bommar på älg

[Fritz Kraut]

Jolo, jag håller till fullo med dig om att inga spår på skottplatsen inte behöver innebära bom.

-Henrik

Provsköt du bössan efteråt? Efter en bom eller ett dåligt skott med kulvapen, kan det vara skäl att skjuta ett provskott, så att man ser att kulan verkligen tar där den ska. Ett slag mot riktmedlen kan helt förstöra inskjutningen, liksom en fuktig stock kan spela spratt. Provskottet kan också ge uppslag om hur en en ev. skadeskjutning kan se ut. Men provskjut inte utan att jaktkamraterna VET att det är ett provskott - de räknar med att varje skott under jakten är ett skott mot vilt.

I den situationen kan det också vara ett kulhaveri. Kulan tar i bogbenet, och splittras, med enbart ytliga men omfattande vävnadsskador som följd. Jag har upplevat detta med en älg efter en bogsmäll. En .30-06 11,7 gram TIG stannade i bogbenet, älgen gick undan utan hälta eller andra tecken, och jag sköt den sedan igen på 300 m när när den visade sig igen. Den första träffen haade slagit in i själva rörbenet, men inte trängt genom detta. Träffen var dessutom i lägsta laget, men hade varit dödlig om kulan gjort jobbet. Ingen har skrivit om det i den här tråden, med det skulle vara intressant att veta hur många bommar som egentligen är kulhaverier. Ännu ett argument för samvetsgranna eftersök!

Fritz

[sture]

Utgångsläget måste alltid vara att kulan har träffat i älgen.
Om kulan har träffat i älgen så finns det alltid spår av träff på skottplatsen, problemet är att hitta spåren men med lite vana och systematik i letandet så hittas spåren oftast även i besvärlig teräng.

Min erfarenhet är att obligatorisk årlig träning på pappälg minskar skadskjutningsprocenten avsevärt.
Om det är en viss person som "alltid ställer till det" är det jaktledarens sak att konfrontera problemet.
Dugliga spårhundar måste finnas att tillgå, om det sedan är samma hundar som används för jakten eller skilt eftersöksekipage är oviktigt bara hunden och hundföraren är duglig.
Försök få inpräntat i hela jaktlaget vilka rutiner som gäller efter avlossat skott. (medela om skott, vad för djur, skottecken, rörelseriktning, märk ut skottriktning, märk ut skottplats om skytten får gå fram, osv)


Sture

[6mm Rem]

jag tror att det fortarande är systemet som sviktar på folk när det börjar bli dåliga skott i skogen , har själv sett så kallade duktiga skyttar varit totalt värdelösa i skogen men jäklar så kaxiga på vid tavlan .

[Salty]

Tyvärr sköt jag inget provskott. Det borde man ju ha gjort... Ska provskjuta bössan imorgon för att se om kikaren fått sig en smäll.

-Henrik

[grogger]

Min första pyrschbössa var en 222. Tikka med ett Shinwa Super 3-9x50 eller nått som pappa hade inhandlat för min låga ålders skull, efter en oförklarlig bom på en bock ca 35 meter knästående (gjorde ett långt och förtvivlat eftersök med min duktiga labbe/gråhundskors) vid provskjutning på samma avstånd slog siktet 30-35 cm fel i höjd om jag växlade mellan 3 och 9 gångers förstoring detta hade jag missat vid inskjutningen då jag sköt in på 9ggr och på bocken sköt jag med 3ggr så det kollar jag alltid numer.

För att inte kapa tråden för mycket... Jag är med i två älgjaktslag, det ena kräver att man övningsskjutit medans det andra inte kräver det. Skjutkravet är enkelt det görs en skjutning gemensamt i laget på en tavla, och det som inte kan närvara får göra det på skjutbana och ta med sig intyg. Mitt eget mål är att minst skjuta guld på löpande älg, detta gör jag på det "samkväm" vi har med laget utan skjutkrav.

Vad gäller att stanna på pass eller inte efter påskjutning (skytten bör alltid stanna tills skottplatsundersökningen är klar) anser jag att det är jaktledaren som har beslutsrätten om, det kan vara så olika omständigheter så varje skadskjutning är unik och det kanske kan vara rätt att samla alla och inte "överdramatisera" skadskjutningen, drick en kopp kaffe och diskutera sen väljer jaktledaren om man ska ställa ut igen eller om eftersöket kan göras på två man och en hund.

