitet.

Sen. Det där med avluftning/ventilation. Personligen är jag inte så oroad för tungmetallen i sig som jag är för all skit som är i, och skapar direkt mkt farliga rökgaser mellan varven. Bly som tungmetall är inte speciellt benäget att följa med andra molekyler i luft.. Det är däremot "skräpet" som finns med det.
Många ggr tex får man bly som varit vidhäftat asfaltsmatta.. DEN skiten gjuter jag ner till tackor utomhus.. tack så mkt. Å jag skiter då rent av totalt i om det är 10 grader kallt ute. Den skiten kommer INTE in i ett begränsat utrymme med mig, det e iaf ETT som är helt säkert.

Så.
Degel. Bly. Formar. "Fluss"(i nån form, de fungerar allihop). "Skyddskläder"

Huh? Skyddskläder? Ja, det låter mer avancerat än vad det är men ta som god sed att du gjuter i tex långärmat. Jeans, utan revor, på benen. Handskar, ett par smidiga i tunt läder.. Åsså skyddsglasögon.
Scenario...
Du har precis gjutit de första 20 kulorna du slagit ut på din frottéhandduk. De duger inget till så de skall tillbaka i degeln och smältas igen. Å se hur försiktig du nu än är.. så kommer där lite stänk.. åsså hade du inga skyddsglasögon på. Inge bra va.. alls.

Mer då? Ja, en "klubba" att slå på den sk sprue platen med. Dvs den platta av stål som "skär av" det av blyet som inte hör till kulan - där i hålet du fyller formen. Finns svindyra sådana.. å jag e sniken och handlar helt vanligt kvastskaft av furu på Jula som jag sågar ner till ca 25-30cm långa "klubbor". Funkar utmärkt, kostar skit och inget.
Dessa "klubbor" MÅSTE däremot vara av mjukt material, så plast alt trä alt läder alt bly är det som gäller. Mitt val e alltså snorbilligt kvastskaft.. å det e så billigt att när jag väl slitit ut en sådan 30cm´are så landar den i vedhögen och ersätts av nästa. Ett kvastskaft på säg en å 60 landar på typ 30:-.. så ett sådant skaft räcker en stund.

Det med de varma kulorna då? Mm. Mjukbly, det skall liksom inte slå i ngt hårt när det landar va.. ffa varmt. Vill gärna ta skada av det. Så många använder en fuktig handduk som är vikt ngr ggr.
Med ENDAST mjukbly funkar det dock att slå det i... vatten. Mm. En stadig mugg med vanligt kranvatten funkar utmärkt. Rent bly "härdar" nämligen inte så det är ett enkelt sätt att få kulorna du gjuter hanterbara snabbt. Finns de som hävdar att man får strukturförändring av det. Inget jag märkt iaf. Men visst. I 98% av fallen använder jag "fler vikt" handduk jag med.

Så. När man gjuter. Inga barn omkring benen, ingen påflugen polare.. ingen mobil. Fokus på det du gör, anser jag iaf. På så vis undviks olyckor. Ren omdömesfråga i min bok.

Vad avser resultat.. Sota ALLTID en ny form. Spelar ingen roll om stål, gjutgods eller alu. Sota ALLTID. Sota kan du göra med ett vanligt stearinljus om så, men.. sota. Funkar som en form av släppmedel när formen är ny, och assisterar tveklöst i att få kulor ur formarna enklare även när de är "inkörda".
En del använder specialformler på grejerna för detta. Gör inte jag, personligen använder jag gassvetsen. Enbart acetylen, och rejält av varan med. Formarna mina blir kolsvarta invändigt men.. INNAN det med en ny form, tvätta den. Ngt jag själv gör med dels diskmedel och dels med aceton.

Så gjuta då. Förvärm ALLTID formen. Om på spisplatta, öppen eld eller med ena hörnet ner i smältan.. samma skit annan dag, men förvärm ALLTID.
Om än att handtagen är i trä, som isolerar bra mot värme, så är som sagt ett par tunna SMIDIGA arbetshandskar i läder en bra idé.
När man öppnar bottenavtappningen kan det ofta vara så till en början att man får ut FÖR mkt bly. Du lär dig snart hur mkt du behöver lyfta i handtaget..

De första 20 ur en splitterny form, fundera inte ens. Tebax med de i degeln bara. Men efter det nånstans.. låt de svalna och.. ta en kaffe. Håll ordning på tempen på smältan under tiden.
Med kulorna svala nog att hantera, fram med vågen och mät hur mkt säg 20st avviker sins emellan. Om mer än säg 3-4 grains för en 220 grains revolverkula ifrågasätt ditt manér att fylla formen. Med vilken fart osv.. Det hela går ut på att DU är repeterbar och att TEMPEN på smältan är det.

Bortsett från det är det inte svårare att gjuta kulor till sitt gevär eller sin revolver än vad det var att gjuta tennsoldater när du var liten..

[Racing]

Jaja!
Bara varit väldigt väldigt mkt för han gubben här, men det har hänt MUKKE.. så där KOMMER en update
Var så säkra..

Apropå det.
Vi har ju redan tagit fram en lyckad gjutform till Chassepot i meningen bore-rider. Men saken är den att jag tycker då att den formen ger drivband väl "runda" så nu blir det en ny variant med EXAKT samma mått, bara med mer kantiga lösningar kring fettrillor/drivband.

