Idag har vi bättre båtar, GPS, VHF och i nödfall räddningshelikopter, men fortfarande är jaktformen mycket krävande och ställer stora krav på jägarens omdöme och skjutskicklighet.
Jag har bara varit med på en riktig säljakt, så jag har ingen erfarenhet på det sättet, men jag märkte i alla fall att man bör akta sig noga om man inte ska bli fast för alltid i denna mycket faschinerande jaktform och det mycket speciella landskap man färdas i.
Regel 1: ge dig aldrig ut ensam i isen
Regel 2: ha rätt utrustning med dig
Regel 3: släpp aldrig båten, inte för ett ögonblick
Skottet ska ta i hjärnan eller halskotpelaren, och en regel är att du ska ha blötaste möjliga kula i högsta möjliga fart, och träffa absolut rätt. Glöm eftersök
Men - säljakten handlar först och främst inte om att söka säl, utan om att söka is. Rätt is. Sälförande is. Sen gäller det att lokalisera sälen.
När man hittat säl så börjar ansmygningen. Bäst sker denna med en tvåkölad eka, från flak till flak, över råkar och packis. Det gäller att ta sig inom skotthåll utan att sälen anar oråd eller får vind av dig.
På bilden är jag den till vänster. Vi hade hittat två stora sälar på ca 7-800 m avstånd. Ansmygningen var svår och tog en dryg timme. En mycket stor gråsäl skjöts, som blev på platsen. Skjutavståndet var kanske 120 m, vinden låg på hårt från NV och ismassorna rörde sig fram och tillbaka. Sälen var stor, isflaket var litet, och innan vi var framme hade sälen glidit i vattnet och var borta. Snopet.
Sen gällde det att ta sig tillbaka. Man såg spår av vår eka på olika ställen bland isflaken, än här, än där, än på tvärs. Under de förhållanden det var då så finns det inga landmärken. Tar man sikte på en isformation, så kan den flytta på sig eller försvinna.
Här har jag just sett ett sälhuvud invid båten. Om man träffar rätt, och vet att man kan vara framme vid skottplatsen inom 30 sekunder så hinner man fiska upp den. Har man tur så flyter den en stund, men har man otur så sjunker den rätt snabbt.
Sen en typisk modern sälrigg.
Vi såg mycket säl under resan, men hade inte jaktlyckan med oss. Gråsälen låg inte på isen, däremot skulle vi ha haft otroligt många tillfällen att jaga vikaresäl, men av någon outgrundlig anledning är de fortfarande fredade.
Gråsälarna stack upp sina huvuden och tittade på oss med jämna mellanrum, men vi hade inte skottillfällen som sklle ha gett oss nån stor möjlighet att hinna få tag på bytet innan det sjönk.
Det blev alltså mer sälsafari än säljakt, men intressant var det.
Det finns nog en hel del resultat och sunt förnuft som säger något helt annat. Jag förstår inte hur man kan resonera på det där sättet. I och för sig är en 6,5x55 eller 308 win helt gångbara som kalibrar, men klass 1 ammunition är ju direkt olämplig för ändamålet ur många olika synvinklar.