Jag anser också att det är jaktledarns ansvar att ta tag i bristande disiplin och oansvariga/dåliga skott. Detta är en svår bedömning att göra men sker det ofta får/ska/kan han kräva att alla skjuter varsit skott på en tavla (avbryt jakten och sätt upp en tavla bara), så att han ser att det iallafall inte är utrustningen hos lagkamraterna som brister, året efter kan jaktledaren dessutom vara ganska säker på att alla har skjutit före jakten. Sen tycker jag att varje medlem i ett jaktlag ska kunna säga till jaktledaren om brister för ofta ser nog jaktledaren bristen men "vågar" inte ta tag i saken av rädsla att få laget mot sig. Men det är ju faktiskt en säkerhetsrisk som kan leda till andra tråkigheter om medlemmarna i jaktlaget börjar tappa omdömmet. Visa att ni håller på ledaren annars byt ut han.

Jag håller med alla er som säger att man inte bommar på älg ändå har jag sett andra som gjort det, där älgen blivit skjuten i nästa pass och bara ett hål i sig. En skytt som skjuter på en rusande älg i ett för trångt pass, då är det nog (har inte provat själv) lätt att bomma även på älg men det är den typ av skott som inte får lossas. (jag håller med majoriteten att påskjuten älg är skadad tills motsatsen är bevisad)


Ingen är bättre än sitt sämsta skott...

[cjjb]

Jag blir bekymrad när jag ser att flera på forumet anser att ökat övningsskytte inte skulle förbättra situationen när det gäller skadskjutningar och rena bommar. Själv tycker jag att ett ökat övningsskytte är en självklar del i att förbättra detta. Det övningsskyttet kan med fördel utföras både på rörliga mål och, kanske framför allt på stillastående mål. Givetvis är förmågan att kunna avstå skott i dåliga lägen det viktigaste, men övningsskyttet får absolut inte förringas. Många dåliga skott beror på dåliga avfyringar. Skottet har ryckts av. Bättre avfyringar kan endast fås av övning och åter övning. Dessutom ger övningsskytte på varierade mål förmodligen en bättre insikt om vad man kan klara och vad man absolut inte ska ge sig på mot ett levande mål.

Vad gäller "rena bommar" tycker jag att det är en självklarhet att utgå från att ett påskjutet vilt också är skadat, tills något annat är bevisat, eller i alla fall med mycket stor sannolikhet bedömt. I det fallet så tror jag faktiskt att förhållandet är bättre under älgjakt än under småviltjakt. Måhända inverkar köttvärdet på det förhållandet. Det svider mer i snåltarmen om en älg ruttnar bort än om ett mindre djur gör det. Lidandet är dock det samma i båda fallen

Jag är väldigt för ökat övningsskytte men jag är en motståndare till pappälgen. Jag tror det vore bättre om alla struntade i pappälgen och istället sköt MÅNGA skott på något stillastående. Pappälgen har skapat många alldeles för bra självförtroenden.

[J f n Fjollträsk]

Jag kan bara hålla med om att i den aktuella situationen - där skyttarna har varit och skjutit godkänt bronsmärke och sedan ändå skjuter illa på verklig jakt - då hjälper inte träning på älgmålsbana på vanligt sätt.

Jag är rätt kritisk till hur mekaniskt det skyttet blir till sist och skulle hellre se ett mer tillämpat prov som man genomför årligen och som inte har någor krav mer än ett genomförandekrav.

Med tillämpat så menar jag mer inslag av jaktstig, med skott avlossade inte bara 80 m stillastående och löpande utan även korthåll, långhåll, löpande och inte löpande, ställningsvariation och med stöd eller för fri hand. Det blir mer tänkvärt för skytten angående kapacitet och ger mer incitament att träna varierat - vilket ökar skickligheten. Nuförtiden blir det ofta bara malande till dess skytten klarat bronsmärket.

[mbbohman]

Angående det statiska skyttet på älgbanan...

Vi brukar ställa upp några granruskor etc som stör mitt på löpet. Ställa sig närmare, ställa sig lite vid sidan av för att skjuta sneda motskott/frånskott. Ställa en gubbe i kuren som ändrar hastigheten mellan serierna.

Har man som vi har tillgång till banan när som helst och inte bara på bestämda tider så kan man göra mycket skoj som blir till nytta. Visst, en del gubbar kan hitta några tomhylsor och muttra nåt om att "nu har dom varit här och lekt igen".

En annan rolig övning (dock hagel) är att ställa kastaren i ett fasantorn på "sprid-hur-du-vill" och låta en trycka hejvilt på knapparna så det matar du lerduvor medan man står 2-3 skyttar och tokpepprar. Då lär man sig snabba anlägg och reflexskytte. Givetvis är det ju lite tävling för man vill ju inte att grannskytten ska hinna krossa "min duva".