Å... apropå DET i sin tur..
Nu kommer vi skjuta en del Chasse det närmaste. Tidigare prover har visat att iaf 1:20 mix vad avser kulor funkar.
Meeeen.. fan vet?
Grejen e ju att Chasse har räffeldjupet från helvetet varför jag grunnat en hel del på vad "vettig" mix blir.? rent mjukbly funkar ju tom det med iom att räfflorna bokstavligt skär sitt mått i de. Iom det "kuggas" det inte över, utan.. bara fungerar.
Sen är en annan sak att det som gett mig vettigast resultat hittills e 1:20. Med det djävligt långt ifrån sagt att det skall vara "sanningen" i sammanhanget, och det är väl just det jag och Patric skall lista ut nu inför årets Allsvenskan.

Så. Blir Chasse med tidsenlig diopter. Diopter enheten fäst i original bakre riktmedel, givetvis som vanligt utan att göra ingrepp i grundvapnet. Meeeen... tidsenlig diopter skall fan till för att göra det här rättvisa.

Förra året provade vi ju med Felix, men .. sket ju sig kardinalt. Saken är då den att Felix, i MIN bedömning, bär en Chasse pipa. Rakt av, och det blev ju sådär kan man säga. Som bäst...
Felix står därför och väntar på en specialslipad brotsch kan jag säga... nog med den skiten å det NU.

Chasse däremot, som bakladdare, ger ju HELT andra infallsvinklar i sak så.. Å jag VET ju sedan tidigare att rätt hanterat är Chasse ngt som hanterar hål i hål på 100 så...
Kort sagt, i år kommer vi ge det vad vi har. Kommer bli MUKKE intressant!
Det gjort så långt, för.. att skapa ett tävlingsvapen av ett 150+ år gammalt militärt sådan är inte helt enkelt (kan vi kanske summera det som)

[roggie_49]

Jag e med dig Anders, jag är verkligen det, och till grad är det min poäng med kåserandet ovan.

12 grains?
Då kan jag ju fan lika gärna kasta dart.

Vad är enl. dig en vettig laddningsvikt på en .36 Manhattan ?

[Racing]

Sry för sent svar!
Bara varit mukke, och jag har MASSOR att posta... kommer.

Manhattan.
Du. Jag var precis och provade en jag muttrat till för en av "di våra" här och då använde jag 20 grains och Colt kula. Funkar bra.

[Racing]

Alfred Ritter Von Kropatschek.
Japp.
Så hette han, artilleriofficeren som kom att bryta mark på ett sätt som förändrade hur vi tillverkar vapen till denna dag. En Österrikare no less.
Huh?



Jo. Som ni vet är det med precision min grej, och "modern" precision kan man säga "uppfanns" i England i mitten av 1850 talet. Nu har det debatterats friskt om det eg var Joseph Whitworth gänget eller Purdey ensemblen som var hetast på bollen men.. Erkänt är väl att Sir Joseph ihop med Brunel och Richards var de som grundlade detta med behov av räffelstigning och hur det behöver varieras med kaliber. Nu då som "smallbore" i form av kaliber 45.
Eller ja, om man skall betrakta ett Whitworth som kaliber 45 kan väl milt sagt debatteras det med, vilket bla kan kvitteras av ett Skandinaviskt vapen i form av våra Norska vänners m-1860. Kammarladdaren med "Whitworth" räffling, om än med ngt långsammare räffelstigning. För de anges normalt till kaliber 46...
Å se de flesta polygonalt räfflade Whitworth samt Westley Richards så kallade Monkey tail var normalt 450 alt 451 över flankerna medans de ofta landade kring 480+ över sina spetsar. Så..? 45cal i meningen vi tex betraktar de flesta andra mer "normalt" räfflade sk 451 bössorna från Turner, Metford, Henry, Gibbs mfl mfl mfl... Ptja? U tell me.
Men. I alla fall. Precision. Historien berättar att Sir Joseph var nere hela vägen till 1 varv på 10" med sitt gevär, så att det empiriskt landade i 1 varv på 20" för produktionsgevären var inte av en tillfällighet.
Å ser vi då till Purdeys "express" dubbelstudsare som använde kulor med "vingar".. Ptja.? Låt oss summera det som så att det kanske inte är helt otroligt att där dels förekom en debatt/dialog mellan de närmast sörjande vid tiden, och helt säkert en del "industri läckage" tillika.

Utvecklingen gick från Englands mitten 1850 tal och framåt fort. Mycket mycket fort, och det till en takt där det som var det hetaste sedan skivat bröd ena månaden var gamla nyheter nästa.
Den industriella revolutionen, och mer specifikt i vår fall vad avser vapen den svenskt framtagna sk Bessemer metoden som gjorde att man kunde sk kola upp järn att bli stål, var en grundbult som gjorde att det hela med vapentillverkning tog några RIKTIGA älgakliv framåt!



Många av oss här i landet, väldigt många av oss, har ngn form av relation till vår gamla arme Mauser. Dvs m/96 i kaliber 6,5*55. Men givetvis har det vapnet föregåtts av ngt, och det är DEN delen av historien denna post kommer handla om.

I det att Alphonse Chassepot genom en helvetes, rent ut sagt, massa varianter och försök till slut landade i det vi idag kallar Mle-1866/Chassepot så såg vad som allmänt betraktas som världens första moderna gevär dagens ljus.
Som de flesta av er vet en cylinder repeater i 45cal med alla de "viktiga" attributen som snabb räffelstigning osv. Preussarna hade ju sedan tidigare sitt Dreyse gevär, även det en nålantändare, som varit i bruk så tidigt som 1840.
Dreyse kallas därför ofta för den sista av musköterna, och Chassepot så det första moderna geväret som sagt. Å ärligt talat.. efter att ha lattjat med en hel del vapen från tiden så får jag nog skriva under på den.

