Egenskaperna som sållar agnarna från vetet? St. fågelhundar

[MONAB]

Generna måste finnas och vara kopplade till användningen men jag är övertygad om när hunden kommer från en seriös uppfödare av stående fågelhundar så är det upp till föraren att skapa hunden av förutsättningen. En bra (inte jag) förare kan skapa en bra hund av dåliga förutsättningar och det går förstöra en hund med de bästa förutsättningarna.

Injagning/unghund
Skapa de bästa och enklaste förutsättningar för hunden att lyckas. Vittringsförhållande, när vittringen sprids bäst och fåglarna rör sig, motvindsök, lita på hunden och totalt avslappnad förare.

[malx]

Generna måste finnas och vara kopplade till användningen men jag är övertygad om när hunden kommer från en seriös uppfödare av stående fågelhundar är det upp till föraren att skapa hunden av förutsättningen. En bra (inte jag) förare kan skapa en bra hund av dåliga förutsättningar och det går förstöra en hund med de bästa förutsättningarna.

Jag har haft "nöjet" att få låna en hund under två månader som på papperet hade de abolut bästa förutsättningar man kan ha. Pappa vunnit VM och vad jag förstått var mamman också av väldigt hög klass. Dessutom hade den som en del av dealen vid köpet som unghund varit placerad under lång tid under en av de erkänt bästa stående fågelhundtränarna i Sverige. Den fick jag nu låna på hösten när vi hade 2000-talets klart bästa skogsfågelår. Upplagt för succé?

Herregud vilken reviering, kontakt och lydnad. Var ruggigt imponerande. Men hunden stod inte för fågel... Jag fick gå i veckor och se fågel spruta ur skogen i alla rikningar...

(Ja, jag visste den hade problem med detta när jag lånade den. Den erkänt duktiga tränaren hade exakt samma problem. Tanken var att jag skulle testa på hur det var att ha hund och att hunden kanske skulle mogna med mycket tid i skogen. Jag visste inte att det skulle vara århundradets fågelår när jag gjorde dealen)

Så nej, det finns ingen garanti hur bra gener hunden än har på papperet och vem som tränar den. Men det ökar givetvis chansen. Sen ska jag faktiskt säga att jag nu fått uppgifter om att hunden ifråga faktiskt börjat fungera hyfsat på ålderns höst.

[MONAB]

Min första hund stog först vid 6 år men det var MITT fel, jag hade för brått. Efter det blev han den bästa hund jag haft och troligtvis kommer att få.

Måste berätta om den goaste och tokigaste hund jag haft som vid 13 år somnade in i Februari. Hennes problem var att hon saknade lokalsinne och att hon gick stort, mycket stort och rakt fram men hon hittade fågel och stog fast. Lite udda att hon viftade lite på svansen när jag äntligen kom fram, det brukar andra hundar göra när fågeln är länge bort. I början försökte jag vänta ut henne tills hon bakspårade men allt som oftast bar det i stället i väg åt andra hållet och på +400m var det ingen hitt. I höstas gick det långsammare men lika stort och till saken hör är att hon fram till 12 år var en flygare, har inte sett en snabbare hund. Vid tältturerna på fjället stäldes Garmin på 1 min för att spara batterierna, vanligt var en kontakt den första minuten och sen ingen kontakt med henne.

Det var inte så att hon gick ur hand pga olydnad, vissa gånger såg jag henne stå och snurra oroligt på håll för att söka efter mig. När jag visslade och hon såg mig kom hon som ett skott och då var hon den goa och glada hund jag kommer komma ihåg. Hemma var hon ett väsen men bara husse räknades, satte jag mig i specialfotöljen kom hon som ett skott, hoppade upp i knät och ville kramas.

Hon gav mig många glada och i bland tokiga minnen från jakten och vardagen, att hon var den "sämsta" stående fågelhund jag sett är helt oväsentligt.

[Jisse]

Ja, det är intressant att fundera kring och iaktta olika hundars arbetssätt och hur olika egenskaper kan vara till både en last och en fördel beroende på hur de förvaltas.

Man önskar ju ha en bra hund på så sätt att den effektivt och allt som oftast hittar fågel, i synnerhet om det finns fågel, alltså en jaktstark hund, samtidigt vill man ha en hund som är följsam och enkel att förutse och läsa, dvs anpassa sig efter rådande förhållanden och biotop, samt kanske inte minst viktigt, efter den specifika fågelart hunden för stunden har framför nosen.

