Hur lärde ni er skytte?

[Jonti]

Här på forumet diskuteras det ständigt hur man optimerar bössan, vilken kaliber som är bäst och hur täta träffbilder man kan skjuta.
Tyvärr diskuteras det väldigt lite av det jag tycker är viktigast av allt, nämligen vägen till att bli en god skytt. För att bössan skjuter 12mm på 80m vallen vilandes på sandsäckar, säger inte mycket om resultatet i skogen eller på tävlingskytte? Visst att utrustningen är i trim är en förutsättning för att träffa bra, men vad hjälper det om man knappt träffar en ladugårdsvägg innifrån ståendes?

Så därför tänkte jag att en diskution om vägen till framgångsrikt skytte och framförallt hur lärde Du dig skjuta? Var det plåtburksplinkandet i sommarstugan som liten eller gick du med i en skytteförening? Skriv gärna och berätta så får vi förhoppningsvis en intressant diskution, för skytte är väl långt mer än att lyckas träffa löpande älgen eller skjuta in studsarn på 80m vallen


Börjar med mig själv..

Det hela började för mig liksom många andra med luftgeväret på bakgården och följdes av farsans 22'a på banan och lite jaktstigskytte som liten. Där emellan kom en lucka till 12-13års ålder då vi flyttade till stan och jag började med bågskytte och luftgevär som jag ledsnade på efter 1år typ.

När jag var 15år började jag i HVU/FBU där min egentliga start inom skyttet började. Då jag började hade vi precis fått helt nya Anschütz 64R och med dessa tränade vi ganska regelbundet med. Där emellan sköt vi endel med t,ex psg90, sauer 200 och vid 17års ålder även ak5 och ak4b. Den sistnämnda och anschützen är väl det skyttet som varit aktivast under tävlingar.
Dessvärre är det väldigt inaktivt i vår förening så jag söker mig mer till civilt skytte.
Skjuter just nu luftgevär vintertid och började nyligen med pistolskytte, mest egentligen för att ha sysselsättning under veckorna.
Givetvis skjuter jag ganska ofta med mina jaktgevär för att hålla igång.

Ja, det var väl min skyttehistoria hittils. Efter 3-4års aktivt skytte börjar man få resultat. Det tål att erkännas att jag inte var en speciellt övertygande skytt här om året, inte än idag heller men den stora lyckan med att kunna skjuta tusentals skott helt gratis inom HV har gett mycket erfarenhet och lärdom om skytte, något jag tackar skattebetalarna för

En viktig slutsatts som jag kommit fram till, varken zeiss fantastiska optik eller m98'ans otroligt pålitliga funktion hjälper den som inte övar. För vägen till framgång kommer inte genom utrustningen, den är bara ett redskap liksom skorna för en löpare.

Vad är målet nu då? Ja det vore väl att spöa Blackpowder i korthåll en vacker dag

Mvh

[Jonti]

Föddes ni som elitskyttar allesammans eller vill ni helt enkelt inte diskutera ämnet?

Eller är det så att zeissen, sandsäckarna och plastbäddningen ersätter träning?


Kom ihåg, ärlighet varar längst

[kråkan]

Min karriär började när jag var fem år och fick mitt första luftgevär. Skjöt X antal tusen skott varje sommar tills jag fick börja följa med far ut på jakt när jag var 11. Det var även då jag började träna hagelskytte och skytte med småviltsstudsare.

När jag var tretton tog jag jägarexamen och sedan var jag helt enkelt fast. Började tävla på allvar, i trap, viltmål, diverse jaktstigar, löp älg och fältskytte. Och det gick ganska bra. Luftgevärsskyttet har gjort väldigt mycket för mig. Först och främst lär man sig säkerhet och skyttegrunderna, vilket gör det mycket enklare att gå vidare till tyngre vapen sedan.

Detta har sedan eskalerat, men nu är det nästan enbart jakt som gäller. Men blir väll en vända till skjutbanan till och från, speciellt under våren.