Ur ett modernt perspektiv så kan man rent av se ett Chassepot som ngt som kom att jagas i praktisk effekt i VÅRA dagar, Chassepot var nämligen (i likhet med en del andra vapen av samma snitt) case less. Chassepot använder ju en papperspatron, och i det att förbränningstrycket stiger i kammaren vid avfyrning så trycks ju en liten sköld bakåt mot slutstycket som i sin tur får ett gummi att expandera - som därmed sluter kammaren, och det mycket effektivt.
Tidsförloppen är givetvis korta, men iom att kulan lämnar pipan på ett Chassepot så skapar den ett sk vakområde, ett undertryck, vilket helt enkelt sopar med sig resterna av den där papperspatronen ut ur mynningen.
Genialiskt, speciellt så i ljuset av tidsera.

Sedan tidigare hade det ju producerats en del vapen avsedda för enhetspatron av mässing, men i det hade man ffa inte förfinat processen kring produktion av dessa patroner och vad vidare är med metallurgiska gränser - vilket ofta gjorde att dessa vapen hade relativt anemiska prestanda. Som tex det amerikanska Henry geväret eller det Schweiziska Vetterli. Om än att Vetterli var en avsevärt mer modern och teknisk lösning än Henry (mfl alt) så var det heller inte riiiiiiiiiktigt lika anemiskt i prestanda.
Så? Ngt behövde göras och som bekant är nöden ofta uppfinningarnas moder.

Konflikten mellan Preussen och Frankrike bryter ut. Å om än att Chassepot är VIDA överlägset Dreyse geväret Preussarna ffa använder så besitter Preussarna å andra sidan nu kanoner med räfflade lopp tillverkade av sk Krupp stahl. Eller.. vapenstål. Skillnad som David och Goliath där fransmännen ffa stod med sina kanoner ifrån Napoleon eran.
Vi vet vidare att fransmännen förvisso inte var talanglösa. Dels i det att man importerade STORA mängder vapen från USA som nu låg på hyllorna efter inbördeskriget, men även att man tex utvecklade sin "mitrailluse". Deras egen form av kulspruta...
Men. Vad hjälpte det när tyskarna på avstånd helt enkelt bombade sönder de franska linjerna. Summa summarum beslagtogs ca 7oo ooo Chassepot å se.. ngr av de hamnade hos Peter Mauser som redan 1871 nu då lanserade den första patron Mausern, ffa i kal 45/11mm. Så Alphonse Chassepots initiativ hade nu fått eget liv, och Peter Mausers utveckling i att ge geväret en mässingpatron som INTE var anemisk..ptja.? Skall jag säga?
Det är ung parallellt med detta vi ser det Schweiziska Vetterli utvecklas, och se det vapnet förses mkt snart med en enorm landvinning.

Ett magasin.

Fransmännen hakar snart nog på det Peter Mauser sysslat med de med, och ger Chassepot en kammare varvid vapnet Gras är fött. Ett vapen för "gastät enhetspatron", som i prestanda landar i ung samma härad som Mausern.
Man skall i det ha klart för sig att om man bara bänder liiiite på det så är redan Chassepot ett vapen i 45-90 ungefär. Som ni kanske förstår, inte direkt det tröttaste av gevär rent prestandamässigt...

Å se. Om än att större delen av de franska styrkorna nu utrustas med det till Gras specifikation modifierade Chassepot så finns det en falang som hårdnackat vägrar byta över till det nya systemet.
Den franska marinen. De använder Chassepot, som det står och är, i grunden hela vägen fram till 1877.

Nu följer en tid av flux. "Alla" har begripit det där med behov av räffelstigning, och vi ser ett antal mer eller mindre lyckade försök på ämnet att föra geväret, som utveckling, framåt. Ta tex som Fruwirth mfl

Men. I vassen har vi då vår vän Alfred Ritter Von Kropatschek, som nu designar ett gevär som slår ALLA över fingrarna. Inte bara det, ett gevär med rörmagasin under pipan, a´la Henry/Winchester osv, som görs med patron som är ALLT annat än anemisk. Å de som snappar upp nyheten är inte giganten Österrike-Ungern (som vid tiden tveklöst är Europas "Super power") utan det är bla just.. japp. Den franska marinen. Mle-1878 föds, som är Kropatscheks mekanism som man, eftersom de är fransmän, GIVETVIS skall knuffa ner i en modifierad Chassepot/Gras stock. Om än att vapnet var Österrikiskt, tillverkat av ÖWG, så var det rent tvunget att det skulle "förfranskas"... självklart. För att till slut, återigen givetvis, tillverkas vid ngn av de franska arsenalerna. Ja, något annat var ju givetvis inte tänkbart.

I detta läget är enkelt sagt mynningsladdaren försvunnen. Borta. Vi har sett hur det producerades en del mynningsladdare parallellt med Chassepot, tex genom Felix Escoffier vid St Etienne. Men sannolikt var dessa vapen mer en studie i att se hur mkt man kunde slå britterna över fingrarna på deras eget spel.
För oavsett vad, tiden med mynningsladdare var över. Var och varannan militärmakt i Europa var TVUNGNA att följa efter. Det togs in offerter på vapen i alla riktningar, och kloka män i uniformer skulle avgöra vilka vapen som minsann var lämpliga för beväringen att hantera.

Ett av dessa var Portugal. Ett land, av få, som kom att använda mitt kära Monkey tail, och det sk Portugisiska kontraktet (dessa Tails känns igen mkt enkelt på sina varbyglar av mässing) kom att vara en del av Westley Richards framgång. En man som då fortsatt försökte modernisera sitt kära "Tail", men.. tiden för enkelskottarna var över.