Skytte är kul, och det ger resultat

//Micke

[ullis]

Ingen av er som skrivit i denna tråd kan övertyga mig om att man skulle bli en sämre älgskytt av att övningsskjuta. Hela problematiken är som vid allt skytte OMDÖME o ANSVAR. Har själv tävlat lite på löpande viltmål och känner mig inte det minsta osäker i älgskogen. Ej heller i ngn annan skog heller. Vid övningsskytte får du en kunskap om ditt vapen som är ovärderlig. Att man som skytt ska förledas att tro att alla älgar springer lika fort som på älgbanan tycker jag är att nedvärdera andra människors intelligens. Har ni samma framförhållning på en and eller duva som kommer i stark medvind kontra en lerduva i stark motvind, med hagel då förstås

[maglun]

Nu tror jag ju personligen att "BOM" på älg knappast har med dåligt skytte att göra, det har dels mer med skyttens inställning att göra (dvs enklare att anta att det är bom än att göra ett jobbigt eftersök och konstatera skadeskjutningen), dels med omdömet att göra (dvs man skjuter utan att vara säker på bra träff).

Inget av detta förbättras av skytte på pappälg. Möjligen de som inte kan skjuta alls, men de har väl inte i älgskogen att göra överhuvud taget?

Det kan i bästa fall ge skytten insikt i svårigheterna med stående friskytte på rörliga mål.

[maglun]

Att kalla det för bom är bara ett sätt att rentvå samvetet!
Då kan man upprätthålla myten att man hittar alla skadade älgar!

Jag har gått flera eftersök där vi fått ge upp, då är det lätt att man tar till bomslutsatsen, men inte bommar man en älg så lätt!

Tror inte ett dugg på krav på övning på bana för att lösa problemen.
Med ett skyttekrav på bana hade nog flera i vårt jaktlag kunnat få problem, MEN FEL PERSONER!
En gammal gubbe med en mauser och en aimpoint som skjuter dåligt och bara lossar skott i rena lägen på stillastående vilt inom 50m. PERFEKT!
En person som står och matar skott på banan och lyckas bra där och sen inte har något som helst omdöme i skogen! MYCKET VÄRRE OCH VANLIGARE!

Jag håller delvis med, jag tycker det standardiserade älgskyttet på bana fokuserar allt för mycket på att skjute springande djur utan att ha stöd.

Man lär skyttarna att det skall skjutas snabbt på djur som springer, men man kanske skall försöka ha bra stöd och skjuta på stillastående djur lite mer.

[Regnskog]

Ullis att bara skjuta på en löpande älg på 80 meter och 90 grader i vinkel från skytten är bättre än ingen träning men inte tillräckligt bra.

Visst kan det verka som en förolämpning av vissas intelekt att göra den värderingen men av det jag har sett av och det är iofs inte så mycket så är kvaliten på svenska älgjägare mycket varierande.

I Bergshamra/Riala Älgskötselområden är kravet för att jaga att man har "gått" en kuljaktstig om 16 skott, dvs inget krav på resultat.

Själv är jag en medioker skytt men jag sköt fullt på stigen, tappade enbart 2 p på poängmålen. Det kan noteras att inga skjutavstånd översteg 90 meter, snittet var nog på 50 meter.

Den stora frågan i allt detta är då hur gick det för de andra, jo då sämsta skytten hade 2 träff, skyllde på att vapnet inte var skottfast hur nu fan det är en ursäkt.

Ett stort flertal skyttar låg på 10-12 av 16 träff, dvs de skulle ha bommat eller mer troligt skadeskjutit 6-4 av de älgar de skjutit på.


Nåväl min slutsats är den att skyttet är mediokert runt om i landet och det som "läker" detta är den enskilda skyttens omdöme och tillgången till mer än ett skott i vapnet.

Jag säger inte att jag har rätt men detta är min uppfattning.

/C

[J f n Fjollträsk]

God fortsättning!

//Husqvarna
Jag håller med dig, en smakfull lösning ni har.

//ullis
Givetvis är "lokomotivälgen" bättre än ingen träning alls, jag tror heller ingen förespråkat avskaffande av någon form av skyttekrav, frågan är bara vad man skall kräva av en älgjägare.

[cjjb]

Ingen av er som skrivit i denna tråd kan övertyga mig om att man skulle bli en sämre älgskytt av att övningsskjuta. Hela problematiken är som vid allt skytte OMDÖME o ANSVAR. Har själv tävlat lite på löpande viltmål och känner mig inte det minsta osäker i älgskogen. Ej heller i ngn annan skog heller. Vid övningsskytte får du en kunskap om ditt vapen som är ovärderlig. Att man som skytt ska förledas att tro att alla älgar springer lika fort som på älgbanan tycker jag är att nedvärdera andra människors intelligens. Har ni samma framförhållning på en and eller duva som kommer i stark medvind kontra en lerduva i stark motvind, med hagel då förstås

Jag tror också att man blir en bättre skytt av att övingsskjuta men jag tror att skytteträning på stillastående mål är lika bra som skytteträning på pappälgen.