Det var luftgeväret som gjorde mig till den "Elit skytt" jag är idag . Men min Zeiss Diavari har hjälpt mycket och det gjorde också plastbeddningen av bössan.

Det var min historia om hur jag fastnade för skytte och jakt

//Kråkan

[börje]

Började med riktiga luftgevär inom skytteföreningen som 11-åring. Där fanns en äldre herreman som gärna instruerade juniorer, han var drygt 70 på den tiden, och alltjämt en bra skytt. Jag minns ännu hur han snörpte på munnen när man bommade o sa: Du ska trycka av när det är där, sen är det för sent. Innan dess hade jag bara skjutit några 10-tal skott med kompisens "pojkbössa", en såndär billig "leksak".
börje

[Jonti]

Sedär där lossnade det!

För att inte bli betraktad som en dryg idiot så var dedär om zeiss, precitionssökande och bänken enbart på "pin kiv" med glimten i ögat för att locka fram någon till diskution, alltså inget illa menat mot någon
Ser ut som om min åtel fungerade också


kråkan, det var en hel del du har hunnit prova på ser jag! Tycker också att luftgevär är en mycket bra träning, men förbaskat svårt att få skotten dit man vill. Viltmål verkar väldigt roligt, tänkte prova på det när dom drar igång till våren.

Var idag och skjöt luftgevär med en polare någon timme följt av pistolskytte senare på kvällen, lyckades vingla in min första guldserie också
Just nu undrar jag hur fasen man ska ha råd och hinna med allt man vill syssla med..

Mvh

[maddog]

Just nu undrar jag hur fasen man ska ha råd och hinna med allt man vill syssla med..

Mvh

det blir bara värre med åren räkningarna ökar och dagarna blir kortare.

[Jonti]

Jotack, räknade lite grovt att jag idag skjuter för halva mitt studiebidrag, räknar vi in skyttet med jaktbössorna börjar nudlar bli lyxmat

Kanske skulle börja spela fotboll istället..

[Max Charge]

Föräldrarna var föreståndare för Danderyds jaktskyttebana utanför sthlm och jag växte bokstavligen upp på skjutbanan. Både mor och far var jägare och duktiga skyttar som tyvärr gick bort tidigt i en olycka på väg till älgjakten.
Jag fick mitt första hagelbössa när jag var 7 år gammal, efter att ha lyckats pricka en skeetduva med luftgeväret inför publik... .. inget jag gör om idag

[kråkan]

Ja, jag har okcså ganksa svårt att få mitt studiebidrag att räcka till Även lönen vid sidan av försvinner ganska snabbt.

Luftgevär tröttnar man alldrig på, alltid lika kul att kunna plocka fram då och då, och skjuta på lite tomburkar och annat roligt man hittar.

När jag var yngre hade jag turen att få gratis ammo från skytteklubben då jag var med i elitverksamheten. Om skyttesporten inte skall bli en utdöende sport så måste ammo tillverkare som gyttorp och Norma gå in och sponsra olika klubbars juniorverksamhet.

Tror de kommer få igen det om några år.

[Jonti]

Skjuter inte luftgevär annat än under föreningen, men det kan ju bli ändring på det. Ett sånt där FX gevär verkar väldigt skoj men priset avskräcker tyvärr..
Man borde egentligen skjutit mer luftgevär som liten, idag skjuter jag i L20 och vettefan om jag skulle komma nå vidare på resultatlistorna...

Jepp, gratis är riktigt gott! Vi skjuter ju kostnadsfritt under det som numera kallas Försvarsutbildarna, vilket som antagligen lagt grunden för mitt skytte. Det är inte fy skam att kunna skjuta tusentals skott och verkligen öva fram vad som passar en bäst utan att tänka på kostnaden..

Elitverksamheten? Tävlade du på lite högre nivå och fick sponsring?
Borde kanske öva lite mer med andra ord

Mvh

[honken]

Började med luftgevär hemma i trädgården som tonåring. Har på senare år skjutit ett antal tusen skott på skeetbanan. Även tävlat lite på lokalnivå.