(Här som den riktigt söta och korta lilla 20" varianten. Dvs med enbart 20" lång pipa, men ffa ett precisionsvapen av rang det till trots)

Så Portugal vände sig inhemskt och kom via en annan officer att ta fram ett vapen i kaliber 8mm som nu var det nya, en enkelskottare vid namn Guedes. Ett gevär som påminner mkt om det Belgiska Comblain från ung samma tid. Guedes geväret hade inte varit i produktion länge (som då inte tillverkades i Portugal utan vid ÖWG i Österrike bla) när detta med repeaters blev en ren nödvändighet.

Enter.. Alfred Ritter Von Kropatschek...



..som nu kom med sin fullt egna iterering av sitt Kropatschek gevär, nu då som det nya 8mm Kropatschek. Eller mer exakt en semi rim patron i kaliber 8*60mm.
För se, man hade nu insett att det där med att skjuta flackt var grejen. "Kill zone" slagit över en sträcka var MYCKET större med dessa nya finkalibriga 8mm vapen... Å nu hade man producerat ett gevär, JUST för det Portugisiska kontraktet, som hade ett rörmagasin. Ett som löper hela pipans längd och rymmer 8 patroner i standard infanteri version. På det "en på lyften" samt en i kammaren = 10 patroner totalt. Å se detta med ett vred för att just stänga av magasinet.
Mm.. mm... mm..
Kropatschek geväret var totalt banbrytande. Till den djävla gräns med, för vad som sedan produceras i form av gevär hela vägen in till, under samt efter andra världskriget.. ja, det har sina rötter i detta Kropatschek.

Så då är mao 8mm Mauser (samt 7,92 och alla derivat därav) inte ngn röksvag grej? Nope. Precis korrekt. Kaliber 8mm är tveklöst svartkrutserans absolut sista dallrande andetag.

Men. Det Portugisiska kontraktets modell 1884 kom aldrig att ge det genomslag det eg förtjänade i historien för se mycket kort därefter, som sagt.. ena månaden och gamla nyheter nästa, kom fransmännen att förändra världen i det att man på blotta 5 månader utvecklade både vapen och patron till ngt helt nytt.
Poudre B. Röksvagt krut.
Skrupelfritt nog då var geväret som var produkten av denna enorma nya landvinning, det sk 8mm Lebel, inte annat än en djävligt ful kopia (tekniskt) av ett visst 8mm Kropatschek.
Ett vapen franska marinen hade haft som sitt, fast i kal 11mm/45cal, sedan 1878. Mao blir en naturlig följdfråga här, vad är hönan och vad är ägget? Hur långt framskjutna positioner hade fransmännen kring denna landvinning redan när modell 1884 sjösattes? För som sagt, skillnaderna mellan 8mm Kropatschek och 8mm Lebel är inte speciellt stora.

Vapnen gjordes nu av nickel legerat stål, och orkade iom det med de avsevärt högre kammartrycken. I Lebels fall såg man mynningshastigheter på över 2000fps rakt av slagträt, så.. med varenda svartkrutsgevär i existens omodernt över en natt..?
Vad med alla dessa vapen som redan FANNS då? Som 8mm Kropa tex? Nädå. Även 8mm Kropa var tillverkat av "det nya stålet" varför de allra flesta av de idag skjuts med "snälla" röksvaga laddningar, vilket de hanterar alldeles utmärkt.
Faktum är att 8mm Kropa överlevde i aktiv tjänst på sina håll långt in under och efter andra världskriget.

Men? Svartkrut?
Ja. Jo. Med den nya 8mm kalibern krympte kulorna än mer än vad 45cal hade gett för handen, vilket medför att den ca 250 grain tunga kulan i ett Kropa lämnar mynningen, med svartkrut som drivmedel, på norra sidan 1700fps.
Så mao var skillnaden mot tex Lebel inte avgrundsdjup iaf! Mycket riktigt i sin tur.. Så Kropa begränsas likt mången annat vapen från tiden eg inte av stålet i sig utan av konstruktionen, där man fortsatt höll fast vi "enkel" låsning av slutstycket i EN punkt, likt det hade sett ut sedan Chassepots dagar.

Däri ser vi ju då oxå grunden för Peter Mausers utveckling av vad som sedan blir världens mest ansedda slutstycke/låsning. Den vi ser i vårt eget m/96 och MÄNGDER av vapen intill det.

Så Kropatschek, det kan man ju inte gärna missa då om man som en annan gillar svartkrut och prestanda? Nope. Exakt rätt, så.. she moves in mysterious way. Som ni vet sedan tidigare hade jag ett par Holländare på besök och för de är Kropatschek licensfritt. Så icke för oss, och när jag började snacka med grabbarna kring detta var de överallt kring att hjälpa till, på alla plan.

En licensansökan i form av inköpstillstånd lämnades in, som blev effekt varför jag stämde av med gossarna att vi var all systems go. Å se det har mynnat i geväret på sista bilden ovan, som vi hittade i Frankrike. Ett 8mm Kropatschek i mkt mkt fint orört originalskick.



Nu är det här så gamla grejer att de passades in för hand, industriell revolution eller inte, varför Kropa mekanismen har rykte om sig att fungera som silke. Återstår att se svarar jag, för det är sakta på väg häråt iaf.





Komplett på alla plan med präglingar, stämplar som rem. Det enda som saknas det eg är dess bajonett och vet ni vad.. den kan jag lugnt sagt leva utan. Skulle en dyka upp en vacker dag, visst.. men.. Inte min grej alls.







