Pipmaterial och slutskjutning

[kattafan]

Hamnade i ett intressant samtal häromdagen på ämnet skjuta slut på pipa.

Påverkar pipan material hur piplivet tar slut?
Vissa berättar om pipor som lägger av från en dag till en annan eller rentav mitt under en tävling. Andra upplever att precisionen gradvis försämras.

Finns det några belägg, teorier eller killgissningar om huruvida t.ex. en rostfri pipa skulle bete sig annorlunda än en vanlig blånerad?

[malx]

Vissa berättar om pipor som lägger av från en dag till en annan eller rentav mitt under en tävling. Andra upplever att precisionen gradvis försämras.

Min killgissning är att detta låter väldigt trovärdigt. D.v.s. båda kan inträffa. Det senare torde dock ske oftare och som vi vet så går det ju inte alltid åt ett håll under pipans liv utan den skjuter ju också bättre efter tag ibland också. (Sen är det ju säkerligen stor skillnad på vad en bänkskytt och en älgjägare räknar som att pipan "lagt av")

[Stewe's world on ice]

Hamnade i ett intressant samtal häromdagen på ämnet skjuta slut på pipa.

Påverkar pipan material hur piplivet tar slut?
Vissa berättar om pipor som lägger av från en dag till en annan eller rentav mitt under en tävling. Andra upplever att precisionen gradvis försämras.

Finns det några belägg, teorier eller killgissningar om huruvida t.ex. en rostfri pipa skulle bete sig annorlunda än en vanlig blånerad?

En rostfri pipa håller länge om du frågar mig. Sen att den tar slut pang bom vs gradvis handlar mycket om vad man har pipan till. Är syftet vinna tävlingar i precision så går det ibland väldigt snabbt. Vill man jaga älg går det väldigt sakta och allt däremellan.
Den första noden där precisionen förändras något brukar för mig ligga på mellan 500-800 skott nästan oberoende på kaliber, på vissa pipor har det dock varit så att man tex inte kan se en förändring på tex 1 mm då den skjuter för dåligt utan man brukar se grövre förändringar.

[kattafan]

Ok.
Jag har en skyttekollega som fick 20-30cm spridning på 300m mer eller mindre inom loppet av 30 skott och en sån incident låter ju inte så kul. Då börjar det ju bli illa även för jakt.

[Stewe's world on ice]

Ok.
Jag har en skyttekollega som fick 20-30cm spridning på 300m mer eller mindre inom loppet av 30 skott och en sån incident låter ju inte så kul. Då börjar det ju bli illa även för jakt.

Japp, men det finns många slutskjutna pipor därute som det jagas med ändå.

[börje]

Djupet på räfflorna är rätt avgörande för hu länge en pip håller i nlrmala kalobra ss 308t.ec

[Stewe's world on ice]

Om man vill ha långt pipliv med parametrar som man kan påverka så finns kaliberval man kan göra och maxladdningar man kan hålla sig under. I regel begränsar dom valen inte prestandan mot det man vill uppnå men kräver ofta att man kör custom.

[Ålandsjanne]

Jag vet inte om det är materialet eller Microräfflingen som gör att Sakos piporna börjar skjuta dåligt,mitt exempel var min Sako mauser 8x57 som jag upptäckte att vissa kulor välte totalt redan vid 50 m det var lättare kulor men S&B helmantlarna välte totalt, pipan hade microräffling (12 räfflor) och texten Bofors stål,när jag bytte pipa så klöv jag pipan och man kunde se att räfflorna var nednötta 10-15 cm efter patronläget?
Liknande har tydligen hänt med Sakos 222 rem med microräffling och Bofors stål, min kompis köpte en 222rem till sin sambo den såg nästan oanvänd ut men han fick den aldrig att gå bra så det blev pipbyte?
Jag har hört från vapensmeder att microräfflingen är kinkig, viktigt att hålla den rendragen, kanske räfflorna bränns fortare eftersom dom är mindre eller är Bofors stålet för hårt?
Kommer ihåg från 60 talet att det skrevs om Microräfflingen skulle ge bra precision, men vet inte om någon använder den mera?
MVH Ålandsjanne

[eskmat]

Under vilka år fanns de "microräfflor" Bofors pipor i Sako, Fanns de i andra kalibrar än 222R?

[Stewe's world on ice]

Jag vet inte om det är materialet eller Microräfflingen som gör att Sakos piporna börjar skjuta dåligt,mitt exempel var min Sako mauser 8x57 som jag upptäckte att vissa kulor välte totalt redan vid 50 m det var lättare kulor men S&B helmantlarna välte totalt, pipan hade microräffling (12 räfflor) och texten Bofors stål,när jag bytte pipa så klöv jag pipan och man kunde se att räfflorna var nednötta 10-15 cm efter patronläget?
Liknande har tydligen hänt med Sakos 222 rem med microräffling och Bofors stål, min kompis köpte en 222rem till sin sambo den såg nästan oanvänd ut men han fick den aldrig att gå bra så det blev pipbyte?
Jag har hört från vapensmeder att microräfflingen är kinkig, viktigt att hålla den rendragen, kanske räfflorna bränns fortare eftersom dom är mindre eller är Bofors stålet för hårt?
Kommer ihåg från 60 talet att det skrevs om Microräfflingen skulle ge bra precision, men vet inte om någon använder den mera?
MVH Ålandsjanne

Även jag slet ut en heympipa med microräffling väldigt snabbt. Det finns väl en anledning att man inte ser den tekniken så ofta

[kattafan]

Om man vill ha långt pipliv med parametrar som man kan påverka så finns kaliberval man kan göra och maxladdningar man kan hålla sig under. I regel begränsar dom valen inte prestandan mot det man vill uppnå men kräver ofta att man kör custom.