Att hålla in och få en jaktstark hund borde innebära en större sannolikhet för att hunden iom hög jaktdrift "går ur hand", medan en något tamare hund med lägre jaktlust sannolikt inte har samma driv utåt i de fall fåglarna ligger glest och långt ifrån varandra.

Sen det här med nosen, upplever ni någon stor skillnad ifråga om hur "bra" eller "känslig" olika hundars luktsinne är, dvs hur och på vilket sätt de tar fågel mtp det, skiljer det sig mkt mellan "högkänsliga" hundar med finstämdt luktsinne och hundar som mer verkar springa rakkt på fågeln innan man som jägare blir varse att det är fågel framför hunden?

[Stroem]

Reviering och följsamhet är A och O!

Är det inte så att en hund som revierar väl kan ha en lägre grad av just "följsamhet", då en god reviering i sig innebär en god förutsägbarhet ifråga om var hunden är?

Tänke att en överdriven följsamhet kan vara en hämmande faktor ifråga om framgång vid dålig tillgång på fågel, en hund med (för) hög följsamhet har väl kanske rent generellt mindre doser av framåtdriv och strävan, dvs mindre "pannben", på gott och ont?

I täckt terräng är ju reviering av stor vikt förstås, men man vill ju samtidigt ha en hund som tar för sig då det verkligen behövs, frågan är om just egenskapen med stort driv och följsamhet är motpoler till varandra?


Hunden bör ju gå så pass stort som möjligt i viltsnåla marker, men inte gå ur hand, för det är ju som det verkar just då många hundar går ut stort, just med kombinationen hög jaktlust och dålig fågeltillgång, men sen att gå ut stort och de facto stå och att "gå ur hand" är väl 2 helt olika saker?

Går hunden ur hand gör den ju sådant den ej ska, tex driva eller stöta vilt, medan om den går stort "bara" anpassar söket efter den faktiska vilttillgången?

En hund som har bra reviering kommer hitta fågel oavsett. Jag skulle säga att följsamhet och reviering hänger ihop till stor del. En hund som jagar för sin förare och har bra reviering är receptet för att hunden ska vara förutsägbar. Är hunden förutsägbar så slipper man stå och stirra på en gps och man får en trevlig jakt med väl avsökt terräng framför föraren. Finns ingen vits i att gå ut 200m om hunden inte täcker av terrängen i övrigt.
Säg att man börjar skjuta fågel för en hund som står på 200m, hur långt bort står den nästa gång?

[Jisse]

Reviering och följsamhet är A och O!

Är det inte så att en hund som revierar väl kan ha en lägre grad av just "följsamhet", då en god reviering i sig innebär en god förutsägbarhet ifråga om var hunden är?

Tänke att en överdriven följsamhet kan vara en hämmande faktor ifråga om framgång vid dålig tillgång på fågel, en hund med (för) hög följsamhet har väl kanske rent generellt mindre doser av framåtdriv och strävan, dvs mindre "pannben", på gott och ont?

I täckt terräng är ju reviering av stor vikt förstås, men man vill ju samtidigt ha en hund som tar för sig då det verkligen behövs, frågan är om just egenskapen med stort driv och följsamhet är motpoler till varandra?


Hunden bör ju gå så pass stort som möjligt i viltsnåla marker, men inte gå ur hand, för det är ju som det verkar just då många hundar går ut stort, just med kombinationen hög jaktlust och dålig fågeltillgång, men sen att gå ut stort och de facto stå och att "gå ur hand" är väl 2 helt olika saker?

Går hunden ur hand gör den ju sådant den ej ska, tex driva eller stöta vilt, medan om den går stort "bara" anpassar söket efter den faktiska vilttillgången?

En hund som har bra reviering kommer hitta fågel oavsett. Jag skulle säga att följsamhet och reviering hänger ihop till stor del. En hund som jagar för sin förare och har bra reviering är receptet för att hunden ska vara förutsägbar. Är hunden förutsägbar så slipper man stå och stirra på en gps och man får en trevlig jakt med väl avsökt terräng framför föraren. Finns ingen vits i att gå ut 200m om hunden inte täcker av terrängen i övrigt.
Säg att man börjar skjuta fågel för en hund som står på 200m, hur långt bort står den nästa gång?

Ja, jo, det låter vettigt.