Just den här kompisen såg dagens ljus FÖRSTA gången samma år som Lebel blev effekt. Första? Ja, jo för se.. svartkrut. Varmt när man skjuter mkt å fort, och ett Kropa orkar som sagt med 10 patroner utan omladdning en ggn så.. Inför 1891 reviderades vapnet med ett värmeskydd upptill på pipan av valnöt. Precis som våra egna inhemska m/96, och det ser man om man tittar noga på de övre bilderna att stocken har som "uttag" intill pipan och det är i dessa uttag värmeskyddets fjädrar passade.
Jaha?
Ja, det medför vidare att pipan på den är den reviderade den med, med högre halt nickel bla.. yadda yadda, kort summerat ett gevär som för att vara en tidig cylinder repeater orkar med liiiiite tuffare laddningar ändå.



I det att vapnet kom att fasas ut fortsatte dess historia framför allt inom striderna mellan kolonialmakterna i Afrika, där det bet ifrån sig med rang.



Portugal var ju en kolonialmakt och resonerade däri lite likt engelsmännen i att kolonialsoldater inte skulle ges vapen med magasinkapacitet. Det SÄGS därför att en del av dessa Kropa resolut pluggades igen på den punkten. E huruvida sant eller inte, u tell me.



Användes gjorde det iaf, och det inte utan framgång. Under 1a världskriget var där ju rätt gott om bataljer som avgjordes på den afrikanska kontinenten, och där stod sig Kropa inte Mauser ngt speciellt efter. Om än att Mausern blev en ENORMT mycket större framgång.



Tillika under div expeditioner...



Jahapp. Kropatschek. Eftersom det nu är ett licensvapen ville jag ha tag i ett så fint ex möjligt, och jag tror jag hittat hyggligt rätt. Svartkrutsvapen tar ju ofta enormt med stryk i räfflingen i brist på rengöring och underhåll varför den där bilden iaf gör MIG glad eftersom det är det aktuella vapnet.

Att importera licensvapen själv skall enl uppgift gå, men är tydligen en omständlig process. Som effekt av det har jag bett JG´s vapen i Sävedalen här i Gbg om hjälp vilket de fixar till en mkt human kostnad. Dvs att föra in vapnet i det svenska systemet.

Jaha? Ok? Men ammunition då? För här kan det ju knappast vara fråga om tillgänglighet likt 6,5*55 typ? Nä. Nä, det är det inte och mkt riktigt får man i stora drag tillverka, eller rättare sagt modifiera, själv.
Det man utgår ifrån är 348 Winchester hylsor, som sedan moddas på ett antal punkter. Det hör till saken att kaliber 8*60 lika gärna kan kallas 8*56 och de är rent praktiskt samma patron eg.
Den senare den "röksvaga" varianten av 8mm Kropatschek bara...

Hepp!
Nu kommer det säkerligen mer att skriva på ämnet, men som kraschkurs vet ni nu iaf vad 8mm Kropatschek är/var och hur ENORMT viktigt och påverkande för gevärets, som vi känner det, utveckling det var.

Det är till den grad att Othias och gänget som driver C&Rsenal på YT rent av gjort TVÅ episoder på Kropa. Just för dess ENORMA betydelse för gevärets utveckling.

https://www.youtube.com/watch?v=ZgUIV-5o6qI

Som är 1a avsnitt.

https://www.youtube.com/watch?v=2hk-q1acF3M

..som då är 2a avsnitt.

Håll till godo! Historien kring Alfred Ritter Von Kropatscheks lilla bäbis är milt sagt intressant och.. nu begåvas vårt land med iaf ETT fint ex till

[Racing]

Monkey tails ja. Mina kära Tails.. Nu ville det sig inte bättre än att en av killarna jag gjort lite jobb för äger ett halv sketlass Tails med, och just denna var hnm en besvikelse och klassades snabbt som vägghängare.
Vilket.. den var.
Inte bara det utan "sportifierad", dvs det vi kallar jaktkonverterad, med. Å.. "ridden hard, put away wet" för...



..du milde glödheta djävliga tid! Nu med facit i hand kan jag säga att detta ÄR den djävligast eftersatta pipan jag ens försökt att ge mig på! Men, mer om detta längre ner.



Om än "jaktkonverterad" (dvs avkapad förstock) så vart det med ngr undantag inte SÅ illa rent estetiskt. Mm. "Med ngr undantag"... Ja, jag vet inte. Jag verkligen vet inte, men av ngn anledning har man tom kapat av den karaktäristiska "monkeys tail". FRÅGA mig inte ens varför. Svetsad i är luckan med och på det är originaskruvarna till skenan för låssläden borta sedan länge och ersatta med ngt av det mest patetiska jag sett i sammanhanget.



Ja. Det föranleder ju frågan, hur mkt Monkey tail är det när den är bortkapad? Så jag tänker göra så att jag adderar en klump där och formar fram den igen, baserad i de andra som står här. För ett Monkey tail utan sin tail.. nä nä nä nä. SÅ roligt ska vi fan inte ha!



Den absoluta lejonparten Tails var antingen short rifles eller karbiner. Dvs 20" eller 25,5" pipa, å se det är DÄR denna bössan särskiljer sig och det är JUST därför jag kommer ge den vad jag har... För detta är ett gevär med 33" pipa. Inte bara det, gevären fanns avsedda för 70 grains krut samt 85 grains krut, vilket avgörs av kammarlängden på de och detta är tveklöst en 85 grainare.
...vilket i SIN tur medför att pipan är smidd!
Jaja! Som på mitt Whitworth? Japp. Som på mitt Whitworth.