Jo, att man kan påverka slitaget är jag fullt medveten om men funderingen här var ju om man kan säga t.ex. att rostfritt oftare ger en gradvis försämring medan CrMo-linade pipor säger upp sig mer tvärt. Eller nåt i den stilen. Alltså om materialet/konstruktionen påverkar hur pipan ger upp.

Tänker precisionskrav för prs/fält el. likn. där man kommer långt med sub moa snarare än bänkskytteprecision

[Stewe's world on ice]

Om man vill ha långt pipliv med parametrar som man kan påverka så finns kaliberval man kan göra och maxladdningar man kan hålla sig under. I regel begränsar dom valen inte prestandan mot det man vill uppnå men kräver ofta att man kör custom.

Jo, att man kan påverka slitaget är jag fullt medveten om men funderingen här var ju om man kan säga t.ex. att rostfritt oftare ger en gradvis försämring medan CrMo-linade pipor säger upp sig mer tvärt. Eller nåt i den stilen. Alltså om materialet/konstruktionen påverkar hur pipan ger upp.

Tänker precisionskrav för prs/fält el. likn. där man kommer långt med sub moa snarare än bänkskytteprecision

På min sauer att har piplivet skiljts sig åt så dramatiskt att på ca tio pipor så är det enda jag kan svära på är att laddar man hårt sliter det hårt samt att vv 100 serien sliter mindre men största skillnaden har varit individuella skillnader för samma syfte bana,prs,fält.
Dom piporna som hållt bäst har varit större i loppen som nya.

[Ålandsjanne]

Under vilka år fanns de "microräfflor" Bofors pipor i Sako, Fanns de i andra kalibrar än 222R?

Jag vet inga årtal men dom fanns i många kalibrar jag har haft 375hh,8x57 och 222rem,dom gjordes nog på 60 talet men när dom upphörde med dom vet jag inte.
Skulle vara intressant om det var någon kunnig som kunde uttala sig om både microräfflingen och Bofors stålet.
MVH Ålandsjanne

[börje]

Jag köpte en tikka LSA55 från 1976 som hade micro, en 308. Den köpteS för att pipas om till 6mmBR.

[karelsk blandning]

Under vilka år fanns de "microräfflor" Bofors pipor i Sako, Fanns de i andra kalibrar än 222R?

Sett 308 och en 300h&h från sako med det.

[Stefan.K]

Jag har haft några olika pipor på en 1900a som jag mest använder för älgbana, kuljaktstigar och nån enstaka bänktävling i Jägarklass eller poäng. Första 308 W pipan var en Sako CrMo som sköt otroligt bra med det mesta i kulväg! Vi hoppar över storleken på träffbilder eftersom det säkert uppfattas som rätt uselt av tangentbords-ryttarna som inte visar sig på tävlingar Det anmärkningsvärda med den pipan sköt rätt bra (förhållandevis då) ända till 8-10000 skott!! Det mesta som sköts i pipan var iof rätt milda laddingar med lätta kulor. Pipan sköt ok när jag pensionerade den men den tätade inte trots mkt hårda laddningar….

Pipan ersattes av en rostfri LW och den sköt väldigt bra med (förhållandevis….) men nu efter runt 2000 skott är det problem med gasläkage runt hylsan Jag har tidigare kunnat konstatera att just rostfria LW ofta skjuter helt ok men har en förfärande kortlivslängd….. Är numera väldigt tveksam att montera dessa rostfria LW pipor på annat än ”lugna” patroner som kommer brukas mestadels till jakt.

I övrigt kan jag konstatera att pipor ofta är individer och beter sig olika trots att dom kommer från samma tillverkare med lika spec!

[karelsk blandning]

Jag har haft några olika pipor på en 1900a som jag mest använder för älgbana, kuljaktstigar och nån enstaka bänktävling i Jägarklass eller poäng. Första 308 W pipan var en Sako CrMo som sköt otroligt bra med det mesta i kulväg! Vi hoppar över storleken på träffbilder eftersom det säkert uppfattas som rätt uselt av tangentbords-ryttarna som inte visar sig på tävlingar Det anmärkningsvärda med den pipan sköt rätt bra (förhållandevis då) ända till 8-10000 skott!! Det mesta som sköts i pipan var iof rätt milda laddingar med lätta kulor. Pipan sköt ok när jag pensionerade den men den tätade inte trots mkt hårda laddningar….