Tycker faktiskt att hagelskyttet har givit mig mer säkerhet i kulskyttet också. Timingen i avfyrningen och att inte tveka när det känns rätt. Har även blivit lugnare och skjuter inte längre några chansskott. Bättre att skjuta av sig på banan och ha is i magen i skogen.

/Henrik

[Ehnebom]

Började med knallpulverpistol, och på den vägen är det..

[Honour]

Tja, lite lek med lånat luftgevär - jag fick aldrig något eget.
Bror min köpte dock en luftpistol som vi hade roligt med.
Provade lite skytte med salongsgevär och på pistolskytteklubben under mellan/högstadiet, men gick liksom aldrig vidare.
Så någon utbildning har jag aldrig fått, inte förrän i lumpen och det var ju inte så rackarns lätt att lära sig skjuta prick med gamla betta 45B, missade prickskyttemärket med någon poäng.

Sen var det ingen mer utbildning förrän man hamnade här och läste, funderade och provade. Trots bristen så verkar mitt jaktmässiga skytte funka bra. Åtminstone går det ganska bra på både älgen och på jaktstigarna (och det utan att jag får tummen ur och öva inför...)
Så jag får härmed tacka alla mina lärare, dvs.alla ni på Robsoft som skrivit om hur ni gör. Jag brukar läsa, prova och analysera sen prova mer och öva.

[stezze]

Tja nu är man väll inte gammal men det hela började som avataren visar. med en knallpulver picka och skyttehandske. precis som pappa på fältskytte .
And still shooting.

Synd att man inte är lika gullig nu som då.

[Skinner]

Det började med luftgevär & skidskytte, brorsan fick en egen helig gamo med 4x kikare på och oturligt nog för små fåglarna skaffade farsgubben en en sommar stuga i ett fridlyst fågelskådar område.. Fridlystheten gick inte så bra och vi sköt nog allt som inte skulle skjutas. skytte har alltid gått hand ihand med annat i livet har man flyttat så har genast nya klubbar sökts upp. Sen blev jag nog ingen skyttespecialist men skyttet har en nästan mer mediterande effekt för mig.

[Jonti]

Skinner, det stämmer bra att skytte är lite mediterande.. Det är helt enkelt ett skönt sätt att slappna av på och bara fokusera sig på en sak.

[Regnskog]

Som 10-åring hade jag gjort tillräckligt många dagsverken hemma på gården för att jag skulle kunna få en Diana 25.

Detta ljuvliga lilla luftgevär som idag inväntar omfattande renovering, har lagt grunden för mitt liv som skytt.

Ett diana 25 har ett tryck som är ljusterbart till vikt, förtryck och tryckpunkt.

Jag sköt mer än 20' skott med det lilla geväret fram till 13 års ålder och från ca 10 års ålder var det ibland möjligt att panga lite med pappas hagelbössa under vakande öga.

Jägarexamen klarades av som 13-åring varefter jag även fick arbetat ihop till det som kallats "det bästa engelska jaktluftgeväret någonsin" ett Webley tracker deluxe kal .22 med en fast 6x42 sikte på.

Det är preskriberade brott idag men det var många råttor och även en del gråfåglar som drabbades av denna min flinkhet med luftgeväret, idag är det sålt till en kille som jagar enligt reglerna om skyddsjakt med det, han är hänförd över dess effekt.

Jakten och skyttet gick hand i hand över översiktsjakt med pappa bakom ryggen, skytte på lerduvebanan/ älgbanan till eget skytte och träning på 200-300 meters vallen med mauserfarbröderna.

lumpen i Hässleholm 1997-1998, PB, med utbildning på Ak5 renderade mig och min grupp en 1:a placering i bataljonstävlingen samma år.

Under studietiden i Uppsala 1998-2004 uppstod tycke och tillfälle till mycket pistolskytte och äntligen förstod jag vad allt snack om avfyrningskontroll handlade om, otroligt lärorikt.

Väl här i Stockholm och mer modern tid läggs träningen ner på gott skytte med kulvapen, mitt jaktlag träffas lite oorganiserat för visst skytte och feedback.