Men alltså... HJÄLP!! Jojo. Jag får allt ordning på det där med, men.. sicken insats vi talar om!



Låsplattan på bössan är på sedvanligt Westley Richards maner daterad, i detta fallet till 1882. Ja, jag vet att jag tangerat det tidigare att Tails tillverkades och såldes en BRA bit in på 1880 talet. Bla som effekt av att man kan DELS använda papperspatron och DELS mynningsladda det. En inte helt trivial tillgång halvvägs ut på slätterna i tex Sydafrika. Dit många av de skickades.
DÄREMOT är jag inte helt säker på att detta låset hör till pipan.. Men det är en annan femma.
Nåja. Även låset var kajk. Men se dessa håller väldigt hög kvalitet varför det....



...efter lite rengöring och justering av div anhåll både såg bra ut och fungerar alldeles utmärkt. Tack för den!



Men? Spelar det för roll, pipan e ju åt helvete! Mnja.. Monkey Tail är likt ett Whitworth polygonalt räfflat. Där Whitworth är 6 kantigt invändigt är MT 8 kantigt, och se den formen av räffling tar i eg mening aldrig "slut". Den kan se ut som fan själv och fortfarande prestera alldeles utmärkt.. Som sagt, inga räfflor, e ju bara en skruv. Typ.

Så. Jag har, ursäkta uttrycket, fanimig VÅLDTAGIT den där pipan! Värme å borstar å lösningsmedel så det fan FINNS inte å...



Rent av med syra!



Victory!! Nope. Kommer aldrig bli "ny", vilket jag är väl medveten om. Men däremot har detta LIK till SMIDD pipa nått den punkt att den nu är ren nog att börja skjutas med.
Du MILDE va skit jag fått, och får, ur den!! Alltså, med värme.. det har bara bolmat rostdamm om den! Jag har fått ut utsmetat bly - as is. Mm mm..
Såpas att jag rent av till slut kikade in i pipan och undrade om ngn försökt odla ngt där med! Men.. trägen vinner. Så e re, så snarast nu efter att en massa andra detaljer är hanterat, skall jag putta nånstans kring 50-100 patroner genom den (för att få ut ÄN mer skit) innan jag kommer "lappa" den. Dvs med en sk lapper av bly och ventilslippasta.

Så den kommer bli AVSEVÄRT bättre. Däremot är jag rädd för att de där stämplarna på ömse sida pipan vad avser dimensioner, de är nog rätt missvisande allaredan där vi är.



Patroner ja. För se en 85 grainare, nu e re inte riktigt pluttenutt grejerna mer va. Å patroner till Tails tillverkas ju lite udda, så de BLIR långa som skam som effekt.
Men. De första där, enbart i ambition att "skjuta ut den", massor av fett och 70 grains 2F har jag tänkt mig. Massor av fett bara för att hålla eländet rullande utan ALLT för mkt rendragning mellan skotten. Inte för att det kanske gör så mkt men..

Däri ett tips till alla er som skjuter 45cal bakladdare, för när ni INTE tävlar med bössan. En 45cal sn bore-snake. Du MILDE för en tidsbesparare! Nope. Den gör inte soprent, mkt långt ifrån, det den gör e "samma rent" för skotten och se det räcker länge..



Ja. Jo. Min ambition är allt tids nog att laga det "duffle cut" som man gjort när man kortat stocken och göra den helstock igen. Kommer använda delar av en gammal Mauser valnötare och i sin tur försöka leta reda på ett främre pipband till ett Wredes eller Rolling block. Sannolikt är väl det senare det enklare antar jag..
Å det behöver inte bli perfekt. Om det klarar "2 meters testet" e jag nöjd. Dvs när den står ihop med andra bössor i skåpet så skall den inte sticka ut som galet lagad på 2 meters avstånd.
Räcker länge för att jag skall vara nöjd, för gör inget misstag. Den VERKLIGA behållningen med ett Tail är att skjuta med det.
Mao e det prio 1.
Så bara det att jag fått pipans räffling dit jag har NU, redan det är jag SKITGLAD för! Kan inte bli annat än bättre liksom.

[lasse-a]

Alltid lika intressant att läsa!

[Racing]

Vi var på tävling, och det är alltid trevligt. Väl medveten om att alla inte är stöpta i samma form vad avser den biten.. Men jag har inget emot att tävla. Så.. Mölndals skytteförening it is!
Å saken är väl den att med tiden har jag blivit god vän med ett antal medlemmar där, vilket ger att det hela blir lite.. skall vi kalla det avslappat.?
Nu vart det en "öppen" tävling med påföljd att där var folk från andra klubbar med, å e ju alltid kul att träffa likasinnade får jag säga. Så.. en riktig höjdardag för min del.
En av di andre kombatanterna fick problem med sin bygel (vill minnas den var i 38-55) iom en hylsseparation.. så jag lånade glatt ut mitt Gallager så han kunde genomföra tävlingen.
Att sen inte alla är "vana" vid "Racing laddat".. .. e en annan femma. Jomen. 380 grain piller och 60 grains svart låter iaf meddela att hammaren fallit. Skall ju stå helt klart.

Å apropå den där Gallagern, som jag nu börjar bli riktigt hemtam med och tycker e djävligt trevlig, så har min vän Bengt kommit med en slamkrypare där han vill byta sitt Enfield 577 i nyskick mot Gallagern.
Rent ekonomiskt är det ju en non-brainer för.. hur många Enfield Export tillverkade 1863 i nyskick finns det kvar liksom..? Men det jag är rädd för är att den pga det helt otroliga skicket kommer tillbringa sitt liv som "safe queen" i min ägo.
Samtidigt.. Bengt är en mkt god vän.. Så mjo. Får nog fan bli så iaf. Karbiner från inbördeskriget kommer det fler.

