Har varit njursjuk i många år.
Blev njurtransplanterad 2006, vilket knappt ledde till nån förbättring då njuren var kass och medicinerna gjorde att magen kraschade.
Der hände mer än en gång att jag inte hann på toa, om jag säger så. Och hann jag var det ofta magkramper som tog en halvtimme att hämta mig ifrån.
Jakten blev självklart annorlunda.
Fortfarande småvilt, och ffa då skogsfågel.
Inte så ofta, och från att gått i skogen 12 timmar om dan, till att när jag väl kom mig iväg, bli några kortare skogspromenader, varvat med låååånga matraster, kaffe, en bra bok, och en tupplur i husvagnen.
Men, det var helt okej ändå, jag mådde gott av det också.
Njuren tappade allt eftersom sin funktion så jag har nu haft dialys igen sen 2017.
Nu har det gått fem år med sjukhusbesök minst tre dagar varje vecka.
Det är lite av ett "levande död" liv man lever .
Vissa dagar helt okej, andra dagar trött, slut, blodtrycksfall och allmänt zombiefierad.
Inte pinkat på fem år, och försöker att dricka så lite som möjligt. Och allmänt dålig aptit.
Men, det funkar det också, jag har som inget val om jag vill leva. Utan dialys skulle jag överleva 10-14 dagar.
Så det har inte funnits mycket energi till jakten.
Allt detta har jag accepterat, det är nästa skit jag blir riktigt less på.
Sen maj ifjol har jag åkt in på akuten runt 10 gånger.
4ggr för gallsten, där jag får kraftigt smärtstillande till anfallet släppt.
(,Och runt 2 lättare anfall i månaden som gått över hemma)
3 ggr med divertikulit/inflammerade tarmfickor, med blodiga diarrér, och inläggning för dropp och antibiotika.
Pga antibiotikakurerna åkte jag på upprepade clostridiuminfektioner, en elak bakterie som får gott om utrymme att växa då antibiotikan tagit kål på den vanliga tarmfloran och leder till att allt rinner rätt igenom..
Så tre gånger på akuten med det, och bl.a fått dropp och antibiotika.
Pga dessa upprepade infektioner fick jag en behandling som brukar vara framgångsrik mot clostridium, nämligen en fekal transplantation.
Dvs dom för in avföring från en frisk människa i tjocktarmen ned hjälp av koloskopi.
Tog några veckor ned orolig mage, sen blev det bra, så bra mage har jag inte haft på flera år.
I hela två veckor.
Inatt vaknade jag med lätt magont, lös i magen och blod.
Tarmfickorna som bråkar igen..
Det ser ut att vara kroniskt, då det inte läkt ut på snart ett år....
Har nu väntat på att operera bort gallan i snart ett år.
Långa köer efter pandemin, och många patienter med högre prioritet gör att jag hamnar långt ner i kön.
Och i kön för en ny njurtransplantation kommer jag inte förrän gallan är borta.
Och frågan är om det ens går så länge tarmfickorna bråkar.
Dom funderar på att eventuellt operera bort den bit av tjocktarmen som är dålig, men då jag är opererad fem gånger i buken redan, och väntar på en sjätte, är dom lite fundersamma då det ofta blir sammanväxt i tarmar och bukhinna där man tidigare opererats...
Och opererar dom tarmen ökar risken att komplicera en ev. njurtransplantation pga ännu mer sammanväxt....
Hur man än vänder sig har man arslet bak.
Så, hur håller jag modet uppe?
Ja, bl.a köpte jag en mc igen.
Körde hoj från -84 till-09 med flera svängar i Europa.
Blev några års uppehåll till jag köpte en gammal Goldwing för två år sen.
Blir några dagsturer när jag känner mig pigg nog.
Ibland ensam, ibland följer sambon med.
Har ju haft planer på helgturer, men inte vågat då jag inte vill få nåt gallstensanfall samtidigt.
Jag har också tänkt komma igång med jakten lite smått.
Ska försöka laga till husvagnen som stått i flera år nu, så kan jag ta dagarna som dom kommer, när jag väl är på jaktmarken.
Funderar på lite ommöblering i vapenskåpet.
Byta hagelautomaten till en kombi.
Byta ena 22an till en bygel.
Byta 22wmr till en bygel.
Och ladda upp lite ammunition till 30-30in.
Få se var det landar.
Så länge drömmar finns, finns det hopp.