Pipan ersattes av en rostfri LW och den sköt väldigt bra med (förhållandevis….) men nu efter runt 2000 skott är det problem med gasläkage runt hylsan Jag har tidigare kunnat konstatera att just rostfria LW ofta skjuter helt ok men har en förfärande kortlivslängd….. Är numera väldigt tveksam att montera dessa rostfria LW pipor på annat än ”lugna” patroner som kommer brukas mestadels till jakt.

I övrigt kan jag konstatera att pipor ofta är individer och beter sig olika trots att dom kommer från samma tillverkare med lika spec!

Hade en 6,5x47 lapua med en rostfri lw som sköt ganska bra i början och efter lite skjutning med den så gick ingenting att få att skjuta riktigt bra i bössan.
Testade kapa och gänga på nytt blev lite bättre men inte mer än så.

Har en blånerad lw i 338wm och den var knepig i början men säg efter 100 talet skott och nån rengöring mellan så skjuter till och med interbond bra i den, minns inte vad som var lite eljest i pipan om en av bommarna var lägre än dom andra.

Du har troligen kollat och testat fler lw pipor men bägge jag haft har vart knepiga.

[Anders76]

Är det någon som förstår mekanismen bakom att en pipa är slut, och börjar sprida?

Tittar man i en pipa så ser man att den första biten alltid är mest sliten, pipor som använts mycket har tydliga sprickor och ibland kan det saknas små bitar. Detta sägs bero på avkolning av stålet till följd av dom otroligt höga tryck och temperaturer som råder där. Där finns alltid gott om material kvar i bommarna, slitaget är kanske lika mycket i bom och ytorna mellan bommarna? Längre in i pipan ser den ofta fin ut, mot slutet kan en sliten pipa se nästa ny ut.

Jag har hört en del säga att en vapensmed kan kapa av sista biten av pipan, kröna om, och att man då kan förlänga livet på pipan, men jag förstår inte riktigt hur det skulle fungera, eftersom slitaget är betydligt större i början av pipan än i slutet. Kanske är det ett missförstånd som grundar sig på att militären tolkade pipan i mynningen för att avgöra slitaget? Jag skulle gissa att man gjorde det av enkelhets skäl, svårare att tolka i patronläget. Vapensmeden fick förmodligen utgå från att det fanns ett samband, 0,001mm i slitage i pipans främre del = 0,01mm i slitage i patronläget, eller ngt sådant,kanske 0,001mm i slitage = 5 000 skott

Kulan borde även när man använder en sliten pipa stabiliseras längre in i pipan, även om en del gaser tränger förbi i början på grund av avsaknad av material. Men krafterna som är involverade kanske räcker för att ändra kulans träffpunkt en del?

[Stewe's world on ice]

Är det någon som förstår mekanismen bakom att en pipa är slut, och börjar sprida?

Tittar man i en pipa så ser man att den första biten alltid är mest sliten, pipor som använts mycket har tydliga sprickor och ibland kan det saknas små bitar. Detta sägs bero på avkolning av stålet till följd av dom otroligt höga tryck och temperaturer som råder där. Där finns alltid gott om material kvar i bommarna, slitaget är kanske lika mycket i bom och ytorna mellan bommarna? Längre in i pipan ser den ofta fin ut, mot slutet kan en sliten pipa se nästa ny ut.

Jag har hört en del säga att en vapensmed kan kapa av sista biten av pipan, kröna om, och att man då kan förlänga livet på pipan, men jag förstår inte riktigt hur det skulle fungera, eftersom slitaget är betydligt större i början av pipan än i slutet. Kanske är det ett missförstånd som grundar sig på att militären tolkade pipan i mynningen för att avgöra slitaget? Jag skulle gissa att man gjorde det av enkelhets skäl, svårare att tolka i patronläget. Vapensmeden fick förmodligen utgå från att det fanns ett samband, 0,001mm i slitage i pipans främre del = 0,01mm i slitage i patronläget, eller ngt sådant,kanske 0,001mm i slitage = 5 000 skott

Kulan borde även när man använder en sliten pipa stabiliseras längre in i pipan, även om en del gaser tränger förbi i början på grund av avsaknad av material. Men krafterna som är involverade kanske räcker för att ändra kulans träffpunkt en del?

Jag har hört lite skrönor om att man kapar främre delen och det har givit pipan nytt liv. Men i verkligheten har jag bara sett det med metoden att man backar en pipa,dvs skär nytt patronläge. Själv kommer jag aldrig att göra det igen, för oförutsett resultat till en för stor kostnad.

[potatiskastare]

Böhler har historiskt haft olika pipstål med olika livslängd. Där de mest högvärdiga rekommenderade för "heta" patroner även verkar ha högst sträckgräns. Tyvärr vet jag att vissa högvärdiga stål både är dyra och tenderar att skjuta sämre då det lättare blir inbyggda spänningar.
Så det är något att också ha med i bilden med. Alltså att egenprecisionen kan påverkas av stålkvaliteten.