Jaha. Kropatschek bössan befinner sig enl Postnord i Sverige nu iaf, så med lite flyt under galoscherna så kanske den platsar i skåpen här i slutet på veckan?
Behöver beställa laddverktyg till den med. Hylsor har jag ett gäng nya "gamla" Winchester 348, som ju är moder hylsan i detta fallet, men jag känner att det vore nog ide att iaf ha som runt 100 hylsor stående totalt. Rent av 150 om man skall låda "både å". Dvs en del med modernt krut och många med svart..
Vad sedan avser kula.. LEE gör en form många svär vid som skjuter Kropa, så en sådan får det väl bli antar jag.. kostar ju skit å inget. Men utöver det blir det näsan ner i lite läsa på.. åsså be Daniel fräsa fram 3-4 alternativ tror jag.
Saken är den att iom att redan originalet på ca 70 grains svart skall putta iväg den där papperspatchade 250grains kulan med 1700+fps.. Tänker som så att det kanske är idé att göra en av formarna för gas check? För jag misstänker att vissa av de där laddningarna kommer både närma sig och passera 2000fps innan jag är klar..
Nåja. I-lands problem om ngt.



Tails ja. Den ÄR allt bra eftersatt den där 33 tummaren jag la beslag på varför ett av jobben jag bävat för, och med det skjutit framför mig, är att få ordning på vapnets låsning.
Asså.. vi snakkkkar så igenrostat att det fan finns inte. Stiftet som håller den mkt mkt slitna mässingpluggen som den infettade 50cal wadden på en Tail patron skall täta emot.. mnjodu.
Jag fick ur stiftet till slut men du miiiiiiilde vad jag fick värma. Å i det så brast givetvis "plattan" på den där mässingprylen rakt igenom hålet för sprinten. Kunde man ju listat ut med röven och en bandyboll..
Jaja. Må vara. Är dock ffa bara gamla grejor som kan renoveras och lagas så.. fram med gassvetsen igen och nu då mässinglodet. I det satte jag sedan upp det hela i svarven och tog ner ytterdia till spik 0,5". Dvs 12,70mm.
För i all ärlighet, jag inser redan nu att jag kommer behöva tillverka en kammarinsats. Visst. Kommer skjuta med den som den står till en början där i ambition att just få kulor att gå genom den och med det förhoppningsvis sopa med sig det värsta av det som nu är kvar...

Men med det gjort kommer jag i EXTREMT anal approach lappa pipan invändigt till att börja med, och kammaren då.. ja. Fan ska jag säga?
Så jag tror det får bli så att jag svarvar en insats ur SIS-2241 som är just 12,70 invändigt.. å bra där.

Iom att laddluckan rör sig i en parabel kring luckans infästning/axel så är det av vikt att den där mässing plungern längst fram inte sitter bomfast. Den behöver kunna röra sig för att systemet skall funka som tänkt.
En gammal sanning med många av de här papperspatron bakladdarna är ju att när tätningssystemet funkar som tänkt skall man kunna sätta ett finger för tändnippel och blåsa ner i pipan utan att där då råder full storm. Å se.. det har jag nog tänkt att vi skall kunna uppnå, och då blir en frisk kammarinsats enda vettiga lösningen.
Frågan jag ställer mig är hur LITE jag kommer undan med att borra ur den befintliga pipan.. Tänkt sätta insatsen med lim (Acra lr liknande) och iom det ha glidpassning på hylsan/insatsen för att minimera förändringar i dimension och därmed uppnå ett vettigare slutresultat allt sagt och gjort.
Dvs.. hur den löser att dels låsa och dels täta, kanske framför allt.



Det där "badkaret" är ju dels det man öppnar för att skicka in en ny patron, men detta badkars bakkant är även vad som utgör bakre "regel" för låsningen. Å se där är bra slitet och avrundat, så det blir att addera material och plana till det där.
Säkerhet framför allt liksom..

Men iaf. Själva låssläden (i brist på bättre ord och förklaring) kom sig riktigt hyggligt till slut. Den skruv som utgör axialstopp för släden, det där var så sönderrostat att fräsen var enda alternativet till slut. Gjorde att det som en gång VAR gängor för den där skruven.. not so much anymore. I det då, hålla sig inom ramarna, varför den nya gängan nu är 10-32 (ung M5).
Brittiskt vapen från tiden, skadar inte att man håller sig med gänga ur "the imperial system" då som jag ser det. Samtidigt är det så att lasten på den där helvetes skruven primärt är i enkelt tvärsnitt varför.. ptja.?
Jo. Jag HADE kunnat borra ur resterna helt där och pressat ner ett nytt stycke stål i släden och gjort om till 8-32 istället. Sant.. men men. Sista ordet behöver inte vara sagt än iaf..

Riktmedel.
Den har ju det. Original Monkey tail bitarna i form av öppna, men.. om detta kommer falla dig jag vill så vette faen om det inte får bli ngn form av diopter setup. I anda av ovan, dvs med respekt för ursprung, så blir det isf ngn variant av "Dr Goodwin". Dvs en sådan diopter som installeras på kolvhalsen - vilket ju är poppis som skam på allt ifrån Shars till Winchesters.
Faktiskt lekt lite med tanken att tillverka en helt egen.. Tidsödande, men hade varit rätt coolt att ha ett "made in Åbro".