Målet är att bli en bra flyktskytt med hagel under 2007-8.

Idag är jag 31 år och känner att jag har något nytt att lära varje gång på banan, det kan vara en "dum" fråga från en ovan skytt till visdomsord från mästarna.

/Christian

[nature]

Jag sköt luftgevär när jag var 13 år. Sedan ingenting men eftersom jag alltid gillat naturen och varit aktiv scout under ett antal år så blev det naturligt att börja jaga.

En väns pappa är storjägare handladdare och fältskytt och lät mig provskjuta sina tävlingsvapen och de olika kalibrarna han hade - från 6,5x55 till .338WM. När jag bestämt mig, tagit jägarexamen och på hans inrådan köpt en M98 sponsrade han mig med 300 plugg och uppmanade mig att åka ut till skjutbanan i Holmsund och mängdträna.

Vilket jag gjorde och jag sköt slut på de skotten ganska snabbt och beställde en laddning till som sköts slut på. Sedan beställde jag 200 patroner och de börjar väl bli slut snart, jag har väl kanske 50 kvar av dessa.

Han tyckte att jag skulle skita i bänknötandet, det ger sig med tiden. Istället tillämpat skytte i olika ställningar och se till att hela tiden träffa en liggande lerduva på 100m eller ett A4-papper på trehundra. En variant är att lägga ut tre lerduvor på vallen och klippa alla tre på tio sekunder, stående utan stöd.

Så har jag tränat och jag måste erkänna att jag inte är en duktig skytt, men jag är ganska skaplig på tillämpade jaktskott och jag vet vad jag och bössan går för vilket känns viktigt.

[Tano]

Håller fortfarande på att försöka lära mig

[Rosten]

Min farbror bodde i Finspång och höll på med bössmakeri. Så han hade tagit på sig uppgiften att se till så alla barn i släkten hade minst ett luftgevär var. Oftast hade man flera då gevärena var av den typen som han bytte in pga att det inte gick att få tag på delar till dom. Sen lagade han dom provisoriskt. Så varje gång man åkte dit på besök så hade man något som var trasigt med sig och åkte därifrån med ett annat som var helt istället. Vi började sedan skjuta på tavlor med rejält uppmuntrande föräldrar. Pappa var jägare och tävlingsskytt. Mamma hade tävlat i pistolskytte innan jag föddes.
Vid 10-12 års åldern kom vi på att det fanns massor av råttor i en bekants hönshus. Det fullkomligt kryllade av dom på natten. Men om man placerade hönsmaten framför ljuset från fönstret så såg man råttorna klart och tydlig. Så där började man sin jaktkarriär. Sen hamnade man i lumpen. Sköt till sig skyttemärket med AK-4a innan man blev tilldelad en k-pist. Efter det så höll jag på med bilar och motorcyklar och kvinnor ett antal år. Innan min lillebror som jagade köpte ett luftgevär igen. Så jag köpte ett luftgevär och tog jägarexamen. Glad och nöjd så sköt man men luftgeväret. Men så helt plötslig så hamnade jag på ett forum som hette luftvapenforumet om jag inte minns fel. Då dök det upp namn som FX. Så efter att ha läst massor om FX vapen så bestämde jag mig för att skaffa skyddsjaktslicen på ett FX vapen. Så efter att ha skrivit massa frågor på forumet. Kom jag på att några till funderade på samma sak. Så vi vart tre personer som hjälptes åt att söka 2 licenser. Efter massa krångel så fick jag tillslut min licens 2003. Under tiden hade jag mest tränat med krutvapen men nu övergick träningen till luftvapenskytte. För att par år sedan så började jag tävla i Hunting Target med luftgevär. (Fallmålsskytte i skogen med luftgevär) Numera tävlar också min som och sambo. Så tyvärr har krutskyttet gått tillbaka kraftigt. Då luftgevärsskyttet är enklare och smidigare. (egen skjutbanan på tomten)

Så nu har jag axlat min döde farbrors uppgift att se till att alla ungar i släkten har ett luftvapen. och hoppas att att min son tar över efter mig.