JAg kan mycket väl nedvärdera andra människors intelligens då jag påstår att folk tror att alla älgar springer som pappälgen, men jag har sett nog med bevis på detta för att hålla fast vid min teori.

[qvarna9,3]

ok ok alla svar beaktas,men vad göra konkret för att komma tilrätta med problemet att det finns dom som skjuter i alla lägen,,,o bommar o skadsjuter

god fortsättning

[Laikamannen]

Få alla i laget att förstå att godkännt skjutprov är ett måste!

Är det samma människa som hela tiden skjuter dåliga skott, då är det upp till jaktledaren att ta sitt ansvar.

Räkna bort påskjuten älg om inget annat hjälper!

Jag har jagat i lag där det har varit ok att skjuta ett dåligt skott, men jag har även jagat med lag där man fått tidernas utskällning om man skjutit ett dåligt skott. Vad som är bäst vete tusan, men det sköts betydligt mindre dåliga skott i det lag där man blev utslälld, ingen ville behöva skämmas och sköt bara då dom var helt säkra på bra träffar.

Chanstagarmentalitet måste stävjas, frågan är bara hur?

Det bästa är nog att ta ett snack hela laget om det, låta alla säga sin mening och sedan se var det leder, det är iallafall en bra början.

Där kan även jaktledaren klargöra att chans skytte inte tolereras i skogen inom hans/hennes jaktlag.

[Pjunion]

om den som bommar inte skäms som fan måste man ändra attityden i laget.

[Santo]

Träning är väldigt viktigt, både på bana och klicka hemma. Men problemet med banan, speciellt om man skall nå en viss poäng för att får vara med är att skytten tränas fel för jakt.

För maximala poäng på bana och de flesta viltstigar, skall du avlossa ditt gevär oavsätt hur väl du lyckas få älgen på kornet. Den viktigaste öveningen är att inte skjuta. Jag har en bekant som var osäker om han vill jaga älg för han var osäker på sitt skytte på löpande älg. Men det var en befrielse för honom när jag sa men många jägare skuter aldrig på löpande älg. Det är bara att du bestämmer dig för det.

Viktigt att prova vad som händer när man står på 30m-50m-80-120m från en löppande pappälg. Tränara man bara på 80m med en pappälg som går fort finns riken att man håller för långt fram. Där finns en möjlighet till bom men så klart det vanligare skadeskjutning.

Äldre jägare bör ta ansvar för yngre och säga på tum man hand säga att det är helt ok att släppa förbi älgar. Samt att ingen kan kritisera någon för det, även om det kan finnas sådana tongångar i laget. När någon säger "varför sköt du inte för" till någon, måste andra ingripa och säga "Det måste skytten avgöra i varje läge och att jag sitter häldre här och grillar korv än i mörket när vi håller på med eftersök." De flesta lag skjuter fullt och de som är jaktintresserade brukar inte klaga över fler dagar i skogen.

[Max Charge]

Variation på träningen är en lösning.. alltför mkt statisk övninsskjutning sätter sig i muskelminnet som sedan kopplas in i skarpt läge.. och om då vekligheten inte stämmer med träningen kan det gå åt pipan..

Träning med stor variation i avstånd, skjuttider, skjutställningar,fart, hinder i vägen, vinklar osv kan ge oss insikt i behovet att se det unika i varje skjutsituation.. och det gör oss till bättre skyttar i verkligheten..

Tyvärr är många banor varken skapade för eller ger tillstånd till sådan träning.

En rad 5ettor på älgbanan visar inte på något annat än förmågan till mekanisk upprepbarhet..

[PenKing]

Max charge: Det där du säger med femmettor håller jag inte med om! För att kunna få dessa femettor, så krävs det att du gör det som alla skyttar måste göra när dom skjuter på ett rörligt mål! tex, krama av skottet, inte stanna upp i skottögonblicket, osv osv.

Jag tycker hela det här resonemanget om vad som är bra eller dåligt haltar! Nu är det väl precis som dom flesta här skriver, att det är ju inte direkt "skogsriktigt" eller skall vi kalla det ett worst case cenario? Hur många skott mot älg i ett jägarliv lossas på samma sätt som på älgbanan? Inte många! MEN man har fått en mental beredskap i alla fall, och precis som andra inlägg påpekar så har man lärt sig gruntekniker, repeteing, avfyrning, vapenkännedom, både på stillastående älg och löpande. Jag vill påstå att man får en rätt bra grund, som man kan "översätta" När man väl kommer ut.

Om man skulle göra om älgprovet har jag svårt att se en övning som ger samma grunder och förutsättningar att ta med sig som det här provet gör. Utan det skulle i så fall kompletteras med andra övningar. Och hur många elever vill ha fler prov att gå igenom?