Jaja. På det kom det en gosse genom dörren med en väska. En väska med NMA. För se, det är icke en NMA utan 4st som skall göras vid. Det och trumman till en Whitney pocket (dvs 31cal).
Värma loss nipplar på den trumman var det ja.. ingen biggie, men.. så går ena nippeln av i sin rot pga ngn tidigare hejjares insats.. *suck*
Nåja. Den kommer ur den med.. ordnar sig.
De 4 revolvrarna var verkligen ett tvärsnitt av skick. Från skitfin till ras. Återkommer med mer bilder där, men att som minst ett par av de behöver brotschas om och få ny lageraxel för trumman.. japp. Tveklöst japp.

[Racing]

Mm. Jag grunnade ju på det att låta detta vara tills jag provskjutit, men fuck it.. det behöver göras oavsett. Så så fick det bli.
Som ni ser i bild, detta är kammarinsatsen ur SIS-2241 och sista vändorna där, tills jag var nöjd, så använde jag en ställbar brotsch.

Japp. Landade i att jag inte tog den till fulla 0,5" (dvs 12,70mm) utan lät vara vid 12,50. Å lika väl det tror jag..



Mm. I tvenne delar. Så blir det, så det med att nu centrera ner den där hylsan hyggligt rätt i den avskruvbara "lådan" blir lite att dansa på slak lina.
Å andra sidan..
Enda som eg skall ske här är att kammaren skall rymma en papperspatron, en som INTE registrerar invändigt nån annanstans än i det att kulan lägger sig tillrätta på räfflingen.
Mao?
Ja asså.. om det där missar med ngr hundradelar, det mellan lådan och själva kammaren, så är det inte världens ände eftersom det enda den bakre delen i bild eg gör är att skapa en koncentrisk yta för plungern att arbeta emot och med det ngt för den tätande infettades 50cal wad som far bakåt att ta stöd emot.
Icke desto mindre är det givetvis av vikt att spelet mellan plungern och själva insatshylsan hålls till ett minimum.

Enter.. 4 backs chuck å indikatorklocka
..det löser sig..

[Racing]

Sent sent..annorlunda dag, för det har tydligen redan spritt sig att det dykt upp ett visst Kropatschek.

Mjo. Jo. Det står här allt, å nä.. inga bilder. Än.
Vad avser stål och hardparts är det i extremt fint skick. Stocken däremot bär så mkt dings att det finns inte. Ngr fåtal av de är regelrätta jack, men så få att man överlever det på ett 136år gammalt gevär.
Så anledningen till sent sent är enkel.
Jag har "ångat" trät så det står härliga till.

Huh? Jo. Ni har läst om och sett lite bilder av när jag ångar vapenstockar tidigare, och i detta fallet är det rent nödvändigt. Ja. Givetvis kommer jag få SLIPA den.
Men sov lugnt.. slipa i detta fallet handlar om 400 papper och uppåt, primärt för att klippa träfiber som ställer sig upp i processen med att ånga trät.
Så långt får jag säga att detta varit med god framgång, allaredan en djävla skillnad.. men detta är ICKE ett sprint race, att ånga ur skador på en stock tar sin lilla stund.
Å andra sidan, har inte bråttom nånstans. Det blir färdigt när det är färdigt, och ngr småroliga grejer har framkommit i form av stämplar man inte ens såg tidigare som effekt av alla dings och i sin tur inpyrd gammal vapenolja - typ kronans konsistensfett.
Mjupp.
Vattenångan tar allt ur den skiten ur trät med. Sakta.
Ångar gör jag alltså med handduk och strykjärn. Nope.. inte i bastun. Lugnt å städat, å med handduk å järn har man god kontroll över området man bearbetar.
För den som vill försöka själv, klart du skall! E i grunden skitenkelt och du kan i eg mening inte fördärva nånting! Var bara medveten om att en blöt handduk och ett bra strykjärn är vad som gäller å värmen är viktigare än vattnet. Mao, värm på du. Rent av, låt järnet stå å pyra en stund vid behov, allt beroende på hur illa skadan är.

Ok. Kropatschek?
Ja alltså. Detta är ingen liten bössa. Kaliber 8*60 må vara men den mäter till att börja med över 130cm i längd och i sin tur väger den iaf 4,5 kg tom. Exakta siffror har jag inte i skallen såhär men.. i det häradet iaf.
Mekanismen går klart mjukare än i tex ett m/96.. Trycket är militärt "korkat", dvs hårt som skam å med massor av "creep", så det får hanteras. Allt är där iaf, inget är skadat eller liknande och jodå.. har allt lättat på varenda skruv.
Enda som eg gav mig motstånd var de två till bakkappan, och det är väl snarare regel än undantag. Den ena av de till den grad att den fick lite värme rent av.
Å med undantag av bakkappan inte en fläck nånstans faktiskt. Mekanismen var full med härdat fett och så långt har jag bara gett det liberala mängder vapenolja, vilket räckte för att mekanismen skulle visa sin sanna sida.
136 år.
Imponerande.

Hm. Ja laddverktyg är beställt, hylsor finns lite av i varje fall å gjutform.. samma där (de flesta utgår från en LEE variant).. tändhattar finns osv. Nah. Känns väl som vi är med i matchen iaf.
Å 348Win hylsor (vilket är vad de flesta utgår ifrån).. får köpa fler allt efter.

Nah. Blir bra detta.

[Racing]

Så kommer den nya designen på Chassepot bore-rider se ut. Ja, till Monkey tail med. Är ju i princip samma kaliber, mindre ändringar på måtten.
Att bore-riders till vapen för papperspatron är da grej är väl bara att kvittera vid detta laget.
Den stora skillnaden ligger som sagt i drivbanden.

Skall bli extremt intressant att se ev skillnader i resultat på tavla.